Utskrivet 2016-05-24

Till navigering

Psykosomatiska besvär hos förskolebarn

[Allmänt]

Barnets sex första år är av stor betydelse för dess utveckling, inte bara under barnaåren, utan som ett fundament för den vuxna personligheten. Barnet påverkas av ett flöde av upplevelser med början redan i moderlivet. Från födseln påverkas och utvecklas barnet i intensivt samspel med föräldrar, anhöriga och så småningom lekkamrater och andra vuxna. Man räknar med att den vuxna personligheten är i genomsnitt till femtio procent ärftlighet och till femtio procent miljöbetingad, med olika fördelning för olika personlighetsdrag.

med olika fördelning för olika personlighetsdrag

.

Föräldrar strävar efter att skapa en bra emotionell och fysisk miljö för barnet att utvecklas i. De pysslar om sitt barn och är uppmärksam på hur det mår. Om tecken på sjukdom söker man bot och lindring och då kan det bli aktuellt att söka stöd och hjälp på barnavårdscentralen.

Det handlar om aptit, kräkningar, sömn, bajs, smärta och mycket annat. En del av symtomen är naturliga uttryck för barnets omognad. För mycket mat kräks det upp eller bajsar ut, sömnen följer till en början inte dygnsrytmen, att bitas hör till en del av jagutvecklingen i 1-års-åldern och trotsreaktioner återkommer.

Symtomen kan också vara uttryck för organisk sjukdom eller en reaktion på för mycket negativ stress.


Positiv stress fyller barn med kraft och vilja till aktivitet. Negativ stress orsakar förlust av kontroll, känslor av underläge och behov av att dra sig undan. Det är den negativa stressen som kan orsaka kroppsliga störningar och symtom. Det är den negativa stressen som kan få barn att må illa, kräkas, tappa aptiten, få störd tarmfunktion och ont i ben, mage och huvud. Att förstå stressens uttrycksätt, att kunna avläsa dess uttryck, att kunna skilja dess symtom från de organiska och vara till stöd och hjälp för att mildra stressen, det är viktiga arbetsuppgifter för barnhälsovården.

Stress är en uråldrig, livsnödvändig biologisk funktion. Modern forskning visar på amygdalas centrala betydelse för stressreaktionen. Denna mandelformade och mandelstora nervkärna i tinningbarkens inre är ett emotionellt centrum som påverkar hjärnbark, framhjärna, hypotalamus, vegetativa nervsystemet, och centra i hjärnstammen och kropp.

Stressens viktigaste uppgift är att aktivera beredskap och försvar, i vilka centrala nervsystemet och muskelapparaten har centrala funktioner. Sympatiska och parasympatiska nervsystemet samt hypotalamus – hypofys – binjurebarksaxeln är vitala system till stöd för denna aktivering. Den negativa stressen är en reaktion av tillbakadragande som vid behov blixtsnabbt kan övergå i aggressivitet eller flyktbeteende. Den negativa stressen fyller oss med negativa tankar, negativa känslor och spänt obehag i kroppen.

Vanliga psykosomatiska symtom:

  • Aptitnedsättning
  • Illamående och kräkningar
  • Rubbad tarmfunktionen med förstoppning och/eller lös avföring
  • Smärta i ben, mage och huvud
  • Sömnstörning
  • Kissproblem
  • Bajsproblem
  • Viktnedgång, den sågtandade viktkurvan är typisk

Symtom som kan förekomma:

  • Affektkramp (affektsvimning)
  • Andningspåverkan
  • Sväljningssvårigheter
  • Utslag, m.m.
Amygdala
Amygdalas centrala betydelse för stressreaktionen.

Vanliga psykosomatiska symtom i relation till åldern

0 – 1 år

  • Aptitnedsättning/matvägran
  • Kräkningar
  • Rubbning i avföringsvanor
  • Viktförlust

Orsak:

  • Anknytningsproblem?
  • Tvångsmatning?
  • Utvecklingskris i separations-individuationsfasen i 8-9-månaders-åldern

1 – 2 år

  • Aptitnedsättning/matvägran
  • Rubbning i avföringsvanor
  • Sömnstörning
  • Viktförlust

Orsak:

  • Anknytningsproblem?
  • Tvångsmatning?
  • Utvecklingstrots i 18-månadersåldern?
  • Problem på förskolan?

