Barns sömn

SÖMN

Sömnen ser olika ut i olika åldrar. Främja utvecklingen av en god sömn och förebygg sömnsvårigheter genom samtal, information och vägledning utifrån varje enskilt barn och familjs behov.

För alla

Främja utvecklingen av en god sömn och förebygga sömnsvårigheter hos barn genom samtal, information och vägledning utifrån varje enskilt barn och familjs behov. Föräldrarnas iakttagelser och frågor uppmärksammas, utforskas och bemöts samt följs upp vid nästa besök.

Tidig information och samtal med föräldrar generellt om:

  • Sömnens betydelse
  • Sömnbehov i olika åldrar
  • Fakta om hur barn och vuxna sover
  • Att främja en god sömn
  • Samsovning

För alla vid behov

Erbjuda ett utökat stöd till de föräldrar som upplever att barnets sömn är ett problem.

När barnets sömn blir ett problem

Stödet kan bestå av:

  • Föräldrastöd om sömn inklusive noggrann anamnes och information om  föräldrastöd - vägledning och insater.
  • Att inte låta ett barn skrika sig till sömns
  • Dagsömn
  • Uppföljande kontakter 

För alla vid behov

Vid kvarstående eller ökade problem erbjuds fortsatt individuellt stöd, bedömning eller behandling genom kontakt med eller remiss till annan vårdgivare till exempel psykolog för BHV, barnläkare eller läkare på vårdcentral.

Sömnens betydelse

Sömnen ger kroppslig och psykisk vila, tillväxthormon utsöndras under djupsömnen och vårt immunförsvar återhämtar sig. Minne, koncentration och uppmärksamhet har samband med sömnens mängd och kvalitet. Vår inlärningsförmåga kan påverkas. Vi bearbetar sinnesintryck och upplevelser när vi sover. Sömnbrist kan göra både barn och föräldrar trötta och irriterade och påverkar hur vi kan och orkar samspela med andra.

Sömnbehov i olika åldrar

Sömnen ser olika ut i olika åldrar, och behovet av sömn varierar mellan individer såväl hos vuxna som hos barn. Åldern för när barnet börjar sova mer sammanhängande på natten varierar, liksom små barns fortsatta behov av sömn under dagen.

  • Ett nyfött barn sover vanligtvis ca 16 – 18 timmar per dygn, vaknar och äter med 2-4 timmars mellanrum under dygnet. Hunger och mättnad styr sömnen mer än ljus och mörker. Magsäcken är liten och distensionen av magsäcken har betydelse för hur länge barnet håller sig mätt. När barnet blir lite äldre behöver det äta mer sällan.
  • Vid omkring 3 månaders ålder kan barnet ha kommit in mer regelbundna sömnperioder som liknar en dag/nattrytm.
  • Vid 6-12 månaders ålder sover barnet vanligtvis 14-16 timmar per dygn, med ett successivt längre sömnpass på natten. Ett barn har vid 4-6 månaders ålder ofta ett långt sömnpass om 5-6 timmar nattetid.
  • När barnet är mellan 1-2 år är sömntiden ca 13-14 timmar per dygn. Flertalet barn går från att sova två gånger till att sova en gång på dagen mellan ett och två års ålder.
  • Vid 2-6 års ålder sover barnet ungefär 12-13 timmar per dygn.

Att främja god sömn

Föräldrars kunskap om och förväntningar på barns sömn spelar roll vad gäller att främja god sömn och förebygga problem.
Små barn lär sig genom upprepning - upprepning bildar mönster som gör världen förutsägbar. Rutiner hjälper barnet att göra världen trygg vilket kan vara extra viktigt vid insomningen som innebär en separation för barnet. Barn är konkreta i sitt tänkande så om pyjamasen tas på varje kväll kommer den att förknippas med sömn.

Redan vid 3-4 månaders ålder brukar en sömnrytm visa sig och det kan vara bra att börja ge barnet läggnings- och sovrutiner. Ljuset är viktigt för dygnsrytmen vilket föräldrarna kan ta hjälp av. På dagen är det ljust, på natten släcker man ner, under ljusa sommarnätter kan en rullgardin vara bra. Efter de första månaderna kan föräldrarna börja lägga barnet i sin säng/på sin sovplats när de är trötta, mätta och belåtna men fortfarande vakna. Barnen kan på så sätt börja vänja sig vid att somna in där det sedan kommer att vakna, vilket kan bidra till känsla av trygghet och att kunna somna in och somna om på egen hand.

