Därför vaccineras barn

[När, hur och varför - vaccinera?]

Vaccination av barn är den mest framgångsrika medicinska insatsen som gjorts för folkhälsan.

I Sverige rekommenderas och erbjuds gratis vaccination med säkra och effektiva vacciner riktade mot allvarliga och smittsamma sjukdomar vilka om de drabbar barn och ungdomar kan ge allvarliga följdsjukdomar.

Målet med en vaccination är att ge den enskilda individen skydd mot en viss infektion (ge immunitet) och förhindra att smitta överförs till andra.

Näringsstatus och trångboddhet liksom vatten- och livsmedelshygien spelar stor roll både för förekomst av infektionssjukdomar och för hur en befolkning kan klara av sjukdomarna. Så länge alla har tillgång till goda levnadsförhållanden och vaccinationer kan antalet som blir sjuka begränsas och få personer drabbas då av komplikationer av infektionerna.

Om hygienförhållandena skulle försämras som i en kris eller krigssituation och/eller vaccinationer skulle upphöra skulle vårt land snabbt drabbas av svåra epidemier med såväl bestående handikapp som dödsfall som följd.

Den stora rörligheten mellan länder genom handel, turistresor och migration innebär en risk för spridning av smittsamma sjukdomar.

Vissa individer kan ej erhålla skydd genom vaccination på grund av sjukdom vid vilken vaccination är kontraindicerad eller på grund av allergi mot vacccinkomponent. Dessa individer kan endast skyddas från sjukdom genom att täckningsgraden för vaccination är hög bland övriga befolkningen så att spridningen av smittsamma sjukdomar begränsas.

Kritiska röster mot vaccinationer har alltid funnits. Orsakerna till rädsla för och tveksamhet till vaccinationer varierar mellan olika länder/grupper och över tid.

För att behålla ett bra skydd måste vaccinationerna fortsätta även sedan en sjukdom försvunnit från landet och fortsätta ända tills sjukdomen helt har försvunnit det vill säga är utrotad i hela världen. Hittills är smittkoppor den enda infektionssjukdom som helt utrotats (1979).

Vad vi säkert kan säga är att de allmänna vaccinationernas fördelar vida överträffar deras möjliga nackdelar.

Läs mer på Rikshandboken

Tveksamma föräldrar

Så fungerar vacciner

[När, hur och varför - vaccinera?]

När en person smittas med ett smittämne (till exempel virus eller bakterie) stimuleras kroppens immunförsvar men om immunitet saknas riskerar personen att bli sjuk. Nästa gång samma person blir utsatt för samma typ av smittämne kommer immunförsvarsceller och antikroppar att känna igen det. Kroppens försvar mot sjukdomen blir kraftigare och kan snabbt förhindra att den smittade blir sjuk på nytt, och personen har utvecklat immunitet mot aktuellt smittämne.

Med vaccination erhålls immunitet mot smittsamma sjukdomar utan att den vaccinerade behöver bli sjuk eller få de komplikationer en sjukdom kan innebära. Vid vaccination tillförs kroppen delar av eller hela det smittämne som orsakar sjukdom, i avdödad eller försvagad form. Det innebär att kroppen utsätts för något som inte är tillräckligt för att utlösa sjukdom men ändå tillräckligt aktivt för att utlösa ett immunsvar med produktion av immunförsvarsceller och antikroppar. Om den vaccinerade senare smittas av samma smittämne har personen redan ett skydd och riskerar inte att bli sjuk, den vaccinerade är immun mot smittämnet.

Vaccination kallas aktiv immunisering till skillnad från passiv immunisering, som är tillförsel av redan framställda antikroppar (immunoglobulin). Passiv immunisering ger endast ett kortvarigt skydd och stimulerar inte kroppens immunförsvar. Passiv immunisering kan vara aktuellt vid nedsatt immunförsvar eller om man vill ha snabbt skydd mot ett smittämne hos en otillräckligt skyddad individ.

Doser
Alla vacciner är olika och oftast behövs flera doser för att uppnå ett bestående skydd. Forskning och utveckling av vacciner pågår kontinuerligt för att ta fram vilka åldrar, doser och kombinationer av vacciner som är optimala. Vanligen behövs för ett grundskydd 2-3 doser med 1-2 månaders mellanrum (primärvaccination). För de flesta vacciner behövs även en eller fler påfyllnadsdoser, så kallade boosterdoser för att skapa ett bestående immunologiskt minne. En första boosterdos (postprimärdos) bör ges tidigast 6 månader efter primärvaccination. En grundvaccination innebär primärvaccination och en första boosterdos.

Endast hela doser vaccin räknas. Om ett barn av misstag fått en för liten dos ges återstående dos (mängd) om den kan uppskattas. Om det är några enstaka droppar som har läckt ut så behöver man inte ge något ytterligare. Kan den återstående mängden inte uppskattas upprepas vaccinationen om avdödat vaccin efter 14 dagar med rätt dos. Om levande vaccin väntar man 4 veckor. Endast fullständiga doser räknas. För BCG gäller vid misslyckad intrakutan injektion att om ingen BCG-reaktion utvecklas kontrolleras vaccinationen med PPD efter 8–12 veckor (är barnet 6 månader eller yngre bör man om möjligt vänta med PPD tills barnet är 6 mån gammalt).

Flockimmunitet
Det finns inga vacciner som ger ett 100-procentigt skydd men de flesta skyddas mot sjukdom och därigenom hindras även sjukdomsspridning till andra.

För alla sjukdomar som vacciner i det allmänna programmet riktas mot, utom stelkramp, gäller att smittspridningen upphör om tillräckligt stor andel av befolkningen är vaccinerad. Detta kallas flockimmunitet och gör det möjligt att skydda dem som inte är vaccinerade. På så sätt skyddas ovaccinerade, t.ex. spädbarn och människor med allvarliga sjukdomar som inte kan vaccineras eller inte skyddas av vaccinationer. För t.ex. mässling behöver man vaccinera 90-95 procent av befolkningen för att hålla infektionen borta. Det är därför viktigt att uppmuntra till vaccination också i populationer med hög andel immuna.

Levande och avdödade vacciner

Vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR) och mot tuberkulos (BCG) innehåller levande försvagade smittämnen. Vaccin mot polio (inaktiverat poliovaccin, IPV) innehåller avdödat smittämne medan vaccin mot difteri, stelkramp och kikhosta (DTP), Haemophilus influenzae typ b (Hib), pneumokocker och hepatit B innehåller icke levande bakterieprodukter eller delar av smittämnen. Ofta innehåller de icke levande vaccinerna förstärkningsämnen (adjuvans) dvs. ämnen som stimulerar immunsystemet så att antikroppssvaret förstärks.

När man tillför ett levande försvagat smittämne sker en förökning av smittämnet hos den vaccinerade och efter en viss inkubationstid kan en mild infektion uppträda. En del barn får t.ex. ett lindrigt mässlingsliknande utslag 5 - 13 dagar efter MPR-vaccinationen. Detta utslag är ofarligt för barnet och smittar inte.

