Digitala medier

[Barn och media]

Livet framför en skärm är en naturlig del av den moderna barndomen. För föräldrarna handlar det om att hjälpa barnet att reglera både omfattningen av och innehållet i skärmtiden. I BVCs samtal om levnadsvanor har barns och föräldrars medievanor en självskriven plats.

Dela, vägleda och begränsa

Föräldern har en viktig roll i relation till det lilla barnets medieanvändning. Barn behöver föräldrar för att kunna:

Dela

  • Dela gemensamma upplevelser
  • Dela tankar och sätta ord på vad de sett, gjort och upplevt
  • Dela kunskaper om vad barnet lärt sig och själva få lära ut

Vägleda

  • Vända sig till någon med förtroenden, oro och frågor
  • Få vägledning och förklaringar
  • Utveckla ett kritiskt förhållningssätt till medier och information
  • Förstå hur medier fungerar
  • Förstå syftet med reklam

Begränsa

  • Begränsa innehållet i sina aktiviteter
  • Begränsa tiden för sin medieanvändning och erbjudas andra aktiviteter

I samtal med föräldrar om medieanvändning

Familjeliv, små barn och medier är ett pedagogiskt material som ska användas av BVC-personal i samtal med föräldrar och föräldragrupper. Länk till Statens medieråds material

Syftet med samtalen om medier är att stärka föräldrar i att vägleda barnen i deras medieanvändning. Föräldrar kan behöva mer kunskap samt att få möjlighet att reflektera över barnens vardag, stimulans och behov. En kartläggning av familjens medievanor under en vecka kan vara en bra utgångspunkt för samtalet.

Olika föräldrar har olika behov
Föräldrasamtalen om medievanor måste, som alla andra samtal, utgå ifrån förälderns behov och kunskapsnivå. Men både föräldrars och barns skärmvanor kan vara svåra att ta upp på ett neutralt sätt. Upplever inte föräldern sin egen eller barnets mediekonsumtion som problematisk kan det vara svårt att föra in ämnet i samtalen om balanserade levnadsvanor. Är man själv obekant med vad barn och föräldrar faktiskt gör framför skärmarna kan man känna sig obekväm som samtalspartner. Eftersom skärmtiden är en stor del av dagens barndom är det viktigt att varken fördöma eller oroa i samtalen om medieanvändning - utan att istället hjälpa föräldern till egen reflektion.

För vissa föräldrar är det lämpligt med information om kopplingen mellan stillasittande och skärmtid liksom barns behov av olika slags stimulans. Andra föräldrar besitter redan sådan kunskap och är istället stressade och brottas med skam över att barnen överhuvudtaget använder skärmar. Här passar förutsättningslös gemensam reflektion i till exempel föräldragrupp utmärkt.

Vad är lagom tid framför skärmar för barn i olika åldrar?
Det är svårt att ge generella råd om barns skärmtid. Att leka med paddan eller spela tv-spel tillsammans med föräldrar och syskon är en annan sak än att vila framför en film. Samtalen behöver därför beröra vad barnet gör såväl som tillsammans med vem. Också barnets ålder och personlighet spelar in, liksom hur hen tillbringar sin övriga tid. Att en familj tillbringar mycket tid tillsammans med att varva ner framför tv:n kan vara mycket positivt om de också har stunder när de kommunicerar mer aktivt, rör på sig och vistas utomhus. Skärmaktiviteter kan vara ett skönt sätt för barn att starta dagen på och en passande sysselsättning när man är trött efter förskolan och föräldern ska laga middag. För vissa barn är aktiviteterna på skärmen också extra lockande. Upplever man miljön på förskolan som stökig eller de sociala kraven där som svåra att förstå och hantera kan skärmen ha en annan dragningskraft än för utåtriktade barn med stort behov av rörelse och direkt samspel. Här behöver föräldern vara lyhörd för barnet så att det både får uppmuntran att träna på sådant som är svårt, som till exempel social interaktion, och avkoppling med sådana aktiviteter som barnet har lätt för. Det är också viktigt att uppmuntra föräldrarna att tidigt samtala med barnet om medier och om vikten av ett kritiskt förhållningssätt till det medieinnehåll som barnet möter i sin medievardag. Barn föds inte med ett kritiskt förhållningssätt – det är någonting som måste läras in och tränas.

