Varför vaccinera barn

[När, hur och varför - vaccinera?]

Vaccination av barn är den mest framgångsrika medicinska insatsen som gjorts för folkhälsan. Ordet vaccination kommer från det latinska ordet vacca, som betyder ko. I slutet av 1700-talet utfördes de första moderna vaccinationerna av Edward Jenner, som använde innhållet i kokoppor från mjölkerskor som vaccin mot smittkoppor. Läs om Dr Edward Jenner's arbete.

Varför vaccinera barn?

I Sverige rekommenderas och erbjuds gratis vaccination med säkra och effektiva vacciner riktade mot allvarliga och smittsamma sjukdomar som om de drabbar barn och ungdomar kan ge allvarliga följdsjukdomar.

Målet med en vaccination är att ge den enskilda individen skydd mot en viss infektion (ge immunitet) och förhindra att smitta överförs till andra.

Näringsstatus och trångboddhet liksom vatten- och livsmedelshygien spelar stor roll för hur en befolkning kan klara av infektionssjukdomar. Så länge alla har tillgång till goda levnadsförhållanden kan antalet som blir sjuka med svåra komplikationer begränsas. Men om vaccinationer skulle upphöra skulle vårt land snabbt drabbas av svåra epidemier med såväl bestående handikapp som dödsfall. Den stora rörligheten med invandring och resor till andra länder ökar riskerna för smitta och sjukdom.

Kritiska röster mot vaccinationer har alltid funnits. Man har talat om faran av att rubba den naturliga utvecklingen av immuniteten mot olika sjukdomar och att vaccinationerna kan ha allvarliga biverkningar och ge upphov till svåra sjukdomar. Undersökningar visar dock på att immuniteten snarare blir stärkt av vaccinationer och att allvarliga biverkningar är ovanliga. En del hävdar att man blir starkare och utvecklas bättre efter att ha fått barnsjukdomar på naturlig väg. Men ett sådant synsätt är riskabelt att anamma eftersom det innebär att en del barn kommer att dö eller få bestående men av sjukdomar om man undanhåller dem vaccinationer.

För att behålla ett bra skydd måste vaccinationerna fortsätta även sedan en sjukdom försvunnit från landet och fortsätta ända tills sjukdomen helt har försvunnit d.v.s. är utrotad. Hittills är smittkoppor den enda infektionssjukdom som helt utrotats (1979).

Kom ihåg!

Vad vi säkert kan säga är att de allmänna vaccinationernas fördelar vida överträffar deras möjliga nackdelar.

Hur fungerar vaccinationer

[När, hur och varför - vaccinera?]

När en person smittas med ett smittämne (t.ex. virus eller bakterie) stimuleras kroppens immunförsvar men om immunitet saknas riskerar personen att bli sjuk. Nästa gång samma person blir utsatt för samma typ av smittämne kommer immunförsvarsceller och antikroppar att känna igen det. Kroppens försvar mot sjukdomen blir kraftigare och kan snabbt förhindra att den smittade blir sjuk på nytt, och personen har utvecklat immunitet mot aktuellt smittämne.

Med vaccination erhålls immunitet mot smittsamma sjukdomar utan att den vaccinerade behöver bli sjuk eller få de komplikationer en sjukdom kan innebära. Vid vaccination tillförs kroppen delar av eller hela det smittämne som orsakar sjukdom, i avdödad eller försvagad form. Det innebär att kroppen utsätts för något som inte är tillräckligt för att utlösa sjukdom men ändå tillräckligt aktivt för att utlösa ett immunsvar med produktion av immunförsvarsceller och antikroppar. Om den vaccinerade senare smittas av samma smittämne har personen redan ett skydd och riskerar inte att bli sjuk, den vaccinerade är immun mot smittämnet.

Vaccination kallas aktiv immunisering till skillnad från passiv immunisering, som är tillförsel av redan framställda antikroppar (immunoglobulin). Passiv immunisering ger endast ett kortvarigt skydd och stimulerar inte kroppens immunförsvar. Passiv immunisering kan vara aktuellt vid nedsatt immunförsvar eller om man vill ha snabbt skydd mot ett smittämne hos en otillräckligt skyddad individ.

Doser
Alla vacciner är olika och oftast behövs flera doser för att uppnå ett bestående skydd. Forskning och utveckling av vacciner pågår kontinuerligt för att ta fram vilka åldrar, doser och kombinationer av vacciner som är optimala. Vanligen behövs för ett grundskydd 2-3 doser med 1-2 månaders mellanrum (primärvaccination). För de flesta vacciner behövs även en eller fler påfyllnadsdoser, s.k. boosterdoser för att skapa ett bestående immunologiskt minne. En första boosterdos (postprimärdos) bör ges tidigast 6 månader efter primärvaccination. En grundvaccination innebär primärvaccination och en första boosterdos.

Endast hela doser vaccin räknas. Om ett barn av misstag fått en för liten dos ges återstående dos (mängd) om den kan uppskattas. Om det är några enstaka droppar som har läckt ut så behöver man inte ge något ytterligare. Kan den återstående mängden inte uppskattas upprepas vaccinationen om avdödat vaccin efter 14 dagar med rätt dos. Om levande vaccin väntar man 4 veckor. Endast fullständiga doser räknas. För BCG gäller vid misslyckad intrakutan injektion att om ingen BCG-reaktion utvecklas kontrolleras vaccinationen med PPD efter 8–12 veckor (är barnet 6 månader eller yngre bör man om möjligt vänta med PPD tills barnet är 6 mån gammalt).

Flockimmunitet
Det finns inga vacciner som ger ett 100 % skydd men de flesta skyddas mot sjukdom och därigenom hindras även sjukdomsspridning till andra.

För alla sjukdomar som vacciner i det allmänna programmet riktas mot, utom stelkramp, gäller att smittspridningen upphör om tillräckligt stor andel av befolkningen är vaccinerad. Detta kallas flockimmunitet och gör det möjligt att skydda dem som inte är vaccinerade. På så sätt skyddas ovaccinerade, t.ex. spädbarn och människor med allvarliga sjukdomar som inte kan vaccineras eller inte skyddas av vaccinationer. För t.ex. mässling behöver man vaccinera 90-95% av befolkningen för att hålla infektionen borta. Det är därför viktigt att uppmuntra till vaccination också i populationer med hög andel immuna.

Levande och avdödade vacciner

Vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR) och mot tuberkulos (BCG) innehåller levande försvagade smittämnen. Vaccin mot polio (inaktiverat poliovaccin, IPV) innehåller avdödat smittämne medan vaccin mot difteri, stelkramp och kikhosta (DTP), Haemophilus influenzae typ b (Hib), pneumokocker och hepatit B innehåller icke levande bakterieprodukter eller delar av smittämnen. Ofta innehåller de icke levande vaccinerna förstärkningsämnen (adjuvans) dvs. ämnen som stimulerar immunsystemet så att antikroppssvaret förstärks.

När man tillför ett levande försvagat smittämne sker en förökning av smittämnet hos den vaccinerade och efter en viss inkubationstid kan en mild infektion uppträda. En del barn får t.ex. ett lindrigt mässlingsliknande utslag 5 - 13 dagar efter MPR-vaccinationen. Detta utslag är ofarligt för barnet och smittar inte.

Vid tillförsel av icke levande smittämne eller bakterieprodukter kommer biverkningarna inom 1 - 2 dygn, oftast i form av lokal svullnad, rodnad och smärta vid stickstället samt lindrig feber

Tillsatser i vacciner

Aluminiumföreningar ingår i vacciner mot Difteri, Tetanus, Pneumokocker och Hepatit B (inklusive i kombinationsvaccinerna) för att öka förmågan att stimulera bildningen av antikroppar. Om detta adjuvans togs bort skulle vaccinet förlora mycket effekt. I sällsynta fall kan lokalreaktioner uppträda i form av kliande knutor vid injektionsstället. Det är mycket liten risk att barn ska utveckla dessa reaktioner men för de drabbade kan det bli långdragna besvär och svårigheter att använda annat som innehåller aluminium, t.ex. deodoranter. Aluminium finns också i dricksvatten och i föda. Upptaget från tarmen är dock begränsat, vilket gör det svårt att jämföra mängden aluminium i vatten och föda med den mängd som tillförs i vacciner.

Formaldehyd (formalin) används vid framställning av Difteri-Tetanus-Pertussis och Poliovaccin för att inaktivera olika beståndsdelar såsom toxiner och poliovirus. Små mängder fomaldehyd kan finnas i färdigt vaccin. Formalin kan ge kontaktallergier, men det finns inga belägg för att formalin utlöser allergiska reaktioner i samband med vaccination. Man utsätts dagligen för formalin då det frigörs i gasform från spånplattor och möbler och byggmaterial.

Kvicksilverföreningar (thiomersal eller mertiolat) användes inte längre i de vacciner som ingår i barnhälsovårdens program. Som konserveringsmedel används idag fenoxietanol i Difteri-Tetanus-Pertussis och Poliovaccin vilket är en organisk fenolförening med låg toxicitet och som bryts ned och snabbt försvinner ur kroppen. Konserveringsmedel används inte i de levande vaccinerna mot Mässling, Påssjuka och Röda hund (MPR) och Tuberkulos (BCG).

Mycket små mängder av albumin och gelatin kan ingå som stabilisator i vaccin mot Mässling, Påssjuka och Röda hund. Humant albumin används inte i barnhälsovårdens program. Risken att drabbas av svåra allergiska reaktioner mot gelatin är okänd och sannolikt mycket låg.

Läs mer om tillsatser på Folkhälsomyndighetens hemsida Vaccinationer/Frågor och svar/Vaccin och säkerhet.

Tveksamma föräldrar

[När, hur och varför - vaccinera?]