Att läggas under samma förhållanden kväll efter kväll gör att barnen börjar känna igen det som sker och vet att det är dags att sova. Kvällsrutiner med bad, sång/saga gör att kvällsstunden blir trevlig. Det som upprepas gång på gång bildar mönster och underlättar för barnet att förstå vad som ska hända. Tiden för läggdags anpassas till barnets ålder och behov.
Vissa barn tycker om att ha ett gosedjur eller snuttetrasa i sängen. Föräldern kan uppmuntra detta genom att alltid lägga samma sak bredvid barnet när det är sovdags.

TV, dator och surfplatta kopplas ur i god tid. En stund av lugn och ro på ca 1 timme innan läggdags kan göra det lättare att komma till ro och somna, liksom att ha varit utomhus i ljuset en längre stund under dagen . Barnet bör ha en lugn, trygg och säker sovplats samt läggas mätt och belåtet.

Fakta om hur barn och vuxna sover

Under natten har vi alternerande perioder av ytlig och djup sömn, se bild. Den schematiska sömnkurvan är ett bra hjälpmedel när man ska informera föräldrar och förklara hur vi sover. På den kan man peka och visa hur vi sover och förklara exempelvis varför barnet vaknar upprepade gånger under natten eller varför det har svårt att somna in på kvällen.

Man kan skilja mellan två i princip olika tillstånd; REM-sömn (Rapid Eye Movement) och Stadium I – IV sömn.

  • Stadium I sömn, dåsighet, är en ytlig sömn när man är lättväckt och mottaglig för intryck från omvärlden
  • Stadium II, lättsömn, blir hjärnans aktivitet (studerad med EEG) långsammare, musklerna mer avslappnade och hjärtat slår långsammare.
  • Stadium III och IV kallas djupsömn och då är EEG vågorna ännu långsammare och vi är än mer avslappnade. Det är i denna del av sömnen som tillväxthormon utsöndras och immunförsvaret reaktiveras. Att bli väckt under djupsömn är mycket obehagligt. Den förälder som väcks upprepade gånger under natten under djupsömnen kan få svårt att slappna av och slumrar istället för att pendla mellan ytlig och djup sömn. Utmattning- och depressionssymtom kan då visa sig, vi behöver både den lätta och den djupa sömnen för att må bra (1,2).

Under REM-sömnen är hjärnan och ögonen mycket aktiva, och det är lätt att vakna upp. Vi drömmer under REM-sömnen men p.g.a. att den viljestyrda muskulaturen nära nog är förlamad kan drömmarna inte omsättas i motorisk aktivitet. Under barnets första sex levnadsmånader består halva sovtiden av aktiv/lätt sömn eller drömsömn, när de blir äldre är ungefär 25% av sömnen aktiv.

Tidsintervallet mellan två perioder av REM-sömn beror på barnets ålder. För riktigt små barn kan det röra sig om ca 30 minuter medan det för ett barn på 1 år brukar vara ca 60 minuter. En vuxen person har ca 1½ timmes intervaller i sina sömncykler.
Vi vet från studier av barn som filmats när de sover att så gott som alla barn vaknar upp på natten, en eller flera gånger. Många barn kan somna om utan att väcka sina föräldrar. Att vakna på natten är således normalt.

Melatonin är ett hormon i kroppen som påverkar vakenhet och sömn. Mängden hormon varierar under dygnet och påverkas av ljuset, nivån ökar vid mörker och är som högst på natten. Utevistelse och dagsljus är viktigt för att hjälpa hjärnan att reglera mellan vakenhet och sömn. Både vuxna och barn behöver därför vara utomhus på dagen när det är som ljusast för att främja en god sömn - sömnhygien.

När barnets sömn blir ett problem

När barnets sömn upplevs som ett problem är det viktigt att erbjuda ett utökat stöd.
Det är inte ovanligt att barnets sömn kan utgöra ett problem i familjen. Att komma tillrätta med problemet har stor betydelse för barn och föräldrars välbefinnande. Problem med barnets sömn kan bero på psykologiska, somatiska och/eller sociala faktorer. Det är angeläget att tidigt utesluta medicinska orsaker till att barnet sover dåligt/oroligt.

