Allmänna barnvaccinationsprogrammet

[Vacciner]

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om vaccination av barn HSLF-FS 2016:51

 

Barnhälsovård
Elevhälsa
Ålder 3 mån
5 mån
12 mån
18 mån
5 år
     
Årskurs           1-2
5-6
8-9
Difteri Dos 1
    
Dos 2
    
Dos 3
    
 
Dos 4
   
    Dos 5
  
Stelkramp      
Kikhosta      
Polio        
Hib. typ B          
Pneumokocker Dos 1
Dos 2
Dos 3
         
Mässling       Dos 1     Dos 2      
Påssjuka            
Röda hund
           
Humant papillomvirus
(endast flickor)
            Dos 1+2
 

Samtliga barn upp till 18 års ålder som inte har vaccinerats enligt Folkhälsomyndighetens föreskrifter om vaccination av barn ska erbjudas kompletterande vaccination mot sjukdomar som ingår i det allmänna programmet (Hib och pneumokocker till och med 5 år). Vaccinationer ska erbjudas även till asylsökande barn med flera samt barn som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.

Beslut är taget av regeringen om att vaccin mot rotavirusinfektion ska ingå i det nationella barnvaccinationsprogrammet under 2018, men datum är ännu ej fastställt.

Riktad vaccination till barn som tillhör riskgrupp

Vaccin  
Tuberkulos BCG-vaccination erbjuds vanligen tidigast vid 6 månaders ålder. Före 6 månaders ålder bör vaccination endast erbjudas om barnet vistas i en miljö där det finns särskild risk för smittspridning.
Hepatit B Vaccination mot endast hepatit B ges med tre doser med monovalent hepatit B-vaccin. Intervallet mellan dos 1 och 2 bör vara minst 1 månad och mellan dos 2 och 3 6 månader. Nyfödda barn till mödrar med smittsam hepatit B (HBs-ag positiv) vaccineras enligt särskild rutin.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att alla spädbarn erbjuds vaccination mot hepatit B.

Doser, ålder och intervall

  • Vaccinationerna bör ges så nära den angivna åldern/tidpunkten i schemat som möjligt.
  • För tidigt skydd mot kikhosta är det viktigt att den första dosen ges i tid, om möjligt hellre före än efter 3 månaders ålder. Första dos får ges från 2,5 månaders ålder.
  • Vid vaccination mot difteri, stelkramp och kikhosta bör dos 1-4 ges som fulldosvaccin (DTP) och dos 5 med reducerad antigenhalt (dTp).
  • Tidpunkten för vaccination utgår från ett barns födelsedatum, även om barnet är för tidigt fött.

Föreskriften för barn HSLF-FS 2016:51 ger följande ramar för vaccinationsschemat vad gäller lägsta ålder för första vaccination och det lägsta intervallet mellan doserna (tabell).

Vaccin Lägsta ålder Kortaste intervall mellan dos
1 och 2 2 och 3
3 och 4
4 och 5
DTP-IPV-Hib-HepB
2,5 månader 6 veckor 6 månader

DTP-IPV (dos 4)



3 år

dTp (dos 5)




5 år
Pneumokocker
2,5 månader 6 veckor 6 månader

MPR 12 månader 4 veckor      
HPV 2-dos, årskurs 5-6

6 månader*



HPV-3-dos, 14-17 år   1 månad* 4 månader*    

* Enligt vaccinets produktresumé.

Intervallen mellan de olika vaccindoserna bör inte bli kortare än de rekommenderade på grund av risk för sämre immunsvar.

Om intervallen mellan doserna i en vaccinserie blir något längre än den rekommenderade, leder detta som regel inte till ett försämrat immunsvar. Man behöver vanligen inte börja om serien från början. Om det har blivit ett långt uppehåll efter primärdoser givna under spädbarnsåret bör man överväga att ge extra doser.

Läs mer i Rikshandboken om Vaccination av barn med oklar vaccinationsbakgrund

Om ett barn av misstag fått en för liten dos ges återstående dos (mängd) om den kan uppskattas. Är det några enstaka droppar som har läckt ut så behöver man inte ge något ytterligare. Kan inte den återstående mängden uppskattas upprepas vaccinationen om avdödat vaccin efter 14 dagar med rätt dos. Om levande vaccin väntar man 4 veckor. Endast fullständiga doser räknas.

Dela aldrig upp doserna i mindre portioner i avsikt att minska biverkningarna (men det kan göras i samband med utredning av allergi mot vaccinkomponent).

Påskyndat vaccinationsschema

Det är vanligt att familjer reser med sina nyfödda barn. För bästa möjliga planering är det lämpligt att barnhälsovårdssjuksköterskan redan vid första kontakten med familjen frågar om de planerar att resa inom en snar framtid, till exempel till hemlandet.

Om vaccinationsprogrammet behöver påskyndas inför utlandsresa utanför Norden kan, efter ordination av läkare, vaccination ske från 6 veckors ålder i ett utökat schema med tre primärdoser i grundschemat (i stället för två) och med fyra veckors mellanrum (se tabell).

Vid utlandsresa rekommenderas minst två primärdoser. Primärdos 3 ges senast sex månader efter primärdos 2 vilket, när det är aktuellt, ger möjlighet till utlandsresa i sex månader.

Den första påfyllnadsdosen (dos 4 = postprimär dos) ges minst sex månader efter primärdos 3 och därefter följs ordinarie vaccinationsprogram vid 5 år och så vidare.

Tabell: Påskyndad grundvaccinering med 3 primärdoser

Vaccin Lägsta ålder Kortaste intervall mellan dos
1 och 2 2 och 3
3 och 4
Difteri, stelkramp, kikhosta
6 veckor
4 veckor 4 veckor 6 månader
Polio
6 veckor 4 veckor 4 veckor 6 månader
Haemoph.infl B
6 veckor 4 veckor 4 veckor 6 månader
Hepatit B 6 veckor 4 veckor 4 veckor 6 månader
Pneumokocker
6 veckor 4 veckor 4 veckor 6 månader

Tabell: Påskyndad vaccinering mot mässling, påssjuka, röda hund

Vaccin
Lägsta ålder Kortaste intervall mellan dos
Mässling, påssjuka, röda hund
9 (6) månader*
4 veckor

*Dos I för vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund får av behörig sjuksköterska ordineras från 12 månaders ålder. Det finns en risk att ovaccinerade får mässling vid utlandsresor – även inom Europa. MPR-vaccin är registrerat från 9 månaders ålder men vaccination kan ges från 6 månader, men då utanför godkänd indikation ("off label").

Läs mer i Rikshandboken under vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund

Om barnet vaccineras före 12 månaders ålder bör en extra dos ges till exempel vid 18 månaders ålder.

Vad kan ges samtidigt?

Flera vaccinationer än de som rekommenderas i schemat ska helst inte göras vid samma tillfälle. Vid brådska, till exempel inför längre utlandsvistelse, kan undantag vara nödvändiga. Injektionerna ska i sådana fall göras på olika vaccinationsställen till exempel höger eller vänster ben eller arm och ben. Egna kombinationer av olika vaccin i samma spruta får inte göras.

Som regel gäller att:

  • Flera avdödade och levande vacciner kan ges samma dag.
  • Avdödade vacciner alternativt ett avdödat och ett levande vaccin kan ges med valfritt intervall oberoende av varandra.
  • Två parenterala levande vacciner kan ges samma dag eller med minst 4 veckors intervall mellan vaccinationerna. Orala levande vacciner kan ges samma dag som andra vacciner eller med valfritt intervall.

Kommentar: Sedan många år gäller rekommendationen att när två levande vacciner ska ges, kan man ge dem antingen samma dag, eller separerat med ett intervall på minst fyra veckor.

Rekommendationen är grundad på studier från 1960-talet med vaccin mot mässling och smittkoppor (1) och teorin om att interferonproduktion leder till dåligt immunsvar.

Övrigt:

  • TST kan sättas samtidigt eller innan MPR. Om MPR redan har givits bör man vänta 4 veckor innan TST sätts eftersom, eftersom PPD-reaktion tillfälligt kan nedsättas av MPR-vaccinet.
  • Efter blodtransfusion bör man vänta 3 månader med MPR. Blod kan innehålla antikroppar, som försvagar effekten av levande vaccin
  • Efter BCG vaccination ska man vänta tre månader innan man ger annat vaccin i samma arm.

 

Vilka vaccin kan ges samtidigt?

Given injektion

Kombination med

TST

BCG Difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib, hepatit B Pneumokocker Mässling, påssjuka, röda hund Rotavirus
TST   TST avläses innan BCG ges Ja  Ja  Ja,
eller ge MPR efter avläsning av TST
Ja
BCG Nej
Vänta 8-12 veckor
efter BCG innan PPD sätts
  Ja  Ja Ja samtidigt eller vänta 4 veckor
Ja
Difteri, stelkramp, kikhosta, polio,
Hib, hepatit B
Ja  Ja     Ja Ja  Ja
Pneumokocker Ja  Ja Ja    Ja Ja
Mässling,
påssjuka,
röda hund
Ja samtidigt
eller vänta 4 veckor med TST
Ja samtidigt eller vänta 4 veckor
Ja  Ja    Ej aktuellt
Rotavirus Ja Ja Ja Ja Ej aktuellt

Kombinationer av vacciner och immunoglobulin
Immunoglobulin (gammaglobulin) bör inte ges samtidigt med levande vacciner då antikroppar kan påverka anslaget av vaccinet. Om immunoglobulin givits, eller blodprodukter som också kan innehålla antikroppar, bör man vänta i minst 3 månader med att ge MPR. Efter given MPR-vaccination vänta i minst 3 veckor med immunoglobulin.

Gammaglobulin och primär immunisering mot polio bör inte kombineras. Däremot kan boosterdos ges tillsammans med gammaglobulin.

Vaccinationer utanför barnhälsovårdens fastställda program

Vaccinationer som inte finns fastställda i BHV:s vaccinationsprogram, ges normalt inte på barnavårdcentralen. Samma sak gäller passiv immunisering med immunglobuliner. Undantag kan finnas i sjukvårdsområden, där man gjort andra överenskommelser. Ordination från läkare är nödvändig.

Vaccinationer som inte ingår i barnhälsovårdens vaccinationsprogram

mapp_green.gif
mapp_green.gif

Vaccin mot difteri, tetanus, pertussis, polio, haemophilus influenzae typ b, hepatit B

[Vacciner]

Vaccinets egenskaper

Det sexvalenta vaccinet (vaccin mot sex sjukdomar i samma spruta) är ett icke levande vaccin och består av en färdigblandad lösning med vaccin mot difteri-, tetanus-, pertussis-, polio-, Hib- och hepatit B.

Vaccin mot Hib kan vara med i den färdigblandade lösningen eller så tillsätts Hib i pulverform till den övriga vaccinblandningen.

Inga substanser av humant ursprung används i vaccinframställningen. Kvicksilverföreningar ingår inte i vaccinernas konserveringsmedel.