Inga medicinska åtgärder är helt fria från risker, inte heller vaccinationer. För alla åtgärder måste man jämföra för- och nackdelar. Fördelarna med vaccination är att man får ett skydd mot sjukdom och mot smittspridning. Nackdelarna är det obehag som vaccinationssticket innebär, samt risken för biverkningar och komplikationer. I Sverige och internationellt finns lång erfarenhet av småbarnsvaccinationer och de vacciner som används idag ger ytterst sällan allvarliga biverkningar eller komplikationer. För de vaccinationer som ingår i det svenska vaccinationsprogrammet bedömer myndigheterna att riskerna med sjukdom vida överstiger riskerna med vaccination.

Vi som arbetat och utbildat oss inom hälso- och sjukvård ser som regel stora fördelar med barnvaccinationer. De allra flesta av oss som arbetar idag har dock inte sett eller upplevt de sjukdomar som vi vaccinerar mot eftersom sjukdomarna, tack vare vaccinationerna, inte längre finns kvar i Sverige. Detta innebär t.ex. att en del föräldrar ställer frågan varför deras barn ska vaccineras mot något som inte finns längre. Vår uppgift är att i alla lägen lyssna på föräldrarnas frågor och svara med utgångspunkt från vad vi vet. Möt föräldrars oro med saklighet. Det är viktigt att respektera dem som har en annan inställning och ta deras frågor och invändningar på allvar. Beslutet om barnet ska vaccineras ligger hos föräldrarna.

Råd till rådgivare:

  • Se till att båda föräldrarna helst samtidigt får tala med sjuksköterska eller läkare. Om det är mormor, farfar eller annan närstående som ifrågasatt vaccinationen kan de med fördel bjudas in.
  • Det lugna samtalet där läkaren och/eller sjuksköterskan lyssnar och ger sina synpunkter med utgångspunkt från frågorna är viktigast.
  • Be föräldrarna berätta, varför de är tveksamma eller negativa till vaccinationen och var de fått sina uppgifter. Om oron beror på ett rykte om något som hänt ett annat barn eller vuxen eller p.g.a. artikel i tidning/på webben/TV-program (som du inte redan känner till) be dem ta reda på källan.
  • Tala om från början att ingen vaccination är helt utan risk för biverkningar, lika litet som när man tar en värktablett. Däremot är risken för allvarliga biverkningar som ger bestående skada på kort eller lång sikt minimal med nu använda vacciner. Risken att dö eller skadas allvarligt av de sjukdomar vi vaccinerar mot är mångfalt större.
  • Informera om varje, av föräldrarna ifrågasatt, vaccin för sig och vilka sjukdomar de skyddar mot. Berätta om att smittor snabbt kan spridas om många saknar skydd. Den stora rörligheten med flyktingströmmar och resor till andra länder ökar riskerna.
  • Man kan jämföra med andra risktaganden t.ex. att åka bil utan barnskydd eller småbåt utan flytväst.
  • Påminn om att barnet senare som tonåring plötsligt kan komma att vilja resa till länder under primitiva förhållanden – och att det då kan bli svårt att hinna med att vaccinera.
  • Om barn och ungdomar ska vara på förskolor, skolor eller universitet eller arbeta utomlands kan de i många länder vägras detta, om de inte har dokumenterat vaccinationsskydd.
  • Med några veckors varsel är det alldeles för sent att bygga upp ett vaccinationsskydd.
  • Vid "nya frågor" rådfråga gärna barnhälsovårdsöverläkaren eller annan sakkunnig läkare. Han eller hon har ofta stött på samma frågor och kan snabbt uppdatera "senaste nytt".
  • Samtalet kan kompletteras med skriftlig information och länkar, som föräldrarna kan läsa hemma. Föräldrarna bör också få namn och telefonnummer, så att de kan nå den de talat med eller annan sakkunnig för ytterligare frågor.Gör slutligen klart att "föräldrarna har bollen" och ge dem några veckors betänketid. Betona att det är de själva som tar detta viktiga beslut, som kan ha en avgörande betydelse för barnets framtid.

Film: Vaccination - samtal om tvekan

Om föräldrarna bestämmer sig för att inte vaccinera

  • Gör klart att vi respekterar deras beslut, och betona att de är lika välkomna till BVC ändå samt att det är viktigt att komma för hälsokontroller och råd.
  • Dokumentera tydligt i journalen när information givits, vilka i familjen, som var där och vem som informerade samt om föräldrarna tagit ställning.
  • När detta är gjort är det föräldrarna som har ansvaret och BVC kan fråga men det är viktigt att inte "tjata" om vaccination vid kommande besök. Föräldrarna måste känna sig lika välkomna även om de avstått från att vaccinera.

Film: Vaccination - samtal om tvekan

[När, hur och varför - vaccinera?]

Filmen visar hur man kan bemöta och samtala med föräldrar som känner oro för att vaccinera sina barn. Filmen ger exempel på frågor som föräldrar ofta har och ger argument för och emot att vaccinera.

I filmen medverkar Anders Lindberg, infektionsläkare, Ann Lindstrand, barnläkare på Folkhälsomyndigheten, Charlotte Sandkvist, barnsjuksköterska och Margareta Blennow, barnläkare.

Vad innehåller vacciner?

Innehållet i vacciner - Läkemedelsverket

Förberedelse inför vaccination - hur minska smärta och rädsla

[När, hur och varför - vaccinera?]

Att förebygga och minimera smärta är en självklarhet för att tillvarata barnets bästa. Därför behöver vi utarbeta smärtlindrande strategier kring vaccinationssituationen inom barnhälsovården.

Vaccinationer är den vanligaste form av smärtsam åtgärd/behandling inom hälso- och sjukvården för gruppen barn i förskoleåldern (1). Varje barn som deltar i den svenska barnhälsovårdens program erbjuds vaccinationer enligt nationella barnvaccinationsprogrammet, i dagsläget åtta stick plus eventuell BCG-vaccination.

Många vuxna är rädda för stick och sprutor på grund av upplevelser de varit med om i barndomen. Man räknar med att kanske 10 % av den vuxna befolkningen är så stickrädda att de undviker injektioner (2).

En liten grupp barn som tidigt i livet behandlas på sjukhus/barnmottagningar kan redan ha upplevelser av smärta och obehagliga upplevelser som gjort dem extra känsliga. Vaccinationerna på BVC kan för dessa barn upplevas än mer smärtsamma (1).

Upplevelsen av smärta är komplex och påverkas av flera faktorer: ålder, temperament, tidigare erfarenheter, smärttröskel samt ett flertal fysiologiska och psykologiska faktorer. För att lindra smärta vid injektion behöver därför ett flertal strategier kombineras (2).

Grundläggande för alla möten på barnhälsovården är skapandet av förtroende och relation med barnet och föräldrarna (3).  Med det som grund bör man ta stöd och hjälp av nedanstående metoder för att lindra obehag, smärta eller rädsla vid vaccination.

Råd och strategier inför vaccination

Kombinera flera strategier
Förberedelse och förhållningsätt anpassas efter barnets ålder och dess föräldrar. Använd en kombination av olika strategier för att minimera smärtupplevelsen vid vaccination, farmakologiska, psykologiska och fysiologiska.

Exempel på strategier som är enkla att genomföra utan extra tid eller resurser:

  • Att barnet är mätt och tillfreds före vaccinationen
  • Att barnet är i sittande position i förälderns famn/knä
  • Vid två vaccinationer ge den som smärtar mest sist
  • Att ge taktil stimulans på insticksstället innan och under vaccination hos barn från 4 års ålder
  • Att ge vaccination snabbt, 1-2 sek av 0,5 ml i.m utan aspiration
  • Att avleda barnet

Exempel på strategier som kräver förberedelse eller extra resurser:

  • Lokalbedövande kräm (lidocain/prilocain) (2)
  • Att barnet ammar vid vaccinationen
  • Att ge 1-2 ml 30% glukos per oralt strax innan vaccinationen (tillsammans med napp- eller fingersugning)
  • Att psykologiskt förebereda föräldern och barnet

Förberedelser av föräldrar
Utforska förälders tankar, frågor och erfarenheter kring vaccination, eftersom förälderns egna känslor vid vaccinationen "spiller över" på barnets upplevelse. Är föräldern stickrädd? Finns det i så fall någon annan som kan vara med barnet vid vaccinationen. Föräldrar som är med vid vaccination för första gången har visat sig mer stressade än föräldrar som fått barn vaccinerat tidigare (7).

Föräldrar bör ges information om skäl till vaccinationen, realistisk information om vilken smärta vaccinationen brukar ge samt hur vaccinationen går till praktiskt, vad föräldern kan göra för att leda barnet genom vaccinationsproceduren, hur barnet skall sitta, avledning, hur besöket läggs upp, m.m (1).

Preparation av barnet
Förberedelse/preparation minskar oro och smärtupplevelser. Information till barnet läggs upp efter barnets ålder och mognad och tidpunkten för information när det gäller förskolebarn är så nära administration av vaccinationen som möjligt.

Förberedelsen till barnet bör innehålla tre delar:

  1. Vad som ska hända (var, hur lång tid tar det och vad ska ske)
  2. Hur det kommer att kännas (tryck, spänner, känns kallt)
  3. Hur man ska göra för att minska obehaget (1)

Information som ges till barn ska vara så sann som möjligt för att vara lindrande, oavsett barnets ålder. Studier har visat att barn som får information som bagatelliserar eller avfärdar oro för att det kan göra ont, har motsatt effekt (2).

I de fall, när barn eller förälder känner stor oro inför vaccinationen bör tid avsättas för att lägga upp en särskild strategi tillsammans med föräldrar och barnet.

Teknik som minskar smärta
Aspiration för att kontrollera läget är inte nödvändigt.

Snabb injektion (1-2 sek/inj av 0,5 ml) har i studier visat sig vara mindre smärtsam är långsam (cirka nio sekunder/inj) (2).

Det finns studier som visar att längre nål vid intramuskulära injektioner ger mindre smärta och färre lokala reaktioner. Detta eftersom att vaccinet säkert placeras intramuskulärt (1).

Om barnet ska få två vaccinationer vid samma tillfälle, ge den som orsakar mest smärta sist.

Det saknas entydiga indikationer om huruvida det ger mindre smärta vid samtidiga injektioner jämfört med att ge dem efter varandra. Båda metoderna kan användas (samtidiga injektioner kräver extra sjuksköterskeresurs).

