• Du har valt: Sörmland

Hörsel och lekaudiometri - undersökning

SOMATISKA UNDERSÖKNINGAR

Vid varje besök på BVC ska man fråga hur föräldrarna uppfattar barnets hörsel. Vid fyra års ålder genomförs en lekaudiometri.

Varför görs hörselundersökning och lekaudiometri?

Hörsel är en förutsättning för att ett talat språk ska kunna utvecklas. På BVC efterfrågas vid varje besök hur föräldrarna uppfattar barnets hörsel. Vid fyra års ålder genomförs i de allra flesta regioner i Sverige en lekaudiometri (1). Hörselbanorna är beroende av hörselstimulans för sin utveckling och språkcentrum behöver aktiveras tidigt.

Till hörselskadade och döva barn finns stora möjligheter till hörselhabilitering i form av ljud- och talträning, psykologiskt omhändertagande, anpassning av den akustiska miljön, teckenspråk och med hjälp av teknisk habilitering med hörapparater eller cochleaimplantat förbättra förutsättningarna för hörseln. Eftersom tidig behandling är avgörande är det av största vikt att identifiera barn med hörselskador så tidigt som möjligt.

Samtliga regioner i Sverige erbjuder hörselscreening (OAE) till alla nyfödda barn. Det är viktigt att vara medveten om att det finns begränsningar med nyföddhetsscreeningen och att inte alla hörselskadade barn upptäcks här (2). Hälften av barnen med hörselskador debuterar senare under barndomen (3). Man måste också vara medveten om att screeningmetoden kommer att ge en del falskt positiva svar, det vill säga att hos vissa barn som inte passerar neonatalscreeningen kommer utredningen visa att de har normal hörsel.

Barn med ökad risk

Från BB går remiss till audiologisk avdelning eller öron- näs- och halsmottagning för barn med ökad risk för hörselnedsättning. Här ingår barn med:

  • extrem prematuritet <28 v + 0
  • genomgången meningit
  • uttalad gulsot
  • uttalad syrebrist
  • familjehistoria av barndomshörselskada
  • infektioner under graviditeten (CMV, Rubella, Syfilis, Toxoplasma)
  • neonatal intensivvård mer än 5 dagar
  • missbildningar i huvud- och halsområdet
  • syndrom och sjukdomar som kan omfatta hörselnedsättning.

Efter neonatalperioden ska barnet ha remiss för hörselundersökning (sker via behandlande läkare) i följande fall:

  • skalltrauma där hörselnedsättning kan misstänkas
  • ototoxiska läkemedel till exempel vissa cytostatika
  • barn med syndrom där hörselnedsättning kan ingå
  • barn med psykiska funktionshinder där hörseln är svårbedömd
  • meningit
  • komplikationer till otit/otosalpingit.

Remiss för hörselundersökning utfärdas från BHV för följande barn:

  • Barn som man vid inskrivningen upptäcker inte har genomgått hörselscreening på BB.
  • Barn som inte passerar hörselscreening på BVC.
  • För utlandsfödda barn saknas ofta dokumentation ifall de är hörseltestade och i många länder genomförs inte neonatal hörselscreening. Nyinvandrade och internationellt adopterade barn remitteras till audiologisk avdelning eller öron-, näs- och halsmottagning för hörselundersökning om de är under fyra år. Är barnen fyra år eller över görs sedvanlig hörselscreening på BVC. 
  • Svårtestade barn (osäkra resultat, barn med beteendestörningar eller funktionsnedsättning som försvårar mätningen).
  • Om någon misstänker att barnet hör dåligt. Observaera att om det finns misstanke att barnet inte hör bra ska det remitteras för hörselundersökning även om det klarat hörselscreening.

Hörselbedömning inom barnhälsovården

Vid varje besök på BVC efterfrågas hur föräldrarna uppfattar barnets hörsel, då föräldrarnas uppfattning är viktig. Det gäller särskilt om de uppfattar att barnet inte hör bra. Omvänt är det däremot inte tillförlitligt, ett barn som är gravt hörselskadat eller dövt kan ändå uppfattas som hörande av föräldrar. Fråga om barnet reagerar på starka ljud (sprätter till, börjar gråta, vaknar och så vidare). Samtala kring barnets kommunikation: först hur det jollrar och hur det uppmärksammar tal och senare hur barnet sätter ihop ord och pratar. En försenad språkutveckling kan vara tecken på hörselnedsättning och barnet bör hörselundersökas.

Läs mer i Rikshandboken om kommunikation, språk och tal.