Vägledning och gränssättning
Eftersom skärmen är lättillgänglig och uppslukande behöver barn vuxnas stöd för att också välja andra aktiviteter. Barnet är sårbart framför skärmen precis som det är i trafiken. Vuxnas vägledning behövs både för att reglera innehållet och användningstiden. Att ha fasta regler kring skärmtid kan underlätta i familjer där det blir konflikter kring skärmarna. Reglerna kan innebära viss maxtid per dag eller att undvika skärmar under vissa tider. Vissa familjer väljer att ha fasta skärmfria dag/ar i veckan. Också zoner i hemmet kan hållas skärmfria som till exempel matbordet under måltiderna eller barnens rum. Att stänga av de skärmar (tv till exempel) man inte använder för tillfället gynnar kommunikationen i familjen. Skärmlek kan också användas som belöning när barnet gjort något som föräldern uppskattar. Upplever föräldern att barnet fastnat i skärmaktiviteter kan det underlätta att under en period helt undvika skärmar och att aktivt hjälpa barn till alternativa aktiviteter. Med äldre barn (från cirka 4 år) kan föräldrar idka byteshandel med barnen så att skärmtid kompenseras med utomhusvistelse eller andra aktiviteter. Att styra innehållet i barnens skärmtid är självklart då barnet är litet men kan behöva göras aktivt då barnet blir 3-4 år eller leker tillsammans med äldre barn.

Utifrån barnets ålder kan olika frågor/reflektionsämnen vara lämpliga i enskilda samtal eller föräldragrupp:

Under barnets första år

  • Förälderns tankar om egen mobil och medieanvändning
  • Hur samspelet med barnet påverkas av förälderns skärmvanor
  • Hur barnet ska introduceras till skärmar
  • Vilken kunskap föräldern har och önskar om barn och skärmar
  • När är skärmen okej som barnvakt
  • Skillnader mellan aktiv skärmtid och mer passiv för nedvarvning eller avlastning för föräldern

Vid 3 årsbesöket

  • Kartläggning av barnets och föräldrarnas medieanvändning och skärmtid
  • Mångsidig stimulans i barnets vardag?
  • Vilken kunskap föräldern har och önskar om barn och skärmar
  • Konflikter-vad handlar bråken i familjen om?
  • Vad tar skärmen tid ifrån?
  • Hur vägleder man barn kring innehåll och omfattning av aktiviteter?
  • Skärmen som vila och mindfulness-råd om positiva skärmvanor
  • Har man regler kring skärmtid? För barn och/eller vuxna?
  • Härligt eller farligt att bli uppslukad av digitala spel?
  • Medveten medieanvändning och källkritik redan i förskoleåldern

Medievardagen

Skillnaden mellan att vara online eller offline är idag närmast utraderad. Redan som nyfödda lär barn sig att förälderns blick stundtals är fixerad vid mobilen. Föräldrars stolthet över spädbarnets knubbiga fingrar som sveper över skärmen är lika vanlig som 4-åringens tjat och bråk om paddan. På surfplattan finns oändligt mycket lärorikt och kul för det lilla barnet, men också sådant som kan verka skrämmande eller orsaka konflikt när apparaten stängs av eller försvinner ur den lillas makt. Barn vill gärna ha mer av det roliga. För föräldrarna handlar det om att hjälpa barnet att reglera både omfattningen av och innehållet i skärmtiden. Att vägleda barns medieanvändning är en lika viktig föräldrauppgift som fostran till goda matvanor eller trafikvett. För att förstå och så småningom utveckla ett kritiskt förhållningssätt till den information barnen möter såväl utanför som på skärmarna behöver de dela sina upplevelser med vuxna.

