Sömnproblem från två års ålder

SÖMN

Det kan finnas många orsaker till sömnproblem. Viktigt är bland annat regelbundna rutiner och att lösa problem och konflikter i god tid före sängdags.

Alla föräldrar har det mer eller mindre besvärligt med barnens sömn under småbarnsåren. Olika barn ställer olika krav. En del barn är pigga, krävande och otåliga. Andra är förnöjsamma. Somliga är morgonmänniskor, andra kvällsugglor.

Vad händer när man sover?

Det finns olika typer av sömn. Under natten sover vi alla i några perioder av ytlig sömn och några perioder av djup sömn, steg 1 - 4 sömn och REM-sömn.

  • Steg 1 är en mycket ytlig sömn, man är lättväckt och kan höra ljud omkring sig.
  • Steg 2 är lite djupare sömn, man är inte lika lättstörd som i Steg 1. Hjärnans aktivitet minskar, musklerna slappnar av och hjärtat slår långsammare och kroppstemperaturen sjunker något. Steg 1 och 2 är så kallad lättsömn och är kortvariga hos barn.
  • Steg 3 och 4 är så kallad djupsömn, det är främst under den här sömnen som kroppen återhämtar sig. Vi behöver minst två timmar djupsömn per dygn. Under djupsömnen utsöndras tillväxthormon och immunsystemet aktiveras.

Det kan vara svårt att väcka barn som befinner sig i steg 3 och 4 och barnet är oftast omtumlad om det blir väckt under den här typen av sömn.

Man kan drömma i djupsömn, men man tror att drömmarna är lite mindre färgstarka än under REM-sömn.

Efter någon timme med steg 1 till 4 sömn kommer REM-sömnen (Rapid Eye Movement). Sömnstadiet då hjärnan är som mest aktiv. Dagens intryck bearbetas och "fastnar" i minnet. Detta sömnstadium anses vara mycket betydelsefullt för inlärningsprocessen. De viljestyrda musklerna är nästan förlamade - vi kan alltså inte röra oss under detta sömnstadium. Man har mest djupsömn under första delen av natten och mest lättsömn och REM sömn under den senare delen.

Barn sover olika länge

Hur länge barnet sover varierar ganska mycket under uppväxten.

  • Ett nyfött barn sover 16 - 18 timmar per dygn. Det vaknar varannan eller var fjärde timme för att få mat. Den längsta sammanhängande sömnperioden är fyra till fem timmar.
  • Ett tremånaders barn sover 15 - 18 timmar per dygn, fördelat på omkring fem timmar på dagen och resten på natten.
  • Ett barn som är 6 månader - 1 år sover 13 - 15 timmar per dygn. De flesta barn sover middag två gånger på dagen.
  • Ett- till tvååringen sover i genomsnitt omkring 12 timmar på natten och 1 - 2 timmar på dagen.
  • En treåring sover i genomsnitt omkring 12 timmar på natten och de flesta klarar sig med endast en liten middagslur.
  • Fem- till sexåringar sover 10 - 12 timmar på natten, de är vanligen pigga hela dagen och behöver ingen tupplur. Försök att få några lugna stunder under dagen till exempel en fruktstund eller sagostund.
  • Sex- till nioåringen sover 9 - 12 timmar på natten. Försök att få några lugna stunder under dagen till exempel en fruktstund eller sagostund.
  • I början av puberteten är sömnbehovet cirka 9 timmar och i slutet av tonåren behöver de flesta omkring 8 timmars sömn, alltså ungefär lika mycket som vuxna.

Olika sömnproblem hos barn

"Jag kan inte sova." Det finns olika typer av sömnproblem och några av dem är ganska vanliga.

  • Sömnvägran - 5-10 procent av alla förskolebarn vill inte gå och lägga sig. En del av dem totalvägrar, andra trilskas.
  • Problem med att somna in. Problemen är oftast övergående.
  • Störningar av dygnsrytmen (hos 5-10% av tonåringarna).
  • Vaken på natten - 15-20 procent av alla barn mellan 6 månader och 3 år vaknar flera gånger per natt och behöver sina föräldrar för att somna igen.
  • Nattskräck (hos ca 5 % av alla barn), sömngång (hos upp till 20%) och mardrömmar.
  • Snarkningar och andningsuppehåll (hos 1-3% av barnen).
  • Onormal sömnighet på dagen utan naturlig orsak är ovanlig hos barn.

Svårt att somna

Problem med insomning och att barnet inte sover hela natten är den vanligaste typen av sömnproblem under hela barn- och ungdomstiden. Men när tröttheten blir övermäktig och när man inte riktigt orkar med vardagen, då är det dags att ta befälet över natten!

