Språkundersökning och screening

0 - 3 månader

Redan vid de första besöken på BVC pratar vi om och undersöker barnets kommunikation med bedömning av svarsleende och svarsljud vid 6-8 veckor. När du pratar med barnet och söker blickkontakt ska barnet svara dig med svarsleende och trivselljud. Om barnet inte svarar dig bör du utesluta synsvårigheter eller hörselnedsättning, samspelssvårigheter mellan förälder och barn eller depression hos föräldern. Diskutera i ditt BHV-team, konsultera läkare eller psykolog.

3 - 5 månader

Undersök vidare om barnet låter med varierade vokaler samt följ upp undersökningen av svarsleende och svarsljud. Om barnet fortfarande inte låter varierat och ger svarleende eller svarsljud följs riktlinjerna från 6-8 veckor.

6 månader

Nu ska barnet ha ett nyanserat joller. Barnet jollrar med olika vokaler efter varandra och kan också glida mellan olika vokaler. Nu kan joller med konsonant och vokal förekomma.

8 månader

Nu ska barnets joller ha utvecklats till ett mer varierat joller (jämfört med vid 6 månader) med olika konsonanter och vokaler tillsammans. Är hen intresserad av att ha en pratstund med dig? Hen ska ge ögonkontakt och visa intresse för kontakt med förälder. Lek tillsammans med barnet med en boll, "tappa" den sedan och se om hen letar efter bollen och även tar ögonkontakt med dig.

Gör uppföljning och diskutera gärna i ditt BHV-team, konsultera läkare eller psykolog om:

• Barnet inte jollrar.
• Barnet är ointresserad av samtalet.

Skicka remiss för hörselbedömning om: 

• Barnet inte jollrar.
• Barnet är ointresserad av röster.
• Barnet inte reagerar på ljud.

Läs mer i Rikshandboken: Hörsel och lekaudiometri.

10 månader

Barnet ska kunna ha gemensamt fokus på en sak och förstå att man kan be om saker genom pekning eller genom att sträcka sig mot saken och sedan titta på samtalspartnern. Barnet ska förstå flera ord och tycka att tittut-lek är roligt.

Med två klossar testas om barnet kan imitera det som sker. Slå klossarna mot varandra i samspel med barnet. Gör barnet aktiviteten tillsammans med dig? Imiterar barnet dig? Imitation är en viktig faktor i språk- och kommunikationsutvecklingen. Det är så vi lär oss genom att se vad andra gör och göra lika.

Kontrollera barnets språkförståelse genom att fråga "var är lampan/boken/bollen?" Det är då av vikt att barnet inte har fokus på saken innan du frågar. Om barnet endast försöker upprepa ordet utan att se mot saken ska du testa med att fråga efter en annan sak. Hen ska visa att hen har förstått frågan. Om barnet inte följer din instruktion fråga föräldrarna om hen förstår språkliga instruktioner hemma.

Testa vad som händer om du gömmer ditt ansikte för barnet och leker tittut. Reagerar hen?

Jollret ska vara välutvecklat. Om barnet ännu inte har ett varierat stavelsejoller så som "äjä", "nana", "ba" ska hen följas ytterligare. Logoped ska kontaktas om barnet inte utvecklar joller trots god hörsel. Det hörselskadade barnet kommer inte att utveckla det mer avancerade jollret på samma sätt som hörande barn, då kommer jollerutvecklingen att avstanna och inte likna det egna språket. Sambandet mellan sen jollerdebut och sen språk- och/eller uttalsutveckling har påvisats i flera studier (1).

Gör extra uppföljning och diskutera i ditt BHV-team, överväg även vidare remittering till logoped, psykolog eller läkare, om:

• Barnet inte imiterar lek med klossar.
• Barnet inte söker efter bollen du gömt.
• Barnet inte följer din instruktion.
• Barnet inte tycker att tittutleken är rolig.
• Barnet inte har stavelsejoller.

Läs mer i Rikshandboken: Psykomotorisk utveckling 10 månader.

12 månader

Nu ska den språkliga och kommunikativa undersökningen som gjordes vid 10 månader följas upp. För barn som ännu inte jollrar varierat i kombinationerna med vokaler och konsonanter eller inte kommunicerar med gester och blickkontakt ska vidare remittering till logoped, psykolog och/eller läkare övervägas. Diskutera barnet i ditt BHV-team.

Vid 18-månader kommer den första egentliga undersökningen av barnets språk- och kommunikationsförmåga. Denna undersökning kan ske från 17 till 19 månader. Barnet ska ha cirka 8-10 ord eller uttryck. Ljudhärmande ord/läten, så som brum för bil och vov för hund, räknas som ord. Orden ska komma ofta och användas kommunikativt. Om barnet bara repeterar vad någon annan sagt räknas det inte som ett ord.