På grund av den genomgripande utvecklingen under de första levnadsåren kan omfattande skärmtid antas påverka de minsta barnen i högre grad än äldre. För små barn är mångsidig stimulans extra viktig. I dag är det dock svårt att följa den välkända rekommendationen från amerikanska barnläkarföreningen (2011) om att helt undvika skärmtid före 2 års ålder (1). Medieanvändningen kryper enligt all tillgänglig forskning allt längre ned i åldrarna. Kunskap och omsorg om den stimulans barn behöver i sin vardag kan vara en mer framkomlig väg att nå föräldrar.

Samtal om medievanor ingår som en viktig del i BVCs föräldrasamtal kring levnadsvanor. BVC kan göra skillnad genom att informera, bjuda in till reflektion och stötta föräldrar i att vägleda barnen.

Begreppet "skärmtid" innefattar en mängd aktiviteter. Skärmar är dagens leksaker för både barn och vuxna. De ersätter och inkorporerar många olika sociala funktioner samt verktyg som penna, papper, karta, kamera, musikspelare och ficklampa. För barn under 3 år är skärmaktiviteterna i princip begränsade till att se på rörliga bilder och spela enklare spel. För äldre barn och vuxna är dock skärmaktiviteterna så många, så olika och har så olika syften att det inte blir meningsfullt att tala om "skärmtid". Istället behöver man fundera över vad som görs framför skärmen, vad skärmaktiviteterna eventuellt stjäl tid ifrån och förhållningssättet till livet online. Dagens medievardag är mobil och skärmtidsbegreppet och hur barn introduceras till skärmaktiviteter behöver diskuteras tillsammans med föräldrar.

Små barns medieanvändning
Medieanvändningen bland barn ökar så snabbt att statistiken är inaktuell i samma stund den publiceras. Ungefär hälften av barnen börjar använda skärmar under sitt första levnadsår. Redan vid 2 års ålder gäller det nio av tio barn och sex av tio 2–4 åringar tittar på tv mer än 1 timme per dag. Det mest populära programmet är Bolibompa i SVT:s Barnkanalen. Den populäraste sajten är YouTube där man tittar på filmklipp (2). Ökningen av skärmtid bland de svenska småbarnen är parallell till en liknande utveckling världen över. Debatten om hur barnen påverkas är på många håll livlig, till exempel i USA och Asien (3,4).

Surfplattornas användarvänliga pekskärmar är väl anpassade för mindre barns finmotoriska färdigheter. Med sin röst och sina fingerrörelser styr och interagerar barnet med figurerna i spelet och svårighetsnivån utgår från barnets förmåga. Interaktiviteten i spelen kan till exempel handla om att flodhästen i spelet upprepar vad barnet säger, hälsar när barnet börjar spela och tröstande säger "försök igen". Interaktiviteten kan upplevas som mer stimulerande än film eller tv eftersom små barn har begränsad förmåga att förstå att det som händer där är oberoende av barnet självt. Statens medieråds statistik från 2015 visar att medieanvändning på surfplattor är det som ökar mest bland de yngsta barnen (2). Var fjärde barn har använt surfplatta redan under sitt första levnadsår och 5 % i samma ålder använder internet dagligen.

Att en stor del av barndomen idag tillbringas framför en skärm beror förstås delvis på att föräldrarna, barnens främsta förebilder, är flitiga medieanvändare. Sedan mobiltelefonerna förvandlats till bärbara datorer har föräldrars, liksom andra vuxnas, skärmanvändning ökat explosionsartat. Också de gemensamma aktiviteterna för barn och föräldrar framför skärmar ökar, liksom andelen föräldrar som uppfattar medieanvändning som utvecklande och lärorikt för barn (2).