Det saknas även tillräckligt underlag för att ge rekommendationer om nedkylning av huden minskar smärta, eller om subkutan eller intramuskulär injektion är lindrigast.

Läs mer!

Mer om teknik vid injektion se under respektive vaccinationsavsnitt.

Lokalbedövningsmedel (bedövningskräm)
Forskningsläget är övertygande och rekommenderar att bedövningskräm (lidocain/prilocain) används vid vaccination. Det finns stark evidens för smärtlindrande effekt och bedövningskrämen har inga negativa effekter på antikroppsbildningen vid intramuskulära och subkutana injektioner (8, 9).

Detta är särskilt viktigt för barn som har tidiga erfarenheter av smärtsamma upplevelser t.ex. efter sjukhusvistelse eller av andra skäl har stor rädsla inför vaccination eller smärta.

Användande kräver planering och förberedelse eftersom krämen ska appliceras 30-60 minuter innan vaccinationen: instruktion av föräldern (märka ut var krämen ska appliceras och tidpunkt). Får användas i alla åldrar, följ bipacksedelns anvisningar för olika åldrar avseende dos och hur länge läkemedlet får vara applicerat.

Amning eller sockerlösning
För det lilla barnet upp till 6 månaders ålder (somliga studier upp till 12 månader) kan man använda antingen samtidig amning eller glukos i munnen (helst tillsammans med sugning på napp eller finger) för att minska smärta. Även om inga studier gjorts som jämför amning med sockerlösning som smärtlindring rekommenderas endast sockerlösning till de barn som inte kan ammas vid vaccinationen. Rädslan att amningen skulle associeras med smärta avvisas (2).

Amningen ska ha startat och barnet ska ha ett gott tag innan sticket och pågå flera minuter efter att vaccinationen är genomförd. Vid användning av sockerlösning saknas konsensus avseende styrka och dos på sockerlösningen. Men i Sverige brukar man använda 30 % glukos i en dos av cirka 1(-2) ml som ges strax innan vaccinationen (5).

Barnet i upprätt position vid vaccination
Upprätt position till skillnad från liggande på rygg anses minska smärtupplevelsen. Oavsett om barnet sitter i knä eller på skötbord ska föräldern eller annan hålla barnet i en trygg och fast position utan att använda våld.

Avledning
Avledning av olika slag ska användas vid vaccination till barn i alla åldrar! Det finns god evidens för att detta minskar smärtupplevelsen, särskilt i förskoleåldern. Avledningen bör anpassas till barnets ålder och läggning. Både barnet självt, föräldern och sjuksköterskan kan delta i och utföra de avledande manövrarna (1,4).  En spännande leksak, en sång, vyssande, vaggande, blåsa såpbubblor, räkna, en saga, tecknad film, titta efter något, att snabbt resa sig efter injektionen och visa barnet något spännande – endast fantasin sätter gränser för vad man kan hitta på.

Taktil stimulering av huden
Tryck eller strykning av huden bredvid injektionsstället före och under injektion minskar smärta (gate control teorin) hos barn över fyra års ålder. Det saknas studier på yngre barn än 4 år därav finns ingen rekommendation angående dessa. Det saknas uppgift om hur denna taktila stimulering ska ges, men den ska inte upplevas som obehaglig av barnet.

Paracetamol ska inte ges profylaktiskt
Paracetamol bör inte ges profylaktiskt för att minska feber och smärta, eftersom det i ett par studier visat sig minska antikroppssvaret av vissa vacciner. Föräldrar bör informeras om att feber är en normal reaktion på inflammation och att paracetamol kan användas vid behov om barnets allmäntillstånd påverkas (nedsatt allmäntillstånd, hög feber, ihållande skrik) (6).

Vaccinationsschema

[När, hur och varför - vaccinera?]

Det allmänna vaccinationsprogrammet för barn

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om vaccination av barn HSLF-FS 2016:51

 

Barnhälsovård
Elevhälsa
Ålder 3 mån
5 mån
12 mån
18 mån
5 år
     
Årskurs           1-2
5-6
8-9
Difteri Dos 1
    
Dos 2
    
Dos 3
    
 
Dos 4
   
    Dos 5
  
Stelkramp      
Kikhosta      
Polio        
Hib. typ B          
Pneumokocker Dos 1
Dos 2
Dos 3
         
Mässling       Dos 1     Dos 2      
Påssjuka            
Röda hund
           
Humant papillomvirus
(endast flickor)
            Dos 1+2
 

Samtliga barn upp till 18 års ålder som inte har vaccinerats enligt Folkhälsomyndighetens föreskrifter om vaccination av barn ska erbjudas kompletterande vaccination mot sjukdomar som ingår i det allmänna programmet (Hib och pneumokocker till och med 5 år). Vaccinationer ska erbjudas även till asylsökande barn m.fl. samt barn som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.

Riktad vaccination till barn som tillhör riskgrupp

Vaccin  
Tuberkulos BCG-vaccination erbjuds vanligen tidigast vid 6 månaders ålder. Före 6 månaders ålder bör vaccination endast erbjudas om barnet vistas i en miljö där det finns särskild risk för smittspridning.
Hepatit B Vaccination mot endast hepatit B ges med tre doser med monovalent hepatit B-vaccin. Intervallet mellan dos 1 och 2 bör vara minst 1 månad och mellan dos 2 och 3 6 månader. Nyfödda barn till mödrar med smittsam hepatit B (HBs-ag positiv) vaccineras enligt särskild rutin.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att alla spädbarn erbjuds vaccination mot hepatit B.

Definitioner, riskgrupper etc - se under Vacciner.

Doser, ålder och intervall

  • Vaccinationerna bör ges så nära den angivna åldern/tidpunkten i schemat som möjligt.
  • För tidigt skydd mot kikhosta är det viktigt att den första dosen ges i tid, om möjligt hellre före än efter 3 månaders ålder. Första dos får ges från 2,5 månaders ålder.
  • Vid vaccination mot difteri, stelkramp och kikhosta bör dos 1-4 ges som fulldosvaccin (DTP) och dos 5 med reducerad antigenhalt (dTp).
  • Tidpunkten för vaccination utgår från ett barns födelsedatum, även om barnet är för tidigt fött.

Föreskriften för barn HSLF-FS 2016:51 ger följande ramar för vaccinationsschemat vad gäller lägsta ålder för första vaccination och det lägsta intervallet mellan doserna (tabell).

Vaccin Lägsta ålder Kortaste intervall mellan dos
1 och 2 2 och 3
3 och 4
4 och 5
DTP-IPV-Hib-HepB
2,5 månader 6 veckor 6 månader

DTP-IPV (dos 4)



3 år

dTp (dos 5)




5 år
Pneumokocker
2,5 månader 6 veckor 6 månader

MPR 12 månader 4 veckor      
HPV 2-dos, årskurs 5-6

6 månader



HPV-3-dos, 14-17 år   1 månad 4 månader    

*Hepatit B ingår inte i Folkhälsomyndighetens föreskrifter om vaccination av barn men övervägande andelen barn i Sverige erbjuds vaccination mot hepatit B.

Intervallen mellan de olika vaccindoserna bör inte bli kortare än de rekommenderade på grund av risk för sämre immunsvar.

Om intervallen mellan doserna i en vaccinserie blir något längre än den rekommenderade, leder detta som regel inte till ett försämrat immunsvar. Man behöver vanligen inte börja om serien från början. Om det har blivit ett långt uppehåll efter primärdoser givna under spädbarnsåret bör man överväga att ge extra doser.

Läs mer i Rikshandboken om vaccination av till Sverige inflyttade barn.

Om ett barn av misstag fått en för liten dos ges återstående dos (mängd) om den kan uppskattas. Är det några enstaka droppar som har läckt ut så behöver man inte ge något ytterligare. Kan inte den återstående mängden uppskattas upprepas vaccinationen om avdödat vaccin efter 14 dagar med rätt dos. Om levande vaccin väntar man 4 veckor. Endast fullständiga doser räknas.

Dela aldrig upp doserna i mindre portioner i avsikt att minska biverkningarna (men det kan göras i samband med utredning av allergi mot vaccinkomponent).

Påskyndat vaccinationsschema

Det är vanligt att familjer reser med sina nyfödda barn. För bästa möjliga planering är det lämpligt att BVC-sjuksköterskan redan vid första kontakten med familjen frågar om de planerar att resa inom en snar framtid, t.ex. till hemlandet!

Om vaccinationsprogrammet behöver påskyndas inför utlandsresa utanför Norden kan, efter ordination av läkare, vaccination ske från 6 veckors ålder i ett utökat schema med tre primärdoser i grundschemat (i stället för två) och med 4 veckors mellanrum (se tabell).

Vid utlandsresa rekommenderas minst två primärdoser. Primärdos 3 ges senast 6 månader efter primärdos 2 vilket, när det är aktuellt, ger möjlighet till utlandsresa i 6 månader.

Den första påfyllnadsdosen (dos 4 = postprimär dos) ges minst 6 månader efter primärdos 3 och därefter följs ordinarie vaccinationsprogram vid 5 år osv.

Tabell: Påskyndad grundvaccinering med 3 primärdoser

Vaccin Lägsta ålder Kortaste intervall mellan dos
1 och 2 2 och 3
3 och 4
Difteri, stelkramp, kikhosta
6 veckor
4 veckor 4 veckor 6 månader
Polio
6 veckor 4 veckor 4 veckor 6 månader
Haemoph.infl B
6 veckor 4 veckor 4 veckor 6 månader
Hepatit B 6 veckor 4 veckor 4 veckor 6 månader
Pneumokocker
6 veckor 4 veckor 4 veckor 6 månader

Tabell: Påskyndad vaccinering mot mässling, påssjuka, röda hund

Vaccin
Lägsta ålder Kortaste intervall mellan dos
Mässling, påssjuka, röda hund
9 (6) månader*
4 veckor

*Dos I för vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund får av behörig sjuksköterska ordineras från 12 månaders ålder. Det finns en risk att ovaccinerade får mässling vid utlandsresor – även inom Europa. MPR-vaccin är registrerat från 9 månaders ålder men vaccination kan ges från 6 månader, men då utanför godkänd indikation ("off label").