För det flerspråkiga barnet ska orden på de olika språken räknas samman i denna ålder. Exempelvis: om barnet säger vovve på svenska och dog på engelska ska detta räknas som två ord.

Ännu viktigare än de talade orden är om barnet förstår. Barnet ska förstå fler än 8- 10 ord och kunna peka ut kroppsdelar, De allra flesta barn förstår betydligt fler ord än 8-10. Testa om barnet kan följa en enkel instruktion genom att be hen hämta en sak. Be också barnet peka ut kroppsdelar.

Barnet ska nu sedan länge kunna titta på en sak och sedan tillbaka på sin samtalspartner, det som benämns som gemensamt fokus. Att prova om barnet leker låtsaslek kan ge starka signaler om barnets framtida språkliga utveckling. Kanske kan den typen av lek uppmärksammas i väntrummet, om barnet exempelvis har bjudit föräldern på låtsasfika. I en norsk studie har man sett att språkförståelsen och förmågan till låtsaslek förutspår kommande språklig utveckling mer än antalet ord barnet använder (2). Att se hur barnet kommunicerar under besöket kan ge viktiga ledtrådar om barnet har intresse av kommunikation och uttrycker sig med gester, blickkontakt eller ord.

Om föräldrarna uppger en eller flera av nedanstående punkter ska barnet följas upp efter två till tre månader eller remitteras direkt till logoped, för hörselbedömning eller till psykolog.

Att barnet inte:

• talar 8-10 ord
• förstår fler än 8-10 ord
• inte förstår instruktioner
• leker låtsatslek.

Ge råd kring hur man lockar barn att kommunicera och hur man kan stötta den kommunikativa och språkliga utvecklingen framåt. Diskutera i ditt BHV-team.

Läs mer om tidig stimulans av lek och språk- och kommunikationsförmåga.

Variationerna inom den typiska utvecklingen är stora. Barnet bör vid cirka 2 års ålder börja uttrycka sig i talat språk. Ofta är det uttalssvårigheter som föräldrar och omgivningen ser, det är lätt att höra och identifiera när talet brister. Att samma barn kan ha ett litet ordförråd och pratar i korta meningar kan vara betydligt svårare för omgivningen att höra och förstå. Trots att det är just de brister som är allvarligare. Ljuden kommer ofta av sig självt.

Språkförståelsebrister är det som är absolut viktigast att identifiera. Det hindrar barnet mest och förutspår även den kommande språkliga utvecklingen. Det är ovanligt att föräldrar upplever att barnet inte förstår. I vana situationer har barnet stor hjälp av sin situationsförståelse och den ickespråkliga kommunikationen. Föräldrarna anpassar sitt språk och sin kommunikation till barnet. Detta gör att barnets bristande språkförståelse döljs. Det gör det än viktigare att omgivningen reagerar.

Språkliga svårigheter är ofta ett första symtom på större svårigheter och ofta förekommer språkliga svårigheter tillsammans med exempelvis autismspektrumtillstånd, koncentrations- och utvecklingsavvikelser (3, 4, 5). I svenska studier har man sett att cirka 60 procent av de barn som remitterades för språkliga svårigheter vid 2,5 år hade neuropsykiatriska och utvecklingsneurologiska diagnoser när de var sex till sju år (6, 7). Vid avvikelse bör föräldrarna därför också erbjudas remiss till barnhälsovårdspsykolog.

För de barn som utöver språkliga svårigheter har andra svårigheter så som exempelvis beteendesvårigheter är det särskilt viktigt  att barnet får kontakt med både logoped och barnhälsovårdspsykolog.

Den första formella språkscreeningen sker vid 2,5 eller vid 3 år (8). I Sverige används två olika vetenskapligt utvärderade metoder; "Språkscreening vid 2,5 års ålder " framtagen av Carmela Miniscalco (9) och "Språkscreening vid 3 år" (10) framtagen av Monica Westerlund.

I Manual Språkscreening 2,5 års ålder - vgregion.se används leksaker och i "Språkscreening vid 3 år" används fotografier. Screeningarna kan göras två månader före eller efter rekommenderad ålder (2:3–2:8 respektive 2:10–3:2). I en nyligen publicerad artikel konstateras att ”Språkscreening vid 3 år (Westerlund)” även kan användas vid 2,5 år men med vissa modifikationer i remisskriterierna (11). Manualen för”Språkscreening vid 3 år (Westerlund)” kommer därför att uppdateras.