Föräldrars inställning till barns medieanvändning
För de allra yngsta barnen regleras tid och innehåll i medieanvändningen automatiskt eftersom föräldern styr all barnets aktivitet. Fler föräldrar till yngre än till äldre barn tenderar att vara oroliga för hur barn påverkas av medier, till exempel att det kan vara beroendeframkallande eller skapa aggressivitet.

Att reglera hur sent på dagen barn får använda skärmmedier verkar vara mer självklart för föräldrar än hur länge (2). En undersökning visar att endast drygt 60 % av 5-åringarnas familjer har regler kring skärmtidens längd och att de som har regler tillåter en omfattning om en dryg timmes spel per dag och en och en halv timmes tv/film tittande. Samtidigt har 91 % regler för hur sent man får se på tv (2). Skillnaden kan bero på att det är enklare att kontrollera ett klockslag än hur länge barnet får hålla på.

Vuxnas delaktighet
För att tolka och förstå sina erfarenheter behöver barnet dela dem med vuxna. Det är genom sådan delaktighet barn kan sätta ord på sina upplevelser och utveckla sitt språk. Den medieaktivitet barn och föräldrar ägnar sig mest åt ihop är att titta på film och tv (2). Under barnets första år handlar det om att barnet sitter med när föräldern ser program riktade till vuxna. Längre fram tittar föräldern istället på barnprogram tillsammans med barnet (2). Föräldrar till var tredje 2–4-åring spelar också spel och leker på surfplattan tillsammans med barnen (2). På samma sätt som föräldrar väljer böcker och läser dem för sina barn kan de välja och dela barnets digitala upplevelser. Gemensamma skärmaktiviteter är ett sätt för barn och föräldrar att koppla av och mysa tillsammans. Gemenskapen lägger också en grund för vidare förtroende och insyn i barnets medieaktivitet. Eftersom barnet exponeras för all möjlig information vid skärmen är vuxnas delaktighet och engagemang ett viktigt skydd. Råkar barnet exempelvis få syn på otäcka bilder på internet är det viktigt att de har en vuxen att vända sig till.

Vikten av medie- och informationskunnighet

När information inte längre kommer från etablerade medier utan distribueras av ett oändligt antal aktörer, ibland med oklara avsikter, är ett kritiskt förhållningssätt till medieinnehåll nödvändigt. Förmågan att skilja information från desinformation är inget man föds med utan den kan bara läras in tillsammans med vuxna. Barn behöver lära sig genom de vuxnas större erfarenhet och förmåga till kritiskt tänkande. Genom att tidigt stötta föräldrar och andra vuxna i barns närhet att lära sig mer om medie- och informationskunnighet, går det att bidra till att rusta barnen inför de situationer som uppstår i medievardagen.

Medie- och informationskunnighet (MIK) är ett begrepp som introducerades av Unesco 2011 för att beskriva de färdigheter som krävs för att kunna delta i den demokratiska processen i det moderna mediesamhället. MIK handlar om att kunna finna, analysera och kritiskt värdera information och att själv kunna skapa information i olika medier. I ett samhälle där en allt större del av den information som når oss kommer från medierna och där avsändarna blir allt fler, blir det också allt viktigare att kunna sovra i denna information. Att kunna bedöma om information är sann eller falsk, att kunna söka information och att vara källkritisk är idag nödvändiga kompetenser för alla – både barn, unga och vuxna. Ytterst handlar medie- och informationskunnighet om att kunna förstå samhället och mediernas roll i detta. Målet är att maximera möjligheterna och minimera riskerna i medievardagen. Att som förälder vara medie- och informationskunnig underlättar förståelsen för barnens medievardag. Och gör det därmed möjligt att sätta gränser och ge stöd.

