Preventivt språkligt arbete

Betydelsefulla främjande faktorer är att tidigt uppmärksamma barnets vilja att kommunicera, lyssna till barnet, prata tillsammans, sätta ord på och dela det som sker i vardagen, peka i eller läsa bok tillsammans. I lek eller vardagssituationer tillsammans har man störst möjligheter till att locka barnet vidare i den kommunikativa och språkliga utvecklingen.

I hallen när man klär på sig för att gå ut lär vi oss klädesplagg och kroppsdelar, temperatur och väder. När vi leker med bondgårdsdjuren kan vi lära oss allt från djurnamn och prepositioner till svårare grammatiska konstruktioner.

Ta del av föräldrarnas erfarenheter i samvaron med barnet och bekräfta och ge positiv feedback på föräldrarnas engagemang och positiva gensvar och samspel med barnet under BVC-besöken.

Att föräldrar pratar med sina barn har stor påverkan på barnets språkutveckling. Om föräldern pratar mycket och varierat med sitt barn ökar möjligheten att barnet får ett större ordförråd. Hur föräldern anpassar sina samtal med barnet beroende på barnets språkliga nivå och ålder har också en stor påverkan på barnets språkliga utveckling (1, 2).

Det finns kulturella skillnader i hur man pratar med barn. I västvärlden pratar man ofta mycket och med många substantiv, medan i exempelvis afroamerikanska kulturer tycker man att berättandet är det viktigaste. I vissa asiatiska länder är det viktigaste att ha fokus på det som barnet fokuserar på och att svara barnets alla kommunikativa initiativ oavsett om de är språkliga eller med kroppsspråk (3). I vissa kulturer är det andra barn och ungdomar som pratar mest direkt till det lilla barnet. Det finns ingen forskning som visar att de olika språkkulturerna leder till språkliga skillnader hos barnet när hen växer upp.

Hur mycket man pratar med barnet i olika familjer skiljer sig åt i stor utsträckning. Man har sett skillnader mellan olika socioekonomiska grupper. Skillnaderna finns i hur mycket man svarar barnet, bekräftar det barnet säger och berömmer barnet men också kring hur mycket man varierar det man säger. Det finns en studie som visar att när barnet blir fyra år har barnet som lever i en familj med låg socioekonomisk situation exponerats för ca 30 miljoner färre ord än barnet som lever i en familj med hög socioekonomisk situation (4). Men inom grupperna är variationen också stor, vissa familjer som levde i fattigdom pratade lika mycket med sina barn som de som var mest välutbildade, och vissa av de som hade högst utbildning talade lika lite med barnen som de som levde i fattigdom (4, 21). Studien som visar på den stora skillnaden mellan olika socioekonomiska grupper har på senare tid ifrågasatts och nyare studier har visat på att skillnaden inte finns eller är betydligt mindre (22). Det avgörande för barnets språkutveckling är inte föräldrarnas socioekonomiska situation utan hur mycket och hur föräldern pratar med sitt barn (1,5).

Språkliga svårigheter är till stor del genetiska. Det kan innebära att barnet ärver sina föräldrars språkliga svårigheter. Utöver att barnet ärver svårigheterna kan även den miljö barnet växer upp i påverkas eftersom en föräldern med egna språkliga svårigheter riskerar att pratar mindre med sitt barn (6). Därmed påverkas barnet ännu mer.

Ju mer medvetna vi blir om vikten av att ge näring till ett barns växande hjärna genom språkstimulans desto bättre kan vi som samhälle stötta alla barns utveckling (7).

Föräldrarna behöver anpassa sin kommunikation till barnet beroende på barnets ålder och behöver därför ålderspecifikt stöd från BHV (1). Läs mer nedan.

I många län finns samarbeten mellan barnhälsovård (BHV), förskola och bibliotek. Kulturrådets nationella satsning Bokstart bygger på samverkan mellan BHV, bibliotek och förskola och syftar till att tidigt stimulera barns språkutveckling.

I de flesta län finns lokala samarbeten mellan framför allt BHV och bibliotek som syftar till tidig språkstimulering och tidigt läsfrämjande. En del insatser riktar sig specifikt till barn med utökat behov och andra är generella och riktar sig till alla barn oavsett behov. Språkkedjan i region Halland, Språknätet i region Uppsala och Språkstegen i Blekinge och Kronobergs län är exempel på olika lokala satsningar.

En modell, som har prövats på flera håll i landet är att, som avslutning på samtal skriva ut bokrecept eller ge familjen en bok för att belysa vikten av att läsa tillsammans med barnet. Åldersanpassade biblioteksbroschyrer, som sammanfattar och hjälper föräldrarna att komma ihåg det man just har pratat om, kan beställas från närmaste bibliotek. I broschyrerna ges en kort beskrivning av språkutvecklingen i den aktuella åldern samt tips på böcker för både barn och föräldrar. Att samvaro kring böcker kan bidra till ett ökat ordförråd är känt från internationella studier (8, 9).

