Allmänt om barnvaccinationer

Vaccination av barn är den mest framgångsrika medicinska insatsen som gjorts för folkhälsan. Ordet vaccination kommer från det latinska ordet vacca, som betyder ko. I slutet av 1700-talet utfördes de första moderna vaccinationerna av Edward Jenner, som använde koppor från kor som vaccin mot smittkoppor.

Varför vaccinera barn?

Anledningen till att alla barn rekommenderas vaccination med de vacciner som ingår i det svenska vaccinationsprogrammet är att sjukdomarna är allvarliga och smittsamma, och att det finns bra vacciner.

Målet med en vaccination är att ge den enskilda individen skydd mot en viss infektion (bli immun) och förhindra att smitta överförs till andra.

Vi vet att näringsstatus, trångboddhet, vatten- och livsmedelshygien spelar stor roll för hur en befolkning klarar infektionssjukdomar. Så länge alla har god tillgång till bra näring och bostäder, rent vatten och goda hygieniska förhållanden kan man minska antalet som blir sjuka med svåra komplikationer. Men utan vaccinationer skulle vi i vårt land fortfarande drabbas av svåra epidemier med såväl bestående handikapp som dödsfall. Den stora rörligheten med flyktingströmmar och resor till andra länder ökar riskerna.

Ända sedan smittkoppsvaccinationen infördes under början av 1800-talet har kritiska röster höjts mot vaccinationer. Man har talat om faran av att rubba den naturliga utvecklingen av immuniteten mot olika sjukdomar och att vaccinationerna kan ha allvarliga biverkningar och ge upphov till svåra sjukdomar. Dessa hypoteser har hittills aldrig bevisats och har i flera fall motbevisats. En del hävdar att man blir starkare och utvecklas genom att gå igenom barnsjukdomar på naturlig väg. Ett sådant synsätt medför att man medvetet låter en del barn dö eller få bestående men av sjukdomar som kan förebyggas.

För att behålla ett bra skydd måste vaccinationerna fortsätta även sedan en sjukdom försvunnit från landet och fortsätta ända tills sjukdomen helt har försvunnit från omvärlden (är utrotad). Hittills är smittkoppor den enda infektionssjukdom som helt utrotats (1979).

Kom ihåg!

Vad vi säkert kan säga är att de allmänna vaccinationernas fördelar vida överträffar deras möjliga nackdelar.

Hur fungerar vaccinationer

När en person smittas med ett smittämne (t.ex. virus eller bakterie) stimuleras kroppens immunförsvar men personen riskerar att bli sjuk på grund av otillräckligt immunförsvar. Nästa gång samma person blir utsatt för samma typ av smittämne kommer immunförsvarsceller och antikroppar att känna igen det. Kroppens försvar mot sjukdomen blir kraftigare och kan förhindra att den smittade blir sjuk på nytt, personen är immun mot aktuellt smittämne.

Med vaccination erhålls immunitet mot smittsamma sjukdomar utan att den vaccinerade behöver bli sjuk eller få de komplikationer en sjukdom kan innebära. Vid vaccination tillförs kroppen delar av det smittämne som orsakar sjukdom, eller hela smittämnet i avdödad eller försvagad form. Det innebär att kroppen utsätts för något som inte är tillräckligt för att utlösa sjukdom men ändå tillräckligt aktivt för att för att utlösa ett immunsvar med produktion av immunförsvarsceller och antikroppar. Om den vaccinerade senare smittas av samma smittämne har personen redan ett skydd och riskerar inte att bli sjuk, den vaccinerade är immun mot smittämnet.

Vaccination kallas aktiv immunisering till skillnad från passiv immunisering, som är tillförsel av redan framställda antikroppar (immunoglobulin). Passiv immunisering ger endast ett kortvarigt skydd och stimulerar inte kroppens immunförsvar. Passiv immunisering kan vara aktuellt vid nedsatt immunförsvar eller om man vill ha snabbt skydd mot ett smittämne hos en otillräckligt skyddad individ.

Doser
Alla vacciner är olika och oftast behövs flera doser för att uppnå ett bestående skydd. Ständig forskning och utveckling pågår för att få fram vilka åldrar, doser och kombinationer av vacciner som är optimala. Vanligen behövs för ett grundskydd några doser med någon eller några månaders mellanrum (primär-doser). För de flesta vacciner behövs för ett bestående immunologiskt minne även en eller fler påfyllnadsdoser, s.k. boosterdoser. Den första boosterdosen bör ges tidigast 6 månader efter avslutad grundvaccinering.

Flockimmunitet
Det finns inga vacciner som ger ett 100 % skydd men de allra flesta skyddas mot sjukdom och därigenom hindras även sjukdomsspridning till andra.