Läs mer i Rikshandboken under Vacciner/Mässling-påssjuka-röda hund/Ålder och intervall

Om barnet vaccineras före 12 månaders ålder bör en extra dos ges till exempel vid 18 månaders ålder.

Vad kan ges samtidigt?

Flera vaccinationer än de som rekommenderas i schemat ska helst inte göras vid samma tillfälle. Vid brådska, till exempel inför längre utlandsvistelse, kan undantag vara nödvändiga. Injektionerna ska i sådana fall göras på olika vaccinationsställen till exempel höger eller vänster ben eller arm och ben. Egna kombinationer av olika vaccin i samma spruta får inte göras.

Som regel gäller att:

  • Flera avdödade och levande vacciner kan ges samma dag.
  • Avdödade vacciner alternativt ett avdödat och ett levande vaccin kan ges med valfritt intervall oberoende av varandra.
  • Två parenterala levande vacciner kan ges samma dag eller med minst 4 veckors intervall mellan vaccinationerna. Orala levande vacciner kan ges samma dag som andra vacciner eller med valfritt intervall.

Kommentar: Sedan många år gäller rekommendationen att när två levande vacciner ska ges, kan man ge dem antingen samma dag, eller separerat med ett intervall på minst fyra veckor.

Rekommendationen är grundad på studier från 1960-talet med vaccin mot mässling och smittkoppor (1) och teorin om att interferonproduktion leder till dåligt immunsvar.

Den engelska myndigheten (Public Health England, PHE) har efter granskning reviderat sina rekommendationerna vid administrering av fler än ett levande vaccin (Revised recommendations for the administration of more than one live vaccine). PHE rekommenderar till exempel att vaccinering med två Gula febern och MPR inte ska ges samtidigt utan med minst 4 veckors intervall.

Övrigt:

  • TST kan sättas samtidigt eller innan MPR. Om MPR redan har givits bör man vänta 4 veckor innan TST sätts eftersom, eftersom PPD-reaktion tillfälligt kan nedsättas av MPR-vaccinet.
  • Efter blodtransfusion bör man vänta 3 månader med MPR. Blod kan innehålla antikroppar, som försvagar effekten av levande vaccin
  • Efter BCG vaccination ska man vänta tre månader innan man ger annat vaccin i samma arm.

 

Vilka vaccin kan ges samtidigt?

Given injektion

Kombination med

TST

BCG Difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib, hepatit B Pneumokocker Mässling, påssjuka, röda hund Rotavirus
TST   PPD avläses innan BCG ges Ja  Ja  Ja,
eller ge MPR efter avläsning av TST
Ja
BCG Nej
Vänta 8-12 veckor
efter BCG innan PPD sätts
  Ja  Ja Ja samtidigt eller vänta 4 veckor
Ja
Difteri, stelkramp, kikhosta, polio,
Hib, hepatit B
Ja  Ja     Ja Ja  Ja
Pneumokocker Ja  Ja Ja    Ja Ja
Mässling,
påssjuka,
röda hund
Ja samtidigt
eller vänta 4 veckor med TST
Ja samtidigt eller vänta 4 veckor
Ja  Ja    Ej aktuellt
Rotavirus Ja Ja Ja Ja Ej aktuellt

Kombinationer av vacciner och immunoglobulin
Immunoglobulin (gammaglobulin) bör inte ges samtidigt med levande vacciner då antikroppar kan påverka anslaget av vaccinet. Om immunoglobulin givits, eller blodprodukter som också kan innehålla antikroppar, bör man vänta i minst 3 månader med att ge MPR. Efter given MPR-vaccination vänta i minst 3 veckor med immunoglobulin.

Gammaglobulin och primär immunisering mot polio bör inte kombineras. Däremot kan boosterdos ges tillsammans med gammaglobulin.

Vaccinationer utanför Barnhälsovårdens fastställda program

Vaccinationer som inte finns fastställda i BHV:s vaccinationsprogram, ges normalt inte på barnavårdcentralen. Samma sak gäller passiv immunisering med immunglobuliner. Undantag kan finnas i sjukvårdsområden, där man gjort andra överenskommelser. Ordination från läkare är nödvändig.

Tidigare vaccinationsprogram

[När, hur och varför - vaccinera?]

Det svenska vaccinationsprogrammet genom åren

Observera att många vaccinationer trots centrala rekommendationer inte infördes samtidigt i hela landet. Detta är särskilt tydligt vad gäller difteri och teatanus där vaccination trots rekommendationer under 1940-talet inte fick allmän spridning förrän i mitten av 1950-talet. Vaccinationen mot enbart mässling under 1970-talet fick ett ojämnt genomslag med mycket stora lokala variationer.

Vaccinationerna mot polio och senare mässling-påssjuka-röda hund, hemophilus influenzae typ b och det nya acellulära kikhostevaccinet slog alla igenom inom ett års tid.

Difteri + Tetanus

Program Infördes Upphörde Nuvarande program Gäller sedan
3-12 månader
3 doser
1940-talet, (difteri) 1986
3, 5, 12 månader 1986
Dos IV, 7-8 år  1965
1977
   
Dos IV, 10 år 1977  2007  (barn födda t.o.m. 2001)
 
Dos IV, 5-6 år
Dos V, 14-16 år
2007
 
  5-6 och 14-16 år, barn födda från 2002  2007

 

Haemophilus influenzae B
 Program  Infördes  Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan
3-12 mån
3 doser
 1992   3, 5, 12 mån 1992

 

Pneumokocker
Program Infördes Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan 
3-12 mån
3 doser Konjugatvaccin
2009   3, 5, 12 mån  2009 
Efter 2 års ålder
Konjugatvaccin/
Polysackaridvaccin
1994   Riskgrupper 1994

 

Hepatit B
Program Infördes  Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan 
0-1 år eller senare 
3 doser (4 om smittad mor)
1996    Riskgrupper  1996 

 

Pertussis
Program Infördes  Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan 
Helcellsvaccin
3-6 mån, 3 doser
1950-talet  1979     
Acellulärt vaccin
3-12 mån, 3 doser
1996   3, 5, 12 mån 1996 
Acellulärt vaccin
Dos IV, 10 år
2005 2007 (barn födda t.o.m. 2001

Acellulärt vaccin
Dos IV, 5-6 år
Dos V, 14-16 år
2007   5-6 och 14-16 år, barn födda
från 2002
2007

 

Mässling
Program Infördes  Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan 
Efter 18 mån, (låg vaccinationstäckning)
1971  1982  Se MPR  Se MPR 

 

Röda hund
Program Infördes  Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan 
12 år flickor, 1 dos 1974  1982  Se MPR  Se MPR 

 

Mässling, Påssjuka, Röda hund (MPR)
Program Infördes  Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan 
18 mån, dos 1 1982   18 mån  1982 
12 år, dos II 1982 2007 (barn födda t.o.m. 2001)
 
6-8 år, dos II 2007   6-8 år
barn födda från 2002
2007

 

Polio 
Program Infördes  Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan 
9-18 mån
3 doser
1957    3, 5, 12 mån  1986 
7-8 år 1957 1977    
5-6 år 1977   5-6 år 1977

 

Humant pappillomvirus (HPV)
Program Infördes Upphörde Nuvarande program Gäller sedan
10 - 12 år
3 doser
flickor födda 1999
och senare
2010
(kom igång
2011/12)
2014 (3 doser)
2 doser
(flickor äldre än 13 år
3 doser)
2015

 

Tuberkolos 
Första program Infördes  Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan 
Nyfödda, 1 dos
1940-talet  1975  Riskgrupper  1986
14-15 år med negativt
tuberkulintest, 1 dos
1940-talet 1986    

 

Smittkopper
Första program Infördes  Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan 
Spädbarn och småbarn 1816  1976     

Ordinarie vaccinationsschema för barn födda 1986-2001

 Ålder Difteri, Tetanus,
Pertussis,
Polio och Hib
Mässling, Påssjuka,
Röda hund
Tuberkulos (BCG)  Hepatit B 
 Nyfödda     Till riskgrupper.
Normalt efter 6 månader.
Vid påtaglig risk
vaccination från första levnadsdagarna   
Till riskgrupper.
Från 0 år och uppåt  
 3 mån I  
 5-6 mån II  
11-12 mån III  
18 mån   I    
5-6 år Polio      
10 år Difteri Tetanus Pertussis IV      
12 år   II    

Hemophilus influenzae från 1992; Pertussis från 1996 med dos IV från 2005. Hepatit-B från 1996.

Sjuksköterskan och vaccinationer inom barnhälsovården

[När, hur och varför - vaccinera?]

Sjuksköterskors behörighet vid vaccinationer regleras i författningen SOSFS 2000:1, Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården.

10 § En sjuksköterska som antingen har genomgått specialistutbildning till distriktssköterska eller specialistutbildning inom hälso- och sjukvård för barn och ungdomar är behörig att ordinera läkemedel för vaccination i enlighet med de vaccinationsprogram som finns upptagna i följande föreskrifter, allmänna råd och rekommendationer:

  1. Socialstyrelsens rekommendationer för profylax till vuxna mot difteri och stelkramp
  2. Folkhälsomyndighetens rekommendationer om pneumokockvaccination till riskgrupper
  3. Folkhälsomyndighetens rekommendationer om influensavaccination till riskgrupper
  4. Folkhälsomyndighetens föreskrifter (HSLF-FS 2016:51) om vaccination av barn i enlighet med det allmänna vaccinationsprogrammet för barn
  5. Folkhälsomyndighetens rekommendationer om vaccination mot hepatit B. Profylax med vaccin och immunoglobulin – före och efter exposition
  6. Socialstyrelsens rekommendationer för preventiva insatser mot tuberkulos - hälsokontroll, smittspårning och vaccination
  7. Socialstyrelsens rekommendationer för vaccination mot humant papillomvirus (HPV)

En sjuksköterska som genomgått en utbildning som är likvärdig med någon av specialistutbildningarna i första stycket är behörig att till barn och vuxna ordinera läkemedel för vaccination enligt 1–7.