Lär dig mer om medie- och informationskunnighet, MIK, på Statens medieråds hemsida, Gruppdiskussion: MIK för mig

Forskning om barns utveckling i relation till medieanvändning

Kunskap om samband mellan alltför omfattande skärmtid och barns utveckling kan används som utgångspunkt för reflektion kring barns vardag och behov av mångsidig stimulans. Föräldrar bör få kunskap om att en alltför omfattande skärmanvändning hos såväl dem själva som hos barnen kan minska den språkliga, sociala och känslomässiga kommunikationen i familjen och att denna är grundläggande för barnets utveckling (5).

Nedan presenteras några resultat från forskning om kognitiv och verbal utveckling, social och känsligmässig utveckling, kroppslig utveckling och sömn i relation till medieanvändning. En vanlig invändning mot slutsatserna är dock att de studerat enbart tv-tittande. Att titta på tv är en mer passiv form av medieanvändning än den interaktiva lek på plattor och mobiler som dagens barn i högre utsträckning ägnar sig åt. Också den sociala dimensionen i medieanvändningen är antagligen mer betydande idag än när forskningen gjordes.

En annan möjlig invändning till resultaten är att forskarna inte fullt ut kunnat kontrollera för möjliga störfaktorer. Det kan vara så att barn som föredrar stillasittande och icke-sociala aktiviteter tillbringar mer tid framför skärmen till att börja med. Skillnaderna i utveckling kan alltså möjligen vara en orsak till den mer omfattande skärmtiden hos vissa barn snarare än en konsekvens av den. En kombination av båda faktorerna är förstås också möjlig.

Vidare finns ett samband mellan barns skärmtid och möjligheter till annan stimulans i hemmet, liksom till föräldrars socioekonomiska status, utbildningsnivå och välbefinnande (5,6,7). Barn som växer upp i familjer med mindre resurser har högre risk att tillbringa mycket tid framför skärmar.

Kognitiv och verbal utveckling
Det nyfödda barnets hjärna är förvisso anlagd men struktureras av det barnet upplever (8). Utvecklingen sker tidigt och går mycket snabbt. Under det första året växer hjärnan mer än under de tio kommande sammantagna och väger vid 2,5 års ålder redan motsvarande ¾ av den vuxnes. Att utvecklingen sker efter födelsen är en förutsättning för att barn ska kunna anpassa sig till den omgivning och det språk de föds till. Det är rimligt att anta att skärmtid under barnets första år kan bidra till att utveckla neurologiska strukturer och förmågor som framtidens samhälle kommer kräva. Tidigare studier har visat att hjärnan hos äldre barn påverkas av tv-tittande, framför allt i frontala cortex (9).

Samtidigt visar studier på risker avseende barnets kognitiva utveckling. Förmåga att hänga med i förskolans aktiviteter, koncentrationsförmåga, skolmognad, skolprestation och framför allt språklig förmåga och kommunikation har i studier visat sig ha negativa samband med omfattande skärmtid i form av tv-tittande (8-13). Studier har dock visat att skärmtid också är stimulerande och positiv för barns utveckling (14). Digitala spel och lekar kan anpassas efter barnets nivå och behov och därför vara optimalt stimulerande.

Social och känslomässig utveckling
Användning av medier stjäl tid från annan kreativ lek och socialt samspel med föräldrar och syskon. Detta är något som forskarna menar kan påverka barns färdigheter negativt. Även kamratrelationer, utsatthet för mobbning och social förmåga har visats ha ett negativt samband med omfattande skärmtid (5,10). Andra menar att den omfattande skärmtiden kan vara ett resultat av att barnet är utsatt för mobbning eller lider av annan psykosocial problematik och därför drar sig undan umgänge i den fysiska världen.