Vaccin mot difteri och tetanus

Difteri och tetanustoxiner erhålles från odlingar av difteri och tetanusbakterier. Skyddet mot difteri och stelkramp kvarstår i flera år. En påfyllnadsdos kan vara lämplig efter cirka 20 år.

Vaccin mot kikhosta

Vaccin mot kikhosta innehåller delämnen från bakterien och kallas acellulära (cellfria) vacciner. De acellulära pertussiskomponenterna framställs genom odling av kikhostebakterier varifrån komponenterna extraheras, renas och toxinerna omvandlas till toxoider (inaktiverade toxiner).

Skyddet mot klinisk kikhosta är efter 5 år cirka 70 procent.

Vaccin mot hemophilus influenzae typ B (Hib)

Vaccinet mot Hemophilus influenzae typ B (Hib) utgörs av kapselpolysackarider från bakterien. Vaccinet har hög skyddseffekt (cirka 90 procent) under småbarnsåren mot de invasiva formerna (sepsis, meningit, epiglottit, skelett- och ledinfektion).

Vaccinet har inte samma effekt på övre luftvägsinfektioner och otiter. En dos Hib-vaccin från ett års ålder anses vara tillräckligt.

Hos barn bildas ett naturligt skydd mot Haemophilus influenzae från 4-5 års ålder vare sig de varit sjuka eller inte.

Vaccin mot polio

Poliovaccinet innehåller poliovirus av tre typer (WPV 1, 2 3) som inaktiverats med formaldehyd. Vaccinet har nästan hundra procents skyddseffekt. En fjärde dos rekommenderas vid 5-6 år för att säkra en bra immunitet i vuxen ålder.

Vaccin mot hepatit B

Hepatit B-vaccinet innehåller hepatit-B ytantigen producerad i jästceller med rekombinant DNA-teknik, adsorberad till aluminiumfosfat. Immunologiskt minne för hepatit B har bekräftats hos barn i åldrarna 4-12 år (InfanrixHexa). Hur länge skyddet varar är inte helt känt.

För övrig information om vaccinets innehåll se vaccinets bipacksedel eller FASS.

tillverkarens_bruksanvisning.gif

Vaccinet ska förvaras vid 2-8 grader och får inte frysas. Undvik att placera vaccinet mot kylelementet i kylskåpet.

Teknik och lokal

Mycket god handhygien är nödvändig. Du behöver inte tvätta eller desinfektera injektionsstället om huden ser ren ut.

Vaccinet är avsett för djup intramuskulär injektion.

Undvik subkutana injektioner eftersom dessa ökar risken för besvärande lokala reaktioner och sterila abscesser. I sällsynta fall kan lokala infiltrat uppkomma. Därför rekommenderas att efterföljande injektioner ges på olika injektionsställen t.ex. att man byter sida höger-vänster-höger eller vänster-höger-vänster.

Aspiration för att undvika intravasal injektion behövs inte, eftersom stora blodkärl saknas på rekommenderade injektionsställen.

Lämplig kanyl för späd- och småbarn vid intramuskulär injektion: Blå eller Orange; 25 mm lång och 0,6 mm respektive 0,5 mm i diameter.

Administration av vaccinet

Intramuskulär injektion i låret. Låret kan användas som injektionsställe i alla åldrar.

Intramuskulär injektion i låret
Figur A

Figur A

Nålen ska riktas i 90 graders vinkel mot huden. Injektionen ges i vastus lateralis. Muskeln är tjock och det finns inga stora blodkärl eller nerver i området. Injektionen ges i den mellersta tredjedelen mellan trochanter major och knät, något utanför (lateralt om) mittlinjen.

På de minsta barnen finns risk att nålen kan träffa skelettet (femur) om man inte lyfter upp muskelmassan när injektionen ges. Lyft muskeln mellan fingrarna och stick rakt in.

Administration över ett års ålder

Till barn över 1 år kan intramuskulär injektion även ges i överarmen.

Intramuskulär injektion i överarm
Figur B

Figur B och C
Nålen riktas i 90 graders vinkel mot huden. Injektionen ges i den övre tredjedelen av överarmens utsida, över deltoideusmuskeln. Intramuskulär injektion i överarmen ges med samma teknik som intramuskulär injektion i låret.

Intramuskulär injektion i överarm
Figur C

Ålder och intervall

Se Barnvaccinationsprogrammet - Gränser för ålder och intervall.

Om första vaccinationen blivit försenad börja vaccinera så snart som möjligt och fortsätt med de intervall som rekommenderas i schemat.

Barn som fått vaccinationer mot tetanus enligt svenska barnvaccinationsprogrammet behöver inte någon extra dos vid eventuell sårskada. Undantaget är sårskada innan 12 månaders ålder då kan det vara lämpligt att tidigarelägga 3:e dosen förutsatt att det gått 6 månader från dos 2.

För de minsta spädbarnen som bara fått en dos stelkrampsvaccin bör man kontakta specialistläkare vid sårskador.

Har barnet redan haft misstänkt eller verifierad kikhosta så bör barnet ändå vaccineras. Vaccinationen fungerar då som en förstärkning av skyddet. Det kan finnas viss ökad risk för lokala biverkningar.

Eftersom tetanus och difterivaccin för grundvaccination inte finns, kommer barn som inte kikhostevaccineras, även att sakna skydd mot difteri och tetanus.

Det finns idag inte heller något separat kikhostevaccin tillgängligt.

När ska vaccination uppskjutas eller ställas in?

Se Vaccination av barn allmänt och vid särskilda tillstånd eller sjukdomar

Om något av följande har inträffat i anslutning till vaccination med vaccin innehållande pertussis bör beslutet att ge fler doser av pertussisvaccin övervägas noggrant

  • Feber ≥ 40,0 °C inom 48 timmar, utan annan identifierbar orsak.
  • Kollaps eller chockliknande tillstånd (hypotonisk-hyporesponsiv episod) inom 48 timmar efter vaccination.
  • Ihållande, otröstlig gråt som varar ≥ 3 timmar, inom 48 timmar efter vaccination.
  • Kramper med eller utan feber, inom 3 dagar efter vaccination.

I sådana fall bör barnet utredas hos barnläkare och eventuell vaccination genomföras under höjd beredskap.

Vaccinet bör administreras med försiktighet till personer med trombocytopeni eller blödningsrubbning eftersom blödning kan uppstå efter en intramuskulär administrering till dessa personer.

Feberkramper är inte hindrande

Anamnes på feberkramper, tidigare förekomst av kramper inom familjen eller fall av plötslig spädbarnsdöd (SIDS) inom familjen utgör ej kontraindikation. Vaccinerade med anamnes på feberkramper ska följas upp noggrant, eftersom kramper kan uppträda inom två till tre dagar efter vaccinationen.

Biverkningar

Mycket vanliga (>1/10): Feber ≥38 °C, lokal svullnad vid injektionsstället (≤50 mm), trötthet, smärta, rodnad, aptitlöshet, ihållande gråt, irritabilitet, rastlöshet.

Vanliga (1/10 - 1/100): Feber > 39,5 °C, reaktioner vid injektionsstället, inklusive induration, lokal svullnad vid injektionsstället (>50 mm), diarré, kräkning, oro.

Mindre vanliga (1/100 - 1/1000): Diffus svullnad av den injicerade kroppsdelen, ibland omfattande närliggande led, hosta, somnolens.

Sällsynta (1/1000 - 1/10 000): Lymfadenopati, trombocytopeni, anafylaktiska/anafylaktoida/ allergiska reaktioner (inkluderande urtikaria, klåda), kollaps eller chockliknande tillstånd (hypotonisk-hyporesponsiv episod), hudutslag, angioödem, svullnad av hela den injicerade kroppsdelen/omfattande svullnadsreaktioner, knöl vid injektionsstället, vesiklar vid injektionsstället.

Mycket sällsynta (<1/10 000): Kramper (med eller utan feber), dermatit

För övrig information om vaccinets biverkningar se FASS.

Läs mer på Rikshandboken

Difteri,tetanus, pertussis, polio, haemophilus influenzae typ b, hepatit B

mapp_green.gif

Polio monovalent vaccin

[Vacciner]

Vaccinets egenskaper

Avdödat vaccin med poliovirus av typ 1,2 och 3.

Vaccinet har en mycket hög skyddseffekt.

tillverkarens_bruksanvisning.gif

Poliovaccin förvaras i 2-8 grader men frostfritt. Undvik att placera vaccinet mot kylelementet i kylskåpet.

Teknik och lokal

Mycket god handhygien är nödvändig. Avtvättning eller desinfektion av injektionsstället fordras inte om huden ser ren ut.

Vaccinet ges företrädesvis som intramuskulär injektion i låret på spädbarn och i överarmen på äldre barn. Injektionen kan också ges subkutant.

Aspiration för att undvika intravasal injektion behövs inte, eftersom stora kärl saknas på rekommenderade injektionsställen.

Lämplig nål för späd- och småbarn vid intramuskulär injektion: Blå eller Orange; 25 mm lång och 0,6 mm respektive 0,5 mm i diameter.

Lämplig nål vid subkutan injektion: Grå: 19 mm lång med 0,4 mm diameter.

Administration i alla åldrar

Intramuskulär injektion i låret. Låret kan användas som injektionsställe i alla åldrar.

Intramuskulär injektion i låret
Figur A

Figur A
Nålen ska riktas i 90 graders vinkel mot huden. Injektionen ges i vastus lateralis. Muskeln är tjock och det finns inga stora blodkärl eller nerver i området. Injektionen ges i den mellersta tredjedelen mellan trochanter major och knät, något utanför (lateralt om) mittlinjen. På de minsta barnen finns risk att nålen kan träffa skelettet (femur) om man inte lyfter upp muskelmassan när injektionen ges. Lyft muskeln mellan fingrarna och stick rakt in.

Administration till barn över 1 år

Till barn över 1 år kan intramuskulär injektion vanligen även ges i överarmen.

Intramuskulär injektion i överarm
Figur B

Figur B och C
Nålen riktas i 90 graders vinkel mot huden. Injektionen ges i den övre tredjedelen av överarmens utsida, över deltoideusmuskeln. Intramuskulär injektion i överarmen ges med samma teknik som intramuskulär injektion i låret.

Intramuskulär injektion i överarm
Figur C

Subkutan injektion i överarm
Figur D
Subkutan vaccination på utsidan av överarmens övre halva. Nålen riktas mot skuldran och injektionen ges med 45 graders stickvinkel.

Ålder och intervall

Vaccination mot Polio ges normalt med kombinationsvaccin i ordinarie schema.

Se Barnvaccinationsprogram - Gränser för ålder och intervall.

Vaccination med monovalent poliovaccin ges vid separat vaccination mot polio, till exempel vid komplettering av vaccinationsskydd.

När ska vaccination uppskjutas eller ställas in?

Vid feber eller pågående infektion med allmänpåverkan. Pågående antibiotikabehandling innebär i sig ingen kontraindikation. Se Vaccination av barn allmänt och vid särskilda tillstånd eller sjukdomar

Biverkningar

Vanliga (<1/100): Måttlig feber, lokal rodnad, ömhet eller utslag.

