Utskrivet 2016-07-28

Till navigering

Hörsel och lekaudiometri

[Undersökningar]

Hörsel är en förutsättning för att ett talat språk ska kunna utvecklas. Hörselbanorna är beroende av stimulans för sin utveckling och språkcentrum behöver aktiveras tidigt. Till hörselskadade och döva barn finns stora möjligheter till hörselhabilitering i form av ljud- och talträning, psykologiskt omhändertagande, anpassning av den akustiska miljön, teckenspråk och med hjälp av teknisk habilitering med hörapparater eller cochleärt implantat förbättra förutsättningarna för hörseln. Det är av största vikt att identifiera barn med hörselskador så tidigt som möjligt.

Samtliga landsting i Sverige erbjuder hörselscreening till alla nyfödda barn. Det är viktigt att vara medveten om att det finns begränsningar med nyföddhetsscreeningen och att inte alla hörselskadade barn upptäcks här (1). Likaså debuterar hälften av barnen med hörselskador senare under barndomen även utanför riskgrupperna (2). Man måste också vara medveten om att screeningmetoden kommer att uppfånga en del falskt positiva, d.v.s. att hos vissa barn som inte passerar neonatalscreeningen kommer utredningen visa att de har normal hörsel.

Från BB går remiss till audiologisk avdelning för barn med ökad risk för hörselnedsättning. Här ingår barn med:

  • Extrem prematuritet <28 v + 0
  • Genomgången meningit
  • Uttalad gulsot
  • Uttalad syrebrist
  • Familjehistoria av barndomshörselskada
  • Infektioner under graviditeten (CMV, Rubella, Syfilis, Toxoplasma)
  • Neonatal intensivvård mer än 5 dagar
  • Missbildningar i huvud-, halsområdet
  • Syndrom och sjukdomar som kan omfatta hörselnedsättning

Efter neonatalperioden ska barnet ha remiss för hörselundersökning (sker via behandlande läkare) i följande fall:

  • Skalltrauma där hörselnedsättning kan misstänkas
  • Ototoxiska läkemedel t ex cytostatika
  • Barn med syndrom där hörselnedsättning kan ingå
  • Barn med psykiska funktionshinder där hörseln är svårbedömd
  • Meningit
  • Komplikationer till otit/otosalpingit

Remiss utfärdas från BVC för följande barn:

  • Barn som inte är födda i Sverige har med stor sannolikhet inte genomgått hörselbedömning. Nyinvandrade barn ska omgående remitteras till audiologisk avdelning/ hörselklinik för hörselundersökning om de är under fyra år, i annat fall ska de utan dröjsmål hörselundersökas via BVCs försorg.
  • Barn som inte klarar hörselscreening på BVC
  • Svårtestade barn (osäkra resultat, barn med beteendestörningar eller funktionshinder som försvårar mätningen)
  • Om någon misstänker att barnet hör dåligt. Observera: Om det finns misstanke om att barnet inte hör bra ska det remitteras för hörselundersökning även om det klarat hörselscreening.

Hörselbedömning på BVC

Vid varje besök på BVC efterfrågas hur föräldrarna uppfattar barnets hörsel. Föräldrarnas uppfattning om hörseln är viktig. Det gäller särskilt om de uppfattar att barnet inte hör bra. Omvänt är det däremot inte tillförlitligt: ett barn som är gravt hörselskadat eller dövt kan ändå uppfattas som hörande av föräldrar. Samtala kring barnets kommunikation, hur det jollrar och hur det uppmärksammar tal. Fråga om barnet reagerar på starka ljud (sprätter till, börjar gråta, vaknar o.s.v.). En försenad språkutveckling kan vara tecken på hörselnedsättning och barnet bör remitteras för hörselundersökning.

8 månaders undersökning

Kommunikationsanamnes

  • Tycker föräldrarna att barnet hör normalt?
  • Reagerar på telefonsignal – dörrklocka?
  • Reagerar på röster, musik?
  • Kan barnet lokalisera varifrån ett ljud kommer?
  • Vänder sig barnet mot ljud?
  • Roas av sina egna ljud?
  • Börjat jollra med stavelser (t.ex. da-da, ma-ma)?
  • "Pratar" med sina närmaste?
  • Har barnet haft någon öroninflammationer?
  • Finns det hörselskador som debuterat i barndomen inom familjen (syskon, föräldrar, far- och morföräldrar)?

