Utskrivet 2016-12-06

Till navigering

Feber

[Allmänt]

Feber definieras som kroppstemperatur ≥ 38,0 °C (1).

Olika sätt att mäta kroppstemperaturen:

  • Rektum. Smörj termometerspetsen med fet salva, tex. barnsalva.
  • Armålan. Cirka 0,5 °C lägre än rektum.
  • Med örontermometer hos barn över 1 år. Är mindre tillförlitlig på barn under 1 år (2).

Feber är en del av kroppens försvar mot infektioner och barn får lätt feber framför allt vid virusinfektioner som förkylning, hosta och halsont. Febern i sig är inte farlig och det är alltså inte febern som gör att barnet bör ses av en läkare utan den bakomliggande sjukdomen som kan vara allvarlig!

Barn yngre än 6 månader

Vid feber hos barn som är yngre än sex månader måste man ta särskild hänsyn till deras risk för svåra infektioner orsakade av bakterier. Bakterieinfektioner förvärras fortare hos små barn, vilket gör att behandling behöver sättas in tidigt och på blotta misstanken.

Barnets ålder Kroppstemperatur Åtgärd
0 - 1 månad Över 38,0 Akut till läkare. Bakteriell infektion måste misstänkas och barnet bör sjukvårdas
1 - 3 månader Över 38,0 Akut till läkare. Bakteriell infektion måste uteslutas. Sjukhusvård bör övervägas men barnet kan skötas i öppenvård om opåverkat allmäntillstånd.
3 - 6 månader Över 39,0 Akut till läkare. Bakteriell infektion måste uteslutas. Kan skötas i öppenvård om opåverkat allmäntillstånd

Till läkare akut om barnet:

  • föddes mycket för tidigt
  • hade oförklarad gulsot under första tiden efter födelsen
  • har fått antibiotika, till exempel penicillin tidigare
  • har legat på sjukhus efter hemkomsten från BB
  • har någon kronisk sjukdom
  • ger ingen eller dålig ögonkontakt
  • andas ovanligt långsamt (mindre än 30 andetag per minut) eller snabbt (fler är 60 andetag per min under vila)
  • har röda prickar eller fläckar på huden som inte går att trycka bort (hudblödning) eller andra oförklarliga utslag på huden
  • är blekt, askgrått eller "blått"
  • skriker svagt, har pipig andning eller skriker ständigt
  • har en buktande fontanell
  • äter och dricker dåligt eller inte alls

Barn äldre än 6 månader

Det är viktigare hur ett barn ser ut, mår och beter sig än hur många grader man mäter upp på termometern. Oavsett temperatur bör man kontakta vården om barnet inte ger samma kontakt som vanligt, är slött och inte alls vill äta eller dricka. Kontakta också vården om barnet fortfarande har feber efter fyra dygn.

Till läkare akut om barnet:

  • har 41 graders feber eller mer
  • gråter otröstligt
  • är slappt, likgiltigt eller mycket irriterat
  • är svårt att väcka eller förvirrat
  • har svårt med andningen
  • andas snabbt (fler än 50 andetag per minut i vila hos barn under 1 år, fler än 40 per minut hos barn över 1 år)
  • klagar över smärta i huvudet, bröstet, halsen, magen eller när det kissar
  • är blekt, askgrått eller "blått"
  • "verkar mycket sjukt"
  • visar nackstelhet (svårt att böja huvudet framåt - "titta på naveln")
  • har kramper för första gången
  • har röda prickar eller fläckar på huden som inte går att trycka bort (hudblödning) eller andra oförklarliga utslag på huden
  • har leukemi eller av annan anledning behandlas med immunhämmande mediciner
  • har feber som pågått mer än fyra dygn
  • kräks eller har diarré och är påtagligt trött och taget

Allmänna åtgärder i alla åldrar

Ett barn som har feber ska vara hemma för att vila och återhämta sig. Barnet behöver inte hålla sig i sängen, men bör inte anstränga sig fysiskt. Det bästa är att låta barnet avgöra hur mycket det orkar vara uppe.

Barn behöver rikligt med vätska vid feber. Ge barnet vad det tycker om och själv vill ha, till exempel glass, kräm eller välling.

Gör det så trivsamt som möjligt för barnet. Om barnet tycker att det är skönt kan man låta det sova med ett tunt lakan eller bara i underkläderna. Men om barnet huttrar och fryser, kan man lägga på en filt och göra det så mysigt som möjligt. Kroppstvätt med alkoholer, kall luft, kylande ispåsar etc. rekommenderas inte vid feber.

  • rikligt med vätska – gärna glass eller isglass till barn som redan börjat och gillar detta
  • barnet behöver inte ligga i sängen, men ha lugna aktiviteter
  • gör det så trivsamt som möjligt för barnet

Behandling med febernedsättande läkemedel

Feber behöver sällan behandlas med febernedsättande läkemedel. De flesta barn har feber som varar några dagar utan att det behöver betyda något allvarligt.

Motarbeta feberfobi hos föräldrar och andra d.v.s. inställningen att alltid försöka medicinera bort feber. "Febern är ofta en vän, en hjälp i kroppens kamp mot infektioner".

Febernedsättande läkemedel är främst smärtstillande och har bäst effekt om barnet verkar ha ont.

Man kan ge febernedsättande läkemedel om barnet mår märkbart dåligt av febern t.ex. om barnet:

  • har påverkat allmäntillstånd
  • dricker dåligt
  • har "ont i kroppen"
  • är gnälligt, sover oroligt
  • har svårt att komma till ro på kvällen
  • har svår hjärt- eller lungsjukdom
  • har krampsjukdom

Man ska inte behandla barn under sex månader med febernedsättande läkemedel utan att först kontakta vården.

Febernedsättande läkemedel

De febernedsättande läkemedlen har som främsta indikation smärta och värk.

Om febernedsättande läkemedel behövs ska det ges regelbundet under minst ett dygn oavsett uppmätt temperatur. Kombinera inte olika preparat. Kombination av paracetamol och ibuprofen ger inte bättre effekt mot sjukdomssymtom än ibuprofen enbart.

  • Paracetamol (t.ex. Alvedon, Panodil, Reliv) i anpassad dos kan ges till alla barn. Genom munnen når man högsta blodkoncentration efter ½-1 timme, med stolpiller efter 2-3 timmar.
  • Ibuprofen (från 6 månaders ålder eller 7 kg kroppsvikt t.ex. Brufen, Ipren). När Ibuprofen svalts når man högsta blodkoncentration efter ¾ -1½ timme.
  • Risk för biverkningar av ibuprofen eller paracetamol ökar om barnet ätit och/eller druckit dåligt, är undernärt eller har fetma, leverskada eller njurskada.
  • Salicylsyrepreparat (t.ex. Bamyl, Magnecyl, Treo) ska undvikas på grund av risk för Reyes syndrom och aldrig användas utan läkarordination.

Läs mer, Fass Vårdpersonal.

Revideringsdatum:
2015-02-02
Reviderad av:

Leif Ekholm, barnhälsovårdsöverläkare, Örebro

Manusförfattare:

Leif Ekholm, barnhälsovårdsöverläkare, Örebro

Faktagranskare:

Inge Axelsson, professor, överläkare, Mittuniversitetet och Östersunds sjukhus, Östersund

Till ämnesöversikt