Läs mer på Rikshandboken

Polioinfektion

Haemophilus influenzae typ b (Hib) monovalent vaccin

[Vacciner]

Vaccinets egenskaper

Avdödat vaccin med kapselpolysackarider från Hemophilus influenzae typ b.

Vaccinet har hög skyddseffekt under småbarnsåren mot de invasiva formerna (sepsis, meningit, epiglottit, skelett- och ledinfektion), men har inte samma effekt på övre luftvägsinfektioner och otiter.

Vaccination med monovalent Hib-vaccin som vanligen ges vid komplettering av vaccinationsskydd.

viktigt.gif

Vaccinet ska förvaras i 2-8 grader men frostfritt. Undvik att placera vaccinet mot kylelementet i kylskåpet.

Teknik och lokal

Mycket god handhygien är nödvändig. Avtvättning eller desinfektion av injektionsstället fordras inte om huden ser ren ut.

Vaccinet ges företrädesvis som intramuskulär injektion i låret på spädbarn och i överarmen på äldre barn. Injektionen kan också ges subkutant.

Aspiration för att undvika intravasal injektion behövs inte, eftersom stora kärl saknas på rekommenderade injektionsställen.

Lämplig nål för späd- och småbarn vid intramuskulär injektion: Blå eller Orange; 25 mm lång och 0,6 mm respektive 0,5 mm i diameter.

Lämplig nål vid subkutan injektion: Grå: 19 mm lång med 0,4 mm diameter.

Administration i alla åldrar

Intramuskulär injektion i låret. Låret kan användas som injektionsställe i alla åldrar.

Intramuskulär injektion i låret
Figur A

Figur A
Nålen ska riktas i 90 graders vinkel mot huden. Injektionen ges i vastus lateralis. Muskeln är tjock och det finns inga stora blodkärl eller nerver i området. Injektionen ges i den mellersta tredjedelen mellan trochanter major och knät, något utanför (lateralt om) mittlinjen. På de minsta barnen finns risk att nålen kan träffa skelettet (femur) om man inte lyfter upp muskelmassan när injektionen ges. Lyft muskeln mellan fingrarna och stick rakt in.

Administration över 1 års ålder

Till barn över 1 år kan intramuskulär injektion vanligen även ges i överarmen.

Intramuskulär injektion i överarm
Figur B

Figur B och C
Nålen riktas i 90 graders vinkel mot huden. Injektionen ges i den övre tredjedelen av överarmens utsida, över deltoideusmuskeln. Intramuskulär injektion i överarmen ges med samma teknik som intramuskulär injektion i låret.

Intramuskulär injektion i överarm
Figur C

Subkutan injektion i överarm
Figur D

Subkutan vaccination på utsidan av överarmens övre halva. Nålen riktas mot skuldran och injektionen ges med 45 graders stickvinkel.

Ålder och intervall

Vaccination mot Hib ges normalt med kombinationsvaccin i ordinarie schema.

Se Barnvaccinationsprogrammet - Gränser för ålder och intervall.

Vaccination med monovalent vaccin ges vid separat vaccination mot Hib, till exempel vid komplettering av vaccinationsskydd.

Om vaccination med endast Hib-vaccin påbörjas efter ett års ålder behövs endast en dos.

Hib-vaccin är inte indicerat för barn som är 6 år eller äldre.

När ska vaccination uppskjutas eller ställas in?

Vid feber eller pågående infektion med allmänpåverkan. Pågående antibiotikabehandling innebär i sig ingen kontraindikation. Se Vaccination av barn allmänt och vid särskilda tillstånd eller sjukdomar!

Biverkningar

Vanliga: Feber, slöhet. Lokala reaktioner vid injektionsstället i form av rodnad, svullnad och ömhet.

Läs mer på Rikshandboken

Haemophilus influenzae typ b (Hib)

Vaccin mot pneumokockinfektion

[Vacciner]

Vaccinets egenskaper

De vacciner som används i dag till barn är en ny generation konjugerade vacciner, som ger ett immunologiskt minne och även är immunogent hos de minsta barnen till skillnad mot de äldre polysackaridvaccinerna.

I konjugatvaccinerna utnyttjas samma teknik som utvecklades för Hib-vaccinerna, det vill säga polysackarid kopplat till ett bärarprotein.

Det finns för närvarande två godkända vacciner i Sverige, ett 10- och ett 13-valent vaccin som innehåller 10 respektive 13 olika pneumokocktyper osv. I Sverige infördes pneumokockvaccin i det allmänna programmet 2009.

Skyddseffekt

Vaccinerna skyddar mot invasiva pneumokockinfektioner, men har inte samma effekt på otiter eller övre luftvägsinfektioner. Skyddet mot invasiv sjukdom är mycket god, mer än 90 procent, mot de pneumokocktyper som ingår i vaccinet.

Även bland ovaccinerade barn och vuxna sker en minskning av invasiva pneumokockinfektioner på grund av minskad smittspridning (så kallad flockimmunitet).

Vilken skyddseffekt vaccinerna har beror bland annat på vilka pneumokocktyper som cirkulerar i samhället.

Vaccinet är avdödat. Kvicksilverföreningar ingår inte i vaccinets konserveringsmedel. För övrig information se vaccinets bipacksedel eller FASS.

tillverkarens_bruksanvisning.gif

Vaccinet ska förvaras i 2-8 grader men frostfritt. Undvik att placera vaccinet mot kylelementet i kylskåpet. Vaccinet förstörs vid nedfrysning.

Teknik och lokal

Efter blandning ska vaccinbehållaren skakas om väl till en vitgrumlig suspension, som bör injiceras omedelbart. Vaccinet ska ges intramuskulärt. Vaccinet ska inte blandas med andra vacciner i samma spruta. Om vaccinet ges samtidigt med andra vacciner, ges injektionerna i olika kroppsdelar.

Mycket god handhygien är nödvändig. Avtvättning eller desinfektion av injektionsstället fordras inte om huden ser ren ut.

Aspiration för att undvika intravasal injektion behövs inte, eftersom stora kärl saknas på rekommenderade injektionsställen.

Lämplig kanyl för späd- och småbarn vid intramuskulär injektion: Blå; 25 mm lång och 0,6 mm i diameter.

Administration i alla åldrar

Intramuskulär injektion i låret. Låret kan användas som injektionsställe i alla åldrar.

Intramuskulär injektion i låret
Figur A

Figur A
Nålen ska riktas i 90 graders vinkel mot huden. Injektionen ges i vastus lateralis. Muskeln är tjock och det finns inga stora blodkärl eller nerver i området. Injektionen ges i den mellersta tredjedelen mellan trochanter major och knät, något utanför (lateralt om) mittlinjen. På de minsta barnen finns risk att nålen kan träffa skelettet (femur) om man inte lyfter upp muskelmassan när injektionen ges. Lyft muskeln mellan fingrarna och stick rakt in.

Administration över 1 års ålder

Till barn över 1 år kan intramuskulär injektion även ges i överarmen.

Intramuskulär injektion i överarm
Figur B

Figur B och C
Nålen riktas i 90 graders vinkel mot huden. Injektionen ges i den övre tredjedelen av överarmens utsida, över deltoideusmuskeln. Intramuskulär injektion i överarmen ges med samma teknik som intramuskulär injektion i låret.

Intramuskulär injektion i överarmen
Figur C

Ålder och intervall

Se Vaccinationsschema - Gränser för ålder och intervall.

Vaccination mot pneumokocker ska erbjudas upp till 6 års ålder. Antal doser som behövs beror på ålder vid vaccination.

  • Om man börjar före 12 månaders ålder ges 3 doser med 2 månader mellan dos 1 och dos 2 och 6 månader mellan dos 2 och 3.
  • Om man börjar mellan 12 och 23 månaders ålder ges 2 doser med minst 2 månaders intervall.
  • Om man börjar fr.o.m. 2 års ålder eller senare ges 1 dos (Prevenar13®) eller 2 doser med minst 2 månaders intervall (Synflorix®).

Se även: Folkhälsomyndigheten rekommenderar att vaccination mot pneumokocker erbjuds till riskgrupper.

När ska vaccination uppskjutas eller ställas in?

Vid feber eller pågående infektion med allmänpåverkan. Pågående antibiotikabehandling innebär i sig ingen kontraindikation. Se
Vaccination av barn allmänt och vid särskilda tillstånd eller sjukdomar!

Reaktioner och biverkningar (konjugatvaccin)

Mycket vanliga eller vanliga: Kräkningar, diarré minskad aptit. Feber över 38 grader C, irritabilitet, sömnighet, orolig sömn. Lokala reaktioner vid injektionsstället t.ex. rodnad, förhårdnad, svullnad, smärta/ömhet som påverkar rörelser.

Ovanliga: Hudutslag/ Nässelutslag

Sällsynta: Kramper inklusive feberkramper. Hypotonisk-hyporesponsiv episod (kollaps och/eller medvetandeförlust/ kontaktlöshet). Överkänslighetsreaktioner vid injektionsstället t.ex. dermatit, klåda och nässelutslag.

Läs mer på Rikshandboken

Pneumokockerinfektion

Vaccin mot mässling, påssjuka, röda hund

[Vacciner]

Vaccinets egenskaper

Vaccinet består av ett frystorkat pulver med levande försvagade virusstammar mot mässling, påssjuka och röda hund samt inaktiva substanser.

Vaccinet har visat sig ha en hög skyddseffekt med en anslagseffekt på mer än 95 procent för de tre ingående virus. Den andra vaccinationen förlänger skyddseffekten upp i vuxen ålder. Ännu saknas underlag för att bedöma om skyddet är livslångt.

tillverkarens_bruksanvisning.gif

Vaccinet ska förvaras i 2-8 °C men frostfritt. Vaccinet ska injiceras omedelbart efter färdigställande. Om detta inte är möjligt ska det förvaras vid 2-8 °C och användas inom 8 timmar efter färdigställande.

Administration

Mycket god handhygien är nödvändig. Avtvättning eller desinfektion av injektionsstället fordras inte om huden ser ren ut.

Vaccinet ges subkutant eller intramuskulärt. Aspiration behövs inte.

Intramuskulärt ges injektionen i överarmen på barn över ett år.

På barn under ett år ges intramuskulär injektion i låret.

Vaccinet ska administreras subkutant på patienter med trombocytopeni eller någon koagulationssjukdom.

Lämplig nål för späd- och småbarn vid intramuskulär injektion: Blå eller Orange; 25 mm lång och 0,6 mm respektive 0,5 mm i diameter.

Lämplig kanyl vid subkutan injektion: Grå; 19 mm lång med 0,4 mm diameter.

Intramuskulär injektion i överarm
Figur A

Figur A
Nålen riktas i 90 graders vinkel mot huden. Injektionen ges i den övre tredjedelen av överarmens utsida, över deltoideusmuskeln.

Subkutan injektion i överarm
Figur B

Figur B och C
Subkutan vaccination på utsidan av överarmens övre halva. Nålen riktas mot skuldran och injektionen ges med 45 graders vinkel.

Överarm, subkutan vaccination
Figur C

Ålder och intervall

Se Barnvaccinationsprogrammet - Gränser för ålder och intervall.