Vad som kan orsaka problem är att många barn har svårigheter att somna och/eller somna om utan hjälp av sina föräldrar. Mellan 20-30 % av barn under 2 år uppges ha mycket svårt att somna på kvällen eller vaknar och skriker ett flertal gånger på natten(5,6). Före 6 månaders ålder är det tveksamt om man ska tala om sömnproblem. Barn kan vakna på natten för att de är hungriga och/eller ha svårt att somna om på egen hand. Barnet utvecklar successivt sitt sömnmönster och den normala variationen är stor.

Ett flertal studier har visat att svåra sömnproblem hos spädbarn och förskolebarn har samband med extrem trötthet samt psykisk och fysisk ohälsa hos framför allt modern i familjen (1,2,5,6). Likaså har barnmisshandel visat sig ha samband med svåra sömnproblem där barnet har skrikit mycket (4). Trots att problem med barnets sömn är mycket vanligt i de tidiga åldrarna kan alltså mer långdragna och komplicerade sömnproblem påverka både barnets hälsa och hur hela familjen fungerar. Det kan i sin tur påverka det goda föräldraskap som kan krävas för att bryta en ond cirkel med sömnproblem.

Föräldrasamtal om sömn

När föräldrar uttrycker en önskan att få hjälp med sitt barns sovvanor har barnhälsovården en viktig uppgift i att hjälpa och stötta föräldrarna.

Det är viktigt att träffa båda föräldrarna tillsammans för att de ska ges möjlighet att berätta om problemet, förväntningar på barnets sömn, få information, ställa frågor och ge en helhetsbild av barnets sovvanor. Det är också viktigt att båda föräldrarna är med och planerar för exempelvis nya rutiner så att de kan stötta varandra.

Anamnes

En noggrann anamnes motiveras av att bakgrund/orsak till barns sömnsvårigheter kan vara flera. Sömnen påverkas av kognitiva, sociala och kulturella faktorer. Det är viktigt att tidigt utesluta medicinska orsaker till att barnet sover dåligt/oroligt och att vi därför vill veta hur barnet har mått och utvecklats ända sen födseln. Det är av betydelse att få med väsentliga områden som t.ex. förekomst av födoämnesallergier, kliande eksem, magbesvär, förstoppning, obstruktiv bronkit eller andra andningsproblem som t.ex. andningsuppehåll och snarkning. Föreligger misstanke om någon medicinsk orsak som inte redan är känd kan nästa steg bli att förmedla kontakt med läkaren på BVC/barnläkare innan förändringar av sömnrutiner kan påbörjas. Det är också viktigt att prata om föräldrarnas mående och hur man har det i familjen (7).

Be sedan föräldrarna ingående beskriva ett dygn, från det att barnet vaknar på morgonen och fram till nästa morgon. Det ger värdefull information om att barnet äter som det ska på dagen och hur det går till när barnet ska sova och somna om på natten. En dygnsklocka där sömn- och vakenhetsperioder liksom mattillfällen markeras kan vara till hjälp för vissa föräldrar. Det är lämpligt att använda dygnsklockan för kartläggning och för att få en överblick över hur dygnet ser ut samt planering av eventuella insatser.

Följande frågor är lämpliga att diskutera tillsammans med föräldrarna:


Dagsömn:

  • På vilka tider, hur många gånger och hur länge sover barnet på dagen?
  • Sover barnet ute eller inne?
  • Hur gör föräldrarna när barnet ska sova på dagen, sover barnet i rullande vagn eller somnar barnet i spjälsängen?

Nattsömn:

  • Barnets sovplats
  • Kvällsrutiner före sängdags?
  • När läggs barnet och när somnar hen?
  • Hur gör föräldrarna när de lägger barnet?
  • Vaknar barnet under natten? Hur ofta och hur länge är barnet vaket?
  • Hur gör föräldrarna för att få barnet att somna om?
  • Nattmat/amning?
  • Napp?

Måltidsordning:

  • Vad äter barnet och på vilka tider; får barnet frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål?
  • Får barnet tillräckligt med mat under dagen så att det inte behöver äta på natten?

Övrigt:

  • Utevistelse?
  • Vad har föräldrarna tidigare prövat och vad känns riktigt för just dem?
  • Händelser i familjen och för barnet som kan påverka barnets sömn?
  • Hur mår föräldrarna?