Vid tillförsel av icke levande smittämne eller bakterieprodukter kommer biverkningarna inom 1 - 2 dygn, oftast i form av lokal svullnad, rodnad och smärta vid stickstället samt lindrig feber

Tillsatser i vacciner

Aluminiumföreningar ingår i vacciner mot Difteri, Tetanus, Pneumokocker och Hepatit B (inklusive i kombinationsvaccinerna) för att öka förmågan att stimulera bildningen av antikroppar. Om detta adjuvans togs bort skulle vaccinet förlora mycket effekt. I sällsynta fall kan lokalreaktioner uppträda i form av kliande knutor vid injektionsstället. Det är mycket liten risk att barn ska utveckla dessa reaktioner men för de drabbade kan det bli långdragna besvär och svårigheter att använda annat som innehåller aluminium, t.ex. deodoranter. Aluminium finns också i dricksvatten och i föda. Upptaget från tarmen är dock begränsat, vilket gör det svårt att jämföra mängden aluminium i vatten och föda med den mängd som tillförs i vacciner.

Formaldehyd (formalin) används vid framställning av Difteri-Tetanus-Pertussis och Poliovaccin för att inaktivera olika beståndsdelar såsom toxiner och poliovirus. Små mängder fomaldehyd kan finnas i färdigt vaccin. Formalin kan ge kontaktallergier, men det finns inga belägg för att formalin utlöser allergiska reaktioner i samband med vaccination. Man utsätts dagligen för formalin då det frigörs i gasform från spånplattor och möbler och byggmaterial.

Kvicksilverföreningar (thiomersal eller mertiolat) användes inte längre i de vacciner som ingår i barnhälsovårdens program. Som konserveringsmedel används idag fenoxietanol i Difteri-Tetanus-Pertussis och Poliovaccin vilket är en organisk fenolförening med låg toxicitet och som bryts ned och snabbt försvinner ur kroppen. Konserveringsmedel används inte i de levande vaccinerna mot Mässling, Påssjuka och Röda hund (MPR) och Tuberkulos (BCG).

Mycket små mängder av albumin och gelatin kan ingå som stabilisator i vaccin mot Mässling, Påssjuka och Röda hund. Humant albumin används inte i barnhälsovårdens program. Risken att drabbas av svåra allergiska reaktioner mot gelatin är okänd och sannolikt mycket låg.

Läs mer om tillsatser på Folkhälsomyndighetens hemsida Vaccinationer/Frågor och svar/Vaccin och säkerhet.

Tveksamma föräldrar

[När, hur och varför - vaccinera?]

Inga medicinska åtgärder är helt fria från risker, inte heller vaccinationer. För alla åtgärder måste man jämföra för- och nackdelar. Fördelarna med vaccination är att man får ett skydd mot sjukdom och mot smittspridning. Nackdelarna är det obehag som vaccinationssticket innebär, samt risken för biverkningar och komplikationer.

I Sverige och internationellt finns lång erfarenhet av småbarnsvaccinationer och de vacciner som används idag ger ytterst sällan allvarliga biverkningar eller komplikationer. För de vaccinationer som ingår i det svenska vaccinationsprogrammet bedömer myndigheterna att riskerna med sjukdom vida överstiger riskerna med vaccination.

Vi som arbetat och utbildat oss inom hälso- och sjukvård ser som regel stora fördelar med barnvaccinationer. De allra flesta av oss som arbetar idag har dock inte sett eller upplevt de sjukdomar som vi vaccinerar mot eftersom sjukdomarna, tack vare vaccinationerna, inte längre finns kvar i Sverige.

Detta innebär till exempel att en del föräldrar ställer frågan varför deras barn ska vaccineras mot något som inte finns längre. Vår uppgift är att i alla lägen lyssna på föräldrarnas frågor och svara med utgångspunkt från vad vi vet. Möt föräldrars oro med saklighet. Det är viktigt att respektera dem som har en annan inställning och ta deras frågor och invändningar på allvar. Beslutet om barnet ska vaccineras ligger hos föräldrarna.

Råd till rådgivare:

  • Se till att båda föräldrarna helst samtidigt får tala med sjuksköterska eller läkare. Om det är mormor, farfar eller annan närstående som ifrågasatt vaccinationen kan de med fördel bjudas in.
  • Det lugna samtalet där läkaren och/eller sjuksköterskan lyssnar och ger sina synpunkter med utgångspunkt från frågorna är viktigast.
  • Be föräldrarna berätta, varför de är tveksamma eller negativa till vaccinationen och var de fått sina uppgifter. Om oron beror på ett rykte om något som hänt ett annat barn eller vuxen eller på grund av artikel i tidning/på webben/TV-program (som du inte redan känner till) be dem ta reda på källan.
  • Tala om från början att ingen vaccination är helt utan risk för biverkningar, lika litet som när man tar en värktablett. Däremot är risken för allvarliga biverkningar som ger bestående skada på kort eller lång sikt minimal med nu använda vacciner. Risken att dö eller skadas allvarligt av de sjukdomar vi vaccinerar mot är mångfalt större.
  • Informera om varje, av föräldrarna ifrågasatt, vaccin för sig och vilka sjukdomar de skyddar mot. Berätta om att smittor snabbt kan spridas om många saknar skydd.
  • Man kan jämföra med andra risktaganden till exempel att åka bil utan barnskydd eller småbåt utan flytväst.
  • Påminn om att barnet senare som tonåring plötsligt kan komma att vilja resa till länder under primitiva förhållanden – och att det då kan bli svårt att hinna med att vaccinera.
  • Om barn och ungdomar ska vara på förskolor, skolor eller universitet eller arbeta utomlands kan de i många länder vägras detta, om de inte har dokumenterat vaccinationsskydd.
  • Med några veckors varsel är det alldeles för sent att bygga upp ett vaccinationsskydd.
  • Vid "nya frågor" rådfråga gärna barnhälsovårdsöverläkaren eller annan sakkunnig läkare. Hen har ofta stött på samma frågor och kan snabbt uppdatera "senaste nytt".
  • Samtalet kan kompletteras med skriftlig information och länkar, som föräldrarna kan läsa hemma. Föräldrarna bör också få namn och telefonnummer, så att de kan nå den de talat med eller annan sakkunnig för ytterligare frågor.Gör slutligen klart att "föräldrarna har bollen" och ge dem några veckors betänketid. Betona att det är de själva som tar detta viktiga beslut, som kan ha en avgörande betydelse för barnets framtid.

Om föräldrarna bestämmer sig för att inte vaccinera

  • Gör klart att vi respekterar deras beslut, och betona att de är lika välkomna till BVC ändå samt att det är viktigt att komma för hälsokontroller och råd.
  • Dokumentera tydligt i journalen när information givits, vilka i familjen, som var där och vem som informerade samt om föräldrarna tagit ställning.
  • När detta är gjort är det föräldrarna som har ansvaret och BVC kan fråga men det är viktigt att inte "tjata" om vaccination vid kommande besök. Föräldrarna måste känna sig lika välkomna även om de avstått från att vaccinera.

Mer på Rikshandboken

Film: Vaccination - samtal om tvekan

Film: Vaccination - samtal om tvekan

[När, hur och varför - vaccinera?]

Filmen visar hur man kan bemöta och samtala med föräldrar som känner oro för att vaccinera sina barn. Filmen ger exempel på frågor som föräldrar ofta har och ger argument för och emot att vaccinera.