Det finns en risk att ovaccinerade barn får mässling vid utlandsresor – även inom Europa. Vaccination kan ges från 6 månader, men sker då utanför godkänd indikation (off label). CDC (1) och American Academy of Pediatrics (2) rekommenderar mässlingvaccination från 6 månaders ålder om spädbarn ska resa utomlands, till exempel i Europa.

I Finland har THL (3) en liknande rekommendation; För barn som reser utanför de nordiska länderna och Estland rekommenderas MPR-vaccin från 6 månaders ålder.

Spädbarn under 12 månaders ålder serokonverterar i lägre grad på grund av omoget immunsystem och förekomsten av neutraliserande maternella antikroppar.

Om spädbarn vaccineras före 12 månaders ålder räknas inte dosen ("dos 0"), utan en ny dos (dos 1) ska ges efter 12 månaders ålder, lämpligen vid ordinarie tid i schemat, det vill säga vid 18 månaders ålder.

Någon ytterligare dos, vid eventuell ny resa före 12 månaders ålder, rekommenderas inte. Efter dos 1 erbjuds dos 2 som vanligt i årskurs 1-2.

Före 12 månaders ålder ska läkare skriftligen ordinera MPR-vaccination.

När ska vaccination uppskjutas eller ställas in?

Vaccination ska skjutas upp/ställas in vid följande tillfällen:

  • Barnet har pågående feber eller infektion med allmänpåverkan.
  • Om immunglobulin (gammaglobulin) givits ska man vänta med vaccination i minst tre månader efter immunglobulininjektionen.
  • Barn med aktiv tuberkulos.
  • Om barnet är under 12 månader och intrauterint blivit exponerat för immunhämmande läkemedel, till exempel mot inflammatoriska tarmsjukdomar eller reumatologiska sjukdomar hos den gravida, ska en särskild bedömning göras av kvarvarande påverkan på immunsystemet.
  • Barn med nedsatt immunitet, till exempel till följd av aids, men inte hiv.
  • Barn som behandlas med cytostatika och/eller immunosuppressiva medel peroralt eller parenteralt ska inte vaccineras. När barnet behandlas med steroider peroralt eller parenteralt - får den behandlande läkaren ta ställning.
  • Barn som någon gång haft anafylaktisk reaktion ska vaccineras först efter samråd med allergikunnig barnläkare och som regel på barnmottagning.

Övre luftvägsinfektion utan allmänpåverkan eller hög feber utgör inget hinder för vaccination. Inte heller misstanke om att barnet kan vara smittat med mässling, påssjuka eller röda hund eller att någon av de ingående sjukdomarna går i barnets nära omgivning.

Barn med äggallergi

Vaccin mot mässling-påssjuka-röda hund kan från virusodling i fibroblaser från kycklingembryo medföra minimala rester av ovalbumin.

Omfattande studier och biverkningsrapportering har visat att anafylaktiska reaktioner efter vaccination av barn med äggallergi i praktiken inte förekommer.

Endast den lilla grupp som tidigare fått svår allmänreaktion efter att ha ätit eller haft annan kontakt med ägg behöver vaccineras på allergimottagning och/eller efter bedömning av erfaren specialistläkare.

Övriga äggallergiska barn kan vaccineras i vanlig ordning.

Läs mer om Vaccination av barn allmänt och vid särskilda tillstånd eller sjukdomar

Biverkningar

Lokal rodnad kan uppträda på vaccinationsstället. Cirka 5-10 procent av barnen får en feberreaktion 5-13 dagar efter vaccinationen. Flyktigt utslag, lätt parotissvullnad eller övergående ledvärk kan förekomma. Besvären försvinner efter ett par dagar och barnen är inte smittsamma.

Allvarliga biverkningar och bestående skador är ytterst sällsynta.

Vissa forskare och andra har framfört hypoteser om att mässlingsvaccin skulle orsaka eller öka frekvensen av autism, kronisk tarminflammation, multipel skleros med mera. Senare oberoende vetenskapliga studier har inte kunnat visa en sådan ökning eller samband.

Risken att insjukna i multipel skleros senare i livet, är större efter "vild mässling" och mindre i en vaccinerad population.

Man har inte kunnat se en ökad frekvens av diabetes mellitus efter vaccination mot mässling-påssjuka-röda hund.

Övrigt

Även om barnet har haft mässling, påssjuka eller röda hund bör vaccination ges eftersom anamnes och diagnos ofta är osäker. Någon skada kan inte ske.

Några fördelar med att ge varje komponent för sig eller att uppskjuta första vaccinationen till högre ålder har inte påvisats.

Aktuell kontakt med något av de tre smittämnena utgör inte hinder eftersom sjukdomarna inte kan förvärras av vaccinationen.

Om barnet tidigare fått vaccin mot enbart mässling, påssjuka eller röda hund rekommenderas komplettering. I sådant fall ges vaccin mot alla tre sjukdomarna det vill säga mässling-påssjuka-röda hund.

 

Läs mer på Rikshandboken

Mässling

Röda hund

Påssjuka

Hepatit B monovalent vaccin

[Vacciner]

Vaccinets egenskaper

Hepatit B-vaccin är en steril suspension som innehåller renade ytantigen av gällande virus framställt genom rekombinant DNA-teknologi och som adsorberats till aluminiumhydroxid.

Vaccinet har i studier visat sig ha en skyddseffekt på > 95 procent hos nyfödda, barn och vuxna som är immunkompetenta. Motsvarande skyddseffekt fanns vid vaccination av nyfödda vars mödrar var HbeAg positiva.

Hur länge skyddet varar är inte helt känt, men aktuella data talar för långvarigt (>10 år) skydd.

tillverkarens_bruksanvisning.gif

Vaccinet ska förvaras i 2-8 grader men frostfritt. Undvik att placera mot kylelement i kylskåp. Skyddas mot ljus.

Teknik och lokal

Före användandet ska vaccinet omskakas ordentligt så att en homogen något ogenomskinlig suspension erhålles.

Mycket god handhygien är nödvändig. Avtvättning eller desinfektion av injektionsstället fordras inte om huden ser ren ut.

Vaccinet ges som intramuskulär injektion i låret på spädbarn och i överarmen på äldre barn.

Aspiration för att undvika intravasal injektion behövs inte, eftersom stora kärl saknas på rekommenderade injektionsställen.

Lämplig nål för späd- och småbarn vid intramuskulär injektion: Blå eller Orange; 25 mm lång och 0,6 mm respektive 0,5 mm i diameter.

Administration i alla åldrar

Intramuskulär injektion i låret. Låret kan användas som injektionsställe i alla åldrar.

Intramuskulär injektion i låret
Figur A

Figur A
Nålen ska riktas i 90 graders vinkel mot huden. Injektionen ges i vastus lateralis. Muskeln är tjock och det finns inga stora blodkärl eller nerver i området. Injektionen ges i den mellersta tredjedelen mellan trochanter major och knät, något utanför (lateralt om) mittlinjen. På de minsta barnen finns risk att nålen kan träffa skelettet (femur) om man inte lyfter upp muskelmassan när injektionen ges. Lyft muskeln mellan fingrarna och stick rakt in.

Administration över 1 års ålder

Till barn över 1 år kan intramuskulär injektion även ges i överarmen.

Intramuskulär inkektion i överarmen
Figur B

Figur B och C
Nålen riktas i 90 graders vinkel mot huden. Injektionen ges i den övre tredjedelen av överarmens utsida, över deltoideusmuskeln. Intramuskulär injektion i överarmen ges med samma teknik som intramuskulär injektion i låret.

Intramuskulär injektion i överarmen
Figur C

Ålder och intervall

 Spädbarn

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att alla spädbarn erbjuds vaccination mot hepatit (1).
Vaccination ges med kombinationsvaccin i ordinarie schema det vill säga vid 3, 5 och 12 månaders ålder

Grupper med ökad risk

Folkhälsomyndigheten rekommenderar bland annat följande grupper av barn med ökad risk att smittas eller drabbas av allvarlig sjukdom till följd av hepatit B (1):

  • med ursprung från medel- och högendemiska länder*
  • med kronisk hepatit C
  • med hiv
  • med njursvikt och/eller i aktiv uremivård
  • till familjemedlemmar med hepatit B (se även Nyfödda till HBsAg positiva mödrar nedan)
  • till syskon till adoptivbarn från medel- och högendemiska länder*
  • i barnomsorg där det finns barn med hepatit B

 

* Folkhälsomyndigheten: Riskländer avseende Tuberkulos och Hepatit B

Vid vaccination mot endast hepatit B ges tre doser med monovalent hepatit B-vaccin. Intervallet mellan dos 1 och 2 bör vara minst en månad, och mellan dos 2 och 3, sex månader.

Om barnet är HBsAg positiv bör det inte vaccineras mot hepatit B.

Nyfödda barn till HBsAg positiva mödrar

Om modern är bärare av hepatit B finns stor risk (>90 %) att barnen bli smittade vid förlossningen eller under graviditeten. Via blodprov på barnmorskemottagning (MVC) identifieras mödrar som är bärare av hepatit B-smitta.

För att skydda barnet vaccineras barnet redan på förlossningen med Dos 1 av monovalent vaccin mot hepatit B. Samtidigt ges inom 48 timmar immunglobulin mot hepatit B till de barn vars mödrar är mycket smittsamma (HBeAg-positiv).

I handlingarna från BB eller neonatalavdelning till BVC ska framgå om mamman är bärare och om barnet vaccinerats samt var fortsatt vaccination planeras.

Vaccinationsschema

Dos 2 En månads ålder
Monovalent hepatit B-vaccin
Dos 3 3 månaders ålder 6-valent kombinationsvaccin med
difteri, stelkramp, kikhosta, polio, hib och hepatit B
Dos 4 5 månaders ålder 6-valent kombinationsvaccin (se raden ovan)
Dos 5 12 månaders ålder 6-valent kombinationsvaccin (se raderna ovan)

En till två månader efter avslutad vaccination (sammanlagt fem doser mot hepatit B) rekommenderas kontroll av antikroppsnivå (anti-HB) eller provtagning/rutiner enligt lokala föreskrifter (till exempel HbsAg).

Läkare bedömer om barnet fått bra skydd mot hepatit B eller om det trots vaccinationen ändå blivit smittat. Läkarens bedömning och åtgärd ska införas i BHV-journalen.

När ska vaccination uppskjutas eller ställas in?

Påverkat allmäntillstånd och/eller feber. Känd överkänslighet mot någon komponent som ingår i vaccinet.

Biverkningar

Vanliga (>1/100): Ömhet, rodnad och induration på injektionstället.
Sällsynta (<1/1000): Allmänna: Trötthet, feber, allmän sjukdomskänsla, influensaliknande symtom.
CNS: Yrsel, huvudvärk, domningar.
GI: Illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor
Hud: Utslag, klåda, urtikaria
Lever: Onormal leverfunktion
Muskler och skelett: Ledont, muskelont.
Mycket sällsynta (<1/10000): Se FASS.

Var och av vem kan barnen vaccineras? Vem betalar?