2 – 3 år

  • Ont i benen, oftast vader, ofta nattetid
  • Avföringsproblem
  • Viktförlust

Orsak:

  • Problem på förskolan?
  • Problem i hemmet?
  • Utvecklingsperiod?

4 -6 år

  • Ont i benen fram för allt vader nattetid
  • Ont i magen, centrerad kring naveln så kallad navelkolik
  • Aptitnedsättning
  • Kiss och avföringsproblem
  • Huvudvärk, vanligen över panna och tinningar

Orsak:

  • Problem i förskola/skola?
  • Problem i hemmet?
  • 6-års-kris?

Otrygghet och negativ stress hör ihop. Barn läser känsligt av sin omgivning. Separation, konflikter, hårda ord utlöser stress. Forskning har visat att det räcker med att man ser på ett aggressivt ansikte för att utlösa stressreaktion i muskulaturen. Lite oro, korta separationer och meningsskiljaktigheter hör till vardagen och det lär sig barnet att handskas med. Men då grundtryggheten brister under längre tid kan det leda till symtom.

Differentialdiagnostik

Väl strukturerad differentialdiagnostik är av central betydelse för klinisk framgång. Den primära frågeställningen att besvara är om orsaken till symtomet är organisk, psykosomatisk, dysfunktionell eller okänd. Sjukhistoria, kliniska data och statusfynd är vägledande.

Diagnosen psykosomatisk orsak kan ställas då minst sex av följande sju kriterier uppfylls:

  1. Långvarig negativ stress föregår symtomdebut.
  2. Symtomet kvarstår parallellt med fortsatt negativ stress.
  3. Symtomet minskar eller upphör då den negativa stressen minskar eller upphör.
  4. Akut stress utlöser symtomet vid minst hälften av tillfällena.
  5. Barnet följt under en längre tid (för att få reliabla psykosociala data).
  6. Föräldrar och vårdnadsgivare är överens om diagnos (ett reliablitetskriterium).
  7. Inget fynd talar för organisk orsak.

Organisk orsak är ibland uppenbar och diagnos lätt att ställa. Om diagnosen är oklar och psykosomatisk genes kan avfärdas finns skäl till att fortsätta sökandet efter organisk orsak. Om fortsatt negativt resultat kan symtomet bero på dysfunktion på grund av störning i smärtsystem eller autonoma nervsystemet.

Åtgärd

Lite psykosomatiska symtom då och då hör till livet. Lite illamående, nedsatt aptit, lite magknip är en del av vardagen. Det är naturligt att föräldrar funderar över symtomens orsak. Har det hänt något särskilt? Är det en trotsperiod? Kan det vara början till en infektion eller annan sjukdom?

Om besvären är långdragna kan följande frågor vara bra att ha tänka igenom:

  • Började besvären i samband med en period av långdragen psykisk belastning?

Om ja, kan det handla om:

  • Utvecklingsperiod (1,5 års, 4 års, 6 års)
  • Större förändring för barnet?
  • Börjat förskolan?
  • Fått småsyskon?
  • Osämja i familjen?
  • Problem på förskolan?

Symtom

Bensmärtor: Det är vanligt att förskolebarn klagar över ont i benen. Bilaterala smärtor, i första hand lokaliserade till vader, ofta nattetid talar starkt för godartat spänningstillstånd i vadmuskulaturen, ofta av psykosomatisk orsak. Det kallas ofta för växtvärk, men det finns inga belägg för att det har med längdtillväxt att göra. Diagnos ställs genom palpation av vadmuskulaturen som är spänd framförallt i sennära region nedom knäna. Om patienten får ont vid palpation och identifierar detta område med platsen för sina bensmärtor är diagnosen säkerställd. Vid ensidiga bensmärtor är den organiska differentialdiagnostiken viktig.

Behandling: Stretching och massage av den spända och smärtsamma muskulaturen räcker ofta för att smärtan ska vika. Värmekudde känns ofta skönt. Ibland kan en dos paracetamol vara på sin plats.

 

Magsmärtor: Återkommande ont i magen är vanligt i den senare förskoleåldern och är till en övervägande del av psykosomatisk natur och kallas då enligt svensk tradition för navelkolik. Navelregionen är dess vanliga lokalisation och smärtorna beror till en viktig del på stressutlöst smärtsamt spänningstillstånd i bukväggen centrerad kring naveln. Denna kan identifieras genom finpalpation av bukväggen kring naveln. Förekomst av negativ stress stärks om man också finner så kallade stress tender points på typiska lokalisationer (bilateralt tinningar, trapezius skuldermuskulatur medialt, subclaviusmuskeln och stora bröstmuskelns laterala axelnära del. Se fig. 2). Med vägledning av kriterier för psykosomatisk diagnos säkerställer du eller avfärdar du den.