I filmen medverkar Anders Lindberg, infektionsläkare, Ann Lindstrand, barnläkare på Folkhälsomyndigheten, Charlotte Sandkvist, barnsjuksköterska och Margareta Blennow, barnläkare.

Vad innehåller vacciner?

Innehållet i vacciner - Läkemedelsverket

Vaccination av barn med oklar vaccinationsbakgrund

[När, hur och varför - vaccinera?]

Det kan finnas olika anledningar till att barn ibland inte fullföljt det nationella barnvaccinationsprogrammet. Till exempel kan barnet ha varit sjukt, bott utomlands eller precis flyttat till Sverige, det vill säga tidigare följt ett annat vaccinationsprogram.

Vaccinationsschemat och täckningsgraden av vaccinationsprogrammet kan variera mellan och inom länder. Det kan också vara barn som kommer från länder i krig eller länder som drabbats av naturkatastrofer där hälso- och sjukdomssystemet följaktligen inte fungerat optimalt.

Ofullständigt vaccinerade barn (till 18 års ålder) ska erbjudas kompletterande vaccinationer mot sjukdomar som ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn (HSLF-FS 2016:51).

I dessa fall behöver barnets vaccinationsstatus kartläggas genom noggrann anamnes och genomgång av befintlig dokumentation. Ta hjälp av auktoriserad tolk vid behov. Diskutera gärna i team dvs BHV sjuksköterska och BVC läkare tillsammans. En bedömning av sannolikheten för att barnet är vaccinerat görs utifrån vad som står dokumenterat och vad som kommer fram i anamnesen.

Några ledtrådar i anamnesen:

  • Vaccination vid födseln kan vara BCG och/eller Hepatit B.
  • Orala droppar kan vara vaccin mot polio eller rotavirus, men kan också röra sig om Vitamin A.
  • BCG-ärr sitter vanligen på vänster överarms utsida, ofta högt upp mot axeln men kan finnas på andra lokaler till exempel höger överarm, vänster underarm, skulderbladsmuskeln på ryggen eller på lårets utsida.
  • Alla barn utvecklar inte ett ärr efter BCG-vaccination.

Om föräldrar helt säkert kan uppge att barnet följt ett lands vaccinationsprogram så kan WHOs översikt av det aktuella landet vara till hjälp. Översikten finns även att ladda ned som app på Google Play och App Store, sök efter "Immunization Summary". Tänk på att WHO:s lista anger det senaste programmet vilket kanske inte gäller för äldre barn. ECDC har uppgifter om vaccinationsprogram i olika europeiska länder. CDC har en bra hjälp för översättning av olika länders vaccinationskort.

Den sammantagna bedömningen kan behöva göras i team med BHV-sjuksköterskan och läkaren och den centrala barnhälsovårdsenheten/utvecklingsenhet i enskilda landsting och regioner kan konsulteras vid behov.

Ordinationsrätt

I enlighet med Folkhälsomyndighetens föreskrift för det allmänna vaccinationsprogrammet för barn upp till 18 års ålder (HSLF-FS 2016:51) har ordinationsrätt för behöriga sjuksköterskor utvidgats. Läs mer i Rikshandboken om  Sjuksköterskan och vaccinationer inom barnhälsovården.

Behörig sjuksköterska kan självständigt ordinera kompletterande vaccinationer inom följande ramar för första dos och lägsta intervall mellan doserna (se tabell).

Läkarordination krävs för vaccinationer som faller utanför tidsramarna i tabellen nedan samt Folkhälsomyndighetens vägledning. Även vid förskrivning av vacciner utanför de åldrar som Läkemedelsverket har godkänt, så kallad off-label förskrivning, kräver läkarordination. Ett exempel är hexavalenta vacciner som enligt FASS saknar indikation för barn över 24 månaders respektive 36 månaders ålder beroende på upphandlat vaccin.

Vaccin Lägsta ålder Kortaste intervall mellan dos
1 och 2 2 och 3 3 och 4
Difteri, stelkramp, kikhosta 2,5 mån  2 mån**  6 mån
 3 år
Polio 2,5 mån   2 mån**  6 mån  3 år
Haemophilus infl. typ B
2,5 mån
  2 mån**  6 mån  
Hepatit B*
-
1 mån
 5 mån***  
Pneumokocker
2 mån
  2 mån**  6 mån  
Mässling, påssjuka, röda hund
12 mån
     

*Hepatit B ingår inte i det allmänna barnvaccinationsprogrammet men erbjuds generellt i Sverige till spädbarn enligt rekommendationer från Folkhälsomyndigheten.
** Om vaccinationsschemat behöver påskyndas är ett intervall på 6 veckor mellan dos 1 och 2 acceptabelt.
*** Om barnet redan är vaccinerat tre doser hepatit B med minst en månad mellan doserna så är det acceptabelt.

Vaccinationsplan

En vaccinationsplan upprättas för barnet med mål att barnet ska få ett fullt skydd som motsvarar det nationella barnvaccinationsprogrammet. Planen bör utgå från barnets ålder, antal tidigare erhållna vaccindoser och rekommenderade intervall mellan doserna.

Folkhälsomyndighetens vägledningsdokument för vaccination av barn och ungdomar syftar till att underlätta ställningstagandet till komplettering av vaccinationer med hjälp av tabeller sorterade efter ålder.

Om barnet är helt ovaccinerat eller har oklart vaccinstatus påbörjas en grundvaccination med doser och intervall som motsvarar det nationella barnvaccinationsprogrammet. Extra doser av vaccin är inte förenat med biverkningar. Risken för kraftig svullnad eller kliande knut vid insticksstället kan dock vara något ökad efter varje ytterligare given dos. Kompletterande vaccinationer bör ges så nära den angivna åldern i programmet som möjligt.

Om möjligt används kombinationsvacciner för att reducera antal stick och mängden tillsatser. Det saknas dock studier på kombinationsvacciner på äldre barn och ungdomar men erfarenhet från klinisk verksamhet har inte visat några oönskade effekter jämfört med enskilda vacciner.

Komplettering av vacciner i det allmänna programmet (Folkhälsomyndigheten)

Vaccin mot difteri, stelkramp & kikhosta (DTP)

I stort sett alla länder erbjuder vaccinationsserier med tre primärdoser mot difteri, stelkramp och kikhosta under spädbarnsåret och ger oftast en påfyllnadsdos (boosterdos) under småbarnsåren.

  • Mellan tre primärdoser (som motsvarar "våra" två primärdoser) ska det vara minst en månad och till första påfyllnadsdosen ska det vara minst sex månader.
  • Mellan två primärdoser ska det vara minst sex veckor och till första påfyllnadsdosen ska det vara minst sex månader.
  • Mellan första och andra påfyllnadsdosen bör det gå minst tre år.

Vaccin mot poliovirus

Oralt poliovaccin (OPV) används i stora delar av världen. Sedan maj 2016 har alla länder infört minst en dos av inaktiverat poliovaccin (IPV) i sina vaccinationsprogram. Överväg kombinationsvaccin vid komplettering, singelvaccin finns vid behov. Några allvarliga biverkningar till följd av för många poliovaccinationer har inte rapporterats.