Vid ordination av dos IV av det vaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta och polio som ska erbjudas vårdnadshavare enligt 2 § Folkhälsomyndighetens föreskrifter (HSLF-FS 2016:51) om vaccination av barn är en sjuksköterska med sådan utbildning som anges i första och andra styckena behörig att ordinera läkemedel som även innehåller vaccin mot Haemophilus influenzae typ b. Av en sådan ordination ska det framgå att vaccinet mot Haemophilus influenzae typ b inte ska administreras till patienten.

En sjuksköterska som genomgått någon annan utbildning som innefattar kunskapsområdet är behörig att till vuxna ordinera läkemedel för vaccination enligt 1–3, 5 och 6.

Det är verksamhetschefen som ska ansvara för att det görs en bedömning av om utbildningarna i andra och fjärde styckena motsvarar specialistutbildningarna i första stycket. Bedömningen ska dokumenteras i den lokala instruktionen för läkemedelshantering. (HSLF-FS 2015:11).

Det som är reglerat i en författning går inte att delegera. Eftersom sjuksköterskans ansvar är tydliggjort avseende när ordination och medicinska bedömningar vid vaccinationer får ske, så kan inte någon delegering göras

Avvikelser från generella vaccinationsprogram i tid eller innehåll får endast ordineras av läkare.

Verksamhetschefen ansvarar för att såväl sjuksköterskor som läkare vid BVC får kontinuerlig fortbildning på vaccinationsområdet liksom att nyanställda utan aktuell erfarenhet och kunskap om barnvaccinationer får adekvat information och handledning. Utbildningar erbjuds regelbundet av de centrala barnhälsovårdsenheterna i varje landsting och av Folkhälsomyndigheten.

Överkänslighet – anafylaktisk reaktion

[När, hur och varför - vaccinera?]

tillverkarens_bruksanvisning.gif

Åtgärd vid akut överkänslighetsreaktion se Anafylaxi

Innan vaccination ska alltid vaccinatören kontrollera:

  1. Om barnet tidigare haft överkänslighetsreaktioner i form av anafylaxi/anafylaktisk reaktion oavsett misstänkt eller konstaterat allergen.
  2. Om barnet tidigare har reagerat med så svåra symtom i samband med injektioner att adrenalin har givits.
  3. Att det aktuella vaccinet inte innehåller ämnen som barnet är överkänsligt mot. Att vaccinet inte heller innehåller ämnen som kan korsreagera mot de ämnen som patienten uppgivit sig vara överkänslig mot.

För aktuell information om innehållet i ett vaccin se vaccinets bipacksedel eller FASS. Det är mycket sällsynt att barn har haft anafylaktiska eller andra svåra reaktioner eller utvecklat allergi mot neomycin eller andra ämnen i de vacciner som används.

Om ökad risk för allvarlig allergi/överkänslighetsreaktion bedöms föreligga, ska barnet hänvisas till mottagning, där det finns kompetens, utrustning och vana för att behandla och utreda en överkänslighetsreaktion, d.v.s. till barnmottagning eller barnallergimottagning.

Pricktest har inget prediktivt värde. Eventuellt kan vaccinet ges fraktionerat, t.ex. 1/10-del initialt och resten (9/10-delar) en timme senare, om barnet inte reagerat på den första dosen. Vid klart positiv hudreaktion bör vaccination ske endast om den anses som mycket angelägen.

Socialstyrelsens föreskrifter för överkänslighetsreaktioner

Generellt gäller SOSFS 1999:26. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om att förebygga och ha beredskap för att behandla vissa överkänslighetsreaktioner. Grundförfattning SOSFS 1999:26, Ändringsförfattning SOSFS 2009:16, Socialstyrelsen.

Åtgärder vid anafylaktisk reaktion

Det finns inte något krav på att särskild utrustning (syrgas etc.) ska finnas på barnavårdscentralerna för att vaccinationsverksamhet ska få bedrivas. Däremot ska barnavårdscentralerna ha snabb tillgång till farmaka enligt akutlista, vilket även finns under Anafylaxi.

Några framtagna akutmediciner behövs inte, däremot ska nycklar till medicinskåpet finnas lätt tillgängliga. Det finns heller inte något formellt krav att det ska t.ex. vara två personer vid vaccination på BVC men förutom vaccinatören bör det finnas en person (förutom föräldrar) som kan larma och hjälpa till vid en eventuell anafylaktisk reaktion.

Det är mycket liten risk att en sjuksköterska eller läkare någon gång råkar ut för att ett barn reagerar allvarligt på de vacciner som idag används på BVC och i skolorna. Däremot föreligger större risk att akuta åtgärder behövs då ett barn som fått en reaktion av andra skäl (till exempel bistick, födoämnesallergi, infektion) kommer in akut på närmaste mottagning - som kan vara en BVC utanför vårdcentral eller hos skolsköterskan.

Rätt vaccin vid rätt tillfälle

Innan varje vaccination: Kontrollera noga på etiketten att det är rätt vaccin av icke utgånget datum. Om det är bråttom och man blir störd av något annat kan det annars hända att man ger fel vaccin.

tillverkarens_bruksanvisning.gif

Tips innan vaccinet ges

Läs upp barnets namn, födelsedata och vilken vaccindos barnet ska få. Till exempel:

"Ruben född 30 september 2017 ska nu få sin tredje dos mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, hämofilus influensa och hepatit B. Stämmer det?"

Dokumentation och registrering av vaccinationer och biverkningar

[När, hur och varför - vaccinera?]

Utförd vaccination ska antecknas på avsedd plats i BHV-journalen, på barnets vaccinationskort eller föräldraburna journal eller hälsobok och i vaccinationsregistret, som Folkhälsomyndigheten ansvarar för.

Kom ihåg!

Vaccination ska inte skrivas in i journalen förrän den verkligen är given!

En del BVC har haft rutinen att sjuksköterskan fyllt i vaccinationen innan läkaren träffat barnet. Om man sedan bestämmer sig för att inte vaccinera (till exempel på grund av pågående infektion) finns risk för att anteckningen står kvar och det är svårt att i efterhand komma ihåg hur det var. Skriv därför alltid in vaccinet i journalen först efter att det har givits.

Vaccination som utförts på annat håll (till exempel BB och neonatalavd, infektions-lungmottagning eller i annat land) ska föras in på vaccinationssidan i BHV-journalen. Skriv i kommentarrutan var vaccinationen givits och varifrån uppgiften kommer. Reaktioner och biverkningar ska föras in i BHV-journalen.

Vaccinationsregister

Från den 1 januari 2013 ska alla vaccinationer i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn rapporteras in i ett vaccinationsregister. Folkhälsomyndigheten ansvarar för det nya vaccinationsregistret. Rapporteringen är obligatorisk och lagen anger att vårdgivaren måste rapportera alla vaccinationer som ges inom nationella vaccinationsprogram. Den information som ska registreras är datum för vaccinationen, den vaccinerades personnummer eller samordningsnummer, vilket vaccin som använts, vaccinets satsnummer och den vårdgivare som har ansvarat för vaccinationen. Den vaccinerades folkbokföringsort hämtas direkt från folkbokföringsregistret. Vaccinationsregistret är ett hälsodataregister och räknas inte som journalanteckning.

Följande vaccinationer är aktuella för BVC att rapportera:

  • difteri
  • stelkramp
  • kikhosta
  • polio
  • haemophilus influenzae typ b
  • pneumokocker
  • mässling
  • påssjuka
  • röda hund

Rapportering kan ske på följande sätt:

  • Manuell elektronisk registrering via webbgränssnitt
  • Uppladdning av xml-fil
  • Överföring av vaccinationer via Svevac

Mer information om vaccinationsregistret finns på Folkhälsomyndigheten.

Rapport om biverkningar

Samtliga misstänkta biverkningar och sådana, som tycks öka i frekvens eller allvarlighetsgrad ska rapporteras. Dessutom ska allvarliga händelser efter vaccination rapporteras, även om orsakssamband inte behöver finnas. Det gäller dödsfall, livshotande tillstånd, permanent skada eller långvarig funktionsnedsättning, eller sjukvård. Observera att även misstänkta biverkningar ska rapporteras - det är inte anmälaren som ska ta ställning till om samband med vaccinationen föreligger.

Biverkningar ska rapporteras till Läkemedelsverket antingen elektroniskt (Biverkningsrapport från hälso- och sjukvårdspersonal) eller via post (Biverkningsrapport från sjukvården), och sedan skickas till:

Läkemedelsverket
Enheten för läkemedelssäkerhet
Biverkningsgruppen
Box 26
751 03 Uppsala

Kopia skickas till barnhälsovårdsöverläkaren.

Vaccination av barn allmänt - och vid särskilda tillstånd eller sjukdomar

[När, hur och varför - vaccinera?]

Ingen kontraindikation vid vaccination

  • Vanlig övre luftvägsinfektion utan feber om barnet är piggt och mår som vanligt.
  • Pågående eller nyligen genomgången antibiotikakur.
  • Att den sjukdom man ska vaccinera mot kan finnas i omgivningen eftersom sjukdomen inte förvärras av vaccinationen.

Kontraindikationer vid vaccination

  • Akut infektionssjukdom med allmän påverkan och kroniska infektioner i aktivt skede.
  • Dåligt allmäntillstånd och/eller allvarlig undernäring.
  • Ökad risk för allvarlig överkänslighetsreaktion. Läs om Överkänslighet - anafylaktisk reaktion
  • Kroniska sjukdomar med nedsatt infektionsförsvar. Exempel: leukemi, maligna tumörer, hypogammaglobulinemi och andra immundefekter.
  • Behandling med kortikosteroider per os eller parenteralt, strålning och/eller immunosuppresiva farmaka. Se nedan!