Nätverk:

  • Vilka egna resurser och vilket socialt nätverk har familjen som kan ge praktisk hjälp?
  • Har familjen tillgång till barnvakt och personer som kan avlasta föräldrarna?

Föräldrastöd – vägledning och insatser

I en familj med ett litet barn som sover dåligt påverkas vanligtvis hela familjen. Om föräldrarna är mycket trötta, kanske så trötta att de känner sig nedstämda är det svårt att orka med både sig själv och sin partner. Att föräldrarna får prata om hur trötta de känner sig är viktigt, också för att kunna planera realistiska förändringar av rutiner. Fundera tillsammans med föräldrarna över vilka förändringar som de orkar och vill göra.

Om förälderns nedstämdhet inte är av övergående karaktär kan kontakt med psykolog på Barnhälsovården förmedlas. Besök hos läkare/psykolog på Vårdcentral eller besök på Familjerådgivning är andra möjligheter för föräldrarna att få hjälp med egna svårigheter.

Den schematiska sömnkurvan ovan är ett bra hjälpmedel när man ska informera föräldrar och förklara hur vi sover. Föräldrarna kan genom ökad kunskap lättare förstå bakgrund/orsak till ett problem och vad de behöver ändra på/införa för rutiner för att förändra situationen. Sömncykler och växlingar mellan lätt och djup sömn både hos vuxna och hos barn behöver förklaras noga. Vissa föräldrar kan redan under denna information till exempel få insikt om vilka rutiner och vanor de kan behöva förändra.

Att införa nya rutiner för sömnen kan gå lätt med vissa barn men vara svårt med andra.

Nedanstående text gäller barn äldre än ett år.
Det underlättar om man ser till barnets temperament och utveckling för stunden, lyhört föräldraskap. Protester kan skapa oro och osäkerhet hos många föräldrar. Hur bestämd föräldern önskar och orkar vara är individuellt, men kan också bero på barnets temperament. För en del barn fungerar det bra med att föräldrarna på ett självklart och bestämt sätt visar att nu är det något nytt som gäller. "Nu skall du somna här i din säng och det kommer att gå jättebra". Efter nattningen går föräldern ut ur rummet men tittar till barnet med jämna mellanrum eller hyssjar vid dörren för att visa att de finns kvar och inte har övergivit barnet. Budskapet är tydligt: "Nu är det natt och du ska sova". Att barnet sover i eget rum kan underlätta sömnen ifall föräldrarna upplever att barnet störs av ljud från resten av familjen.

Andra barn och föräldrar kan behöva en mjuk övergång där föräldrarna gradvis minskar på insomningshjälpen. Vilket är den vanligaste lösningen för många föräldrar. Istället för att vagga barnet till sömns i famnen kan föräldern lägga ner barnet i vaggan/sängen, trött men vaket, hålla handen på och hyssja som ett första steg. När barnet sedan vaknar på natten lugnas det på samma sätt som vid läggningen. Föräldern gungar vaggan lite, stoppar och klappar om barnet och upprepar att "nu är det natt och du skall sova". Efter ett tag kan barnet ofta lugnas av förälderns röst.

Ett annat alternativ kan vara att lägga barnet i sängen, smeka det på huvudet en kort stund och istället för att gå ut, sätta sig på en stol vid sängen. Om barnet blir mycket upprörd kan föräldern sitta lugnt med barnet i famnen en stund och sedan lägga tillbaka barnet i sängen. Rummet bör vara mörkt med endast ett svagt ljus från nattlampa eller liknande. Nätterna ska vara neutrala och tråkiga till skillnad från dagarna då man är aktiv, har roligt tillsammans och leker. Det kan vara bra om barnet inte störs av höga ljud under insomningen men när barnet sover djupt, efter 20-30 minuter, kan föräldrarna låta ljudnivån vara familjens vanliga.

Om barnet ammas och mamma vill avsluta nattamningen, är det ofta lättare om pappa/partner tar hand om barnet på natten. Om den person som söver barnet inte förknippas med bröstet brukar det bli mindre intensiva protester från barnet . Barnet kan naturligtvis fortsätta sova i spjälsäng nära föräldrarna eller, för det mindre barnet, babybay som hängs på föräldrasängen.

