Utskrivet 2016-05-28

Till navigering

Små barns utsatthet på internet

[Barn och media]

Sverige var det första landet i världen som förbjöd barnaga (1979) och ett av de första länderna som ratificerade barnkonventionen (1990) (1,2). Sedan dess har våld mot barn minskat avsevärt i svenska familjer. Enligt Allmänna Barnhusets undersökningar 2011 har det minskat från 70 till 10 procent (3). Knappa tre procent av familjerna anger att grov kroppslig bestraffning kan ske i hemmet.

Men den svenska paragrafen om barnaga förbjuder inte bara fysiskt våld. Föräldrabalken 6:1 slår fast: "Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling" (min kursivering). Barnkonventionens artikel 19 har i sin kortversion liknande text nämligen "Barnet har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld och mot vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller andra vårdnadshavare".

Kränkande behandling innebär bland annat respektlös behandling av barnet med omnämnande av barnet med nedvärderande, ibland förlöjligande ord, nedlåtande attityd, ignorans, skamvrå, svart stol eller andra "time out" – åtgärder.

I dagens debatt om barn som far illa rör det sig huvudsakligen om barn som blir utsatta för fysiskt våld, aga eller vanvård. Inom barnhälsovård och barnsjukvård vet vi relativt väl i hur hög grad detta sker i hemmen och vi arbetar för att minska det med en nollvision som mål. Vi har emellertid ingen som helst uppfattning om hur pass vanligt det är med kränkande behandling eller psykiskt våld i hemmets slutna värld. Däremot har vi under senare år sett mer och mer av kränkningar mot barn i offentligheten genom de sociala medierna på Internet. Denna nya form av kränkande behandling skulle kunna inordnas under emotionell försummelse och/eller omsorgssvikt (4).

Sociala medier som Facebook, Instagram och föräldrabloggar översvämmas av berättelser om vad den lille har gjort eller sagt där hemma och då oftast i positiva ordalag. Detta fenomen har även uppmärksammats och diskuterats i internationell press som The New York Times (5) och The Guardian (6). Framför allt har för- och nackdelar med att publicera bilder på sina barn diskuterats Huvudsakligen rör sig diskussionen kring risken att bilderna av barnen kopieras för framtida användning i kommersiellt eller annat syfte.

I artikeln från New York Times berättas om en mamma, professionell fotograf, som fick kännedom om att hennes fyraåriga dotters bild från Flickr fanns på en annan hemsida, populär i Brasilien och att "They gave her a fake name, and a relationship status that said she was interested in making friends and dating men".

I artikeln i The Guardian framgår att runt 63 % av mödrarna i USA använder sig av Facebook och 97 % av dessa lägger upp bilder på sina barn.

Flera engelska och amerikanska forskare inom området "Internet och barn" betonar just risken för framtida användning av "facebookbilder" (5,6). En av forskarna anser att man kan diskutera förälderns rätt att publicera en bild på sitt barn på t.ex. Facebook men ingenstans nämner man risken för att barnen på detta sätt kan bli utsatta för en kränkande behandling.

Men tyvärr har Internet ibland blivit ett forum där småbarn i text och bild blir utsatta för kränkande behandling. Föräldrar som i negativa ordalag berättar vad sonen eller dottern gjort. Föräldrar som beklagar sig över den sexåriga dottern som kissar i sängen varje natt eller femårige sonen som kissar på sig varje dag när han kommer hem från förskolan. Föräldern som med stolthet publicerar en bild på sitt tvååriga barn sittande på pottan med blicken i kameran, blottande sig för alla följare. Föräldern som lägger upp en bild på sonen hopkurad i livmodern, blottad för världen till och med i mammas mage.

Visst har människor kompromissat med sina barns integritet redan före sociala medier. Men det finns en avgörande skillnad: Bilderna och berättelserna på nätet kan spridas till ett obegränsat antal människor. De försvinner inte. Och kanske får de sociala medierna, med fokus på gilla- och favoritmarkeringar, människor att gå längre i jakten på bekräftelse.

En amerikansk bloggare har blivit känd för att ta bilder på sin son när denne gråter. Hans Twitterflöde är en succé med 35 000 följare, det har också blivit bok. Många föräldrar har tagit efter och bidragit med bilder av sina barn. Idén är denna: Varje gång ditt barn gråter över "obetydligheter" – i stället för att trösta eller försöka förstå barnet: ta fram kameran, ta en bild, och lägg sedan upp på Internet med någon lustig kommentar. Ju "roligare" bilder och desto kvickare kommentar av föräldern, desto mer uppskattning av "följarna".

I en dagstidning bloggar en mamma anonymt och i ärlighetens namn om sin avsky för föräldraskapet. Hon benämner sina två barn med nedvärderande ord. De stör föräldrarnas vardag och semesterplaner. Bloggen är kritiserad men är enligt tidningen omtyckt av läsarna. Men vad händer den dag mammans barn känner igen berättelserna på den anonyma bloggen och inser att den handlar om dem?

Inom några år kommer vi kanske att få se rättsfall där innebörden i Föräldrabalkens förbud mot "annan kränkande behandling" prövas i förhållande till sociala medier. Vad säger juridisk expertis? Var går gränsen för vad man kan skriva om sitt barn på Internet? Vilka bilder kan publiceras? Barnet är i en ålder där han/hon inte kan bestämma själv utan behöver vuxna som träder in som ställföreträdande autonomipersoner. Om föräldern sviktar i sitt omdöme måste det finnas någon annan som träder in och värnar om barnets integritet. Barnombudsmannen kan här få här en ny uppgift.

Juridik är en sak och tar sin tid: Under tiden bör barnhälsovården ta sitt ansvar, t.ex. kan man vid föräldrastöd i grupp diskutera Barn och media och Barnbilder på Internet.

Manusförfattare:

Tor Lindberg, professor emeritus, barnläkare, Barn- och ungdomskliniken, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå.

Faktagranskare:

Kerstin Johannesson, psykolog, MBHV, vid Centrala Barnhälsovården, Borås

Publicerad:
2015-04-21

Till ämnesöversikt