För alla sjukdomar i det allmänna programmet, utom stelkramp, gäller att smittspridningen upphör om tillräckligt stor andel av befolkningen är vaccinerad. Detta kallas flockimmunitet och gör det möjligt att skydda dem som inte är vaccinerade. På så sätt skyddas ovaccinerade, t.ex. spädbarn och människor med allvarliga sjukdomar som inte kan vaccineras eller inte skyddas av vaccinationer. För t.ex. mässling behöver man vaccinera 90-95% av befolkningen för att hålla infektionen borta. Det är därför viktigt att uppmuntra till vaccination också i populationer med hög andel immuna.

Levande och avdödade vacciner

Vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR) och mot tuberkulos (BCG) innehåller levande försvagade smittämnen. Vaccin mot polio (inaktiverat poliovaccin, IPV) innehåller avdödat smittämne medan vaccin mot difteri, stelkramp och kikhosta (DTP), Haemophilus influenzae typ b (Hib), pneumokocker och hepatit B innehåller icke levande bakterieprodukter eller delar av smittämnen. Ofta innehåller de icke levande vaccinerna förstärkningsämnen (adjuvans) dvs. ämnen som stimulerar immunsystemet så att antikroppssvaret förstärks.

När man tillför ett levande försvagat smittämne sker en förökning av smittämnet hos den vaccinerade och efter en viss inkubationstid kan en mild infektion uppträda. En del barn får t.ex. ett lindrigt mässlingsliknande utslag 5 - 13 dagar efter MPR-vaccinationen. Detta utslag är ofarligt för barnet och smittar inte.

Vid tillförsel av icke levande smittämne eller bakterieprodukter kommer biverkningarna inom 1 - 2 dygn, oftast i form av lokal svullnad, rodnad och smärta vid stickstället samt lindrig feber

Tillsatser i vacciner

Aluminiumföreningar ingår i vacciner mot Difteri, Tetanus, Pneumokocker och Hepatit B för att öka förmågan att stimulera bildningen av antikroppar. Om detta adjuvans togs bort skulle vaccinet förlora mycket effekt. I sällsynta fall kan lokalreaktioner uppträda i form av kliande knutor vid injektionsstället. Det är mycket liten risk att barn ska utveckla dessa reaktioner men för de drabbade kan det bli långdragna besvär och svårigheter att använda annat som innehåller aluminium, t.ex. deodoranter. Aluminium finns också i dricksvatten och i föda. Upptaget från tarmen är dock begränsat, vilket gör det svårt att jämföra mängden aluminium i vatten och föda med den mängd som tillförs i vacciner.

Formaldehyd (formalin) används vid framställning av Difteri-Tetanus-Pertussis och Poliovaccin för att inaktivera olika beståndsdelar såsom toxiner och poliovirus. Små mängder fomaldehyd kan finnas i färdigt vaccin. Formalin kan ge kontaktallergier, men det finns inga belägg för att formalin utlöser allergiska reaktioner i samband med vaccination. Man utsätts dagligen för formalin då det frigörs i gasform från spånplattor och möbler och byggmaterial.

Kvicksilverföreningar (thiomersal eller mertiolat) användes inte längre i de vacciner som ingår i barnhälsovårdens program. Som konserveringsmedel används idag fenoxietanol i Difteri-Tetanus-Pertussis och Poliovaccin vilket är en organisk fenolförening med låg toxicitet och som bryts ned och snabbt försvinner ur kroppen. Konserveringsmedel används inte i de levande vaccinerna mot Mässling, Påssjuka och Röda hund (MPR) och Tuberkulos (BCG).

Mycket små mängder av albumin och gelatin kan ingå som stabilisator i vaccin mot Mässling, Påssjuka och Röda hund. Humant albumin används inte i barnhälsovårdens program. Risken att drabbas av svåra allergiska reaktioner mot gelatin är okänd och sannolikt mycket låg.

Om föräldrar är tveksamma eller negativa till vaccination av sina barn

Inga medicinska åtgärder är helt fria från risker, inte heller vaccinationer. För alla åtgärder måste man jämföra för- och nackdelar. Fördelarna med vaccination är att man får ett skydd mot sjukdom och mot smittspridning. Nackdelarna är det obehag som vaccinationssticket innebär, samt risken för biverkningar och komplikationer. I Sverige och internationellt finns lång erfarenhet av småbarnsvaccinationer och de vacciner som används idag ger ytterst sällan allvarliga biverkningar eller komplikationer. För de vacciner som ingår i det svenska vaccinationsprogrammet bedömer Socialstyrelsen att riskerna med sjukdom vida överstiger riskerna med vaccination.