Hepatit B vaccination ingår inte i Barnhälsovårdens allmänna vaccinationsprogram utan är en så kallad riktad vaccination.

Specialistutbildad distriktssjuksköterska eller barnsjuksköterska är behörig att ordinera grundvaccination till alla spädbarn och vaccination till riskgrupper. Till barn som inte är i riskgrupp och är större än spädbarn ska läkare ta individuell ställning och ordinera vaccination.

Vaccination av barn före skolåldern kan med fördel utföras på Barnavårdcentralen, som har stor vana vid vaccinationer av små barn och dessutom har kännedom om barnets hälsa.

Samtliga landsting och regioner har år 2016 infört vaccination mot hepatit B som kostnadsfri allmän vaccination till alla spädbarn.

Läs mer på Rikshandboken

Hepatit B-infektion

mapp_green.gif

BCG-vaccination

[Vacciner]

BCG-vaccin

BCG-vaccinet skyddar främst små barn mot allvarliga former av generaliserad tuberkulos.

Tidigare vaccinerades nästan alla barn redan första levnadsveckan. Detta medförde att enstaka barn med medfödd allvarlig immundefekt drabbades av en allmän BCG-infektion, som i några fall hade dödligt förlopp.

Man har därför gjort en avvägning, vilket som är mest riskfyllt: att smittas av tuberkulos som spädbarn eller att drabbas av en allmän BCG-infektion på grund av BCG-vaccination i kombination med immundefekt.

I de flesta fall är risken för tuberkulossmitta inte akut eller överhängande. Genom att vaccinera först vid 6 månaders ålder undviker man att vaccinera barn med allvarliga immundefekter där vaccination kan ge en livshotande BCG-infektion.

Innan BCG-vaccination görs ska en individuell bedömning utföras för att utesluta att barnet har en medfödd immundefekt eller hereditet för detta.

En svår immundefekt yttrar sig i allvarliga ofta dödliga infektioner i späd ålder. Vid misstanke om sådan sjukdom hos barnet eller nära släktingar ska man avstå från BCG-vaccination.

viktigt.gif

Personer med långvarig hosta i barnets närmaste omgivning bör uppmärksammas och utredas.

Vilka barn föreslås BCG-vaccination?

Barn som enligt följande kriterier löper ökad risk att utsättas för tuberkulossmitta erbjuds BCG-vaccination:

  • Aktuell tuberkulos hos en nära anhörig eller hushållskontakt (samråd med den behandlande läkaren när det gäller eventuell kemoterapi och tidpunkten för BCG).
  • Den ena eller båda föräldrarna/vårdnadshavarna eller annan hushållsmedlem kommer från ett land med ökad tuberkulosförekomst (≥ 25 fall per 100.000 invånare och år).
  • Planerad vistelse i ett land eller område med hög tuberkulosförekomst (≥ 100 fall per 100.000 invånare och år) om barnet kommer i nära kontakt med lokalbefolkningen.

Se tabell: Riskländer avseende tuberkulos och hepatit B - Folkhälsomyndigheten

Adoptivbarn

Adoptivbarn från områden med ökad risk kan ha blivit smittade i sitt ursprungsland och rekommenderas därför särskild hälsokontroll enligt SoS Allmänna Råd 1989:20. Om barnet har kommit till en adoptivfamilj, som inte är utsatt för ökad risk enligt kriterierna ovan, behöver barnet inte BCG-vaccineras.

viktigt.gif

Barn till personal inom hälso- och sjukvård, polis, tull och invandrarmottagning och motsvarande yrken är inte utsatta för ökad risk och bör inte vaccineras om de inte tillhör någon av ovan angivna grupper.

När ges BCG-vaccination till barn?

Nyfödda och barn upp till 6 månaders ålder

BCG-vaccination ges till barn före 6 månaders ålder, på BB eller BVC, om barnet ska vistas i en miljö där det finns särskild risk för smittspridning:

  • Vid aktuellt fall i omgivningen (samråd med den behandlande läkaren när det gäller eventuell kemoterapi och tidpunkten för BCG).
  • Om barnet ska resa till område med hög tuberkulosförekomst (≥ 100 fall per 100.000 invånare och år) och med nära kontakt med lokalbefolkningen (vaccination rekommenderas oavsett ålder om sådan resa blir aktuell senare).
  • Om barnet inte kan nås för vaccination senare, till exempel vid sex månaders ålder.

Se tabell: Riskländer avseende tuberkulos och hepatit B - Folkhälsomyndigheten

6 månaders ålder

  • Övriga nyfödda med familjeursprung från ett land med ökad eller hög tbc-förekomst (≥ 25 fall per 100.000 invånare och år)

Vem bör göra vad i vårdkedjan?

Barnmorskemottagning (MVC)

Barnmorskemottagningen ska vara uppmärksam på familjer med ökad tuberkulosrisk. Detta gäller i synnerhet familjer som nyligen kommit från högriskområden.

Gravida kvinnor som haft tuberkulos eller har misstänkta symtom som långvarig hosta, feberperioder, avmagring och/eller nattliga svettningar utreds av lungmedicinsk enhet eller motsvarande.

Även fäder, barn och andra som träffas ofta bör uppmärksammas.

Symtomfria gravida som inte haft tuberkulos men som tidigare exponerats eller vistats längre tid i högriskområde testas med TST/IGRA.

MVC bör informera muntligt eller skriftligt om vikten av att BCG-vaccinera barn som tillhör riskgrupperna.

BB-avdelning respektive neonatalavdelning

BB-avdelning respektive neonatalavdelning bör informera om BCG-vaccination. En riskbedömning ska göras när barnet är nyfött.

Vaccination ges i nyföddhetsperioden, antingen på BB eller på BVC:

  • Vid aktuellt fall i omgivningen (i samråd med behandlade läkare).
  • När barnet ska resa till högriskområde med nära kontakt med lokalbefolkningen
  • Om barnet inte kan nås för vaccination vid sex månaders ålder.

Om tuberkulos finns i familjen ska ansvariga på avdelningarna vara informerade.

Barnavårdscentralen (BVC)

Barn med ökad risk för tuberkulossmitta erbjuds vaccination normalt vid 6 månader. Varje familj bör tillfrågas om tuberkulos i nära omgivning och bedömas med hänsyn till andra riskfaktorer såsom ursprungsland, kontakter och så vidare.

Om BCG-vaccination är aktuell bör föräldrarna få skriftlig information. Detta görs lämpligen vid första hembesöket eller något av mottagningsbesöken under de första veckorna.

Vid tveksamhet om indikation eller om föräldrarna önskar veta mer bör frågan tas upp vid läkarbesök på BVC.

Vaccinationen till och med 18 månaders ålder kan ske utan föregående PPD-prövning om barnet inte varit utsatt för smitta till exempel i familjen eller av andra nära kontakter (se Tuberkulintest, TST).

Vaccinationen kan utföras på BVC av en van vaccinatör. En sådan kompetens brukar finnas tillgänglig för BVC i områden med många barn inom riskgrupperna. I annat fall utförs vaccinationen på barnmedicinsk eller lungmedicinsk mottagning.

Senare utredning och vaccination på BVC och i skola

BVC och elevhälsan har ansvar för att barn med ökad risk vaccineras.

Barn från områden med ökad risk bör efter ankomsten snarast undersökas beträffande tuberkulos oberoende av om barnet är BCG-vaccinerat eller inte. Barnhälsovård respektive elevhälsan bör se till att undersökningen blir gjord. Var den utförs beror på de lokala rutinerna.

Inför inträde i barngrupp, förskola, daghem och skola bör man kontrollera att tuberkulosutredningen är utförd. Inför resa till områden där tuberkulos förekommer är det viktigt att vaccination skett i god tid.

Tuberkulintest, (TST) och BCG-vaccination tillhör barnhälsovårdens utökade program.

Se även: Rekommendationer för preventiva insatser mot tuberkulos – hälsokontroll, smittspårning, behandling av latent infektion och vaccination - Folkhälsomyndigheten

viktigt.gif

Specialistutbildad distriktssjuksköterska eller barnsjuksköterska är behörig att ordinera BCG vaccination till riskgrupper. Till icke riskbarn ska läkare ta ställning och ordinera vaccination. Den ska utföras av en med vaccinationen förtrogen sjuksköterska eller läkare.

Vaccinets egenskaper

Vaccinet består av levande försvagade bovina tuberkulinbakterier-BCG (Bacillus Calmette Guérin). Vaccinerade personer blir vanligen tuberkulinpositiva efter cirka sex veckor, men förhållandet mellan tuberkulinreaktionen och den verkliga skyddseffekten mot sjukdomen är oklar.

Immunitetens varaktighet efter vaccination är inte känd. BCG-vaccin ger ett bra skydd för små barn mot de svåraste tuberkulosformerna som meningit och miliär (i kroppen spridd) tuberkulos.

Vaccinationen till och med 18 månaders ålder kan ske utan föregående PPD-prövning om barnet inte varit utsatt för smitta till exempel i familjen eller av andra nära kontakter.

Läs mer Tuberkulintest, TST

viktigt.gif

Frystorkat vaccin som löses i medföljande vätska. Blandat BCG vaccin är hållbart i 4 timmar. Oöppnad förpackning förvaras vid 2-8 grader. Skyddad mot dagsljus.

Dos:

Under 1 år 0.05 ml - ges intrakutant.
Över 1 år 0.1 ml - ges intrakutant.

Injektionsstället ska vara rent och torrt och får inte vara tvättat med antiseptiska medel. Om alkohol används för avtorkning av huden måste den få avdunsta innan vaccinet ges.

Vaccinationen ges på vänster överarms översta tredjedel och utsidans bakre del.

Använd 1 ml tuberkulinspruta (fingraderad) samt nål för intrakutan injektion: Grå; med 20 mm längd och 0,4 mm diameter.

Vaccinatören ska vara väl förtrogen med det tekniska förfarandet. Om injektionen ges för djupt (se fig. A) ökar risken för lymfadenit och abscessbildning. Misslyckas injektionen får vid detta tillfälle inte ges något ytterligare vaccin.

Intrakutan injektion
Figur A

Figur A - Intrakutan injektion

 

Se instruktionsfilm Intrakutan Injektion

Det är viktigt med bra ljus, och att armen hålls stadigt av förälder eller medhjälpare. Se till att vaccin finns ända ute i nålspetsen innan den sticks in. Nålen ska sitta ordentligt fast på sprutan.

Sträck huden. Rikta nålens öga uppåt. Nålen ska hållas nästan parallellt med huden, cirka 10 grader, riktas i armens längsriktning och föras in långsamt omkring 2 mm i hudens ytliga lager. Nålen ska synas genom huden under införandet.

Rikta nålen försiktigt uppåt, injicera långsamt och stadigt, stabilisera gärna med tummen mot barnets arm.

Vid korrekt intrakutan injektion är det trögt att injicera och det bildas en upphöjd, vit blåsa (kvaddel) som kvarstår en liten stund. Om vätskan går in lätt kan nålen ligga för djupt, stoppa injektionen och försök försiktigt att ändra positionen på nålspetsen och ge resten av vätskan.

Om injektionen har gått för djupt ges inget ytterligare vaccin.