Kroppslig utveckling
Andelen barn med övervikt eller fetma ökar i västvärlden. I Sverige 2011 hade 17 % av 7-9 åringarna övervikt och 3 % fetma. I Asien har under senare år rapporterats om ökad förekomst av närsynthet där så mycket som 80-90% av barnen som lämnar grundskolan drabbats i vissa områden (15). Båda fenomenen kan vara relaterade till omfattande skärm (tv)-tid och kan eventuellt förklaras av ökat stillasittande, inomhusvistelse, samt ensidigt blickfokus (15,16). Det vetenskapliga stödet för dessa samband är dock måttligt. Andra studier har föreslagit att sambandet mellan omfattande tv-tittande och övervikt kan förklaras av att barnets uppmärksamhet avleds från aptitreglering, att tv-tittandet är förknippat med intag av skräpmat och att reklaminslagen påverkar barns inställning till ohälsosam mat (17). Det finns också ett samband mellan övervikt och sömnproblem hos barn (18).

Sömn
Medieanvändning innan läggdags försämrar sömnkvaliteten och ökar tiden för insomning hos vuxna (19). Även hos små barn påverkar skärmanvändning sent på kvällen sömntiden negativt och har samband med sämre sömnkvalitet (20,21). En rimlig rekommendation är att styra skärmanvändningen till tidigare på eftermiddagen.

I de flesta studierna ovan mäter man, oavsett vilka effekter man studerar, kanske inte så mycket hur skärmanvändning påverkar barn. Istället handlar det om vilka effekter bristen på andra aktiviteter får på barnen. Man blir ju inte överviktig av datorspel, man blir överviktig av att äta för mycket och röra sig för lite.

Små barns utsatthet på internet

[Barn och media]

Sverige var det första landet i världen som förbjöd barnaga (1979) och ett av de första länderna som ratificerade barnkonventionen (1990) (1,2). Sedan dess har våld mot barn minskat avsevärt i svenska familjer. Enligt Allmänna Barnhusets undersökningar 2011 har det minskat från 70 till 10 procent (3). Knappa tre procent av familjerna anger att grov kroppslig bestraffning kan ske i hemmet.

Men den svenska paragrafen om barnaga förbjuder inte bara fysiskt våld. Föräldrabalken 6:1 slår fast: "Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling" (min kursivering). Barnkonventionens artikel 19 har i sin kortversion liknande text nämligen "Barnet har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld och mot vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller andra vårdnadshavare".

Kränkande behandling innebär bland annat respektlös behandling av barnet med omnämnande av barnet med nedvärderande, ibland förlöjligande ord, nedlåtande attityd, ignorans, skamvrå, svart stol eller andra "time out" – åtgärder.

I dagens debatt om barn som far illa rör det sig huvudsakligen om barn som blir utsatta för fysiskt våld, aga eller vanvård. Inom barnhälsovård och barnsjukvård vet vi relativt väl i hur hög grad detta sker i hemmen och vi arbetar för att minska det med en nollvision som mål. Vi har emellertid ingen som helst uppfattning om hur pass vanligt det är med kränkande behandling eller psykiskt våld i hemmets slutna värld. Däremot har vi under senare år sett mer och mer av kränkningar mot barn i offentligheten genom de sociala medierna på Internet. Denna nya form av kränkande behandling skulle kunna inordnas under emotionell försummelse och/eller omsorgssvikt (4).

Sociala medier som Facebook, Instagram och föräldrabloggar översvämmas av berättelser om vad den lille har gjort eller sagt där hemma och då oftast i positiva ordalag. Detta fenomen har även uppmärksammats och diskuterats i internationell press som The New York Times (5) och The Guardian (6). Framför allt har för- och nackdelar med att publicera bilder på sina barn diskuterats Huvudsakligen rör sig diskussionen kring risken att bilderna av barnen kopieras för framtida användning i kommersiellt eller annat syfte.

I artikeln från New York Times berättas om en mamma, professionell fotograf, som fick kännedom om att hennes fyraåriga dotters bild från Flickr fanns på en annan hemsida, populär i Brasilien och att "They gave her a fake name, and a relationship status that said she was interested in making friends and dating men".

