Smittspridning

Hälsorisker och hälsovård

Spridning av infektioner i småbarnsgrupper går inte att ta bort. För vissa infektioner kan barnen sakna tydliga symtom, eller endast vara trötta, men smittan kan ändå föras vidare till andra barn och personal i gruppen. Under de första levnadsåren har barn i förskolegrupper i genomsnitt 6-8 luftvägsinfektioner per år och är oftare infekterade än barn som vistas i hemmet. De flesta har okomplicerade övre luftvägsinfektioner, vilka i över 90 procent orsakas av virus. Det finns barn som kan ha ända upp till 15 infektioner om året, vilket kan vara normalt så länge barnet inte har allvarliga besvär eller komplikationer. De yngsta barnen får oftare infektioner eftersom deras immunsystem inte arbetat upp ett försvar mot de vanligaste formerna av virus. Okomplicerade infektioner kräver i regel inte någon medicinsk behandling.

Orsaken till att förskolebarn oftare är förkylda än andra kan vara att:

• många snuviga barn och vuxna i begränsade utrymmen ger hög mängd virus i luften
• otillräckliga hygienrutiner ger mer virus på händer, leksaker, golv med mera.

Virusinfektionerna smittar oftast någon dag innan symtom kommer och sedan ytterligare några dagar. För att kunna minska spridningen hjälper det inte att skicka hem barnen när de blir sjuka utan man bör istället försöka minska mängden virus och öka motståndskraften hos barnen.

• Enkla och konsekvent genomförda regler för hygien minskar smittspridningen från näsa, mun, analöppning och händer.
• Regelbunden utevistelse. Smittdosernas storlek blir mindre i den stora luftvolymen utomhus.

Hygien

God hygien gäller i förskolan både för barn och personal. Bästa sättet att förhindra och minska spridning av infektioner är att följa några enkla hygienregler:

• Handtvätt före varje måltid och efter toalettbesök och blöjbyten. Även barnens handhygien är viktig. Använd flytande tvål och pappershanddukar.
• På skötbordet används madrass som avtvättas ordentligt dagligen och vid behov. Ovanpå madrassen läggs stora engångsunderlägg av papper som byts mellan varje barn. Tvätta händerna mellan varje blöjbyte eller använd handdesinfektionsmedel. Tvätta alltid händerna med tvål och vatten vid byte av bajsblöja. Blöjhinken ska ha lock.
• Snuviga barn torkas med pappersnäsdukar eller med mjukt hushållspapper. En näsduk används för att snyta ett barn, inte flera. Glöm inte att tvätta händerna efteråt eller använd handsprit. Vid utevistelse kan man med fördel ha med en liten handspritflaska i fickan som används på samma sätt när man snyter barn.
• Leksakerna måste tvättas regelbundet. Leksaker som barn suger på överför lätt smitta mellan barnen.
• Nappar, om det finns i förskolan, ska förvaras separat för varje barn och så att barnen inte kommer åt att hämta dem själva. Barnen ska inte använda varandras nappar.
• Tandborstar till barnen är en smittrisk i fel mun,och bör inte förekomma i förskolan.
• Lokalen vädras regelbundet under så lång tid, att luften luktar ny och frisk.
• Lokalerna ska vara väl städade.
• Samla inte för många barn och vuxna i ett litet rum
• Barn ska inte utsättas för tobaksrök – barn får enligt tobakslagen inte utsättas för tobaksrök i förskolan, varken inomhus eller utomhus.
• Barnen ska som regel vara ute varje dag året om - utevistelse är en friskfaktor.

Tvätta händerna med 10-10-tvätta-torka-metoden

Det är inte alltid så lätt att ”hinna med” att tvätta händerna noga. Ett stöd för minnet är 10-10 metoden som både barn och vuxna kan använda:

• Tvåla in händerna.
• Gnid in tvållöddret så länge som det tar att räkna till tio i lugn takt- hela händerna tvålas in, även fingertoppar och mellan fingrarna.
• Skölj av tvållöddret under rinnande vatten så lång tid som det tar att räkna till tio i lugn takt.
• Torka händerna med pappershanddukar så att de blir torra.
• Gnid vid behov in händerna i mjukgörande kräm efter tvättproceduren.