Lokal reaktion

Om BCG-vaccinationen har tagit märks två till tre veckor efter vaccinationstillfället en liten rodnad och en förhårdnad som långsamt kan övergå i varbildning. Det kan bildas en blåsa som ofta spricker efter cirka sex veckor. Behandla med luftig torr kompress utan sårpuder eller salva.

Vida, luftiga kläder rekommenderas på armen. Bada inte överarmen så länge det rinner från såret. Varet är ofarligt för andra friska personer. Lymfkörtlar i armhålan kan vara förstorade.

Så småningom bildas ett ärr. Det tar minst sex veckor innan BCG-vaccinationen ger skydd. Skyddet är aldrig hundraprocentigt.

Om reaktionen uppträder inom några dagar med rodnad och eventuell svullnad, kan det vara ett tecken på att barnet redan har tuberkulos eller har en okänd immunbristsjukdom. Föräldrarna bör upplysas om att ta kontakt med BVC eller läkare om sådan reaktion sker.

Det kan förekomma reaktioner i form av förstorade regionala lymfkörtlar, oftast i axill eller supraklavikulärt, som är oömma eller lätt ömmande, liksom att det vätskande såret förorsakar problem.

Det är vanligt med subkutan abscess med suppuration vid stickstället, men detta kräver varken dränage eller antibiotika. Dessa lokala BCG-infektioner uppträder en till sex månader efter vaccinationen och läker spontant efter 3–18 månader. De beror inte på bristande vaccinationsteknik.

Kontroll av BCG-vaccination

Normalt behöver BCG-reaktionen inte kontrolleras, men om misslyckad injektion befaras och ingen reaktion utvecklas kontrolleras vaccinationen med TST efter tre månader. Därefter görs eventuellt ett nytt vaccinationsförsök.

Om barnet är sex månader eller yngre bör man om möjligt vänta med TST till barnet är sex månader gammalt. Oavsett resultatet görs ingen tredje vaccination.

Revaccination med BCG

Revaccination med BCG rekommenderas inte. WHO menar att revaccination inte har någon effekt. De flesta länder har därför upphört med revaccinationsprogram.

Biverkningar

Ibland kan BCG-vaccinationen orsaka ett onormalt stort sår med fördröjd läkning. En sådan komplikation kan också bero på en sekundär infektion.

Hos en del barn uppkommer mycket förstorade regionära lymfkörtlar. Sådana barn ska bedömas av barnläkare eventuellt i samarbete med lungmedicinare.

I ytterst sällsynta fall kan en osteit (skelettinfektion) uppträda ibland flera år efter vaccinationen. Den ska utredas och behandlas av barnläkare, som vid behov samarbetar med ortoped och lungmedicinare.

När ska vaccinationen uppskjutas eller ställas in?

Vaccinationen ska skjutas upp eller ställas in vid följande tillfällen:

  • Barn med feber eller allmänpåverkan ska inte vaccineras.
  • Immundefekter särskilt i den cellbundna immuniteten. Spädbarn med hereditet för allvarlig kombinerad immundefekt eller där syskon, kusiner eller barn nära i släkten avlidit till följd av sådana tillstånd i späd ålder.
  • HIV-positiva personer och spädbarn födda av HIV-positiva mödrar.
  • Strålbehandling eller invärtes behandling med kortikosteroider eller andra medel som sätter ned immunförsvaret.
  • Vissa sjukdomar till exempel leukemi, malignt lymfom och generaliserad malign sjukdom.
  • Generaliserat eksem eller hudinfektion i närheten av injektionsområdet.
  • Vaccination med levande virusvaccin (förutom rotavirusvaccin) mindre än 4 veckor innan.
  • BCG-vaccination bör föregås av en helt negativ TST (0 mm) för att utesluta att barnet inte redan är smittad med TB eller miljömykobakterier. Tidigare genomgången BCG-vaccination kan också ge en positiv reaktion. På barn under 18 månader behöver dock inte TST-sättas före BCG, förutsatt att barnet inte varit utsatt för smitta (se Tuberkulintest, TST).
  • Barn som nyligen har utsatts för tuberkulossmitta ska inte vaccineras förrän tidigast tre månader efter den sista exponeringen. Om TST efter 3 månader är helt negativt (0 mm) kan man vaccinera. För särskilt exponerade barn får man överväga profylaktisk behandling i avvaktan på eventuell vaccination.

Dokumentation, rapportering och samarbete

Resultat av tuberkulinprövning samt utförd BCG-vaccination bör rapporteras skriftligt till barnavårdscentral.

Sjuksköterskan på BVC ska se till att dessa uppgifter införs i BHV-journalerna. Undersökning som utförts med anledning av tuberkulosfall i barnets miljö bör rapporteras till barnavårdscentral för dokumentation i BHV-journalen.

Ett bra samarbete mellan barnhälsovård, elevhälsa, lungmedicin och smittskydd är viktigt så att barn i riskmiljöer identifieras och lämpliga åtgärder vidtas.

Läs mer på Rikshandboken

Tuberkulintest, TST

Tuberkulos

mapp_green.gif
mapp_green.gif

Vaccin mot rotavirusinfektion

[Vacciner]

Beslut är taget av regeringen om att vaccin mot rotavirusinfektion ska ingå i det nationella barnvaccinationsprogrammet under 2018, men datum är ännu ej fastställt.

Vaccin mot rotavirusinfektion ingår inte i det nationella vaccinationsprogrammet, men flera landsting och regioner erbjuder kostnadsfri vaccination.

Vaccinets egenskaper

Vaccin mot rotavirusinfektion innehåller levande, försvagade virus som orsakar en lindrig infektion, oftast inte märkbar. Vaccinet ger cirka 90 procent skydd mot allvarlig RVGE och cirka 75 procent skydd mot all RVGE. Vaccinet ger ett gott skydd i minst tre år.

Vaccinet är en oral lösning som innehåller sackaros och smakar sött. Rotavirusvaccin ger samma smärtlindring som att ge glukos före vaccinering med injicerbara vacciner (1). Vaccinet ges därför lämpligen före de andra vaccinerna i det allmänna programmet, vid tre månader och fem månader, beroende på vilket vaccin som används.

Om barnet har lätt för att kräkas är det en fördel om det inte matas före vaccinationen. Vaccinets effekt påverkas inte av vad barnet har ätit innan vaccinationen.

Vaccination mot rotavirusinfektion består av två eller tre doser (beroende på vilket vaccin som används). Spädbarn som får sin första dos av något av vaccinerna ska fortsätta med samma vaccin för de efterföljande 1-2 doserna. Det saknas data angående utbytbarhet mellan de olika rotavirusvaccinerna.

Vaccin mot rotavirusinfektion kan ges samtidigt eller med valfritt intervall till andra avdödade och levande vacciner.

Vaccinvirus kan utsöndras i avföringen i cirka 2-4 veckor efter given dos. God handhygien ska iakttas då det finns risk för smitta hos personer med kraftigt nedsatt immunförsvar om de byter blöjor på vaccinerade barn.

Vaccinet innehåller inga adjuvans eller konserveringsmedel. För övrig information se vaccinets bipacksedel eller FASS.

Teknik och lokal

Kom ihåg att vaccinet:

  • förvaras i kylskåp (2 –8 °C), får ej frysas
  • är ljuskänsligt och förvaras i originalförpackning
  • ska användas omedelbart efter att förpackningen öppnats
  • levereras färdigblandat i en endosbehållare som klämtub. Det består av en klar färglös vätska utan synliga partiklar.

Hur ska vaccinet administreras?

  • Vaccinet ges oralt.
  • Placera barnet i en lätt tillbakalutad ställning.
  • Kläm försiktigt på tuben i barnets mun mot insidan av kinden.
  • Om barnet spottar ut eller kräks upp vaccinet kan en ny dos ges vid samma vaccinationstillfälle. Mer än två doser ska inte ges vid samma tillfälle.
  • Vaccin som spills eller spottas ut ska torkas bort med desinfektion och händer tvättas med tvål och vatten samt handsprit.

Ålder och intervall

Vaccination omfattar 2 eller 3 doser (beroende på vilket vaccin).

  • Första dosen ges från 6 veckors ålder.
  • Det ska vara ett intervall på minst 4 veckor mellan doserna.
  • Första dosen ska ges innan 12 veckors ålder.

Lämpligt schema på BVC

 

Ålder 6-8 veckor 3 månader
5 månader
Rotarix® 2-dos
Dos 1
Dos 2
-
RotaTeq® 3-dos
Dos 1
 Dos 2
 Dos 3

 

Vaccinationerna ges före ålder:

Ålder
Dos 1
Dos 2
Dos 3
Rotarix® 2-dos 12 veckor
16 veckor
-
RotaTeq® 3-dos
12 veckor
16 veckor
22 veckor

Enligt FASS ska vaccination vara avslutat vid 24 veckors ålder (Rotarix® 2-dos) respektive 32 veckors ålder (RotaTeq® 3-dos).

Det krävs läkarordination för vaccination då rotavirusvaccinationen inte ingår i det nationella vaccinationsprogrammet.

Prematurt födda barn

För tidigt födda barn från graviditetsvecka 25 (med RotaTeq® ) respektive vecka 27 (med Rotarix® ) kan erbjudas vaccination från 6 veckors ålder med samma schema och antalet doser som för fullgångna barn. Det finns en ökad risk för apnéer för barn födda före graviditetsvecka 29.

Denna grupp av mycket prematurt födda barn, och särskilt de med tidigare känd omogen lungutveckling, bör efter vaccination andningsövervakas under 48–72 timmar.

Eftersom fördelen med vaccination är hög för denna spädbarnsgrupp bör vaccinationen inte utebli eller skjutas upp.

Vid utskrivning från neonatalavdelning skriver lämpligen barnläkaren ett meddelande till BVC om vaccination mot rotavirusinfektion rekommenderas eller inte (se eventuella lokala PM).

När ska vaccination uppskjutas eller ställas in?

Vacciner ska skjutas upp eller ställas in vid:

  • Allvarlig reaktion på tidigare vaccindos eller känd överkänslighet mot någon av vaccinkomponenterna
  • Genomgången tarminvagination, om tidigare opererad för nekrotiserande enterokolit eller missbildning i magtarmkanalen som kan predisponera för tarminvagination
  • Misstänkt eller påvisad allvarlig kombinerad immunbrist (SCID)
  • Ålder vid sista vaccindos över 24 veckor för Rotarix® och över 32 veckor för RotaTeq®.

Se även Vaccination av barn allmänt och vid särskilda tillstånd eller sjukdomar

 

Reaktioner och biverkningar

Reaktioner och biverkningar av Rotavirusvaccination:

  • Mycket vanliga eller vanliga: Kräkningar, diarré, feber, irritabilitet, förkylningssymtom.
  • Mindre vanliga: Buksmärta, flatulens, utslag.
  • Sällsynta: Bronkospasm, urtikaria
  • Mycket sällsynta: Invagination.

Invagination förekommer både hos ovaccinerade barn och hos barn som fått rotavirusvaccination. Sjukdomens naturliga förekomst är att den ökar från två månaders ålder fram till sex månaders ålder för att sedan minska.