I artikeln i The Guardian framgår att runt 63 % av mödrarna i USA använder sig av Facebook och 97 % av dessa lägger upp bilder på sina barn.

Flera engelska och amerikanska forskare inom området "Internet och barn" betonar just risken för framtida användning av "facebookbilder" (5,6). En av forskarna anser att man kan diskutera förälderns rätt att publicera en bild på sitt barn på t.ex. Facebook men ingenstans nämner man risken för att barnen på detta sätt kan bli utsatta för en kränkande behandling.

Men tyvärr har Internet ibland blivit ett forum där småbarn i text och bild blir utsatta för kränkande behandling. Föräldrar som i negativa ordalag berättar vad sonen eller dottern gjort. Föräldrar som beklagar sig över den sexåriga dottern som kissar i sängen varje natt eller femårige sonen som kissar på sig varje dag när han kommer hem från förskolan. Föräldern som med stolthet publicerar en bild på sitt tvååriga barn sittande på pottan med blicken i kameran, blottande sig för alla följare. Föräldern som lägger upp en bild på sonen hopkurad i livmodern, blottad för världen till och med i mammas mage.

Visst har människor kompromissat med sina barns integritet redan före sociala medier. Men det finns en avgörande skillnad: Bilderna och berättelserna på nätet kan spridas till ett obegränsat antal människor. De försvinner inte. Och kanske får de sociala medierna, med fokus på gilla- och favoritmarkeringar, människor att gå längre i jakten på bekräftelse.

En amerikansk bloggare har blivit känd för att ta bilder på sin son när denne gråter. Hans Twitterflöde är en succé med 35 000 följare, det har också blivit bok. Många föräldrar har tagit efter och bidragit med bilder av sina barn. Idén är denna: Varje gång ditt barn gråter över "obetydligheter" – i stället för att trösta eller försöka förstå barnet: ta fram kameran, ta en bild, och lägg sedan upp på Internet med någon lustig kommentar. Ju "roligare" bilder och desto kvickare kommentar av föräldern, desto mer uppskattning av "följarna".

I en dagstidning bloggar en mamma anonymt och i ärlighetens namn om sin avsky för föräldraskapet. Hon benämner sina två barn med nedvärderande ord. De stör föräldrarnas vardag och semesterplaner. Bloggen är kritiserad men är enligt tidningen omtyckt av läsarna. Men vad händer den dag mammans barn känner igen berättelserna på den anonyma bloggen och inser att den handlar om dem?

Inom några år kommer vi kanske att få se rättsfall där innebörden i Föräldrabalkens förbud mot "annan kränkande behandling" prövas i förhållande till sociala medier. Vad säger juridisk expertis? Var går gränsen för vad man kan skriva om sitt barn på Internet? Vilka bilder kan publiceras? Barnet är i en ålder där han/hon inte kan bestämma själv utan behöver vuxna som träder in som ställföreträdande autonomipersoner. Om föräldern sviktar i sitt omdöme måste det finnas någon annan som träder in och värnar om barnets integritet. Barnombudsmannen kan här få här en ny uppgift.

Juridik är en sak och tar sin tid: Under tiden bör barnhälsovården ta sitt ansvar, t.ex. kan man vid föräldrastöd i grupp diskutera Barn och media och Barnbilder på Internet.