Båda metoderna är utformade för att identifiera barn med stora svårigheter gällande språk- och talutveckling. Det är av yttersta vikt att göra testet enligt manual. Om man gör på ett annat sätt än vad som står i manualen kan man inte vara säker på att screeningen hittar de barn som ska hittas. Barn som är blyga kan hindras av benämningsuppgifter, men klarar oftast att utföra språkförståelseuppgifterna där de kan svara genom att peka på en bild eller ge en sak. För att inhämta föräldrarnas bild av barnets språkliga förmåga används föräldrafrågor i de båda metoderna.

Föräldraoro ska alltid tas på största allvar. Remittera barnet eller konsultera logoped även om du känner dig tveksam utifrån dina observationer. I de fall där föräldrarna är oroliga enbart för barnets uttalsutveckling kan du hjälpa föräldrarna genom att berätta hur barn förväntas tala i denna ålder. I vissa län har logopedmottagningen en rådgivningstelefon som du även kan rekommendera till föräldrarna. Remissen bör, utöver din bild av barnet, kompletteras med föräldrarnas beskrivning av sådant som de upplever att barnet inte kan. Det är oftast av stor vikt att kontakta förskolan för att inhämta deras bild av barnets språk och kommunikation.

I både "Språkscreening vid 2,5 års ålder" (9) och "Språkscreening vid 3 år" (10) inhämtas uppgifter om hur barnet talar. Remittering ska bara ske om barnet är svårförståeligt för familjen eller har grava talsvårigheter till exempel om talet bara består av vokaler, om många ord börjar på vokal eller h, om de flesta konsonanterna uttalas långt bak i munnen (så som titta blir kika, dum blir gum). Följ de riktlinjer som finns i ditt län.

De två språkscreeningarna har olika remisskriterier men bedömer samma språkliga komponenter:

Språkscreening vid 2,5 års ålder  (Miniscalco)

Vid 2,5 år ska barn remitteras till logoped om barnet:

• har ett ordförråd på färre än 25 ord
• saknar tvåordssatser
• inte förstår enkla uppmaningar
• om det finns föräldraoro angående barnets tal-, språk- och kommunikationsförmåga.

Barn som har 25-50 ord eller medverkar dåligt men verkar förstå bra ska följas upp vid tre år.

Vid behov finns Frågeformulär till föräldrar språkscreening vid 2,5 år - svenska - Västra Götalandsregionen

Vid 3 års ålder ska barn remitteras till logoped om en eller flera av nedanstående punkter uppfylls:

• Att barnet saknar treordssatser.
• Att barnet inte förstår uppmaning i två led.
• Eller om barnet är så svårförståeligt för familjen att bara ena föräldern eller ett syskon förstår.

Vid behov finns Frågeformulär till föräldrar språkscreening vid 2,5 år - olika språk - Västra Götalandsregionen

Språkscreening vid 3 år (Westerlund)

Vid tre år ska barn remitteras vidare till logoped om:

• Barnet inte visar att det förstår minst tre av fem standardiserade frågor.
• Sjuksköterskan inte hör barnet prata i minst treordssatser.
• Om barnet inte medverkar trots två observationsförsök.
• Eller om barnet är mycket svårförståeligt - även för föräldrarna.
• Om föräldern uppger att barnet inte förstår instruktioner utan att föräldern förtydligar genom gester.
• Barnet inte talar i treordssatser.
• Om föräldern är orolig för barnets språk och/eller kommunikationsutveckling.

På vissa håll i Sverige finns mer standardiserade undersökning av språk- och talförmåga för 4-åringen (16, 17) . Barn utvecklas olika och barn kan klara språkscreeningen vid 2,5 år men ändå ha språkliga svårigheter nu när barnet förväntas uttrycka sig och förstå på en högre nivå.

Testa om barnet förstår flerledade instruktioner så som "ge mig ett gem och pappa en penna". Barnet ska kunna grundfärgerna. Be barnet berätta vilka färger det är på klossarna, gemen eller pennorna. De färger som ska testas är: röd, blå, grön och gul. Om barnet inte kan benämna färgerna, testa om hen förstår orden genom att be barnet ge dig en blå kloss, en röd kloss och så vidare.

Fråga föräldrarna om barnet leker tillsammans med andra barn, här menas aktiv gemensam lek inte parallell- eller brevidlek. Jagalekar ses ofta av föräldrarna som görs gemensamt med andra barn. Jagalek är dock inte en gemensamlek.