8 månaders undersökning

Kommunikationsanamnes

  • Tycker föräldrarna att barnet hör normalt?
  • Reagerar på telefonsignal – dörrklocka?
  • Reagerar på röster, musik?
  • Kan barnet lokalisera varifrån ett ljud kommer?
  • Vänder sig barnet mot ljud?
  • Roas av sina egna ljud?
  • Börjat jollra med stavelser (till exempel da-da, ma-ma)?
  • "Pratar" med sina närmaste?
  • Har barnet haft öroninflammationer?
  • Finns det hörselskador som debuterat i barndomen inom familjen (syskon, föräldrar, far- och morföräldrar)?

Remiss för hörselundersökning om

  • föräldramisstanke om hörselnedsättning
  • barnet inte jollrar
  • barnet inte reagerar på ljud
  • barnet är ointresserat av röster
  • barnet inte kan lokalisera ljud
  • barnet inte genomgått neonatalscreening
  • det finns misstanke om ärftlig hörselnedsättning inom familjen där hörselskadan debuterat i barndomen (observera att remissen inte ska utgå i de fall familjemedlemmar har bullerskador, åldersnedsättning eller annan hörselnedsättning som debuterat i vuxen ålder).

Remiss till öron-, näs- och halsmottagning (ej audiologisk avdelning) om barnet har haft tre öroninfektioner.

4-års undersökning

Vid 4-årsundersökningen utförs lekaudiometri (3, 4). Otoskopi och tympanometri utförs om rutiner finns på BVC.

Metod

Ljudnivån i testlokalen påverkar resultatet och därför är det viktigt med ett tyst rum. Hörselmätning utförs med en audiometer med ljudisolerade hörlurar.

För olika frekvenser (tonhöjder) bestämmer man den lägsta ljudstyrka som barnet kan uppfatta. Ljudstyrkan mäts i decibel, dB. Den lägsta ljudstyrkan som man mäter vid screeningundersökning på BVC rekommenderas i detta dokument vara 25 dB.

Den person som mäter ska ha genomgått adekvat utbildning för att utförandet ska bli korrekt och för att kunna tolka svaren. För utförlig beskrivning av utförandet, se Manual hörselscreening, De frekvenser som undersöks är 500, 1 000, 2 000, 4 000 och 6 000 Hz.

Bedömning

Ett barn med normal hörsel uppfattar 25 dB över alla frekvenser. Enstaka, små avvikelser från normalt resultat accepteras. Om avvikelserna uppgår till remisskriterierna, se nedan, har barnet inte passerat hörselscreeningen.

Barn som inte passerar undersöks med otoskopi och gärna tympanometri för att vaxpropp eller sekretorisk otit ska upptäckas. Bedömning av resultatet och vid behov behandling (vaxborttagning respektive otoventbehandling eller expektans vid sekretorisk otit) görs i samarbete med BHV-läkare eller primärvården så snart som möjligt. Förnyad hörselmätning görs inom 2-3 månader.

Barn som inte vill medverka eller är mycket osäkra kallas för förnyad mätning.
I journalen antecknas varför hörselmätningen inte lyckades. BHV har ansvar för att barnet kallas igen.

Om barnet inte klarar hörselmätning vid omtest remitteras det till hörselvården för hörselmätning enligt lokala rutiner.

Remisskriterier

Remisskriterier vid screening 25 dB vid frekvenserna 500 till 6000 Hz
Nivåerna fastställda vid Svensk medicinsk audiologisk förenings (SMAF) styrelsemöte 20140922:

Oberoende av resultat remitteras:

  • Svårtestade barn där resultatet är osäkert
  • Barn med bristande språkutveckling
  • Vid föräldramisstanke om hörselnedsättning

Remissen bör förutom resultatet av hörselscreeningen innehålla information om barnets subjektiva hörsel, språkutveckling, hereditet för hörselnedsättning, om barnet har någon sjukdom, samt resultat av neonatalscreening. Innehållet i remissen är viktigt för prioritetsbedömningen för hörseltest. Observera att vid misstanke om grav hörselnedsättning måste detta framkomma av remissen så att barnet hörseltestas och får ett adekvat omhändertagande så fort som möjligt.

Observera att inte alla kommuner och heller inte alla friskolor erbjuder generell hörselundersökning via skolhälsovården. Man kan alltså inte förutsätta att ett barn kommer att hörselkontrolleras i skolan. Likaså skiljer sig rutinerna åt hur riskbarn följs upp inom hörselvården på sjukhusen. Ta alltså inte för givet att barnets hörsel automatiskt kommer att kontrolleras av annan instans.

Den presenterade rekommendationen är en basal nivå av förebyggande hörselvård som bör erbjudas alla barn i Sverige oberoende av bostadsort. Dock kan vårdkedjor se olika ut i olika organisationer. Rikshandbokens riktlinjer kan justeras utifrån lokala rutiner och förutsättningar.

Regionala tillägg finns, men inte för ditt val

Till toppen av sidan