Data från säkerhetsstudier indikerar att rotavirusvaccin medför en ökad risk med 1-6 ytterligare fall per 100.000 spädbarn oftast inom sju dagar efter den första vaccindosen. Det ska jämföras med en bakgrundsincidens på 33-101 fall per 100.000 spädbarn per år. Det är oklart om rotavirusvaccin påverkar den totala incidensen av invagination baserat på längre uppföljningsperioder.

Läs mer på Rikshandboken

Rotavirusinfektion

Myndighetsinformation

Information för personal inom barnhälsovården om rotavirusvaccination - Läkemedelsverket

Fördjupad information om vaccination mot rotavirus - Folkhälsomyndigheten

mapp_green.gif

 

Tuberkulintest, TST

[Vacciner]

Tuberkulintest utförs med tuberkulinrenat proteinderivat (PPD) för att man ska få en uppfattning om barnet har smittats med tuberkulosbakterier tidigare eller blivit vaccinerat.

Tuberculin PPD RT23 AJVaccinees (före detta SSI) har varit den vanligaste Tuberculin Skin Test (TST). Om personen har en T-cellsmedierad immunitet mot mykobakterier efter kontakt med M. tuberculosis, miljömykobakterier eller BCG-vaccin, bildas en förhårdnad.

Vid TST sker en immunstimulering vilket innebär att en förnyad testning kan ge en positiv reaktion utan att personen är TB-smittad.

Numera finns flera varianter av TST (med olika PPD) och tillverkarens instruktioner måste då följas eftersom tillvägagångssätt och gränser vid avläsning varierar mellan testen.

För en allmän TB-kontroll i en lågriskpopulation är TST alltför ospecifikt. TST bör därför bara användas vid smittspårning kring en smittsam person, vid hälsokontroll av högriskgrupper eller inför BCG-vaccination.

Interferon gamma release assays (IGRA) är laboratorietester på blod för att påvisa immunsvar mot TB. IGRA mäter mer specifikt mot antigen för M. tuberculosis än TST. IGRA reagerar inte på tidigare vaccination med BCG och endast i undantagsfall efter infektion med miljömykobakterier.

Vare sig TST eller IGRA kan helt säkert bekräfta eller utesluta latent TB (immunreaktion mot TB-antigen hos person utan symtom eller med odlingsbara tuberkulosbakterier). En bedömning måste därför alltid ske individuellt med information om epidemiologi, exposition, immunkompetens och riskfaktorer för att utveckla aktiv TB, samt resultaten av undersökningar som TST, IGRA och lungröntgen.

Folkhälsomyndigheten anger principer för när vilken typ av test är lämpligast. På barn under 2 år används TST, på friska vuxna och barn över 2 år IGRA eller TST (med fördel IGRA om BCG-vaccinerad) samt på immunsupprimerade IGRA och TST (IGRA främst om TST är negativt).

Läs mer på Folkhälsomyndigheten: Rekommendationer för preventiva insatser mot tuberkulos - hälsokontroll, smittspårning, behandling av latent infektion och vaccination.

Tuberkulintest med PPD

Inom barnhälsovården utförs efter lokala riktlinjer tuberkulintest (TST) enligt Mantoux, intrakutan injektion med PPD (Purified Protein Derivative).

  • BCG-vaccination bör föregås av TST för att utesluta att personen redan är smittad med TB eller miljömykobakterier.
  • På barn under 18 månader behöver inte TST sättas före BCG-vaccination, förutsatt att barnet inte varit utsatt för smitta. Till exempel TB-fall i omgivningen eller resa till riskland.
  • Späd ålder (under 6 månader), sjukdomar med immunsuppression, uttalad undernäring, kan leda till bristande TST-reaktivitet, vilket kan ge falskt negativa resultat.
  • Vissa virussjukdomar, inklusive vaccination med levande virus (MPR-vaccin), kan ge en övergående sänkning av TST-reaktiviteten.
  • BCG-vaccin ges till testade barn enbart om TST avläses helt negativt, det vill säga 0 mm.
  • TST kan sättas före/samtidigt med MPR-vaccination. Om man givit MPR-vaccin bör man vänta en månad med att sätta TST. Om TST satts först, kan MPR-vaccin ges när TST avläses på tredje dagen.
tillverkarens_bruksanvisning.gif

Tuberkulin är ljuskänsligt och ska förvaras i originalförpackningen vid 2-8 grader. Öppnad ampull ska användas inom 24 timmar (PPD RT23) – 4 veckor (beroende på variant, se tillverkarens anvisningar.)

Intrakutan injektion

Dos: PPD, X TU (X; beroende på vilken tillverkare), 0.1 ml - intrakutant.

Teknik och lokal

Injektionsstället ska vara rent och torrt och får inte tvättas med antiseptiska medel. Om alkohol används för avtorkning av huden måste den få avdunsta innan prövningen görs.

Prövningen utförs vanligen på mellersta tredjedelen av underarmens översida (se även tillverkarens anvisningar).

Använd 1 ml tuberkulinspruta (fingraderad) samt nål för intrakutan injektion: Grå; med 20 mm längd och 0,4 mm diameter.

Den som utför prövningen ska vara väl förtrogen med det tekniska förfarandet. 

Intrakutan injektion
Figur A

Intrakutan injektion, Figur A

Det är viktigt med bra ljus, och att armen hålls stadigt av förälder eller medhjälpare. Se till att injektionsvätskan finns ända ute i nålspetsen innan den sticks in. Nålen ska sitta ordentligt fast på sprutan.

Sträck huden. Rikta nålens öga uppåt. Nålen ska hållas nästan parallellt med huden, cirka 10 grader, riktas i armens längsriktning och föras in långsamt omkring 2 mm i hudens ytliga lager. Nålen ska synas genom huden under införandet.

Rikta nålen försiktigt uppåt, injicera långsamt och stadigt, stabilisera gärna med tummen mot barnets arm. Vid korrekt intrakutan injektion är det trögt att injicera och det bildas en upphöjd, vit blåsa (kvaddel), som kvarstår en liten stund.

Vid för djup injektion, och ingen kvaddel uppstår, avbryt och ge en ny injektion på den andra armen.

Arbetsbeskrivning Tuberkulintest - sätta och avläsa test: Smittskydd Stockholm

Avläsning och registrering

Reaktionen utvärderas 48-72 timmar efter injektionen (se tillverkarens anvisningar). En reaktion mot tuberkulin är en förhårdnad som man avläser genom att känna på huden. Den är ofta omgiven av en rodnad, som inte avläses. Indurationen är ofta platt, ojämn och något förhöjd och kan vara rund men även oval.

Det är endast indurationen som bedöms och dess tvärgående diameter (i förhållande till armen) mäts i millimeter. Markera förhårdnadens ytterkanter med en kulspetspenna och avläsa avståndet i millimeter med en linjal. Resultatet noteras på följande sätt, till exempel:

PPD X (X beroende på vilken tillverkare) TU = 8 mm

Man ska inte använda beteckningar såsom "Mantoux pos" eller "Mantoux neg".

Eventuella blåsor, klåda, extrem rodnad eller feber antecknas.

Bedömning av tuberkulosrisk och åtgärder

Barn under 5 år

Rekommendationerna i detta stycke avser hälsoundersökning av nyanlända barn under 5 år från land med hög tuberkulosincidens (100 fall eller fler per 100 000 invånare och år, det vill säga Afrika söder om Sahara, södra och sydöstra Asien utom Kina, i Sydamerika, Bolivia och Peru, oavsett om barnet är BCG-vaccinerad eller inte.

Vid hälsoundersökningen (samtal, TB-frågeformulär) tas anamnes, görs klinisk bedömning och IGRA eller TST. Vid positivt test görs lungröntgen.

Om radiologiska eller andra tecken på aktiv TB remitteras barnet omgående till infektions-, lung- eller barnklinik, beroende på lokala riktlinjer.

Om positiv IGRA/TST men inga misstankar om aktiv TB remitteras till infektions-, lung- eller barnklinik, beroende på lokala riktlinjer, för ställningstagande till behandling av latent TB.

TST helt negativ = 0 mm

  • Ovaccinerat barn: Erbjud BCG
  • Vaccinerat barn - ingen åtgärd. (Barnet får inte ett bättre skydd genom ytterligare vaccination.)

 

Källa: Rekommendationer för preventiva insatser mot tuberkulos - Folkhälsomyndigheten

Biverkningar

Egentliga biverkningar har inte rapporterats. Kraftiga lokala reaktioner kan förekomma.

Läs mer på Rikshandboken

BCG-vaccination

Tuberkulos

mapp_green.gif

Vaccinationer som inte ingår i barnvaccinationsprogrammet

[Vacciner]

Hepatit A

Hepatit A förekommer i hög frekvens i Östra Medelhavsländerna, Östeuropa, Afrika, Asien, Syd- och Mellanamerika. Barn som ska vistas där under lång tid (6 månader eller mer) eller upprepade gånger bör liksom vuxna vaccineras. Likaså bör barn och vuxna i en familj vaccineras innan adoptivbarn från dessa områden tas emot.

Till barn fyllda 1 år är det bäst att ge aktiv vaccination mot hepatit A. Två doser ges med 6-12 månaders mellanrum. Om första dosen ges minst två veckor före avresa eller annan risk för exposition kan man räkna med ett visst skydd.

Om man har bråttom, till exempel efter en oväntad exposition bör immunglobulin ges. Immunglobulin kan ges i stället för hepatit A-vaccin till spädbarn från cirka 6 månaders ålder.

Pneumokocker hos äldre barn

Alla nyfödda barn i Sverige erbjuds vaccination mot pneumokocker från 1 januari 2009. Barn upp till 6 år erbjuds kompletteringsvaccination, äldre barn utan ökad risk för pneumokocksjukdom behöver ej vaccineras.

Barn som av medicinska skäl löper ökad risk för svår pneumokocksjukdom rekommenderas vaccination oavsett ålder. Det gäller till exempel barn med nedsatt mjältfunktion, gravt nedsatt immunförsvar på grund av sjukdom eller behandling (till exempel organtranplanterade, cytostatikabehandlade eller behandling motsvarande >15 mg prednisolon/dag eller annan kraftigt immunsupprimerande behandling), neftrotiskt syndrom, cochleaimplantat, likvorläckage eller barn med cystisk fibros. Bedömningen görs av patientansvarig eller annan sakkunnig barnläkare.

Influensa

Vaccination rekommenderas endast till barn äldre än 6 månader med kroniska sjukdomar där influensainfektion innebär ökad risk för allvarlig sjukdom. Till gruppen med nedsatt infektionsförsvar kan även barn med Downs syndrom räknas. För barn med astma gäller svår astma, grad 4 med funktionsnedsättning. Bedömningen görs av patientansvarig eller annan sakkunnig barnläkare.