Hitta språket, en film om små barns språkutveckling - Kodknäckarna är tre små filmer framtagna av Kodknäckarna där man visar hur man kan prata och leka med barnet för att stimulera språkutvecklingen. Filmerna kan man se på sin dator, telefon eller surfplatta. Till filmerna finns också ett informationshäfte med olika förslag på lekar och övningar för språkstimulans. Alla filmer finns översatta till engelska, kurdiska (sorani), arabiska, persiska, somaliska. De kan visas såväl enskilt som i föräldragrupp och bör i båda fallen följas upp med samtal kring det man just har sett. 

Språket utvecklas i huvudsak genom kontakt, kommunikation och samspel med andra. Även om det lilla barnet är kodat att framför allt samspela med andra finns det studier som visar att tv:n påverkar barnets och de vuxnas samspel. Om det i bakgrunden finns en tv på förändras samspelet mellan barnet och föräldern (10).

Skärmen kan användas till mycket exempelvis titta på foton och ha samtal tillsammans, läsa en bok tillsammans eller ha videosamtal med till exempel morfar. En sådan aktivitet är språkfrämjande och kan inte jämställas med att passivt titta på ett tv-program därför kan det bli fel att tala om skärmtid.

Det är av vikt att påminna föräldern om att barnet inte kan lära sig prata genom att ensam titta på tv eller spela spel på surfplatta. Titta på tv och använda surfplattan är sådant som ska göras tillsammans och med program eller appar som är anpassade efter barnets utvecklingsnivå. Barnet ska ha möjlighet till stunder av ostörd tid tillsammans med vuxna i lek eller andra vardagsaktiviteter.

Läs mer i Rikshandboken: Skärmvanor för barn 0-6 år

Förskolan är en viktig samarbetspartner för BHV. När barnets språkutveckling inte utvecklas som förväntat kan förskolans verksamhet och dess personal stödja barnets språkliga och kommunikativa utveckling än mer. Att då dela kunskapen om barnet mellan föräldrarna, förskolan och BHV kan vara av stor betydelse för att gemensamt stödja barnets fortsatta språkutveckling.

Genom att visa och samtala med föräldrarna om hur kompetent barnet är i den aktuella åldern kan BHV hjälpa föräldern att stötta barnets kommunikations- och språkförmåga. Berätta om den kommande utvecklingen och hur föräldrarna kan stötta språkutvecklingen. Genom att ta del av föräldrarnas berättelser ges möjlighet att koppla beskrivningen av barnet till den typiska utvecklingen och vid behov ge individuella råd.

Barnet utvecklas snabbare när föräldern imiterar jollret, pratar på ett barnriktat sätt, och övertolkar det barnet gör som kommunikativt samt förklarar och sätter ord på vad som sker runt barnet (11). Att prata på ett barnriktat sätt med korta ord, många upprepningar, större variation i röstläge gör att barnets språk utvecklas snabbare (12). Det som mest påverkar barnets kommunikation och språkliga förmåga framåt är om föräldern har en responsiv kommunikationsstil (13, 14, 15). Det innebär att föräldern är lyhörd, uppfattar och besvarar barnets kommunikationsförsök. Att föräldrarna tolkar och hjälper barnet med dess känslor, har gemensam uppmärksamhet med barnet och ger språklig stimulans på barnets språkliga nivå kan hjälpa barnets utveckling framåt (13, 14, 15). Att pratläsa pekböcker på ett sätt som lockar barnet utvecklar den språkliga utvecklingen.

Barnet lär sig genom imitation. Att tillsammans med barnet göra "imse vimse spindel", klappa händerna och kasta slängpussar hjälper språkutvecklingen. När man lär barnet vinka hej och hej då lär man barnet språkliga symboler på ett enkelt sätt. Det är betydelsefullt att föräldrarna sätter ord på det som sker kring barnet, i badet, under måltid, när barnet kläs, vart man ska och var man är.

Om föräldrar pratar mycket med sitt barn (1), har gemensamt fokus med barnet (16) och använder gester för att förtydliga betydelsen av ordet (17) får barnet de bästa möjligheterna för en stark språklig utveckling.

Föräldrarna kan nu utöka barnets uttryck till hela fraser. När barnet säger "vov" utökar föräldern med, "Ja! Där är hunden VOV VOV." Barnets språkliga utveckling gynnas av att man läser tillsammans. Läsningen ska ske utifrån barnets intresse och nivå. Om barnet är ointresserat eller föräldern har en ovilja till att läsa kan egna foton, på papper eller skärm, fungera på samma sätt som en bok. Det kan vara ännu enklare att samtala tillsammans med stöd av bilder på barnet, vänner och släktingar.