Barnet bör ha erhållit sammanlagt minst fyra doser poliovaccin:

  • minst två primärdoser (eventuell dos given vid födseln räknas inte)
  • minst två påfyllnadsdoser
  • med två primärdoser ska första dosen vara given tidigast vid 2½ månads ålder och det ska vara minst sex veckor mellan primärdoserna och minst sex månader till den första påfyllnadsdosen.
  • med tre primärdoser ska det vara minst en månad mellan primärdoserna och minst sex månader till första påfyllnadsdosen
  • mellan första och andra påfyllnadsdosen ska det vara minst tre år
  • oberoende av antalet doser OPV ska det vara minst en dos IPV

Vaccin mot infektion med haemophilus influenzae typ b (Hib)

Vaccination erbjuds barn under sex års ålder. Överväg kombinationsvaccin. Singelvaccin finns vid behov.

  • Spädbarn erbjuds tre doser med två respektive sex månaders intervall
  • Barn mellan ett och fem års ålder erbjuds en dos

Vaccin mot invasiv pneumokocksjukdom (PCV)

Vaccination erbjuds barn under sex års ålder.

  • Spädbarn erbjuds tre doser med två respektive sex månaders intervall
  • Barn mellan 12 och 23 månaders ålder erbjuds två doser med minst två månaders intervall
  • Barn mellan två och fem års ålder erbjuds antingen en dos alternativt två doser med minst två månaders intervall beroende på upphandlat vaccin

Vaccin mot mässling, påssjuka & röda hund (MPR)

Alla barn erbjuds två doser MPR-vaccin. I många låginkomstländer ges vaccin med MPR eller enbart mot mässling före ett års ålder. På BVC erbjuds vaccination mot MPR vid 18 månaders ålder. BHV sjuksköterskan kan erbjuda MPR vaccination redan från 12 månaders ålder vilket bör vervägas till barn som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd och till asylsökande. Barn som kan behöva MPR som resevaccin före 12 månaders ålder behöver en läkarordination för vaccination på BVC alernativt hänvisas för bedömning till resevaccinmottagning. Rutinerna skiljer sig i olika landsting.

  • MPR före 12 månader eller vaccin mot enbart mässling behöver få en ny primärdos
  • Andra dosen ges minst en månad men helst minst sex månader efter första. I praktiken innebär det att andra dosen oftast kan ges i vanlig ålder enligt allmänna vaccinationsprogrammet för barn.

Komplettering av vacciner i det särskilda programmet (Folkhälsomyndigheten)

Hepatit B ingår i vaccinationsprogrammen för barn i de flesta länder men inte i Sverige, Danmark, Island och England. Schemat innehåller vanligen tre till fyra doser under de första sex månaderna och ofta utan en påfyllnadsdos.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att alla spädbarn erbjuds vaccination mot hepatit B. Likaså erbjuds hepatit B vaccin till barn med ökad risk att utsättas för smitta om de inte redan är HBsAg positiva. Spädbarn vaccineras med tre doser och i regel med kombinationsvaccin i det allmänna barnvaccinationsprogrammet vid tre, fem och 12 månaders ålder.

  • Vid kompletterande vaccination med endast hepatit B ges tre doser med monovalent hepatit B-vaccin med minst en månad mellan första och andra dosen, samt minst fem månader mellan andra och tredje dosen.
  • Om barnet är redan vaccinerat tre doser hepatit B med minst en månad mellan doserna så är det acceptabelt oavsett ålder på barnet.
  • Vid osäkerhet kring om barnet fått minst tre doser av hepatit B-vaccin bör man överväga att ge en påfyllnadsdos.
    Överväg kombinationsvacciner i första hand. Singelvaccin finns vid behov.

Vaccin mot tuberkulos (Bacillus Calmette-Guerin - BCG)

BCG-vaccin ingår ofta som allmän vaccination vid födseln i länder med hög tuberkulosincidens. Komplettering med BCG-vaccin rekommenderas endast till barn i riskgrupp för tuberkulos med frånvaro av BCG-ärr och där varken anamnes eller dokumentation kunnat bekräfta genomförd vaccination. Tänk på att BCG-vaccin också kan vara befogat för barn som riskerar hemlöshet eller trångboddhet som kan ha en ökad risk för tuberkulos oavsett ursprung.

Hos vissa barn har det genomförts blodprov så kallad IGRA-test som del av hälsoundersökning. I dessa fall ska IGRA-testresultatet vara negativt inför vaccination.

Andra barn genomgår Tuberkulintest på BVC på grund av misstänkt tidigare exponering för tuberkulos. Endast barnen med PPD 0mm rekommenderas BCG-vaccination.

Revaccination av tidigare vaccinerade barn ökar risken för mer ilskna och långdragna lokala reaktioner än vanligt. Läs mer i Rikshandboken om BCG-Vaccination.

Läs mer på Rikshandboken

Vaccinationsschema/Vad kan ges samtidigt?

Läs mer på Folkhälsomyndigheten

Vaccination av barn och ungdomar, Vägledning för vaccination enligt föreskrift och rekommendationer

mapp_green.gif

Vaccination vid särskilda tillstånd eller sjukdomar

[När, hur och varför - vaccinera?]

Ingen kontraindikation vid vaccination

  • Vanlig övre luftvägsinfektion utan feber om barnet är piggt och mår som vanligt.
  • Pågående eller nyligen genomgången antibiotikakur.
  • Att den sjukdom man ska vaccinera mot kan finnas i omgivningen eftersom sjukdomen inte förvärras av vaccinationen.

Kontraindikationer vid vaccination

  • Akut infektionssjukdom med allmän påverkan och kroniska infektioner i aktivt skede.
  • Dåligt allmäntillstånd och/eller allvarlig undernäring.
  • Ökad risk för allvarlig överkänslighetsreaktion. Läs om Överkänslighet - anafylaktisk reaktion
  • Kroniska sjukdomar med nedsatt infektionsförsvar. Exempel: leukemi, maligna tumörer, hypogammaglobulinemi och andra immundefekter.
  • Behandling med kortikosteroider per os eller parenteralt, strålning och/eller immunosuppresiva farmaka. Se nedan!

Barn med allergi

Allergianlag hos barn utgör i sig aldrig hinder för vaccination. Barn med allergi kan och bör vaccineras. Eksem, urtikaria, astma eller rhinokonjuntivit utgör vanligtvis inget hinder. Innan BCG-vaccination ges bör ett eksem vara läkt och huden intakt utan rivmärken i närheten av vaccinationsplatsen. Där kan annars en BCG-infektion spridas.

Vid ökad risk för allvarlig överkänslighetsreaktion bör barnet hänvisas till mottagning med barn allergologiskt kunnig läkare för bedömning och eventuell vaccination.

Läs om Vaccination – riktlinjer vid allergifrågeställning (BLF:s sektion för barn-och ungdomsallergologi).

