Utskrivet 2018-12-11

Till navigering

Mat och näring till adopterade barn

[Barnhälsovård vid adoption]

De flesta adoptivbarn kommer till sina föräldrar mellan sex månader och sex års ålder byter då sina matvanor. Många barn är små i förhållande till svenska barn i samma ålder men oftast proportionerliga i vikt och längd. Numera är adoptivbarnen oftast väl närda men det förekommer att barn är mycket undernärda och en del barn har pga. funktionshinder kanske en sämre näringsstatus. Adopterade barn kan t.ex. ha fått för lite mat, blivit tvångsmatade eller bara fått flytande föda som innebär att det kan vara svårt att tugga. De kan ha svårt för att känna mättnad eller hunger. En del barn hamstrar mat, en del barn matvägrar medan andra barn bara äter mat som de känner igen. Det gäller att skapa en lugn och trivsam situation kring måltider och successivt träna på nya livsmedel (3,6,13).

Barn under ett år

Barn runt halvåret äter oftast modersmjölksersättning. Det går bra att fortsätta med barnets modersmjölksersättning för att sedan sakta byta över till någon av de svenska. För smakens skull kan man blanda hälften/hälften så att barnet långsamt vänjer sig. Om barnet mår bra och inte har problem med förstoppning eller lösa avföringar, kan man vid sex månaders ålder i barnets takt byta över till svensk tillskottsnäring eller välling. I en del länder får barnen modersmjölksersättningar eller vällingar gjorda på majs eller ris som allmänt sett inte är lika näringsrika som de vi har i Sverige. Det är därför bra att successivt gå över till de svenska produkterna. Börja även med puréer och småbarnsgröt i den takt barnet vill (14).

Nappflaskan - en trygghetssymbol?

Nappflaskan kan för en del barn vara den enda trygghet de har med sig i sitt nya hem och därför kan flaskan vara viktigt att ha kvar ett tag. En del barn har fått en flaska så fort de skrikit och på så sätt förknippar de flaskan med tröst. Andra barn har fått flaska så fort de vaknar på natten och då kan det vara klokt att hålla kvar den rutinen ett tag tills barnet vänjer sig vid allt det nya. Många barn har fått dricka ur sin flaska själva och är inte vana vid att sitta i famnen, det kan ta lite tid för barnet att vänja sig vid att få den i en förälders famn ((3). Däremot behöver det inte vara fullt med tillskottsnäring/välling i flaskan, det kanske går att späda ut pulver med mer vatten så barnet inte äter sig mätt på tillskottsnäring/välling dygnet runt.

Barn över 1 år

Barn över ett år kan vartefter lära sig att äta familjens mat. Många barn har aldrig fått äta själva och är inte heller vana vid att det alltid finns mat att få. En del barn vill stoppa munnen full och vill äta allt snabbt, det kan verka som om det inte finns någon mättnadskänsla i barnet. Då kan föräldrarna hjälpa till genom att göra portionsstorlekar av maten, man kan lägga fram lite mat i taget, t.ex. dela smörgåsen i små bitar. På det viset lär sig barnet att äta långsamt och upplever att maten faktiskt inte tar slut. De barn som kan äta själva har kanske ätit med fingrarna och då kan det vara svårt att balansera med bestick.

Låt barnet äta med fingrarna men lägg fram bestick så kommer barnet att börja härma sina föräldrar så småningom. Barn kan vara väldigt bestämda vad de vill eller inte vill äta och vår mat kan se annorlunda ut och smaka konstigt. Erbjud olika maträtter och låt barnet själv bestämma vad de vill smaka på. Det kan behövas många erbjudanden (15-20 ggr) innan barnet accepterar en ny smak. Många barn är vana vid sött och har kanske fått söt kaka/kex eller saft så fort de skrikit. Det är bra att försöka bli av med sådana vanor.

Små växande barn behöver äta ofta. Fullkornsprodukter innehåller bl.a. kostfiber, långsamma kolhydrater, som ger längre mättnadskänsla. En del barn som äter fullkornsvälling blir mätta och står sig länge. När lunchen serveras orkar de kanske inte äta så mycket. Om barnet äter välling är därför bättre att välja den milda fullkornsvällingen eller sex-månaders välling till frukost för att ge plats för en mer näringsrik lunch i magen. För mycket fiberrika livsmedel kan göra att barnet får problem med lös mage eller omvänt göra att barnet blir förstoppat om barnet inte dricker tillräckligt mycket vätska (15).

Barn behöver järn och för små barn är kött, blodpudding, ägg, bröd, spannmål och industritillverkad barnvälling och barngröt bra järnkällor. Linser, ärter och bönor, spenat, grönkål och torkade aprikoser är bra vegetabiliska järnkällor. C-vitaminrika livsmedel, till exempel grönsaker och frukt, hjälper kroppen att ta upp järn, servera gärna bär eller frukt som efterrätt (9,14).

Då barnet börjar med svensk mat kan det vara en omställning för mag- tarmsystemet som orsakar diarré eller förstoppning (oftast det senare). Vid behov får man i första hand ändra på maten och eventuellt behandla med laxerande medicin. Det är relativt sällsynt med födoämnesallergier när barnen är små men, naturligtvis ska föräldrar var observanta om barnet inte verkar tåla något födoämne. Flertal utlandsadopterade barn utvecklar  laktosintolerans någon gång i livet. Det är olika vid vilken ålder laktosintoleransen visar sig. Mjölkprodukter bör ges till dess barnet visar klassiska symtom på laktosintolerans.

D-vitamin 

Alla barn i åldrar från 1 vecka till 2 år rekommenderas fem droppar D vitamin dagligen. D-vitamin är viktigt för att lagra kalk i skelettet. Människan producerar själv D-vitamin i huden när den exponeras för ultraviolett ljus. På grund av vårt lands geografiska latitud som begränsar tillgången på UV ljus typ B kan vi bara bilda D-vitamin några timmar runt lunchtid under sommarhalvåret. Mörkhyade (där räknas även asiatiska barn in) behöver 5-10 gånger längre tid i solen för att uppnå samma mängd D vitamin som en ljushyad. Det är viktigare med D-vitamin nu, när man blivit mer försiktig med att låta vistas länge i starkt solljus (9).

Rekommendationen till utomeuropeiska adoptivbarn är D-vitaminer upp till fem års ålder (14).

Läs mer om D vitamin!

Revideringsdatum:
2015-07-30
Reviderad av:

Lisa Ernstsson, barnsjuksköterska, Halmstad.

Faktagranskare:

Johanna Rubin, barnhälsovårdsöverläkare, Barnhälsovårdsenhet Sydväst, Stockholm

Till ämnesöversikt