Differentialdiagnostiken är viktig. Vid buksmärtor i 2-3-års-åldern bör man tänka på embryonal tumör såsom Wilms njurtumör.

Behandling av navelkolik: Öppet samtal kring den negativa stressen. Stöd föräldrar i deras strävan att hjälpa barnet till rätta. Om allvarliga missförhållanden, ta kontakt med socialsekreterare.

 

Huvudvärk som psykosomatisk manifestation, så kallad spänningshuvudvärk, förekommer framför allt i den senare föreskolåldern, men är inte alls så vanligt som ont i benen eller magen. Ofta förekommer samtidigt ont i magen och ont i benen.

Migrän är inte så ovanligt. Hjärntumör är viktig differentialdiagnos, särskilt i de yngre åldrarna.

Figur 2

Markerade typiska platser för så kallade stress tender points

 

Kissproblem. Tidpunkten då barnet blir torr på natten och dagen beror på individuell mognadsfråga i vilken ärftlighet spelar en betydande roll. Det är inte ovanligt att ett barn som blivit torr åter får en period av att kissa på sig. Det kan vara en naturlig del av en trotsperiod. Men ibland kan det också vara uttryck för negativ stress som barnet kan behöva hjälp med.

 

Bajsproblem är vanligt kring 1½ till 2-års-åldern med förstoppning eller lös avföring, det som populärt kallas för todders diarré, eller lös småbarnsmage. Ingen bokstav a på slutet. Det är besvär som barnet med ökad mognad växer ifrån.

Det försigkomna barnet i 3-4-års-åldern får ofta äckel- och skamkänslor för sitt eget bajs. För att få kontroll över sitt bajsande vill barnet då ofta få bajsa i blöjan för sig själv, fast det egentligen är mogen för pottan. Låt barnet bajsa i blöja tills det själv vill bajsa i potten eller toaletten. Det mår barnet bra av och föräldern slipper onödiga konflikter.

Tarmen är känslig för negativ stress, detta kan som nämnts, orsaka förstoppning eller lös avföring. Det är till exempel ett vanligt problem vid växelvis boende då barnet av en eller annan anledning kommer i kläm då föräldrarna inte kan samarbeta.

 

Affektsvimning är en försvarsreaktion - en spela-död-reaktion - utlöst av parasympatiska nervsystemet vid plötslig kraftig rädsla. Det är en reaktion på kraftig affekt (oftast ilska eller rädsla), kraftigt ljud eller smärta hos vissa barn. Den förekommer vanligen i 1-2-års-åldern, men kan förekomma från ett halvt upp till sex års ålder. Barnet slutar att andas kortvarigt, blir blek, slapp och livlös, men återfår medvetandet efter någon minut. Kramper är mycket ovanliga. Lugnande och förklarande information ges till de oroliga föräldrarna. Affektsvimning kan återkomma, men det finns ingen anledning att ge specifika råd som inskränker barnets dagliga aktivitet. Man kan föreslå föräldrar att hålla om barnet uppmana det att skrika (så det får luft igen) och ge det lätt massage vid anfall.

 

Drömmar. Förskolebarn har ett intensivt drömliv och dess innehåll och betydelse är relaterat till åldern. I 3-års-åldern drömmer barnet om spöken, tigrar, lejon och andra farliga djur. I 4-5-års-åldern handlar det mycket om tjuvar och poliser, rövare och häxor och i 5-6-års-åldern handlar drömmar mer och mer om riktiga människor. Ofta är drömmarna hemska och skrämmande och barnet mår bra av att få tala om dem för att på så vis göra dem mindre skrämmande, stimulera den emotionella utvecklingen samt få ökad kontroll över rädsla.

Manusförfattare:

Gösta Alfvén, barnläkare, docent, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Stockholm

Faktagranskare:

Malena Thunström, med.dr, barnläkare, Barnspecialistmottagning, Knivsta

Illustratör:

Carin Carlsson, grafisk formgivare och illustratör, Malmö

Publicerad:
2012-03-20

Till ämnesöversikt