Läs mer på 1177: Leken som lär

Barnet ska kunna hålla "den röda tråden" i berättande. Historien ska ha en början, en mitt och ett slut. Berättelsen ska knytas ihop så att lyssnaren kan förstå vad som händer när och varför. Om inte lyssnaren förstår ska barnet ge mer information. Berättarförmågan har ett starkt samband med barnets språkliga utveckling och kan förutspå barnet läs- och skrivutveckling och läsförståelse (18).

I denna ålder remitteras många barn med ljudsvårigheter till logoped. Att barnet har svårt att säga svårare ljud så som sje-, tje- och r-ljud och konsonantkombinationer (till exempel sk-, st-, tv- och fj-) är normalt för åldern. Berätta för föräldrarna vilka språkljud barnet bör kunna i denna ålder, och vilka barnet kan ha fortsatt svårt för i denna ålder trots en normal utveckling. Övriga ljudavvikelser än de angivna ovan kan remitteras till logoped, men se dina lokala riktlinjer i första hand.

Remiss till logoped skickas om barnet:

• Inte verkar förstå talat språk.
• Inte förstås av andra än familjen.
• Har försenad/avvikande språkljudsutveckling.
• Har försenad/avvikande grammatikutveckling.
• Har försenad begreppsbildning och litet ordförråd.
• Stammar enligt beskrivning.
• Eller om barnets föräldrar är oroliga för barnets tal och språk.

Nu kallas barnet till det sista hälsobesöket före skolstart. Vid fem år finns sällan en rutinundersökning vad gäller språket och talet (8). De flesta barn med svårigheter bör ha identifierats tidigare. För barnet väntar den stora utmaningen med läs- och skrivinlärningen.

En sammanfattande undersökning av barnets språkutveckling ska göras baserad på såväl föräldrarnas som förskolans uppfattning och som förstås kräver en uppföljning från föregående besök av sådana förmågor som ännu inte hade etablerats.

Femåringen ska nu kunna berätta begripligt och sammanhängande, så att hen kan förstås utan att lyssnaren har förkunskap om det som berättas. Du kan testa barnets förmåga genom att be hen berätta om en bild som illustrerar flera händelser. Berättar barnet det centrala i bilden? Används korrekt grammatik det vill säga ordföljd och böjningsmönster? Förstår du berättelsen, både baserat på barnets språkljud och på barnets språkliga användning?

Barnet ska kunna leka med jämnåriga, om hen helst leker med äldre eller yngre kan det tyda på att barnet har svårt att läsa av de sociala koderna. Ni ska turas om att prata och barnet ska nu kunna vänta på sin tur.

Barnet bör nu också ha utvecklat en språklig medvetenhet som innebär att hen kan hitta på rimord, uppfatta vilket språkljud ord och namn börjar på.

Remiss till logoped skickas om:

• Barnet inte kan berätta sammanhängande och begripligt.
• Ordförrådet upplevs som litet.
• Barnet måste söka efter orden.
• Det finns avvikelser i barnets grammatik förutom svårare böjningar (så som bära, bar och burit) eller svårare och ovanliga satskonstruktioner.
• Barnet har uttalssvårigheter förutom sje-, tje- r- eller kombinationer mellan olika konsonanter.
• Barnet stammar enligt beskrivning
• Barnet har svårt att tugga hård mat som morötter eller hårt bröd.

För barn med brister i sin kommunikativa och språkliga utveckling arbetar logopeden med att både träna tal- och språkförmåga och med att underlätta för barnet att uttrycka sig. Föräldrar ges också stöd i olika strategier, sätt och metoder för att stötta och utveckla barnens kommunikativa förmåga. Ofta ges rekommendationer kring att locka barnet till mer blickkontakt och gemensamt fokus. Föräldrariktade interventioner ges ofta när barnet är yngre eller har stora svårigheter. Det hjälper barnet mer än barnriktade insatser eftersom det påverkar barnets samtalspartners i vardagen. På så sätta kan föräldrarna stötta barnets kommunikationsutveckling var stund i vardagen.

Att ha ögonkontakt med den man pratar med, är oerhört viktigt för kommunikationsutvecklingen. Det är av yttersta vikt att barnet med en språkstörning har en omgivning som stödjer barnet – en kommunikativ miljö – med personer som är lyhörda och hjälper barnet lagom.

Många barn och familjer rekommenderas att använda tecken som stöd, bildstöd för kommunikationen och hjälpmedel som surfplattor med speciella appar som fungerar som ett komplement till det talade ordet. Upprepade studier visar att dessa komplement som kallas AKK (Alternativ och Kompletterande Kommunikation) ökar barnets tal och användning av språk (19).

Referenser - Språkundersökning och screening