Utskrivet 2018-12-11

Till navigering

Varför far barn illa?

[Barn som riskerar att fara illa]

Barn utvecklas i relation till sin sociala omgivning och föräldrarna är centrala för barns utveckling. När barn far illa i hemmet är det flera faktorer som samverkar och påverkar förälderns omsorgsförmåga. Sårbarhet och svårigheter hos den enskilda föräldern, familjen eller hos barnet ökar risken för att ett barn ska bli utsatt.

Stress och påfrestningar i familjens livssituation, exempelvis konflikter mellan föräldrarna, kriser, förluster eller brister i familjen eller nätverket, kan påverka föräldrarnas förhållande till barnet.

Det kan också vara yttre svårbemästrade krav som medför en tung belastning för familjen t.ex. ekonomiska problem, arbetslöshet, bostadsproblem och höga krav i arbetslivet. Andelen barn som lever i fattigdom har vuxit i Sverige de senaste 20 åren. Den ekonomiska och sociala fattigdomen påverkar föräldrars omsorgsfunktioner och möjligheter till ett gott samspel med barnet.

Omständigheter eller egenskaper hos föräldrar, vars barn kan riskera att fara illa är till exempel:

  • Egna dåliga uppväxtvillkor. Många föräldrar vars barn far illa, har själva farit illa som barn och har dålig själv-känsla.
  • Långvarig funktionsnedsättning och sjukdom hos förälder kan medföra särskilda påfrestningar och behov av stöd i föräldrarollen. En förälder med utvecklingstörning eller kognitiva svårigheter behöver ett fortlöpande och långvarigt stöd. En förälder med somatisk eller psykisk sjukdom kan ständigt eller i perioder behöva extra stöd.
  • Social isolering. Föräldrarna har inga släktingar, vänner eller någon familj som stöd och hjälp eller avlastning. Detta är särskilt uttalat för ensamstående föräldrar.
  • Stress hos föräldrarna. Stress i arbetslivet eller familjelivet.
  • Ständiga eller återkommande kriser. Dålig ekonomi, arbetslöshet, kriminalitet, familjevåld, allvarliga sjukdomar eller funktionsnedsättning i familjen.
  • Narkotika och alkoholproblem kan medföra fosterskador, försummelse och vanvård, olycksfall, misshandel, kärleksförlust, kränkande behandling, överkrav, övergivenhet, understimulering, oförutsebart beteende hos föräldrar, isolering, svårighet för barn att ta hem kamrater, att barnet tidigt tar eget ansvar för sig själv, sin förälder och sina syskon.
  • Omogenhet. Osäkra eller omogna föräldrar kan ha svårt att förstå barns beteende och behov.
  • Bristande föräldrakunskap. Föräldrar kan sakna kunskap om vad de kan förvänta sig av barn i olika utvecklingsstadier eller hur man fostrar dem. De saknar ofta självupplevda erfarenheter av bra föräldra-barnrelationer att använda som modell.
  • Felriktade känslomässiga behov. Föräldrar som inte har bra förhållanden till andra vuxna kan förvänta sig att barnet ska ta hand om dem och tillfredsställa deras behov av kärlek, omvårdnad och självkänsla.
  • Orealistiska förväntningar. Föräldrar kan förvänta sig att barn i alla utvecklingsstadier ska bete sig som en vuxen eller det "idealbarn" de föreställt sig. Föräldrar kan även ha en förvrängd uppfattning av barnet, exempelvis se henne/honom som dum, elak eller lat.

Det finns också faktorer hos barnet som kan medföra en ökad risk för att fara illa. Flera studier har visat att följande grupper är särskilt utsatta:

  • För tidigt födda barn
  • Barn med funktionshinder
  • Barn med långvarig sjukdom
Revideringsdatum:
2014-07-01
Reviderad av:

Steven Lucas, barnhälsovårdsöverläkare, Barnhälsovården, Uppsala

Manusförfattare:

Gunilla Skarped, socionom, BHV-enheten, Örebro läns landsting

Faktagranskare:

Marie Köhler, verksamhetschef och barnhälsovårdsöverläkare, Region Skåne

Till ämnesöversikt