  • Barn med kronisk hjärt- eller lungsjukdom, inklusive astma.
  • Barn med kronisk lever- eller njursvikt.
  • Barn med kraftigt nedsatt immunförsvar på grund av sjukdom eller medicinering.
  • Barn med svårinställd diabetes.
  • Barn med ämnesomsättningssjukdomar.
  • Barn med extrem fetma som påverkar andningen.
  • Barn med neurologiska eller neuromuskulära sjukdomar som påverkar andningen.
  • Barn med flerfunktionshinder.

I Finland vaccineras alla barn sedan 2007 kostnadsfritt i åldern 6-35 månader och i USA rekommenderas vaccination till alla barn i åldern 6-59 månader.

Influensavaccin innehåller en mindre mängd äggprotein, men risken för reaktion hos äggallergiska barn bedöms som låg och vaccinet bör kunna ges till barn med måttlig äggallergi. Uttalat allergiska barn med risk för anafylaktiska reaktioner bör bedömas och vid behov vaccineras hos allergikunnig barnläkare.

Friska barn som inte tillhör riskgrupper kan vaccineras om föräldrarna så önskar. Vaccination mot influensa ingår inte i barnhälsovårdens vaccinationsprogram och är därför inte en uppgift för BVC.

Läs mer på Folkhälsomyndigheten - Rekommedation om influensavaccin till riskgrupper

TBE, Tick-borne encephalitis (fästingburen encefalit)

TBE, Tick-borne encephalitis (fästingburen encefalit) sprids huvudsakligen via fästingar. Sjukdomen ses i Sverige framför allt längs ostkusten, och de flesta fallen har smittats inom Upplands och Södermanlands skärgårdar och de östra samt mellersta delarna av Mälaren, där ett antal särskilda riskområden har identifierats.

Flera fall har också rapporterats från Åland. Smittan har blivit vanligare kring Vättern och Vänern. Det är främst permanent- och sommarboende personer som insjuknar. Årligen rapporteras i Sverige cirka 150–200 fall. Sjukdomen är tämligen förekommande i de baltiska staterna och i centrala Europa (framför allt Österrike).

Vaccination brukar rekommenderas till permanent- och sommarboende i riskområden och till personer som vistas mycket i skog och mark i områden med hög smittrisk. Barn under ett år vaccineras inte.

Vaccination mot TBE ingår inte i det allmänna vaccinationsprogrammet i Sverige och ges därför inte på BVC. Vissa landsting erbjuder kostnadsfri TBE-vaccination till barn.

Läs mer på Folkhälsomyndigheten - Sjukdomsinformation om TBE

Vattkoppor

En allmän vaccination mot vattkoppor har diskuterats i Sverige. För närvarande rekommenderas vaccination i syfte att skydda barn med ökad risk. Exempelvis barn med allvarlig, underliggande sjukdom som sätter ned immunförsvaret, till exempel maligna sjukdomar och kronisk njursjukdom.

För att dessa barn inte ska smittas rekommenderas vaccination av syskon och nära kamratkontakter. Bedömningen görs av patientansvarig eller annan sakkunnig barnläkare

Läs mer på Folkhälsomyndigheten - Sjukdomsinformation om vattkoppor och bältros

Resevacciner

Reseprofylax, förutom mot de sjukdomar som ingår i det allmänna barnvaccinationsprogrammet (difteri, stelkramp, kikhosta, polio, heamophilus infuenzae typ b, mässling, påssjuka, röda hund, samt för riskbarn BCG och hepatit B), ska inte ombesörjas av BVC och är inte kostnadsfri.

Observera att barn som ska resa till länder med hög förekomst av tuberkulos, stanna mer än tre månader och som kommer att vara i kontakt med lokalbefolkningen, ingår i definitionen av "riskgrupp för tuberkulos" och ska erbjudas BCG vaccination av barnhälsovården.

BCG-vaccination

Barnet bör ha fått sina ordinarie vaccinationer och ska eventuellt ha ytterligare några, beroende på resmål, resans längd och under vilka förhållanden resan sker. Rekommendationerna om vaccinationer är olika för olika länder och föräldrarna bör diskutera barnets behov av vaccinationer med en resemedicinsk expertis. Familjen hänvisas till vårdcentral, infektionsklinik eller vaccinationsmottagning.

I tveksamma eller svårare ärenden bör infektionsläkare rådfrågas.

Läs mer

Vaccinationsguiden Vaccinationer inför utlandsvistelse

Tidigare vaccinationsprogram

[Vacciner]

Det svenska barnvaccinationsprogrammet genom åren

Många vaccinationer infördes inte samtidigt i hela landet trots centrala rekommendationer. Detta är särskilt tydligt vad gäller difteri och tetanus där vaccination trots rekommendationer under 1940-talet inte fick allmän spridning förrän i mitten av 1950-talet. Vaccinationen mot enbart mässling under 1970-talet fick ett ojämnt genomslag med mycket stora lokala variationer.

Vaccinationerna mot polio och senare mässling-påssjuka-röda hund, hemophilus influenzae typ b och det nya acellulära kikhostevaccinet slog alla igenom inom ett års tid.

Difteri + Tetanus

Program Infördes Upphörde Nuvarande program Gäller sedan
3-12 månader
3 doser
1940-talet, (difteri) 1986
3, 5, 12 månader 1986
Dos 4: 7-8 år  1965
1977
   
Dos 4: 10 år 1977  2007  (barn födda till och med 2001)
 
Dos 4: 5-6 år
Dos 5: 14-16 år
2007
 
 2016

Dos 5: 5 år
Dos 5: åk 8-9
 2016   Dos 4: 5 år
Dos 5: åk 8-9
 2016

 

Haemophilus influenzae B
 Program  Infördes  Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan
3-12 mån
3 doser
 1992   3, 5, 12 mån 1992
Tillägg 2016: Kompletteras fram till 6-års ålder
 2016   Kompletteras fram till 6-års ålder
 2016

 

Pneumokocker
Program Infördes Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan 
3-12 mån
3 doser Konjugatvaccin
2009   3, 5, 12 mån  2009 
Kompletteras fram till 6-års ålder
 2016
Kompletteras fram till 6-års ålder 2016
Efter 2 års ålder
Konjugatvaccin/
Polysackaridvaccin
1994   Riskgrupper 1994

 

Hepatit B
Program Infördes  Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan 
0-1 år eller senare 
3 doser (4 om smittad mor)
1996    Riskgrupper  1996 

 

Pertussis
Program Infördes  Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan 
Helcellsvaccin
3-6 mån, 3 doser
1950-talet  1979     
Acellulärt vaccin
3-12 mån, 3 doser
1996   3, 5, 12 mån 1996 
Acellulärt vaccin
Dos 4: 10 år
2005
(barn födda t.o.m. 2001

Acellulärt vaccin
Dos 4: 5-6 år
Dos 5: 14-16 år
2007  2016 5-6 och 14-16 år, barn födda
från 2002

Acellulärt vaccin
Dos 4: 5 år
Dos 5: åk 8-9
 2016
Acellulärt vaccin
Dos 4: 5 år
Dos 5: åk 8-9
 2016

 

Mässling
Program Infördes  Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan 
18 mån - 12 år, 1 dos, (låg vaccinationstäckning)
1971  1982  Se MPR  Se MPR 

 

Röda hund
Program Infördes  Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan 
12 år flickor, 1 dos 1974  1982  Se MPR  Se MPR 

 

Mässling, Påssjuka, Röda hund (MPR)
Program Infördes  Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan 
18 mån, dos 1 1982   18 mån  1982 
12 år, dos 2
1982 2007 (barn födda t.o.m. 2001)
 
6-8 år, dos 2
2007 2016 6-8 år
barn födda från 2002

Åk 1-2, dos 2
2016    Åk 1-2, dos 2
2016

 

Polio 
Program Infördes  Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan 
9-18 mån
3 doser
1957    3, 5, 12 mån  1986 
Dos 4: 7-8 år 1957 1977    
Dos 4: 5-6 år 1977  2016 5-6 år
Dos 4: 5 år 2016   5 år 2016

 

Humant pappillomvirus (HPV)
Program Infördes Upphörde Nuvarande program Gäller sedan
10 - 12 år
3 doser
flickor födda 1999
och senare
2010
(kom igång
2011/12)
2014 (3 doser)
2 doser
(flickor äldre än 13 år
3 doser)
2015

 

Tuberkulos 
Program Infördes  Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan 
Nyfödda, 1 dos
1940-talet  1975  Riskgrupper  1986
14-15 år med negativt
tuberkulintest, 1 dos
1940-talet 1986    

 

Smittkoppor
Program Infördes  Upphörde  Nuvarande program  Gäller sedan 
Spädbarn och småbarn 1816  1976     

Ordinarie vaccinationsschema för barn födda 1986-2001

 Ålder Difteri, Tetanus,
Pertussis,
Polio och Hib
Mässling, Påssjuka,
Röda hund
Tuberkulos (BCG)  Hepatit B 
 Nyfödda     Till riskgrupper.
Normalt efter 6 månader.
Vid påtaglig risk
vaccination från första levnadsdagarna   
Till riskgrupper.
Från 0 år och uppåt  
 3 mån I  
 5-6 mån II  
11-12 mån III  
18 mån   I    
5-6 år Polio      
10 år Difteri Tetanus Pertussis IV      
12 år   II    

Hemophilus influenzae från 1992; Pertussis från 1996 med dos 4 från 2005. Hepatit-B från 1996.

Testa dina kunskaper

[Vacciner]

Här kan du testa dina kunskaper. Testet är ett komplement till texterna i Rikshandboken i barnhälsovård.

Difteri skulle snabbt kunna spridas till Sverige om vi inte hade ett bra vaccinationsskydd. Finns det antibiotikabehandling för att behandla sjukdomen?

De få personer som drabbats av tetanus (stelkramp) i Sverige på senare år har saknat vaccinationsskydd. Kan man skaffa sig immunitet efter genomgången infektion?

Röda hund orsakas av virus och är för barn och vuxna en ofarlig sjukdom som ibland kan ge ledont. Varför vaccineras barn mot Röda hund?

Symtom vid tuberkulos kan saknas eller vara obetydliga. Långvarig hosta, feber, avmagring, förstorade lymfkörtlar eller erythema nodosum är symtom som skall ge misstankar. Vilka vaccineras med BCG-vaccin?

Tuberkulintest (TST) och BCG-vaccination ska inte betalas av föräldrarna eller någon annan än vårdgivaren. Stämmer detta?

Vid Tuberkulintest (TST) framstår en reaktion som en platt, ojämn något förhöjd induration. Reaktionen ska efter tillverkarnas anvisningar avläsas efter:

Vid eventuell Tuberkulintest (TST) före BCG-vaccination bör indurationens storlek vara:

I de flesta andra länder ingår vaccination mot Hepatit-B i barnvaccinationsprogrammet. Vaccineras alla barn i Sverige?

Smittspridning av pneumokocker (Streptococcus pneumoniae) är vanligare på förskolor och på orter med hög antibiotikaförbrukning bland småbarn.

Vid separat poliovaccination ska vaccinationen ställas in vid:

När bör första dosen mot kikhosta generellt erbjudas (i schemat vid 3 månader)?

Enligt Folkhälsomyndigheten gäller som regel inte att:

När måste det för behörig sjuksköterska finnas läkarordination vid vaccination?