Många av principerna att förebygga och behandla sömnproblem hos små barn gäller också de äldre barnen. Bra sömnrutiner är en god grund för att komma till rätta med problemet. Stress eller andra problem hos barnet eller i barnets miljö måste åtgärdas samtidigt med sömnsvårigheterna. Sömnmedel till barn används mycket sällan och bör så långt möjligt undvikas.

Allmänna råd som gäller för de flesta barn i alla åldrar

Under dagen

  • Låt ditt barn leka så mycket som möjligt utomhus, i frisk luft och dagsljus.
  • Undvik tupplurar alltför nära sängdags.
  • Lös problem och konflikter i god tid före sängdags.

Under kvällen

  • Minska gradvis lek och stoj så att tempot blir lugnare, ljuden lite lägre, belysningen nedtonad. När man varvat ned sänks kroppstemperaturen och det är en förutsättning för att kunna somna.
  • Plocka undan leksaker i rummet vid ett bestämt klockslag. En signal om att dagen börjar gå mot sitt slut.
  • Undvik stora mål mat samt söta drycker som saft och läsk och cola på kvällen.
  • Borsta tänderna!

Vid sängdags

  • Lägg barnet när barnet är sömnigt. Det är ingen mening med att försöka lägga ett barn som är piggt.
  • Regelbunden rutin ger trygghet, lugn och ro. Bada, läs saga eller något annat lugnt som barnet och du gillar.
  • Tänk på att de flesta små barn (särskilt gäller detta dem som är cirka 3 till 6 år), är naturligt morgonpigga. En sen kväll på helgen - som förstås kan vara mysig och fin för dem – kan leda till sömnbrist eftersom de har svårt att ta igen sin förkortade nattsömn genom att sova lite extra på morgonen. För att få tillräckligt med sömn så behöver därför barn få gå till sängs ganska tidigt veckans alla dagar.
  • Sovrummet ska vara tyst och lugnt, svalt, mörkt och välbekant. Använd gärna en nattlampa!
  • Sträva efter att vänja barnet vid att somna ensamt.
  • Många barn tycker om att hålla i ett gosedjur eller snuttefilt när de ska sova.
  • Barn ska förstås aldrig skickas i säng som bestraffning.

På morgonen

  • Väck barnet vid ungefär samma tid alla morgnar.
  • Regelbundna, förutsägbara morgonrutiner ger en bra start på dagen.

Störningar av dygnsrytmen och snarkningar

Vid denna typ av sömnproblem är barnets eller ungdomens biologiska klocka för sömn och vakenhet inte den som anses normal.

Vanligast är att barnet förlägger sin försenade sömnperiod till mellan cirka kl. 03 och kl. 11 (hos 5-10% av alla tonåringar).

Många tonåringar med dygnsrytmstörning har mycket svårt att komma upp i tid till skola och andra aktiviteter. Resultatet kan bli allvarliga sociala anpassningsproblem. Ibland sammanfaller dygnsrytmstörningen med depression eller annat problem hos tonåringen eller i omgivningen.

Vad kan jag göra?

Det är i första hand viktigt att man genom samtal försöker att motivera den unge att ändra sin dygnsrytm. För att uppnå resultat krävs ofta hjälp från andra i tonåringens omgivning, exempelvis skolhälsovård eller läkare. Om det finns annat problem, psykiatriskt och socialt, ska detta givetvis också åtgärdas.

Vid svår dygnsrytmstörning används ibland läkemedlet melatonin för att stödja övriga insatser. Melatonin kan skrivas ut på särskild licens och behandlingen bör skötas av kompetent läkare inom barn och ungdomsmedicin eller barn och ungdomspsykiatrin.

Effektiviteten och säkerheten hos melatonin är ofullständigt klarlagd.

Snarkningar med andningsuppehåll

Under sömnen slappnar musklerna av, bland annat i svalget och luftvägarna. Har barnet stora halsmandlar kan dessa, i kombination med att musklerna i halsen och luftvägarna är slappa, täppa till luftvägarna. Barnet har inte sällan samtidigt en förstoring av polypen bakom näsan. Resultatet blir snarkningar och korta andningsuppehåll, så kallade apnéer. Detta försämrar sömnkvaliteten och inverkar negativt på barnet som lätt blir trött, kinkigt och allmänt ur form under dagen.

Vad kan jag göra?

Sök läkare för bedömning, antingen på vårdcentralen, barnmottagningen eller på en öron-, näsa- halsmottagning. Behandlingen är ofta att operera bort halsmandlarna och polypen bakom näsan. Denna operation görs på en öron-, näsa-, halsklinik. Efter operationen försvinner problemen.

Nattskräck och sömngång

Dessa två problem uppträder under djupsömnen, vanligen i början av natten, och är så kallade partiella uppvaknanden.