Så här tvättar du händerna (för barn).

Skärpta regler vid epidemi

Om en epidemi föreligger (flera nya eller åter insjuknade) kan hygienkraven behöva skärpas under en period.

• Noggrann handhygien - tvätta och desinfektera händerna. Viktigt med handtvätt med tvål och vatten innan handspriten. Även barnens handhygien är viktig. Handtvätt/desinfektion inne på toalettrummet.
• Daglig städning av toalettrum. Håll tvättställ, kranar, toalettsits och spolknopp rena. Använd allrengöringsmedel. Blöjor läggs i soppåse som knyts ihop och slängs som konventionellt avfall.
• Man kan behöva kasta småsaker, som barn ofta stoppar i munnen till exempel pennor och kritor.

Tänk på!

Barn och personal som har tarmsymtom efter utlandsvistelse ska lämna avföringsprov för salmonella och dysenteri och avvakta negativt odlingssvar före återgång till förskolan.

Luftburen smitta

Inomhus kan mycket små droppar efter nysningar och hosta sväva länge i luften. Utomhus blåser droppmolnen bort eller späds snabbt ut.

Luftburen smitta kan förhindras eller minskas på följande sätt:

• Lär barnen att hosta i armvecket och inte i handen eller på varandra.
• Låt barnen vara utomhus varje dag.
• Minska kontakten mellan olika grupper inomhus under infektionsperioder.

Livsmedelsburen smitta

Förorenad mat som inte förvaras på rätt sätt kan göra att bakterier förökar sig snabbt och den som äter sådan mat kan bli sjuk, oftast med kräkningar och diarré. Vissa bakterier bildar gifter (toxiner) som orsakar matförgiftningar.

För att förhindra livsmedelsburen smitta gäller det att verka för att smittämnen inte tillförs maten och att maten tas om hand på sådant sätt att smittämnen inte trivs och utvecklas:

• God handhygien (tvätta händerna, alltid efter toalettbesök, blöjbyte och före matlagning och måltider).
• Håll varm mat varm (minst 60 grader), håll kall mat kall (högst 8 grader), och inte i rumstemperatur.
• Skärbrädor, knivar, köttkvarnar och andra köksredskap ska vara omsorgsfullt diskade.
• Om man är tveksam om ett livsmedel är bra - kasta det.

Vid misstanke om livsmedelsburen smitta ta snabbt kontakt med miljö- och hälsoskyddsnämnden, medicinskt ansvarig läkare (t.ex. kontaktläkaren vid BVC) och smittskyddsläkaren och spara prov på gårdagens och dagens mat för undersökning och analys.

Blodburen smitta

Hepatit B, Hepatit C och Hiv sprids främst genom blod. Hepatit B är betydligt mer smittsam än Hepatit C och Hiv. Den som får in blod från en smittsam person i sina egna blodbanor genom ett öppet sår kan smittas. Blod i munnen eller stänk i ögat medför viss risk för smittöverföring. Blod på oskadad hud medför ingen eller ytterligt liten risk. Om barn biter varandra, skadar sig så att de blöder eller om flera barn använder samma tandborste finns viss risk för att överföra blodburen smitta.

Engångshandskar bör användas när blod torkas bort. De ska användas vid både känd och okänd blodsmitta. Med hänsyn till barnens integritet och att det kan förekomma okända smittbärare bör engångshandskar alltid användas vid all blodkontakt, till exempel såromläggning, näsblod. En generell rekommendation gör det lättare att inte hantera barn på olika sätt. Blodspill torkas upp med papper och kastas i de vanliga soporna. Blodbefläckade ytor behandlas med effektivt ytdesinfektionsmedel. Tandborstar bör inte finnas i förskolan. Om det finns tandborstar ska barnet ha en egen tandborste som förvaras och används så att de inte kan komma i fel barns mun.

Smittskyddsläkare/smittskyddsenhet kan informera om vad som ska krävas om smitta konstateras eller misstänks på förskolan.

Hur stor är smittorisken?

De flesta sjukdomar är enkla virusinfektioner (till exempel snuva, hosta, ont i halsen). Dessa infektioner smittar redan innan de bryter ut. Isolering av barn för att förhindra spridning av smitta är för det mesta meningslös. Om barnet är feberfritt och piggt som vanligt så kan barnet vara i förskolan utan risk för de övriga barnen.