Om barnet pratar lite är det av vikt att föräldrarna tolkar barnets gester och uttryck kommunikativt. Man kan även vänta in barnets initiativ, ge valmöjligheter och undvika ja- och nej-frågor. Hjälp föräldrarna att se allt barnet uttrycker så att föräldrarna ser barnet som en kommunikativ person.

I leken utvecklas vi mest. I billek, docklek eller när vi tillsammans sorterar tvätten stimuleras barnets språk, ordförrådet utökas och fraserna förlängs. När den vuxna bjuder in barnet i samtal på lika villkor och utvecklar barnets prat stimuleras barnet. När det barnet sagt upprepas av den vuxna – men korrekt, utökat och mer komplext – får barnet signaler om att ha blivit förstådd och får stöd i den språkliga utvecklingen. Den vuxna ska vara sparsam med instruktioner så som "peka-på" och ja-och-nej-frågor till barnet. De metoderna kan göra barnet passivt och den vuxna styrande. Att i stället ställa frågor som gör att barnet kan välja utvecklar barnets språk. "Vill du ha banan eller äpple?" uppmuntrar språkutvecklingen mer än "vill du ha banan?".

Barn börjar tala olika tidigt. Om barnet visar lust att kommunicera, har en god språkförståelse och själv använder några ord som förstås i familjen ska föräldrarna inte oroas.

Elder med kollegor har i en studie visat att när barnet inte pratar som förväntat förändras föräldrarnas prat till barnet. De blir mer styrande och pratar mindre till barnet (18). Det kan bli en negativ spiral, föräldrarna kräver mer, det gör att barnet tystnar än mer. Därför är det extra viktigt att de familjerna får råd och ytterligare stöd i hur de kan på ett mer positivt sätt kommunicera med barnet. Om föräldrarna pratar med barnet varierat med mer ovanliga ord och på ett mera avancerat sätt än med det yngre barnet gynnar det barnets ordförråd (1).

Det är fortsatt viktigt att lyssna på barnet, vad hen har att berätta och att fråga om. Föräldrarna kan behöva säkerställa att de har barnets fokus när de pratar. Nu som tidigare är det viktigt att turas om i samtalet och att vara en god förebild för barnet. Ta gärna pauser i samtalet så att barnet hinner ta sin tur. Barnets språk utvecklas fortfarande framför allt i samspelet med vuxna, vilka hjälper barnet till ett mer komplext språk. Högläsning är en bra metod, eftersom man där möter ord som sällan används i hemmet.

Barnets språkförståelse är mycket utvecklad och nu kan föräldern ge barnet längre instruktioner. Det hjälper barnet att utveckla språkförståelsen i den miljö barnet känner igen mest. Föräldrarna kan då exempelvis i dukningssituationen lära barnet lägesbegrepp, som till exempel i, på, under, framför, bakom, och antal.

Om föräldrarna berättar mycket för barnet gynnar det barnets språkutveckling. Barnet får lättare att berätta själv om hen får höra många berättelser. Om man pratar och berättar om barnets egna upplevelser, det barnet har gjort eller ska göra blir hen intresserad och har större fokus på berättelsen (1). Fortfarande är det lättast att lära det man har fokus på och är intresserad av.

Språklig medvetenhet är ett viktigt steg mot läs- och skrivinlärningen. Barnet börjar förstå att ord inte bara har ett innehåll utan också en form. Banan, bil och bak börjar med samma bokstav. Ett tåg är långt men ordet är kort. Ko och sko slutar lika. Detta har visats vara avgörande för en framtida läs- och skrivutveckling (19).

Föräldrarna bör nu lustfyllt tala om att orden har en betydelse och en form, och leka språkstimulerande lekar. Att fortsätta läsa tillsammans ger barnet en naturlig relation till det skrivna ordet. Det gäller så väl faktaböcker, som serietidningar och barnböcker.

För barn i denna ålder finns många pedagogiska appar till surfplattor som hjälper barnet att tillägna sig det skrivna språket. Självklart ska aktiviteten vid surfplattan ske tillsammans med den vuxna så som att titta på foton på barnet eller anhöriga och prata om upplevelserna. Att turas om att spela spel tillsammans gör att man delar erfarenheten och då även samtalar om det man gör.

Det är av allra största vikt att barn redan i förskoleåldern får erfarenhet av att leka med språket. Det kan vara genom att hitta ord som rimmar, komma på ord som börjar på olika bokstäver, eller att dela upp ord i olika ljud. De barn som saknar den erfarenheten får vanligen svårare att lära sig att läsa och skriva (20).

Referenser - Preventivt språkligt arbete