Barn med allergi

Allergianlag hos barn utgör i sig aldrig hinder för vaccination. Barn med allergi kan och bör vaccineras. Eksem, urtikaria, astma eller rhinokonjuntivit utgör vanligtvis inget hinder. Innan BCG-vaccination ges bör ett eksem vara läkt och huden intakt utan rivmärken i närheten av vaccinationsplatsen. Där kan annars en BCG-infektion spridas.

Vid ökad risk för allvarlig överkänslighetsreaktion bör barnet hänvisas till mottagning med barn allergologiskt kunnig läkare för bedömning och eventuell vaccination.

Läs om Vaccination – riktlinjer vid allergifrågeställning (BLF:s sektion för barn-och ungdomsallergologi).

Allergi mot ägg

Vaccin mot mässling-påssjuka-röda hund kan innehålla minimala rester av ovalbumin. Omfattande studier och biverkningsrapportering har visat att anafylaktiska reaktioner hos barn med äggallergi i praktiken inte förekommer. Endast den lilla grupp som tidigare fått svår allmänreaktion efter att ha ätit eller haft annan kontakt med ägg behöver vaccineras på allergimottagning efter bedömning av erfaren specialistläkare. Pricktest har inte något prediktivt värde. Övriga äggallergiska barn kan vaccineras i vanlig ordning.

Läs om Vaccination av allergiska barn - Rekommendationer vid ägg- respektive gelatinallergi, Läkemedelsverket.

Övriga vacciner i Barnhälsovårdens program framställs utan någon kontakt med ämnen från ägg eller höns. Särskild försiktighet gäller däremot för vissa vacciner utanför barnhälsovårdens program till exempel vaccin mot fästingburen virusencephalit, influensa och gula febern.

Kom ihåg!

Åtgärd vid akut överkänslighetsreaktion se Akut barn!

Barn med immunbrist

Barn med nedsatt immunförsvar kan behöva extra vaccindoser jämfört med friska. Det gäller främst för avdödade vacciner som vaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, Hib, polio, hepatit B och pneumokocker. Ibland får barn med nedsatt immunförsvar avstå från vissa vacciner. Det gäller främst levande, försvagade vacciner, det vill säga med BCG, MPR och vaccin mot rotavirus.

För följande barn bör vaccination ske i samråd med behandlande läkare eller annan läkare med hög kompetens i ämnesområdet:

  • barn med nedsatt immunförsvar, till exempel primära immundefekter, leukemi, maligna tumörer, AIDS (men inte HIV)
  • barn med nedsatt immunitet till följd av immunosuppressiva läkemedel (till exempel biologiska läkemedel, cytostatika, kortikosteroider) eller strålning
  • barn under sex månaders ålder till mödrar som behandlats med biologiska läkemedel under graviditet.

 

Läs om Vaccination av barn med nedsatt immunförsvar, Barnläkaren nr 1/2009.

Prematura och/eller lågviktiga barn

För tidigt födda barn och/eller lågviktiga barn ska vaccineras vid sin kronologiska ålder (räknat från det datum då barnet är fött) enligt det rekommenderade schemat. Det är viktigt för de prematuras immunförsvar att vaccinationerna inte senareläggs. I en del landsting rekommenderas att prematura barn födda före 32 graviditetsveckor, eller med en födelsevikt under 1500 g, vaccineras med en extra vaccination på barnavdelning/mottagning vid 2 månaders ålder (följ lokala riktlinjer!).

Vaccination mot tuberkulos (BCG) kan ges till nyfödda från graviditetsvecka 36.

Vaccination mot rotavirus kan ges från graviditetsvecka 25 (med 3-dos vaccin) respektive vecka 27 (med 2-dos vaccin). Vaccination ges med samma schema. Det vill säga från 6 veckors ålder, och med intervall och antalet doser, som för fullgångna barn. Risk för apnéer är ökad för barn födda före graviditetsvecka 29.

Barn med krampsjukdom, rörelsehinder, utvecklingsförsening eller andra långvariga sjukdomar eller tillstånd

Ansvaret för att barnet erbjuds vaccination ligger på barnavårdscentralen. Om BVC-sjuksköterskan i sitt område har något barn som inte går på barnavårdscentralen, bör hon ta kontakt med föräldrarna och erbjuda vaccinationer.

Det är mycket viktigt att långvarigt sjuka och barn med funktionshinder får del av vaccinationsprogrammet. Ansvaret för dessa vaccinationer ligger på BVC som helst också bör verkställa dem efter samråd med den läkare som har huvudansvaret för barnet. Om föräldrarna föredrar att vaccinationerna ges av den läkare som följer barnet, är det BVC:s ansvar att ta reda på att det blir gjort och att vaccinationerna dokumenteras i BHV-journalen.

Kom ihåg!

Vaccination av barn med långvariga sjukdomar som kan tänkas påverka immunförsvar och allmäntillstånd bör ske i samråd med den läkare, som har fortlöpande ansvar för barnet eller någon annan med hög kompetens i ämnesområdet.

Neurologisk sjukdom

Krampsjukdom (epilepsi) eller benägenhet för feberkramper utgör inte kontraindikation för någon vaccination. Vid progressiv neurologisk sjukdom ska den läkare som känner barnet tillfrågas.

Barn med Downs syndrom

Personer med Downs syndrom löper stor risk att drabbas av kroniskt bärarskap av hepatit B. En stor del av dem blir förutom bärare av HBsAg även bärare av HBeAg, och är mycket smittsamma. Kroniskt bärarskap innebär ökad risk att drabbas av levercirrhos eller levercancer. Hepatit B ges med fördel tillsammans med övriga vacciner. Vaccinationen ges då som sexvalent vaccin; Difteri-Tetanus-Pertussis - Hepatit B - Polio - Hib. Någon uppföljning med provtagning av antikroppar mot Hepatit B behöver inte göras.

Det är barnhälsovårdens ansvar att se till att barn med Downs syndrom erbjuds vacciner enligt det ordinarie programmet samt vaccination enligt ovan med hepatit B. För övriga vaccinationer såsom vaccination mot influensa, vattkoppor m.fl. samt äldre barn som inte erhållit pneumokockvaccination i det allmänna programmet hänvisas till behandlande läkare.

Vaccinationer vid barncancer

Barncancerbehandling orsakar immunosuppression med åtföljande infektionskänslighet av varierande grad. En del infektioner kan förebyggas genom passiv eller aktiv immunisering.

Ett svenskt vaccinationsprogram för barn som behandlats med cytostatika för maligna sjukdomar har tagits fram på uppdrag av Svenska barnläkarföreningens sektion för Pediatrisk Hematologi. Två ledande grundförutsättningar i detta arbete har varit:

  • Cancerbehandlade barn bör ha samma vaccinationsskydd som alla andra barn.
  • Antalet överlevare efter barncancerbehandling har ökat och flera studier har visat att vaccinationsskyddet är dåligt i denna population.

Läs om Vaccinationer vid barncancer, Ett svenskt vaccinationsprogram för barn som behandlats med cytostatika för maligna sjukdomar.

mapp_green.gif

Vaccination av till Sverige inflyttade barn

[När, hur och varför - vaccinera?]

Vaccinationsprogram kan variera avsevärt mellan enskilda länder. Samhällsstrukturer kan förändras och barn har kanske inte fått ta del av de officiella programmen. Det kan särskilt gälla barn som varit i länder med krig och/eller på flykt eller av andra skäl inte haft kontakt med regelbunden vaccinationsverksamhet.

WHO har en fortlöpande uppdaterad databas om vaccinationer i olika länder. WHO:s lista anger det senaste programmet och äldre barn kan vara vaccinerade på annat sätt.

ECDC har uppgifter om vaccinationsprogram i olika europeiska länder.

CDC har en bra hjälpreda för översättning av olika länders vaccinationskort.

Hälsoundersökning

Asylsökande, anhöriga till dessa och papperslösa ska erbjudas en kostnadsfri hälsoundersökning så snart som möjligt efter ankomsten till Sverige. Socialstyrelsen har utfärdat allmänna råd för denna hälsoundersökning och provtagning.

Hälsoundersökningens syfte är att uppmärksamma ohälsa och behov av smittskyddsåtgärder, samt för att informera om möjligheterna att få del av hälso- och sjukvård och tandvård.

Hälsondersökningen, som är frivillig, ingår inte i BHV:s uppgifter utan genomförs ofta på särskild asylmottagning eller motsvarande. Efter bl.a. bedömning och handläggning utifrån provtagningsresultat, skrivs barnet så snart som möjligt in på BVC som informerar om BHV:s verksamhet. Samordning av handläggning görs efter lokala förutsättningar och anvisningar. Alla barn som skrivs in bör undersökas av BHV-läkare samt erbjudas en åldersanpassad komplettering av aktuella undersökningar. Detta gäller framför allt barnets tillväxt, utveckling, språk, syn och hörsel.

Läs mer i Rikshandboken i kapitel Utlandsfödda barn under avsnitt Asylsökande flyktingar.

Behovet av vaccin hos asylsökande

Folkhälsomyndigheten bedömer att risken för spridning av infektionssjukdomar är låg i befolkningen kopplat till det stora antalet flyktingar till Sverige. Det är dock viktigt att hälsoundersökning och vaccination erbjuds i samband med de första kontakterna med hälso- och sjukvården. Det gäller särskilt de barn som kommer från konfliktdrabbade länder då risken är stor att de är helt eller delvis ovaccinerade. Vaccination mot mässling, röda hund, difteri, stelkramp, polio och kikhosta bör prioriteras för barn t.o.m. 6 års ålder. Barn mellan 6 och 17 år bör erbjudas vaccination mot mässling, påssjuka, röda hund och polio så snart det är möjligt.

Sjuksköterskans ordinationsrätt

Vem som är behörig att ordinera; läs mer i Rikshandboken om Sjuksköterskan och vaccinationer inom barnhälsovården.