Remiss för hörselundersökning om:

  • föräldramisstanke om hörselnedsättning
  • barnet inte jollrar
  • barnet inte reagerar på ljud
  • barnet är ointresserat av röster
  • barnet inte kan lokalisera ljud
  • barnet inte genomgått neonatalscreening
  • det finns ärftlig hörselnedsättning inom familjen
  • remiss till öron-, näs- och halsmottagning om barnet har haft tre öroninfektioner.

4-års undersökning

Vid 4-års undersökningen utförs lekaudiometri (2, 3). Otoskopi och tympanometri utförs om rutiner finns på BVC

Metod
Ljudnivån i testlokalen påverkar resultatet och därför är det viktigt med ett tyst rum. Hörselmätning utförs med en audiometer med dubbla ljudisolerade hörlurar.

För olika frekvenser (tonhöjder) bestämmer man den lägsta ljudstyrka som barnet kan uppfatta. Ljudstyrkan mäts i decibel, dB. Den lägsta ljudstyrkan som man mäter vid screeningundersökning på BVC rekommenderas i detta dokument vara 25 dB.

Den person som mäter ska ha genomgått adekvat utbildning för att utförandet ska bli korrekt och för att kunna tolka svaren. För utförlig beskrivning av utförandet, se Manual lekaudiometri 4-årsscreening BVC. De frekvenser som undersöks är 500, 1 000, 2 000, 4 000 och 6 000 Hz.

Bedömning
Ett barn med normal hörsel uppfattar 25 dB över alla frekvenser. För underkänt resultat krävs:

30 dB eller mer på 2 frekvenser samma öra 500 – 4000 Hz
eller
40 dB eller mer 1 frekvens 1000- 6000 på Hz något av öronen.

Barn som inte passerar undersöks med otoskopi och gärna tympanometri för att vaxpropp eller sekretorisk otit ska upptäckas. Bedömning av resultatet och vid behov behandling (vaxborttagning respektive otoventbehandling eller expektans vid sekretorisk otit) görs i samarbete med BVC-läkare eller primärvården så snart som möjligt. Förnyad hörselmätning görs inom 2-3 månader.

Barn som inte vill medverka eller är mycket osäkra kallas för förnyad mätning.
I journalen antecknas varför hörselmätningen inte lyckades. BVC har ansvar för att barnet kallas igen.

Om barnet inte klarar hörselmätning vid omtest remitteras det till hörselvården för hörselmätning.

Remisskriterier
Remisskriterier vid screening 25 dB vid frekvenserna 500 till 6000 Hz
Nivåerna fastställda vid Svensk medicinsk audiologisk förenings (SMAF) styrelsemöte 20140922:

30 dB eller mer på 2 frekvenser 500 – 4000 Hz samma öra
eller
40 dB eller mer 1 frekvens 1000- 6000 Hz något av öronen

Oberoende av resultat remitteras:

  • Svårtestade barn
  • Barn med bristande språkutveckling
  • Vid föräldramisstanke om hörselnedsättning

Observera att man inte kan förutsätta att skolhälsovården kommer att göra en hörselbedömning på barnet vid skolstart i alla kommuner, för det skiljer sig åt. Likaså skiljer sig rutinerna mellan landsting och sjukhus åt hur riskbarn följs upp på hörselvården.

Rikshandboken i barnhälsovårds instruktioner enligt ovan kan modifieras efter lokala förhållanden och förutsättningar och behöver justeras utifrån att rutiner och vårdkedjor kan se olika ut i olika organisationer. Den presenterade rekommendationen är en basal nivå av förebyggande hörselvård som bör erbjudas alla barn i Sverige oberoende av bostadsort.

mapp_green.gif
Revideringsdatum:
2014-11-11
Manusförfattare:

Karin Stenfeldt, med dr., ÖNH och audiologi, audiologiska avdelningen, öron-, näs- och halskliniken, Skånes universitetssjukhus

Faktagranskare:

Inger Uhlén audiolog, med. dr., Hörsel- och balanskliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm

Elsa Erixon, med dr., Hörsel- och balansmottagningen, Akademiska sjukhuset Uppsala

Alla är medlemmar i Svensk medicinsk audiologisk förenings styrelse (SMAF).

Till ämnesöversikt