Under ett partiellt uppvaknande är barnet inte vaket, det är omedvetet om omgivningen och är okontaktbart, men agerar ut på ett mer eller mindre bisarrt sätt.

Sömngång är vanligast i åldern 5-8 år och förekommer hos upp till 20% av alla barn.

Nattskräck, som förekommer hos cirka 5% av alla barn, präglas av intensiv skräck, till skillnad från sömngång. Föräldern väcks av ett plötsligt, isande skrik från barnet som är skräckslaget och okontaktbart. Under en nattskräcksattack, men också vid agiterad sömngång, kan barnet rusa runt planlöst och riskerar att skada sig. Se därför till att rummet är säkert så att barnet inte kan göra sig illa. Både attacker av sömngång och nattskräck varar vanligen cirka 10-20 minuter, men upphör spontant genom att barnet somnar om. Efterföljande morgon minns barnet sällan händelsen. Barn som vaknar ur en nattskräcksattack återger ibland vaga minnesbilder av ospecificerad skräck. Dessa minnesbilder saknar den detaljskärpa som är typisk för en mardröm.

Orsaker

Både sömngång och nattskräck kan finnas i släkten, det vill säga vara ärftligt. Hos vissa barn utlöses attacker lättare om barnet har upplevt allvarlig stress eller har feber och ofta under den sömn med extra mycket djupsömn som följer efter en period av sömnbrist.

Vad kan jag göra?

Det finns sällan någon anledning att försöka väcka barn som har en attack av sömngång eller nattskräck, eller att tala med barnet om attacken påföljande dag. Bäst är om barnet somnar om efter sin attack. Se till att barnet får tillräckligt med sömn. Vissa barn kan ha nytta av en något förlängd tupplur under dagen. Barn som har regelbundet återkommande attacker, till exempel två timmar efter insomning, kan ibland behandlas med så kallad schemalagd väckning. Cirka en halvtimme innan beräknad tidpunkt för en attack kan man försiktigt väcka barnet, och sedan låta barnet efter en kort stund somna om på nytt. När barnet somnar om påbörjas en ny sömncykel. Erfarenhetsmässigt minskar detta ofta risken för en attack. Vid intensiva och långvariga besvär eller om nattskräck eller sömngång fortsätter efter tolvårsåldern bör du söka hjälp hos barnläkare för bedömning om ytterligare åtgärder bör göras.

Mardrömmar

Mardrömmar uppträder ofta under den senare delen av natten. Efter en mardröm blir många barn klarvakna, de minns ofta detaljer av sin otäcka dröm och kan behöva tröst och kontakt. De flesta barn har enstaka mardrömmar. Det är ovanligt att barn har återkommande och intensiva mardrömmar. Om barnet har detta kan det vara tecken på att det finns andra problem, till exempel i samband med svåra händelser i familjen eller i omgivningen.

Onormal sömnighet under dagen

Man talar om onormal sömnighet under dagen om det inte finns någon enkel rimlig förklaring – som ”nattsudd” - till dagsömnigheten.

Om man misstänker onormal sömnighet så ska detta tas på allvar och man ska söka råd hos läkare. Sömnigheten kan bero på dålig sömnkvalitet som vid svår snarkning, och kan ibland vara symtom på allvarlig depression eller medicinska hälsoproblem.

En typ av ovanlig, men viktig orsak till onormal sömnighet dagtid är så kallad narkolepsi, Insjuknande i narkolepsi sker vanligen i åldern 10-25 år, men kan undantagsvis inträffa redan i tidiga barnaår. Orsaken är oklar men det finns en viss ärftlighet.

De klassiska symtomen på narkolepsi är: sömnattacker, plötslig förlust av muskelspänst under vakenhet - särskilt i samband med skratt eller annan sinnesrörelse (så kallad kataplexi), oförmåga att röra sig eller tala i anslutning till insomning eller uppvaknande, samt hallucinationer i samband med insomning eller uppvaknande. Narkolepsi utan dessa symptom förekommer också.

Behandling

Är barnet onormalt sömnigt ska du i första hand söka hjälp hos barnläkare, och det finns alltså flera tänkbara orsaker till sådana problem. Bakgrunden till sömnigheten avgör vilken behandling som är lämplig. I de fall där sjukdomen narkolepsi konstateras så är behandlingen en kombination av sömnrutiner med planerade tupplurar och läkemedelsbehandling mot sömnattacker och kataplexi. Vid narkolepsi är det mycket viktigt att skolans personal och andra som barnet möter i sin vardag får information om sjukdomen. Narkolepsi ger starkt försämrad livskvalitet med psykosociala komplikationer som kan vara särskilt uttalade i tonåren.

Till toppen av sidan