Behörig sjuksköterska kan självständigt ordinera kompletterande vaccinationer i enlighet med föreskriften för det allmänna vaccinationsprogrammet för barn upp till 18 (till och med 17) års ålder (HSLF-FS 2016:51) vilken ger följande ramar för första dos och lägsta intervall mellan doserna (tabell):

Vaccin Lägsta ålder Kortaste intervall mellan dos
1 och 2 2 och 3 3 och 4 4 och 5
Difteri, stelkramp, kikhosta 2,5 mån  6 v
 6 mån
 3 år
 5 år
Polio 2,5 mån  6 v  6 mån  3 år
 
Haemophilus infl. typ B
2,5 mån
 6 v  6 mån    
Hepatit B*
2,5 mån
 6 v  6 mån    
Pneumokocker
2,5 mån
 6 v  6 mån    
Mässling, påssjuka, röda hund
12 mån
       

*Hepatit B ingår inte i det allmänna vaccinationsprogrammet men erbjuds generellt i Sverige.

Dos 2 av MPR ges enligt vägledning från Folkhälsomyndigheten, Vaccination av barn och ungdomar med minst 4 veckors intervall.

Barn med oklar vaccinationsstatus

Ofullständigt vaccinerade barn till 18 års ålder ska erbjudas kompletterande vaccinationer mot sjukdomar som ingår i det allmänna programmet för barn (HSLF-FS 2016:51) .

Vaccinationsplanering bör utgå från barnets ålder, antal tidigare erhållna vaccindoser och rekommenderade intervall mellan doserna.

För flyktingbarn saknas ofta skriftliga upplysningar om tidigare vaccinationer. Så långt som möjligt ska skriven dokumentation efterlysas samt översättas med hjälp av sjukvårdsauktoriserad tolk.

Även om skriftlig dokumentation finns så är den inte alltid tillförlitlig. Uppvisad dokumentation kan gälla ett annat barn eller vara felaktig - särskild misstanke finns om barnets ålder vid vaccination verkar orimlig.

Om föräldrar finns med kan man höra om barnet fått vaccinationsstick under spädbarnsåret. Om så är fallet kan man anta att barnet vaccinerats mot difteri, stelkramp och ofta kikhosta.

Om barnet fått vaccination som droppar gäller det polio.

Märke efter BCG vaccination sitter vanligen på vänster överarms utsida, ofta högt upp mot axeln men kan finnas på andra lokaler t.ex. vänster underarm, skulderbladsmuskeln på ryggen eller på lårets utsida. Alla utvecklar inte ett BCG-ärr.

Ofta blir det en bedömningsfråga hur barnet är vaccinerat.

Om man är osäker på om barnet är vaccinerat börjar man vaccinera om barnet med doser och intervall som i det nationella barnvaccinationsprogrammet. Biverkningar som t.ex. lokal svullnad och feber kan förväntas men extra doser av vaccin är inte förenat med sällsynta eller allvarliga biverkningar.

Vid oklarheter kan man behöva undersöka antikroppsnivåer, i första hand mot difteri men det är inte en rutinåtgärd i det vardagliga arbetet.

Kombinationsvacciner används när så är möjligt för att minska antalet stick och administration av tillsatser.

Rikshandboken och BLF:s arbetsgrupp för barnvaccinationer anser, att fulldos kombinationsvacciner kan användas utanför godkänd åldersindikation ("off label") till och med 15 år när det är tillämpligt. Det saknas studier på kombinationsvacciner på äldre barn och ungdomar men erfarenhet från klinisk verksamhet har inte visat på några oönskade effekter jämfört med enskilda vacciner. Obs! Vid situationer med vaccinbrist ska det hexavalenta vaccinet (DTP-polio-Hib-hepatit B) prioriteras till spädbarnen.

 

Vaccinationsplanering

Difteri-stelkramp-kikhosta (DTP)

I stort sett alla länder vaccinerar med tre primärdoser mot difteri, stelkramp och kikhosta under spädbarnsåret och ger ofta en påfyllnadsdos (boosterdos) under småbarnsåren.

  • Mellan 3 primärdoser (som motsvarar "våra" två primärdoser) ska det vara minst en månad och till första påfyllnadsdos (postprimär dos) ska det vara minst 6 månader.
  • Mellan 2 primärdoser ska det vara minst 6 veckor och till första påfyllnadsdos (postprimär dos) ska det vara minst 6 månader.
  • Mellan första påfyllnadsdos och andra påfyllnadsdosen bör det gå minst 3 år.
  • Mellan andra påfyllnadsdos och tredje påfyllnadsdosen bör det gå minst 5 år.

Polio

Oralt poliovaccin (OPV) används i stora delar av världen vilket behöver kompletteras med (minst) en dos inaktiverat poliovaccin (IPV). OPV beaktas i övrigt likvärdigt med IPV vid beräkning av antalet vaccindoser.

Vaccinationsschema bör innehålla sammanlagt minst 4 doser:

  • varav minst 2 primärdoser (eventuell dos given vid födelsen räknas inte)
  • minst 2 påfyllnadsdoser
  • med 2 primärdoser ska första dosen vara given tidigast vid 2½ månad och det ska vara minst 6 veckor mellan primärdoserna och minst 6 månader till första påfyllnadsdos.
  • vid vaccination med 3 primärdoser ska det vara minst en månad mellan primärdoser och minst 6 månader till första påfyllnadsdos
  • mellan första och andra påfyllnadsdosen ska det vara minst 3 år
  • oberoende av antalet doser OPV ska det vara minst 1 dos IPV

Överväg kombinationsvaccin, men singelvaccin finns vid behov. Några allvarliga biverkningar till följd av för många poliovaccinationer har inte rapporterats.

Haemophilus influenzae typ b (Hib)

Vaccination erbjuds barn under 6 år

  • Under 12 månader: 3 doser med 2 respektive 6 månaders intervall
  • Mellan 1 och 5 år: 1 dos

Överväg kombinationsvaccin. Singelvaccin finns vid behov.

Pneumokocker (PCV)

Vaccination erbjuds barn under 6 år.

  • Under 12 månader: 3 doser med 2 respektive 6 månaders intervall
  • Mellan 12 och 23 månader: 2 doser med minst 2 månaders intervall
  • Mellan 2 och 5 år: 1 dos (Prevenar13®) eller 2 doser med minst 2 månaders intervall (Synflorix®).

Mässling-Påssjuka-Röda hund (MPR)

I många låginkomstländer ges vaccin med MPR eller enbart mot mässling före ett års ålder.

Alla barn erbjuds 2 doser MPR

  • MPR före 12 månader eller vaccin mot enbart mässling räknas inte
  • Dos 2 ges i vanlig tid enligt allmänna vaccinationsprogrammet för barn, eller minst 1 mån men helst 6 mån efter dos 1.

Överväg att erbjuda MPR till barn som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd och till barn som är asylsökande m.fl. från 12 månaders ålder.

HPV

Till flickor födda 1999 och upp till 18 år erbjuds vaccination enligt allmänna vaccinationsprogrammet för barn men kan ofta planeras i ett senare skede än övriga vaccinationer.

  • Vid vaccination med 2-dosschema ska intervallet mellan doserna vara minst 6 månader.
  • För flickor från 14 år används 3-dosschema med 2 respektive 4 månaders intervall (gäller för HPV4/Gardasil®).

Tabell: Riskländer avseende Tuberkulos och Hepatit B (Folkhälsomyndigheten)

Bacillus Calmette-Guerin (BCG)

BCG-vaccin ingår i länders vaccinationsprogram där sjukdomen är endemisk men även i många andra länders program.

Vaccination med BCG erbjuds barn med ökad risk att utsättas för tuberkulossmitta om TST är 0 mm och inte är vaccinerade med BCG ("har ärr").

Flyktingvägar och boendesituation kan ha medfört att barnet har utsatts för smitta även om familjen inte kommer från länder med hög risk för tuberkulosincidens.

Läs mer i Rikshandboken om BCG Vaccination

Tuberkulintest, TST

TST ska rutinmässigt sättas inför BCG-vaccination men inte före 6 månaders ålder pga. risk för sämre anslag.

Läs mer i Rikshandboken om Tuberkulintest, TST

Hepatit B

Hepatit B ingår i vaccinationsprogrammen för barn utom i Norden och England. Schemat är vanligen med 3-4 doser under de första 6 månaderna och ofta utan en påfyllnadsdos som i det svenska schemat för spädbarn.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att alla spädbarn erbjuds vaccination mot hepatit och likaså till barn med ökad risk att utsättas för smitta om de inte är HBsAg positiva eller inte är vaccinerade med hepatit B. Spädbarn vaccineras med 3 doser och i regel med kombinationsvaccin i det allmänna vaccinationsprogrammet vid 3, 5 och 12 månader.

  • Vid kompletterande vaccination med endast hepatit B ges 3 doser med monovalent hepatit B-vaccin med minst en månad mellan dos 1 och 2 och minst fem månader mellan dos 2 och 3.
  • Om barnet vaccinerats med tre doser av hepatit B-vaccin med minst 4 veckors intervall mellan doserna behövs inga ytterligare doser oavsett ålder på barnet (1).
  • Om det är osäkert om barnet fått minst tre doser av hepatit B-vaccin bör man överväga att ge en påfyllnadsdos.

Överväg kombinationsvacciner när det är tillämpligt. Singelvaccin finns vid behov.

Läs mer i Rikshandboken och om hepatit B.

Samtidig administration av vacciner

  • Flera avdödade och levande vacciner kan ges samma dag.
  • Avdödade vacciner alternativt ett avdödat och ett levande vaccin kan ges med valfritt intervall oberoende av varandra
  • Två parenterala försvagade vacciner kan ges samma dag eller med minst 4 veckors intervall mellan vaccinationerna. Orala levande vacciner kan ges samma dag som andra vacciner eller med valfritt intervall.
  • Om flera vaccinationer ges samtidigt ge en injektion per extremitet.
  • TST kan sätta innan eller samtidigt med MPR – om inte samtidigt bör man vänta 4 veckor innan TST sätts.


  Läs mer i Rikshandboken om Vaccinationsschema/Vad kan ges samtidigt?


Vaccination när dokumentation saknas eller är osäker

BCG-vaccin rekommenderas till tidigare ovaccinerat barn i riskgrupp för tuberkulos (barn över 18 månader efter att TST avlästs eller alternativt provtagning med IGRA på barn 2 år och äldre).