Allergi mot ägg

Vaccin mot mässling-påssjuka-röda hund kan innehålla minimala rester av ovalbumin. Omfattande studier och biverkningsrapportering har visat att anafylaktiska reaktioner hos barn med äggallergi i praktiken inte förekommer. Endast den lilla grupp som tidigare fått svår allmänreaktion efter att ha ätit eller haft annan kontakt med ägg behöver vaccineras på allergimottagning efter bedömning av erfaren specialistläkare. Pricktest har inte något prediktivt värde. Övriga äggallergiska barn kan vaccineras i vanlig ordning.

Läs om Vaccination av allergiska barn - Rekommendationer vid ägg- respektive gelatinallergi, Läkemedelsverket.

Övriga vacciner i Barnhälsovårdens program framställs utan någon kontakt med ämnen från ägg eller höns. Särskild försiktighet gäller däremot för vissa vacciner utanför barnhälsovårdens program till exempel vaccin mot fästingburen virusencephalit, influensa och gula febern.

Kom ihåg!

Åtgärd vid akut överkänslighetsreaktion se Akut barn!

Barn med immunbrist

Barn med nedsatt immunförsvar kan behöva extra vaccindoser jämfört med friska. Det gäller främst för avdödade vacciner som vaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, Hib, polio, hepatit B och pneumokocker. Ibland får barn med nedsatt immunförsvar avstå från vissa vacciner. Det gäller främst levande, försvagade vacciner, det vill säga med BCG, MPR och vaccin mot rotavirus.

För följande barn bör vaccination ske i samråd med behandlande läkare eller annan läkare med hög kompetens i ämnesområdet:

  • barn med nedsatt immunförsvar, till exempel primära immundefekter, leukemi, maligna tumörer, AIDS (men inte HIV)
  • barn med nedsatt immunitet till följd av immunosuppressiva läkemedel (till exempel biologiska läkemedel, cytostatika, kortikosteroider) eller strålning
  • barn under sex månaders ålder till mödrar som behandlats med biologiska läkemedel under graviditet.

 

Läs om Vaccination av barn med nedsatt immunförsvar, Barnläkaren nr 1/2009.

Prematura och/eller lågviktiga barn

För tidigt födda barn och/eller lågviktiga barn ska vaccineras vid sin kronologiska ålder (räknat från det datum då barnet är fött) enligt det rekommenderade schemat. Det är viktigt för de prematuras immunförsvar att vaccinationerna inte senareläggs. I en del landsting rekommenderas att prematura barn födda före 32 graviditetsveckor, eller med en födelsevikt under 1500 g, vaccineras med en extra vaccination på barnavdelning/mottagning vid 2 månaders ålder (följ lokala riktlinjer!).

Vaccination mot tuberkulos (BCG) kan ges till nyfödda från graviditetsvecka 36.

Vaccination mot rotavirus kan ges från graviditetsvecka 25 (med 3-dos vaccin) respektive vecka 27 (med 2-dos vaccin). Vaccination ges med samma schema. Det vill säga från 6 veckors ålder, och med intervall och antalet doser, som för fullgångna barn. Risk för apnéer är ökad för barn födda före graviditetsvecka 29.

Barn med krampsjukdom, rörelsehinder, utvecklingsförsening eller andra långvariga sjukdomar eller tillstånd

Ansvaret för att barnet erbjuds vaccination ligger på barnavårdscentralen. Om BVC-sjuksköterskan i sitt område har något barn som inte går på barnavårdscentralen, bör hon ta kontakt med föräldrarna och erbjuda vaccinationer.

Det är mycket viktigt att långvarigt sjuka och barn med funktionshinder får del av vaccinationsprogrammet. Ansvaret för dessa vaccinationer ligger på BVC som helst också bör verkställa dem efter samråd med den läkare som har huvudansvaret för barnet. Om föräldrarna föredrar att vaccinationerna ges av den läkare som följer barnet, är det BVC:s ansvar att ta reda på att det blir gjort och att vaccinationerna dokumenteras i BHV-journalen.

Kom ihåg!

Vaccination av barn med långvariga sjukdomar som kan tänkas påverka immunförsvar och allmäntillstånd bör ske i samråd med den läkare, som har fortlöpande ansvar för barnet eller någon annan med hög kompetens i ämnesområdet.

Neurologisk sjukdom

Krampsjukdom (epilepsi) eller benägenhet för feberkramper utgör inte kontraindikation för någon vaccination. Vid progressiv neurologisk sjukdom ska den läkare som känner barnet tillfrågas.

Barn med Downs syndrom

Personer med Downs syndrom löper stor risk att drabbas av kroniskt bärarskap av hepatit B. En stor del av dem blir förutom bärare av HBsAg även bärare av HBeAg, och är mycket smittsamma. Kroniskt bärarskap innebär ökad risk att drabbas av levercirrhos eller levercancer. Hepatit B ges med fördel tillsammans med övriga vacciner. Vaccinationen ges då som sexvalent vaccin; Difteri-Tetanus-Pertussis - Hepatit B - Polio - Hib. Någon uppföljning med provtagning av antikroppar mot Hepatit B behöver inte göras.

Det är barnhälsovårdens ansvar att se till att barn med Downs syndrom erbjuds vacciner enligt det ordinarie programmet samt vaccination enligt ovan med hepatit B. För övriga vaccinationer såsom vaccination mot influensa, vattkoppor m.fl. samt äldre barn som inte erhållit pneumokockvaccination i det allmänna programmet hänvisas till behandlande läkare.

Vaccinationer vid barncancer

Barncancerbehandling orsakar immunosuppression med åtföljande infektionskänslighet av varierande grad. En del infektioner kan förebyggas genom passiv eller aktiv immunisering.

Ett svenskt vaccinationsprogram för barn som behandlats med cytostatika för maligna sjukdomar har tagits fram på uppdrag av Svenska barnläkarföreningens sektion för Pediatrisk Hematologi. Två ledande grundförutsättningar i detta arbete har varit:

  • Cancerbehandlade barn bör ha samma vaccinationsskydd som alla andra barn.
  • Antalet överlevare efter barncancerbehandling har ökat och flera studier har visat att vaccinationsskyddet är dåligt i denna population.

Läs om Vaccinationer vid barncancer, Ett svenskt vaccinationsprogram för barn som behandlats med cytostatika för maligna sjukdomar.

mapp_green.gif

Smärtlindring vid vaccinering

[När, hur och varför - vaccinera?]

Att förebygga och minimera smärta är en självklarhet för att tillvarata barnets bästa. Därför behöver vi utarbeta smärtlindrande strategier kring vaccinationssituationen inom barnhälsovården.

Vaccinationer är den vanligaste form av smärtsam åtgärd/behandling inom hälso- och sjukvården för gruppen barn i förskoleåldern (1). Varje barn som deltar i den svenska barnhälsovårdens program erbjuds vaccinationer enligt nationella barnvaccinationsprogrammet, i dagsläget åtta stick plus eventuell BCG-vaccination.

Många vuxna är rädda för stick och sprutor på grund av upplevelser de varit med om i barndomen. Man räknar med att kanske 10 % av den vuxna befolkningen är så stickrädda att de undviker injektioner (2).

En liten grupp barn som tidigt i livet behandlas på sjukhus/barnmottagningar kan redan ha upplevelser av smärta och obehagliga upplevelser som gjort dem extra känsliga. Vaccinationerna på BVC kan för dessa barn upplevas än mer smärtsamma (1).

