Utskrivet 2016-12-06

Till navigering

Skallasymmetri

[Skelett och muskulatur]

Små barns huvuden är mjuka och formbara för att hjärnan ska få utrymme att växa.

Det nyfödda barnets huvud är propertionellt större än hos den vuxne i förhållande till kroppen. Skallen består av fyra ben, ett pannben, två hjässben samt ett nackben. Dessa fyra ben är från början inte sammanvuxna med varandra utan hänger ihop med en söm (sutur), vilket gör att de kan förskjutas i förhållande till varandra. Barnets skalle är därför formbar. Denna formbarhet underlättar barnets passage genom förlossningskanalen och skallen blir därför spetsigare och smalare. Formbarheten är även nödvändig för att skallen ska kunna växa i takt med hjärnans tillväxt under de första åren.

Sömmar och fontaneller

Sömmarna mellan benen kan kännas olika tydligt hos olika barn. Hos en del barn kan man känna en tydlig mjuk söm på några millimeters bredd, hos andra är den svår att känna.

Där sömmen mellan pannbenet och de två hjässbenen träffar på den längsgående sömmen mellan de två hjässbenen mitt på skallens främre del, bildas den främre fontanellen, som har formen likt ett ruter ess. Denna stora fontanell kan vara från några centimeter till några millimeters vidd. Om fontanellen är stor kan den se insjunken ut när barnet sitter upp. Där den längsgående sömmen stöter på den bakre sömmen i nacken bildas den lilla eller bakre fontanellen. Den är betydligt mindre och kan ibland inte kännas.

Den stora fontanellen blir allt mindre under det första levnadsåret, sluter sig och kan inte längre kännas, någon gång mellan 8 månader och två års ålder. Fontanellerna täcks av en stark hinna och tålig hud.

Skallens formbarhet gör att barn kan få bredare och plattare skalle. Rekommendationen att spädbarn ska sova på rygg för att minska risken för plötslig spädbarnsdöd har hos många väckt funderingar kring risken att barnet får en platt skalle (1).

I samtal med föräldrar

  • Barn i ryggläge vänder gärna huvudet åt det håll där något händer, till exempel inåt rummet. Vänd därför bädden 180 grader varannan dag så barnet vänder huvudet åt det ena eller det andra hållet. Man kan också hänga en speldosa, mobil eller något annat som barnet kan se på omväxlande på den ena eller andra sidan av sängen.
  • Då barnet är vaket, läggs barnet på magen på en filt, gärna på golvet. Man låter barnet ha en stund under överinseende i detta läge, föräldern sätter sig själv framför barnet och/eller placerar leksaker i ring kring barnet så att det nätt och jämt når dem. Detta tränar barnets nackmuskler och armmuskler, barnet lär sig hålla huvudet och så småningom lyfta upp överkroppen med armarna. Tänk på att om barnet somnar så lägg honom/henne på rygg i sin säng.
  • Man kan även låta barnet ligga på mammas eller pappas bröst, barnet ligger då i "uppförsbacke" vilket gör det lättare att lyfta huvudet. Det ger också bra tillfälle för ögonkontakt.
  • Att ligga över mammas eller pappas ben och titta på omgivningen kan också vara intressant. Även här blir det en liten "uppförsbacke" som underlättar träning av huvudkontroll.
  • Man kan också ha barnet i upprätt ställning då barnet är vaket, till exempel i en bärsele. Även barnbilstol eller babysitter innebär mera upprätt ställning och vidgar barnets perspektiv på omvärlden. I det senare fallet bör man stimulera barnet att se och vända huvud åt båda håll. Lämpligt är att alternera mellan att barnet ligger på mage och leker och sitter i exempelvis babysitter.

Sneda eller platta skallar

Om barnet inte varierar sin huvudställning finns risk för att skallen belastas ensidigt. Men den största anledningen till en plattare skalle är att barnen ligger så lite på mage när de är vakna. Skallens formbarhet gör att om spädbarnet alltid ligger och tittar åt ett och samma håll eller bara rakt upp kan skallen bli sned eller platt.

Normal skallform

Sned skallform

Vid en sned skalle blir en av de bakre halvorna tillplanad och samtidigt skjuts samma sidas ansiktshalva framåt. Om man ser på barnets skalle uppifrån kan skallen ha en rombliknande form. Vid platt skalle sker avplaningen av bakre delen av skallen lika på båda sidor.

Studier har visat att den platta skallen hos de allra flesta barn omformas och försvinner under det andra levnadsåret. Någon enstaka gång envisas barnet trots alla försök enligt tipsen nedan att hela tiden hålla huvudet konstant vänt åt ena sidan och lutat åt motsatt sida. Detta kan bero på en blödning i ena halsmuskeln, denna blödning gör att muskeln förkortas. Man kan känna att muskeln är spänd och även känna rester efter blödningen som en spolformig förtjockning av muskeln (2).

Åtgärder vid lägesbetingad skallasymmetri

Vid etablerad lägesbetingad skallasymmetri är avlastning nödvändig. Barnet ska inte belasta den sneda och/eller tillplattade delen av huvudet. Kontrollera även om barnet har normal rörlighet i nacken.

I samtal med föräldrar

  • Hindra barnet i ryggläge från att belasta det tillplattade/sneda området med hjälp av en stödjande kudde.
  • Höj vid behov sängbenen på höger eller vänster sida för att stödja huvudets läge på motsatta sidan.
  • Lägg barnet i magläge när barnet är vaket och under uppsikt.
  • Använd babysitter endast under begränsad tid eftersom det också innebär ryggläge. Om möjligt placeras huvudet så att det tillplattade området inte belastas. Man bör också se till att barnet stimuleras att se åt båda håll.

Till läkare

I de fall där snedheten ökar påtagligt eller inte minskar under de första månaderna, ska barnet bedömas av barnläkare. Tag gärna foto framifrån, från sidan och uppifrån och sänd dessa foton med remissen.

Barnet undersöks då med frågeställning tidig suturslutning, torticollis eller annan icke lägesbetingad asymmetri. Om torticollis föreligger bör barnet remitteras till sjukgymnast

mapp_green.gif

Revideringsdatum:
2015-04-13
Reviderad av:

Tor Lindberg, professor emeritus, barnläkare, Barn- och ungdomskliniken, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå.

Manusförfattare:

Tor Lindberg, professor emeritus, barnläkare, Barn- och ungdomskliniken, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå.

Faktagranskare:

Malena Thunström, barnhälsovårdsöverläkare, Uppsala
Freda Lennartsson, barnsjuksköterska, distriktssköterska BVC Götene PhD Student, Göteborgs universitet

Till ämnesöversikt