Samma huvudregel gäller även vattenkoppor, kikhosta och andra vanliga infektionssjukdomar. För barn med mer speciella infektioner, som till exempel blodburen smitta, bör förskoleplacering ske efter samråd mellan förskolan, föräldrarna, ansvarig läkare och barnhälsovården. Viktigt är att förskolans personal och barnets föräldrar får ordentlig information. Denna bör ges av den läkare som känner familjen och har ansvaret för uppföljningen.

När bör barnen vara hemma?

Ett sjukt barn som inte orkar med den vanliga gruppsamvaron bör vårdas i hemmiljön.

Ett barn som blivit riktigt sjukt under dagen bör hämtas. Ur smittosynpunkt spelar det knappast någon roll om barnet är kvar, eftersom vanliga virusinfektioner (snuva, hosta, ont i halsen, maginfluensa) redan har smittat när sjukdomen bryter ut.

När kan barnen komma tillbaka till förskolan efter sjukdom?

Vid infektionssjukdomar kan barnet som regel komma tillbaka i gruppen när det är feberfritt och man bedömer att det kan orka med verksamheten, som också kan innebära utevistelse. Ett feberfritt dygn hemma utan febernedsättande medicin är en bra tumregel.

Allmänt kan ett barn som antibiotikabehandlas komma tillbaka när barnet orkar delta i verksamheten, vilket oftast händer innan antibiotikakuren är slut. Barn med streptokockinfektion, till exempel halsfluss, är inte smittfritt förrän barnet fått i sig medicinen i minst två dygn.

Pågående antibiotikabehandling är inget hinder för att barn som mår bra ska kunna vara i förskolan.

Efter en akut tarminfektion (diarré och/eller kräkningar) kan barnet komma tillbaka till förskolan när det ätit normalt och inte kräkts eller haft vattentunna diarré under två dygn. En del barn har lös avföring en till flera veckor efter mag-tarminfektion. Detta saknar betydelse om barnet är piggt. Vissa barn har lösa avföringar mer eller mindre för jämnan men är i övrigt helt som vanligt och även dessa barn kan vara med i grupp utan restriktioner.

När kan barnen vara ute?

När barnet återkommer till förskolan, är feberfritt och orkar med gruppsamvaron, så är det ingen risk att gå ut.

Medicinering och tandborstning på förskolan

Barnens medicinering kan skötas i hemmet om medicinen inte behöver ges under tiden då barnet är i förskolan. T.ex. kan behandling med salva mot eksem och liknande skötas så. Vanlig penicillin medicinering behöver i de flesta fall ges vid tre tillfällen under dygnet och ofta vid ett tillfälle då barnet är i förskolan. Överenskommelse om medicinering eller annan egenvård i förskolan får göras mellan föräldrar och förskolepersonal i varje enskilt fall och vid behov lämpligen även med behandlingsansvarig läkare eller sjuksköterska .

I princip ska mediciner alltid förvaras inlåsta för att minska risken för intoxikationstillbud. När det gäller mediciner för akut bruk är det dock speciellt viktigt att de förvaras så att de går snabbt och lätt att nå.

Det är viktigt att:

• vårdnadshavarna och personal kommer överens om en säker förvaring och att all berörd personal är informerad.
• det alltid framgår hur berörd skolpersonal kan nå vårdnadshavarna under dagen.
• rutiner finns för hur eventuell medicinering skall handhas vid utflykter från förskolan.

Hur nationella riktlinjer om hälso- och sjukvårdsåtgärder kan utföras som egenvård regleras i Socialstyrelsens föreskrift (SOSFS 2009:6) men tolkningen utifrån förskolans ansvar saknas eller är otydlig.

Tandborstar bör inte finnas i förskolan. Om det finns tandborstar på förskolan ska barnet ha en egen tandborste som förvaras på lämpligt sätt.

Det är omöjligt att sätta upp regler för alla situationer. Till sist måste de vuxnas omdöme vara avgörande. Det väsentliga är att alla förskolor, barnavårdscentraler och läkarmottagningar har samma grundregler att utgå ifrån.