Upplevelsen av smärta är komplex och påverkas av flera faktorer: ålder, temperament, tidigare erfarenheter, smärttröskel samt ett flertal fysiologiska och psykologiska faktorer. För att lindra smärta vid injektion behöver därför ett flertal strategier kombineras (2).

Grundläggande för alla möten på barnhälsovården är skapandet av förtroende och relation med barnet och föräldrarna (3).  Med det som grund bör man ta stöd och hjälp av nedanstående metoder för att lindra obehag, smärta eller rädsla vid vaccination.

Råd och strategier inför vaccination

Kombinera flera strategier
Förberedelse och förhållningsätt anpassas efter barnets ålder och dess föräldrar. Använd en kombination av olika strategier för att minimera smärtupplevelsen vid vaccination, farmakologiska, psykologiska och fysiologiska.

Exempel på strategier som är enkla att genomföra utan extra tid eller resurser:

  • Att barnet är mätt och tillfreds före vaccinationen
  • Att barnet är i sittande position i förälderns famn/knä
  • Vid två vaccinationer ge den som smärtar mest sist
  • Att ge taktil stimulans på insticksstället innan och under vaccination hos barn från 4 års ålder
  • Att ge vaccination snabbt, 1-2 sek av 0,5 ml i.m utan aspiration
  • Att avleda barnet

Exempel på strategier som kräver förberedelse eller extra resurser:

  • Lokalbedövande kräm (lidocain/prilocain) (2)
  • Att barnet ammar vid vaccinationen
  • Att ge 1-2 ml 30% glukos per oralt strax innan vaccinationen (tillsammans med napp- eller fingersugning)
  • Att psykologiskt förebereda föräldern och barnet

Förberedelser av föräldrar
Utforska förälders tankar, frågor och erfarenheter kring vaccination, eftersom förälderns egna känslor vid vaccinationen "spiller över" på barnets upplevelse. Är föräldern stickrädd? Finns det i så fall någon annan som kan vara med barnet vid vaccinationen. Föräldrar som är med vid vaccination för första gången har visat sig mer stressade än föräldrar som fått barn vaccinerat tidigare (7).

Föräldrar bör ges information om skäl till vaccinationen, realistisk information om vilken smärta vaccinationen brukar ge samt hur vaccinationen går till praktiskt, vad föräldern kan göra för att leda barnet genom vaccinationsproceduren, hur barnet skall sitta, avledning, hur besöket läggs upp, m.m (1).

Preparation av barnet
Förberedelse/preparation minskar oro och smärtupplevelser. Information till barnet läggs upp efter barnets ålder och mognad och tidpunkten för information när det gäller förskolebarn är så nära administration av vaccinationen som möjligt.

Förberedelsen till barnet bör innehålla tre delar:

  1. Vad som ska hända (var, hur lång tid tar det och vad ska ske)
  2. Hur det kommer att kännas (tryck, spänner, känns kallt)
  3. Hur man ska göra för att minska obehaget (1)

Information som ges till barn ska vara så sann som möjligt för att vara lindrande, oavsett barnets ålder. Studier har visat att barn som får information som bagatelliserar eller avfärdar oro för att det kan göra ont, har motsatt effekt (2).

I de fall, när barn eller förälder känner stor oro inför vaccinationen bör tid avsättas för att lägga upp en särskild strategi tillsammans med föräldrar och barnet.

Teknik som minskar smärta
Aspiration för att kontrollera läget är inte nödvändigt.

Snabb injektion (1-2 sek/inj av 0,5 ml) har i studier visat sig vara mindre smärtsam är långsam (cirka nio sekunder/inj) (2).

Det finns studier som visar att längre nål vid intramuskulära injektioner ger mindre smärta och färre lokala reaktioner. Detta eftersom att vaccinet säkert placeras intramuskulärt (1).

Om barnet ska få två vaccinationer vid samma tillfälle, ge den som orsakar mest smärta sist.

Det saknas entydiga indikationer om huruvida det ger mindre smärta vid samtidiga injektioner jämfört med att ge dem efter varandra. Båda metoderna kan användas (samtidiga injektioner kräver extra sjuksköterskeresurs).

Det saknas även tillräckligt underlag för att ge rekommendationer om nedkylning av huden minskar smärta, eller om subkutan eller intramuskulär injektion är lindrigast.

Läs mer!

Mer om teknik vid injektion se under respektive vaccinationsavsnitt.

Lokalbedövningsmedel (bedövningskräm)
Forskningsläget är övertygande och rekommenderar att bedövningskräm (lidocain/prilocain) används vid vaccination. Det finns stark evidens för smärtlindrande effekt och bedövningskrämen har inga negativa effekter på antikroppsbildningen vid intramuskulära och subkutana injektioner (8, 9).

Detta är särskilt viktigt för barn som har tidiga erfarenheter av smärtsamma upplevelser t.ex. efter sjukhusvistelse eller av andra skäl har stor rädsla inför vaccination eller smärta.

Användande kräver planering och förberedelse eftersom krämen ska appliceras 30-60 minuter innan vaccinationen: instruktion av föräldern (märka ut var krämen ska appliceras och tidpunkt). Får användas i alla åldrar, följ bipacksedelns anvisningar för olika åldrar avseende dos och hur länge läkemedlet får vara applicerat.

Amning eller sockerlösning
För det lilla barnet upp till 6 månaders ålder (somliga studier upp till 12 månader) kan man använda antingen samtidig amning eller glukos i munnen (helst tillsammans med sugning på napp eller finger) för att minska smärta. Även om inga studier gjorts som jämför amning med sockerlösning som smärtlindring rekommenderas endast sockerlösning till de barn som inte kan ammas vid vaccinationen. Rädslan att amningen skulle associeras med smärta avvisas (2).

Amningen ska ha startat och barnet ska ha ett gott tag innan sticket och pågå flera minuter efter att vaccinationen är genomförd. Vid användning av sockerlösning saknas konsensus avseende styrka och dos på sockerlösningen. Men i Sverige brukar man använda 30 % glukos i en dos av cirka 1(-2) ml som ges strax innan vaccinationen (5).

Barnet i upprätt position vid vaccination
Upprätt position till skillnad från liggande på rygg anses minska smärtupplevelsen. Oavsett om barnet sitter i knä eller på skötbord ska föräldern eller annan hålla barnet i en trygg och fast position utan att använda våld.

Avledning
Avledning av olika slag ska användas vid vaccination till barn i alla åldrar! Det finns god evidens för att detta minskar smärtupplevelsen, särskilt i förskoleåldern. Avledningen bör anpassas till barnets ålder och läggning. Både barnet självt, föräldern och sjuksköterskan kan delta i och utföra de avledande manövrarna (1,4).  En spännande leksak, en sång, vyssande, vaggande, blåsa såpbubblor, räkna, en saga, tecknad film, titta efter något, att snabbt resa sig efter injektionen och visa barnet något spännande – endast fantasin sätter gränser för vad man kan hitta på.

Taktil stimulering av huden
Tryck eller strykning av huden bredvid injektionsstället före och under injektion minskar smärta (gate control teorin) hos barn över fyra års ålder. Det saknas studier på yngre barn än 4 år därav finns ingen rekommendation angående dessa. Det saknas uppgift om hur denna taktila stimulering ska ges, men den ska inte upplevas som obehaglig av barnet.