Gemensamt för olika tillvägagångssätt är dock att föräldrarna kan behöva minska på den närhet och hjälp de ger barnet när det ska sova. Föräldrarna minskar exempelvis succesivt sin direkta kroppsliga närhet till barnet (ex. bröstet, öronsnibb, underläpp, eller hårfläta), sitter kortare och kortare stund vid sängen efter läggningen, går in färre och färre gånger på barnets rum för att lägga ner barnet i sängen och vyssja osv. (3,6).
Om barnet blir sjukt under införandet av nya sömnrutiner bör föräldrarna avbryta och starta igen när barnet är friskt och mår bra.

Att låta ett barn skrika sig till sömns

Att låta ett barn skrika sig till sömns går emot föräldrainstinkten. Den tidiga känslomässiga regleringen handlar om att föräldern svarar på barnets känslor på ett icke-verbalt sätt, med röst, beröring och ansiktsuttryck. Spädbarn behöver en förälder som identifierar sig med barnets behov, det är själva kärnan i den känslomässiga regleringen. Det är därför bäst att välja ett tillvägagångssätt som föräldrarna upplever som genomförbart; de ska kunna förmedla lugn, trygghet och fasthet till barnet (8).

Att låta barnet skrika sig till sömns är inget som rekommenderas då vi vet alltför lite om dess påverkan på barnet och relationen mellan föräldrar och barn.

Samsovning

En del föräldrar önskar samsova med sitt lilla barn. När det gäller barn under 3 månader visar forskningsresultat från flera länder att risken för plötslig spädbarnsdöd ökar när föräldrar och barn sover i samma säng. För de större barnen tycker många föräldrar att det fungerar bra att ha morgonen tillsammans, det vill säga att barnen myser/slumrar tillsammans med sina föräldrar en stund innan det är dags att gå upp. 

Dagsömn

Ett litet barn behöver sova på dagen. Små barn bör sova så mycket de behöver, dvs. tills de vaknar men inte för sent på eftermiddagen. Det är bra om barnet sover sammanhängande perioder dagtid vilket kan underlätta för god nattsömn. Stötta föräldrarna exempelvis i att gå långa promenader om barnet sover bra i rullande vagn. Kanske finns det någon släkting som kan gå på promenader med barnet så att föräldrarna kan vila under tiden. Låt barnet sova så mycket det vill men inte för sent på eftermiddagen eftersom barnet då kan få svårt att somna på kvällen, kl 15 är en lämplig tidpunkt att vakna för ett barn på 12 månader.

För barn 2 år och äldre kan föräldrarna behöva begränsa dagsömnen. Barnet behöver fortfarande sova/vila på dagen men en kort stund på 25-45 minuter.

Uppföljande kontakter

Planera tillsammans med föräldrarna för de fortsatta kontakterna. Att vakna till sitt lilla barns skrika på nätterna och ha svårt att lugna och trösta sitt barn är plågsamt för föräldrar som kan behöva "pusta ut" hos någon som lyssnar på hur ansträngande situationen är. Det kan vara lämpligt att under en kortare period ha en tät telefonkontakt, som glesas ut efter en tid. Telefonsamtalen hjälper föräldrarna att orka med, känna hopp och vid behov vara konsekventa. De får möjlighet till återkoppling och stödjande samtal.

Vid uppföljningssamtalen är det viktigt att stärka föräldrarnas självförtroende genom att lyfta fram alla framsteg som har gjorts, t.ex. att barnet somnar fortare, vaknar färre gånger, inte behöver äta på natten lika ofta eller inte alls.

När föräldrarna inte upplever någon förbättring kan det vara bra att låta föräldrarna detaljerat berätta hur de har gjort på kvällar och nätter. Ofta visar det sig att föräldrarna inte har följt planeringen; de har t.ex. gett barnet välling, lagt sig hos barnet på natten etc. Ibland handlar det om missförstånd om hur de borde ha gjort, men ibland kan målen ha satts för högt. Det kan då vara bättre att revidera planeringen, sätta upp mer realistiska mål och se förändringsarbetet lite mer på sikt. Ibland är det i den situationen lämpligt att enbart börja med nya rutiner för dagsömnen om föräldrarna inte orkar genomföra förändringar nattetid.

Till toppen av sidan