Referenser

[Barn och media]

Barn, föräldrar och medier

  1. American Academy of Pediatrics. (2011). Policy statement. Media use by children younger than 2 years. Pediatrics. 128, 1040-1045
  2. Statens Medieråd. (2015). Småungar och medier. Fakta om små barns användning och upplevelser av medier. Stockholm
  3. Zero to Eight: Children’s Media Use in America 2013
  4. Australian Council on Children and the Media, 2015
  5. Duch H, Fisher EM, Ensari I, Harrington A. (2013). Screen time use in children under 3 years old: a systematic review of correlates International Journal of Behavioral Nutrition and Physical Activity. 10:102
  6. Certain LK, Kahn RS. (2002). Prevalence, correlates, and trajectory of television viewing among infants and toddlers. Pediatrics. 109(4):634-642
  7. Dennison BA, Erb TA, Jenkins PL. (2002). Television viewing and television in bedroom associated with overweight risk among low-income preschool children.Pediatrics. 2002. 109(6):1028-1035
  8. Zero to three, Brain Development
  9. Hikaru Takeuchi H, Taki Y, Hashizume H, Asano K, Asano M, Sassa Y, Yokota S, Kotozaki Y, Nouchi R, Kawashima R. 2013. The Impact of Television Viewing on Brain Structures: Cross-Sectional and Longitudinal Analyses. Cerebral Cortex doi:10.1093/cercor/bht315
  10. Pagani LS, Fitzpatrick C, Barnett TA. 2013. Early childhood television viewing and kindergarten entry readiness. Pediatric Research (2013) 74, 350–355
  11. Zimmerman FJ, Christakis DA. 2005. Children's television viewing and cognitive outcomes: a longitudinal analysis of national data. Arch Pediatr Adolesc Med. 159:619–625
  12. Johnson JG, Cohen P, Kasen S, Brook JS. 2007. Extensive television viewing and the development of attention and learning difficulties during adolescence. Arch Pediatr Adolesc Med. 161:480
  13. Lineberger DL, Walker D. (2005). Infants' and toddlers television viewing and language outcomes. Am behavior Science. 48(5);624-645
  14. Statens Medieråd. (2014). Ungar & nyheter– en kvalitativ studie kring barns och ungas uppfattning av nyheter. Stockholm
  15. Morgan IG, Ohno-Matsui K, Saw SM. (2012). Myopia. The Lancet. 379(9827);1739-1748
  16. Maher COT, Eisenmann JC, Dollman J. (2012). Screen time is more strongly assciated than physical activity with overwight and obesity in 9- to 16-year-old Australiens. Acta Paediatr. 101:1170-4
  17. Fröberg A, Raustorp A. (2015). Klena bevis för att stilla­sittande ger kardiometabol ohälsa hos unga. Läkartidningen. 112;1-6.
  18. Patel SR, Hu FB. (2008). Short sleep duration and weight gain: a systematic review. Obesity (Silver Spring). 16:643-53
  19. Chang AM, Aeschbach D, Duffy JF, Czeisler CA. (2015). Evening use of light-emitting eReaders negatively affects sleep, circadian timing, and next-morning alertness. PNAS. 112(4); 1232–1237
  20. Falbe J, Davison KK, Franckle RL, Ganter C, Gortmaker SL, Smith L, et al. (2015). Sleep duration, restfulness, and screens in the sleep environment. Pediatrics 135
  21. Vijakkhana N, Wilaisakditipakorn T, Ruedeekhajorn K, Pruksananonda C, Chonchaiya W. (2015). Evening media exposure reduces night-time sleep. Acta Paediatr.104(3):306-12

Små barns utsatthet på internet

  1. Föräldrabalken 6 kap 1 §
  2. Barnkonventionen UNICEF
  3. Jansson S, Jernbro C, Långberg B, Kroppslig bestraffning och annan kränkning av barn i Sverige: en nationell kartläggning 2011. Stockholm, Stiftelsen Allmänna Barnhuset, 2011
  4. Lucas S, Jernbro C, Försummelse av barn – ett försummat problem. Läkartidningen ,  2014; 111: 2002 – 2004
  5. Quenqua D., Guardians of their smiles. The New York Times, October 2009
  6. Geddes Linda, Does sharing photos of your children on Face book put them at risk? The Guardian, September 21 2014.

Relaterad information

[Barn och media]

Informationsmaterial till föräldrar

[Barn och media]