Paracetamol ska inte ges profylaktiskt
Paracetamol bör inte ges profylaktiskt för att minska feber och smärta, eftersom det i ett par studier visat sig minska antikroppssvaret av vissa vacciner. Föräldrar bör informeras om att feber är en normal reaktion på inflammation och att paracetamol kan användas vid behov om barnets allmäntillstånd påverkas (nedsatt allmäntillstånd, hög feber, ihållande skrik) (6).

Överkänslighetsreaktion mot vaccin

[När, hur och varför - vaccinera?]

viktigt.gif

Åtgärd vid akut överkänslighetsreaktion se Anafylaxi

Innan vaccination ska alltid vaccinatören kontrollera:

  1. Om barnet tidigare haft överkänslighetsreaktioner i form av anafylaxi/anafylaktisk reaktion oavsett misstänkt eller konstaterat allergen.
  2. Om barnet tidigare har reagerat med så svåra symtom i samband med injektioner att adrenalin har givits.
  3. Att det aktuella vaccinet inte innehåller ämnen som barnet är överkänsligt mot. Att vaccinet inte heller innehåller ämnen som kan korsreagera mot de ämnen som patienten uppgivit sig vara överkänslig mot.

För aktuell information om innehållet i ett vaccin se vaccinets bipacksedel eller FASS. Det är mycket sällsynt att barn har haft anafylaktiska eller andra svåra reaktioner eller utvecklat allergi mot neomycin eller andra ämnen i de vacciner som används.

Om ökad risk för allvarlig allergi/överkänslighetsreaktion bedöms föreligga, ska barnet hänvisas till mottagning, där det finns kompetens, utrustning och vana för att behandla och utreda en överkänslighetsreaktion, d.v.s. till barnmottagning eller barnallergimottagning.

Pricktest har inget prediktivt värde. Eventuellt kan vaccinet ges fraktionerat, t.ex. 1/10-del initialt och resten (9/10-delar) en timme senare, om barnet inte reagerat på den första dosen. Vid klart positiv hudreaktion bör vaccination ske endast om den anses som mycket angelägen.

Socialstyrelsens föreskrifter för överkänslighetsreaktioner

Generellt gäller SOSFS 1999:26. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om att förebygga och ha beredskap för att behandla vissa överkänslighetsreaktioner. Grundförfattning SOSFS 1999:26, Ändringsförfattning SOSFS 2009:16, Socialstyrelsen.

Åtgärder vid anafylaktisk reaktion

Det finns inte något krav på att särskild utrustning (syrgas etc.) ska finnas på barnavårdscentralerna för att vaccinationsverksamhet ska få bedrivas. Däremot ska barnavårdscentralerna ha snabb tillgång till farmaka enligt akutlista, vilket även finns under Anafylaxi.

Några framtagna akutmediciner behövs inte, däremot ska nycklar till medicinskåpet finnas lätt tillgängliga. Det finns heller inte något formellt krav att det ska t.ex. vara två personer vid vaccination på BVC men förutom vaccinatören bör det finnas en person (förutom föräldrar) som kan larma och hjälpa till vid en eventuell anafylaktisk reaktion.

Det är mycket liten risk att en sjuksköterska eller läkare någon gång råkar ut för att ett barn reagerar allvarligt på de vacciner som idag används på BVC och i skolorna. Däremot föreligger större risk att akuta åtgärder behövs då ett barn som fått en reaktion av andra skäl (till exempel bistick, födoämnesallergi, infektion) kommer in akut på närmaste mottagning - som kan vara en BVC utanför vårdcentral eller hos skolsköterskan.

Rätt vaccin vid rätt tillfälle

Innan varje vaccination: Kontrollera noga på etiketten att det är rätt vaccin av icke utgånget datum. Om det är bråttom och man blir störd av något annat kan det annars hända att man ger fel vaccin.

tillverkarens_bruksanvisning.gif

Tips innan vaccinet ges

Läs upp barnets namn, födelsedata och vilken vaccindos barnet ska få. Till exempel:

"Ruben född 30 september 2017 ska nu få sin tredje dos mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, hämofilus influensa och hepatit B. Stämmer det?"

Kompetenskrav för sjuksköterskor som ordinerar vaccinationer

[När, hur och varför - vaccinera?]

Kompetenskrav för sjuksköterskor att ordinera läkemedel vid vaccination regleras i föreskrift SOSFS 2001:16, Socialstyrelsen, med ändringar i den gemensamma författningssamlingen (HSLF-FS). 10 § En sjuksköterska, som antingen har genomgått specialistutbildning till distriktssköterska eller specialistutbildning inom hälso- och sjukvård för barn och ungdomar, är behörig att ordinera läkemedel för vaccination i enlighet med de vaccinationsprogram som finns upptagna i följande föreskrifter, allmänna råd och rekommendationer:

  1. Socialstyrelsens rekommendationer för profylax till vuxna mot difteri och stelkramp.
  2. Folkhälsomyndighetens rekommendationer om pneumokockvaccination till riskgrupper.
  3. Folkhälsomyndighetens rekommendationer om influensavaccination till riskgrupper.
  4. Folkhälsomyndighetens föreskrifter  (HSLF-FS 2016:51) om vaccination av barn i enlighet med det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. 
  5. Folkhälsomyndighetens rekommendationer om vaccination mot hepatit B. 
  6. Folkhälsomyndighetens rekommendationer för preventiva insatser mot tuberkulos

En sjuksköterska som genomgått en utbildning som är likvärdig med någon av specialistutbildningarna i första stycket är behörig att till barn och vuxna ordinera läkemedel för vaccination enligt 1-6 . En sjuksköterska som genomgått någon annan utbildning som innefattar kunskapsområdet är behörig att till vuxna ordinera läkemedel för vaccination enligt 1-3, 5 och 6.

Det som är reglerat i en författning går inte att delegera. Eftersom sjuksköterskans ansvar är tydliggjort avseende när ordination och medicinska bedömningar vid vaccinationer får ske, så kan inte någon delegering göras

Avvikelser från generella vaccinationsprogram i tid eller innehåll får endast ordineras av läkare.

Verksamhetschefen ska ansvara för att det görs en bedömning av om utbildningarna enligt 4 § andra och fjärde styckena motsvarar specialistutbildningarna enligt 4 § första stycket. Bedömningen ska dokumenteras. Verksamhetschefen ansvarar för att såväl sjuksköterskor som läkare vid BVC får kontinuerlig fortbildning på vaccinationsområdet, liksom att nyanställda, utan aktuell erfarenhet och kunskap om barnvaccinationer, får adekvat information och handledning.

Utbildningar erbjuds regelbundet av de centrala barnhälsovårdsenheterna i varje landsting och av Folkhälsomyndigheten.

Dokumentation och registrering av vaccinationer och biverkningar

[När, hur och varför - vaccinera?]

Utförd vaccination ska antecknas på avsedd plats:

  • i BHV-journalen
  • på barnets vaccinationskort, föräldraburna journal eller hälsobok
  • i vaccinationsregistret som Folkhälsomyndigheten ansvarar för.

