Dokument som skydd för amningen

WHO och UNICEF antog 1981 "Internationella koden för marknadsföring av modersmjölksersättningar" och gäller fortfarande. Ändamålet med koden är att skydda mödrar och barn från oetiska och aggressiva försäljningsmetoder från barnmatsindustrin.

En svensk tillämpning av WHO-koden utkom i Sverige som Allmänna råd från Socialstyrelsen 1983:2, "Marknadsföring av modersmjölksersättningar"

Socialstyrelsens föreskrifter SOSFS 1983:21(M och S) utgavs för hälso- och sjukvårdens personal m.fl. för tillämpning av den internationella koden för marknadsföring av bröstmjölksersättningar. Dessa föreskrifter upphävdes 2008 och ersattes av Socialstyrelsens föreskrifter SOSFS 2008:33 (M) om information som avser uppfödning genom amning eller med modersmjölkersättning. Den inbegriper även delar av WHO-koden som reglerar hälso- och sjukvårdens skyldigheter.

FN:s Barnkonvention antogs 1989 och i artikel 24 förbinder sig medlemsstaterna att säkerställa att föräldrar och barn får information och undervisning om barnhälsovård, näringslära och fördelar med amning.

Innocentideklarationen antogs 1990, och uppdaterades 2005. Dess mål är att skydda, stödja och främja amning genom att skapa en medvetenhet om amningens betydelse och därmed ge stöd för och uppmuntra kvinnor att amma. En rad av WHO:s medlemsländer antog deklarationen, däribland Sverige.

"Ett globalt mål för optimal hälsa och näringsstatus hos kvinnor och barn är att göra det möjligt för alla kvinnor att amma och att alla spädbarn skall få enbart bröstmjölk från födelsen fram till 4 – 6 månaders ålder. Därefter skall barnen fortsätta att ammas med tillägg av annan lämplig föda, upp till två års ålder eller längre. Detta skall uppnås genom att man skapar en sådan miljö av medvetenhet och stöd så att kvinnor kan amma på detta sätt."

2003 tog Socialstyrelsen och Livsmedelsverket ställning till den Globala strategin för uppfödning av späda och små barn, WHO, maj 2001 enligt följande:

”Den första tiden är bröstmjölken barnets bästa näring. De flesta barn klarar sig utmärkt på enbart bröstmjölk de första sex månaderna av sitt liv. Från ungefär sex månader bör amningen av näringsmässiga skäl kompletteras med annan föda, men det är fördelaktigt om bröstmjölken utgör en del av kosten under hela första levnadsåret eller längre”.

EU Project on Promotion of Breastfeeding in Europe. Protection, promotion and support of breastfeeding in Europe: a blueprint for action, 2004.

Livsmedelsverkets föreskrifter, LIVSFS 2008:2 om modersmjölkersättning och tillskottsnäring, 2008.

Socialstyrelsen, SOSFS 2008:33, om information som avser uppfödning genom amning eller med modersmjölkersättning. Dessa föreskrifter ska tillämpas vid uppfödning av spädbarn genom amning eller användning av modersmjölksersättning inom sådana verksamheter som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Författningen reglerar information om amning och modersmjölkserättning, insättande av modersmjölkersättning och dokumentation i barnets och moderns journal.

Informationen ska vara anpassad till det enskilda spädbarnets och moderns behov.

Modern eller någon annan person som vårdar ett spädbarn ska få tydlig information om:

1. amningens fördelar jämfört med uppfödning med modersmjölksersättning,
2. ammande mödrars näringsbehov och hur de kan förbereda och upprätthålla amningen,
3. den negativa inverkan på amningen som partiell uppfödning med modersmjölksersättning kan medföra, och
4. svårigheten att övergå till amning, om modern har börjat med uppfödning med modersmjölksersättning.

Vad gäller uppfödning med modersmjölksersättning ska information dessutom lämnas om:

1. hur sådan ersättning används på ett riktigt sätt,
2. hur man kan stärka anknytningsprocessen mellan modern och spädbarnet i samband med uppfödning med modersmjölksersättning,
3. de hälsorisker som är förknippade med olämplig föda och olämpliga uppfödningsmetoder och,
4. de hälsorisker som är förknippade med oriktig användning av modersmjölksersättning.

Amningsvänliga sjukhus
Baby Friendly Hospitals initiative, BFHI, initierades av UNICEF med stöd av WHO, 1991. Satsningen var global och Sverige anslöt sig tidigt till aktionen. I Sverige kom aktionen att kallas för "Amningsvänliga sjukhus" och omfattar även mödra– och barnhälsovården. Den syftade till att förmå alla medlemsländer att verka för att varje enhet som arbetar med blivande och nyblivna föräldrar och barn låter utvärdera sin verksamhet i enlighet med UNICEF/WHO:s kriterier, "Tio steg till lyckad amning" för att kunna klassificeras som amningsvänlig.