Vaccination av ovaccinerade barn i olika åldersgrupper

Se även: Folkhälsomyndigheten, vägledning för vaccination enligt föreskrifter och rekommendationer (Vaccination av barn och ungdomar)

Ålder Vaccin mot

Antal doser
 

Intervall
0-12 mån Difteri, stelkramp, kikhosta, polio
Hib, Hepatit B
Pneumokocker
3
2 mån, 6 mån
       
12-23 mån    Difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hepatit B* 3 2 mån, 6 mån
Hib 1 -
Pneumokocker 2 2 mån
MPR 1 -
 
 

 


2-4 år
    
Difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hepatit B* 3 2 mån, 6 mån
Hib 1 -
Pneumokocker 1 (2 för PCV10) (PCV10: 2 mån)
MPR 1 -

     
5 år Difteri, stelkramp, kikhosta, polio 4 2 mån, 6 mån, 3 år
Hepatit B* 3 2 mån, 6 mån
Hib 1 -
Pneumokocker 1 (2 för PCV10) (PCV10: 2 mån)
MPR 1 -
       
6-12 år Difteri, stelkramp, kikhosta, polio 5** 2 mån, 6 mån, 3 år, 5 år
  Hepatit B* 3 2 mån, 6 mån
  MPR  2 (dos 2 fr. åk. 1-2)
2 mån
  HPV (flickor)  2 fr. åk 5-6
6 mån
       
 13-17 år
Difteri, stelkramp, kikhosta, polio
 4***  2 mån, 6 mån, 3 år
  Hepatit B*
 3  2 mån, 6 mån
  MPR  Obs, ej till gravida!  2  2 mån
  HPV (flickor, vaccin HPV4) 2 (3 om start 14 år)
 6 mån (2 mån, 4 mån)

*Rekommenderas till barn i riskgrupp för hepatit B (efter serologi om det finns).
**Om dos 5 inte hinner ges av elevhälsan rekommenderas en påfyllnadsdos 5 år efter dos 4.
***Om dos 4 inte hinner ges av elevhälsan rekommenderas en påfyllnadsdos 3 år efter dos 3.

 

Vaccination av ofullständigt vaccinerade barn

Vaccinationsplanering bör utgå från barnets ålder, antal tidigare erhållna vaccindoser och rekommenderade intervall mellan doserna. Kompletterande vaccinationer som tidsmässigt kan ges i enlighet med allmänna vaccinationsprogrammet för barn bör ges så nära den angivna åldern/årskurs i schemat som möjligt.

Kompletterande vaccinationer vid olika åldrar

Folkhälsomyndigheten har tabeller för vaccinationsplanering om vilka kompletterande vaccinationer per åldersgrupp som kan vara lämpliga att ge inom det allmänna vaccinationsprogrammet för barn och rekommendationer om riskgruppsvaccinationer. Se: Folkhälsomyndigheten, Vägledning för vaccination enligt föreskrifter och rekommendationer Vaccination av barn och ungdomar.

Kommentarer till Folkhälsomyndigheten tabeller (redaktionen RHB):

  • Överväg att erbjuda MPR till barn som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd och till barn som är asylsökande m.fl. från 12 månaders ålder.
  • Uppgifter om tidigare vaccinationer är oftast mer osäkra ju äldre barnet är. Om det föreligger säkra uppgifter bör tabellen för 6-12 år även kunna användas för åldersgruppen 13-17 år med tillägg att om dos 5 (dTp) inte hinner ges av elevhälsan rekommenderas en påfyllnadsdos 5 år efter dos 4. Observera att MPR-vaccin inte ska ges till gravida.
mapp_green.gif

Referenser

[När, hur och varför - vaccinera?]

Vaccination av barn och ungdomar - Vägledning för vaccination enligt föreskrifter och rekommendationer, Folkhälsomyndigheten 2016

Det svenska vaccinationsprogrammet för barn. Information till föräldrar, Socialstyrelsen 2010

Vacciner till barn, Skyddseffekt och biverkningar. En systematisk litteraturöversikt SBU – Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2009.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om vaccination av barn, (HSLF-FS 2016:51).

Rekommendationer om vaccination mot hepatit B
Profylax med vaccin och immunoglobulin – före och efter exposition
,
Folkhälsomyndigheten 2016

Folkhälsomyndighetens allmänna råd om vaccination mot pneumokocker

Socialstyrelsens föreskrifter om ändring i föreskrifterna och allmänna råden om att förebygga och ha beredskap för att behandla vissa överkänslighetsreaktioner, senaste versionen (SOSFS1999:26)

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:1) om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården, HSLF-FS 2015:11

Rekommendationer för preventiva insatser mot tuberkulos – hälsokontroll, smittspårning och vaccination, Socialstyrelsen 2013

Vaccination Svenska barnläkarföreningens sektion för barn- och ungdomsallergologi - Stencilkommittén

Barnvaccinationer Frågor och svar om vaccinationer, Folkhälsomyndigheten

Informationsmaterial om vaccinationer, Folkhälsomyndigheten

Läkemedelsverket

Se tabell: Riskländer avseende Tuberkulos och Hepatit B Källa: Folkhälsomyndigheten

Se tabell: Riskländer för tuberkulos Källa: Folkälsomyndigheten

WHO:s Olika länders vaccinationsprogram

EUVAC.NET Vaccinationsprogram i olika europeiska länder

CDC Översättning av olika länders vaccinationskort

WHO:s Vaccinationsprogram (Immunization, Vaccines and Biologicals)

Institute for Vaccine Safety Johns Hopkins University

National Immunization Program CDC US

Förberedelse inför vaccination - hur minimerar vi smärtupplevelsen vid vaccination

  1. Schechter, NL. Zempsky, WT.  Cohen, LL. McGrath, PJ. Meghan McMurtry, C. Bright, NS. Pain Reduction During Pediatric Immunizations: Evidence-Based Review and Recommendations Pediatrics 2007;119;e1184 DOI: 10.1542/peds.2006-1107
  2. Taddio, A. Appleton, M. Bortolussi, M. Chambers, C. Dubey, V. Halperin, S. Hanrahan, A. Ipp, M. Lockett, D MacDonald, N. Midmer, D. Mousmanis, P. Palda, V.  Karen Pielak, K. Pillai, R. Rieder, M. Scott, J. Shah, V. Reducing the pain of childhood vaccination: an evidence-based clinical practice guideline CMAJ, December 14, 2010vol. 182nr. 18
  3. Köhler, M. Reuter, A. Hälsofrämjande möten på barnavårdscentralen, kapitel; Från barnhälsovård till palliativ vård, Studentlitteratur 2012.
  4. Harrington, JW. Logan, S. Harwell, C. Gardner, J. Swingle, J. McGuire, E. Santos, R. Effective Analgesia Using Physical Interventions for Infant Immunizations Pediatrics; originally published online April 16, 2012; DOI: 10.1542/peds.2011-1607
  5. Thyr, M. Sundholm, A. Teeland, L. Rahm, VA. Oral glucose as an analgesic to reduce infant distress following immunization at the age of 3, 5 and 12 months Acta Paediatr. 2007 Feb;96(2):233-6
  6. Prymula, R. Siegrist, CA. Chlibek, R. Zemlickova, H. Vackova, M. Smetana, J. Lommel, P. Kaliskova, E. Borys, D. Schuerman, L. Effect of prophylactic paracetamol administration at time of vaccination on febrile reactions and antibody responses in children: two open-label, randomised controlled trials (Lancet 2009 Oct 17;374(9698):1339-50)
  7. Morelius E, Theodorsson E, Nelson N, Stress at three-month immunization: Parents and infants salivary cortisol response in relation to the use of pacifier and oral glucose, European Journal of Pain, 2009, 13(2), 202-208.
  8. Halperin SA, McGrath P, Smith B, Houston T, Lidocaine-prilocaine patch decreases the pain associated with the subcutaneous administration of measles-mumps-rubella vaccine but does not adversely affect the antibody response The Journal of Pediatrics Volume 136, Issue 6, June 2000, Pages 789–794
  9. Halperin BA, Halperin SA, McGrath P, Smith B, Houston T. Use of lidocaine-prilocaine patch to decrease intramuscular injection pain does not adversely affect the antibody response to diphtheria-tetanus-acellular pertussis inactivated poliovirus-haemophilus influenza type b conjugate and hepatitis B vaccines in infants from birth to six months of age Pediatric Infectious Disease Journal, 2002;21:399–405

Vaccinationsschema

  1. Petralli JK, Merigan TC, Wilbur JR. Action of endogenous interferon against vaccinia infection in children. Lancet 1965;286(7409):401-405.
  2. PHE publications gateway number: 2015015

Difteri, tetanus, pertussis, polio, haemophilus influenzae typ b och hepatit B

  1. Pertussis frequently asked questions, Center for disease control and prevention, USA

Vidareläsning

[När, hur och varför - vaccinera?]

Kaijser B; Vaccinationer i Sverige och övriga Norden. 2 ed. Studentlitteratur, 1999.

Nilsson L, Gruber C; Vaccination och överkänslighet, i Allergi och astma hos barn. 3 ed (red.Hedlin G, Foucard T, Wennergren G.) Astra Zeneca Södertälje 2005 - sid 344-352.

Vaccinationer som inte ingår i Barnhälsovårdens ordinarie program.

Vaccinationsguiden Vaccinationer inför utlandsvistelse.

Informationsmaterial till vårdnadshavare

[När, hur och varför - vaccinera?]

Folkhälsomyndigheten

Informationsmaterial om vaccinationer (till hälsovårdspersonal och vårdnadshavare)
Det svenska vaccinationsprogrammet för barn (informationsblad till vårdnadshavare på flera språk)
Rekommenderade vaccinationer för vissa barn (informationsblad till vårdnadshavare på flera språk)
Frågor och svar om barnvaccinationer (främst för personal inom hälso-och sjukvården men kan även användas av föräldrar)

1177

Vaccinationsprogrammet för barn - 1177.se