Vi som arbetat och utbildat oss inom hälso- och sjukvård ser som regel stora fördelar med barnvaccinationer. De allra flesta av oss som arbetar idag har dock inte sett eller upplevt de sjukdomar som vi vaccinerar mot eftersom sjukdomarna, tack vare vaccinationerna, inte längre finns kvar i Sverige. Detta innebär t.ex. att en del föräldrar ställer frågan varför deras barn ska vaccineras mot något som inte finns längre. Vår uppgift är att i alla lägen lyssna på föräldrarnas frågor och svara med utgångspunkt från vad vi vet. Möt föräldrars oro med saklighet. Det är viktigt att respektera dem som har en annan inställning och ta deras frågor och invändningar på allvar. Beslutet om barnet ska vaccineras ligger hos föräldrarna.

Råd till rådgivare:

• Se till att båda föräldrarna helst samtidigt får tala med sjuksköterska eller läkare. Om det är mormor, farfar eller annan närstående som ifrågasatt vaccinationen kan de med fördel bjudas in. 
• Det lugna samtalet där läkaren och/eller sjuksköterskan lyssnar och ger sina synpunkter med utgångspunkt från frågorna är viktigast.
• Be föräldrarna berätta, varför de är tveksamma eller negativa till vaccinationen och var de fått sina uppgifter.Om oron beror på ett rykte om något som hänt ett annat barn eller vuxen eller tidningsartikel/TV-program (som du inte redan känner till) be dem ta reda på källan.
• Tala om från början att ingen vaccination är helt utan risk för biverkningar, lika litet som när man tar en värktablett. Däremot är risken för allvarliga biverkningar som ger bestående skada på kort eller lång sikt minimal med nu använda vacciner. Risken att dö eller skadas allvarligt av de sjukdomar vi vaccinerar mot är mångfalt större.
• Informera om varje, av föräldrarna ifrågasatt, vaccin för sig och vilka sjukdomar de skyddar mot. Berätta om att smittor snabbt kan spridas om många saknar skydd. Den stora rörligheten med flyktingströmmar och resor till andra länder ökar riskerna.
• Man kan jämföra med andra risktaganden t.ex. att åka bil utan barnskydd eller småbåt utan flytväst.
• Påminn om att barnet senare som tonåring plötsligt kan komma att vilja resa till länder under primitiva förhållanden – och att det då kan bli svårt att hinna med att vaccinera.
• Om barn och ungdomar ska vara på förskolor, skolor eller universitet eller arbeta utomlands kan de i många länder vägras detta, om de inte har dokumenterat vaccinationsskydd.
• Med några veckors varsel är det alldeles för sent att bygga upp ett vaccinationsskydd.
• Vid "nya frågor" rådfråga gärna barnhälsovårdsöverläkaren eller annan sakkunnig läkare. Han eller hon har ofta stött på samma frågor och kan snabbt uppdatera "senaste nytt".
• Samtalet kan kompletteras med information i tryck eller på internet, som föräldrarna kan läsa hemma (ex se nedan). Föräldrarna bör också få namn och telefonnummer, så att de kan nå den de talat med eller annan sakkunnig för ytterligare frågor.
• Gör slutligen klart att "föräldrarna har bollen" och ge dem några veckors betänketid. Betona att det är de själva som tar detta viktiga beslut, som kan ha en avgörande betydelse för barnets framtid.

Om föräldrarna bestämmer sig för att inte vaccinera

• Gör klart att vi respekterar deras beslut, och betona att de är lika välkomna till BVC ändå samt att det är viktigt att komma för hälsokontroller och råd.
• Dokumentera tydligt i journalen när information givits, vilka i familjen, som var där och vem som informerade samt om föräldrarna tagit ställning.
• När detta är gjort är det föräldrarna som har ansvaret och BVC kan fråga men det är viktigt att inte "tjata" om vaccination vid kommande besök. Föräldrarna måste känna sig lika välkomna även om de avstått från att vaccinera.

Informationsmaterial om vaccinationer

Socialstyrelsen har vaccinationsinformation avsedda för föräldrar. Broschyren "Det svenska vaccinationsprogrammet för barn" (2010) som svarar på frågor om varför man ska vaccinera, risker, biverkningar.

Socialstyrelsen ger även ut "Faktablad", med översättningar till flera språk. Formatet är i 2 sidor liggande (A4-format) som dubbelkopieras och viks till 4 sidor (A5-format)

Smittskyddsinstitutets har på sin hemsida "Vaccinationer" frågor och svar om barnvaccinationer, säkerhet och effekter. Hemsidan är främst avsedd för personal inom barnhälsovården, men kan även användas av föräldrar.