En del BVC har haft rutinen att sjuksköterskan fyllt i vaccinationen innan läkaren träffat barnet. Om man sedan bestämmer sig för att inte vaccinera (till exempel på grund av pågående infektion) finns risk för att anteckningen står kvar och det är svårt att i efterhand komma ihåg hur det var. Skriv därför alltid in vaccinet i journalen först efter att det har givits.

Vaccination som utförts på annat håll (till exempel BB och neonatalavd, infektions-lungmottagning eller i annat land) ska föras in på vaccinationssidan i BHV-journalen. Skriv i kommentarrutan var vaccinationen givits och varifrån uppgiften kommer. Reaktioner och biverkningar ska föras in i BHV-journalen.

viktigt.gif

Kom ihåg

Vaccination ska skrivas in i journalen först när den verkligen är given.

Vaccinationsregister

Från den 1 januari 2013 ska alla vaccinationer i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn rapporteras in i ett vaccinationsregister. Folkhälsomyndigheten ansvarar för det nya vaccinationsregistret. Rapporteringen är obligatorisk och lagen anger att vårdgivaren måste rapportera alla vaccinationer som ges inom nationella vaccinationsprogram. Den information som ska registreras är datum för vaccinationen, den vaccinerades personnummer eller samordningsnummer, vilket vaccin som använts, vaccinets satsnummer och den vårdgivare som har ansvarat för vaccinationen. Den vaccinerades folkbokföringsort hämtas direkt från folkbokföringsregistret. Vaccinationsregistret är ett hälsodataregister och räknas inte som journalanteckning.

Följande vaccinationer är aktuella för BVC att rapportera:

  • difteri
  • stelkramp
  • kikhosta
  • polio
  • haemophilus influenzae typ b
  • pneumokocker
  • mässling
  • påssjuka
  • röda hund

Rapportering kan ske på följande sätt:

  • Manuell elektronisk registrering via webbgränssnitt
  • Uppladdning av xml-fil
  • Överföring av vaccinationer via Svevac

Mer information om vaccinationsregistret finns på Folkhälsomyndigheten.

Rapport om biverkningar

Samtliga misstänkta biverkningar och sådana, som tycks öka i frekvens eller allvarlighetsgrad ska rapporteras. Dessutom ska allvarliga händelser efter vaccination rapporteras, även om orsakssamband inte behöver finnas. Det gäller dödsfall, livshotande tillstånd, permanent skada eller långvarig funktionsnedsättning, eller sjukvård. Observera att även misstänkta biverkningar ska rapporteras - det är inte anmälaren som ska ta ställning till om samband med vaccinationen föreligger.

Biverkningar ska rapporteras till Läkemedelsverket: Rapportera biverkningar - Läkemedelsverket

Kopia skickas till barnhälsovårdsöverläkaren.

mapp_green.gif

 

Referenser

[När, hur och varför - vaccinera?]

Smärtlindring vid vaccinering

  1. Schechter, NL. Zempsky, WT.  Cohen, LL. McGrath, PJ. Meghan McMurtry, C. Bright, NS. Pain Reduction During Pediatric Immunizations: Evidence-Based Review and Recommendations Pediatrics 2007;119;e1184 DOI: 10.1542/peds.2006-1107
  2. Taddio, A. Appleton, M. Bortolussi, M. Chambers, C. Dubey, V. Halperin, S. Hanrahan, A. Ipp, M. Lockett, D MacDonald, N. Midmer, D. Mousmanis, P. Palda, V.  Karen Pielak, K. Pillai, R. Rieder, M. Scott, J. Shah, V. Reducing the pain of childhood vaccination: an evidence-based clinical practice guideline CMAJ, December 14, 2010vol. 182nr. 18
  3. Köhler, M. Reuter, A. Hälsofrämjande möten på barnavårdscentralen, kapitel; Från barnhälsovård till palliativ vård, Studentlitteratur 2012.
  4. Harrington, JW. Logan, S. Harwell, C. Gardner, J. Swingle, J. McGuire, E. Santos, R. Effective Analgesia Using Physical Interventions for Infant Immunizations Pediatrics; originally published online April 16, 2012; DOI: 10.1542/peds.2011-1607
  5. Thyr, M. Sundholm, A. Teeland, L. Rahm, VA. Oral glucose as an analgesic to reduce infant distress following immunization at the age of 3, 5 and 12 months Acta Paediatr. 2007 Feb;96(2):233-6
  6. Prymula, R. Siegrist, CA. Chlibek, R. Zemlickova, H. Vackova, M. Smetana, J. Lommel, P. Kaliskova, E. Borys, D. Schuerman, L. Effect of prophylactic paracetamol administration at time of vaccination on febrile reactions and antibody responses in children: two open-label, randomised controlled trials (Lancet 2009 Oct 17;374(9698):1339-50)
  7. Morelius E, Theodorsson E, Nelson N, Stress at three-month immunization: Parents and infants salivary cortisol response in relation to the use of pacifier and oral glucose, European Journal of Pain, 2009, 13(2), 202-208.
  8. Halperin SA, McGrath P, Smith B, Houston T, Lidocaine-prilocaine patch decreases the pain associated with the subcutaneous administration of measles-mumps-rubella vaccine but does not adversely affect the antibody response The Journal of Pediatrics Volume 136, Issue 6, June 2000, Pages 789–794
  9. Halperin BA, Halperin SA, McGrath P, Smith B, Houston T. Use of lidocaine-prilocaine patch to decrease intramuscular injection pain does not adversely affect the antibody response to diphtheria-tetanus-acellular pertussis inactivated poliovirus-haemophilus influenza type b conjugate and hepatitis B vaccines in infants from birth to six months of age Pediatric Infectious Disease Journal, 2002;21:399–405

Allmänna barnvaccinationsprogrammet

  1. Petralli JK, Merigan TC, Wilbur JR. Action of endogenous interferon against vaccinia infection in children. Lancet 1965;286(7409):401-405.
  2. PHE publications gateway number: 2015015

Vidareläsning

[När, hur och varför - vaccinera?]

Kaijser B; Vaccinationer i Sverige och övriga Norden. 2 ed. Studentlitteratur, 1999.

Nilsson L, Gruber C; Vaccination och överkänslighet, i Allergi och astma hos barn. 3 ed (red.Hedlin G, Foucard T, Wennergren G.) Astra Zeneca Södertälje 2005 - sid 344-352.

Vaccinationer som inte ingår i Barnhälsovårdens ordinarie program.

Vaccinationsguiden Vaccinationer inför utlandsvistelse.

Informationsmaterial till vårdnadshavare

[När, hur och varför - vaccinera?]

Folkhälsomyndigheten

Informationsmaterial om vaccinationer (till hälsovårdspersonal och vårdnadshavare)
Det svenska vaccinationsprogrammet för barn (informationsblad till vårdnadshavare på flera språk)
Rekommenderade vaccinationer för vissa barn (informationsblad till vårdnadshavare på flera språk)
Frågor och svar om barnvaccinationer (främst för personal inom hälso-och sjukvården men kan även användas av föräldrar)

1177

Vaccinationsprogrammet för barn - 1177.se