Att prata om krig med barn och unga

Skapa ett tryggt sammanhang

För barn och unga, oavsett ålder, är det viktigt att ha lugna och trygga vuxna runt omkring sig som är tillgängliga. Som visar att de vill lyssna, förstå och försöka hjälpa. Det är en skyddande faktor och minskar oro i många sammanhang. Att fortsätta med vardagens aktiviteter som vanligt och att ha tydliga rutiner är också lugnande för barn/unga lugnande för barn/unga. Hålla bra rutiner kring mat, sömn, skola, lek och fritid är extra viktigt i osäkra tider.

Du kan skapa förutsättningar för barnet/den unga att uppleva fler och mer av trygga stunder och stärka trygghetskänsla tillsammans med dig. Begränsa din mediekonsumtion som får dig att reagera när du är tillsammans med barnet/den unga. En gemensam fikastund eller annan aktivitet som inte behöver ha fokus på kriget kan ha en tryggande effekt. Social gemenskap är lugnande för nästan alla människor.

Det kan betyda mycket att få ett sms med en emoji under dagen från sin förälder, märka att någon tänt ett ljus och dukat fram frukost, ha en stund tillsammans vid ett stökigt köksbord eller spela vänd-tia ihop, vanliga saker.

Det är inte fel att vara orolig, det är inte konstigt. Det är inte dåligt för barn och unga att höra och märka att vi vuxna är bekymrade och ledsna för det som händer. Vi lever ännu med coronapandemin och nu inträffar ett stort orosmoment till, som påverkar både barn och vuxna.

Om du själv är mycket orolig, ta hand om din oro så att du kan försöka att vara så närvarande som möjligt när du är tillsammans med barnet/den unga. Dela hellre din oro med din parter, en vän och andra vuxna. Det är viktigt att du söker stöd för sig själv, så att du kan vara en mer trygg vuxen för ditt barn.

Prata om det

Som förälder eller vuxen är det lätt vilja undvika att prata om otäcka saker, oro och rädslor med barn, vi vill och ska ju skydda dem från det som är jobbigt och svårt. Samtidigt är det viktigt att visa barn och unga att vi vuxna kan och vill dela svåra tankar, känslor och rädslor. Att ensam gå runt med oro och jobbiga tankar är inte bra för någon.

Ibland kan barn/unga behöva hjälp att hitta sätt att formulera oro. Yngre barn kan uttrycka sig i lek, medan tonåringar kanske hellre diskuterar vad som hänt och vad det väcker för frågor, känslor och tankar. Många barn och unga gillar att rita och skriva om sådant man är bekymrad för och funderar på.

För mycket fakta kan vara svårt att ta emot både för barn och ungdomar.  Förklara kort och enkelt, lyssna in barnets frågor. Det går också jättebra att säga att du inte vet, eller behöver tänka och ta reda på saker för att kunna förklara bättre.

Barn/ungdomar, även de yngsta, får idag allt oftare information från internet, som TikTok. Där finns allt från direktrapporter om vad som händer, hemska bilder och propaganda. Ställ frågor om vad barnet har hört om kriget, varifrån  informationen kommer och utgå ifrån det i samtalet.

Kanske kan barnet/ungdomen visa vilka klipp den har sett eller vilka texter den har läst. Då blir också samtalet inramat kring vad barnet/ungdomen har förstått och eventuellt blivit oroad eller fått frågor kring. Att det ofta sprids felaktig information och missförstånd när det sker dramatiska saker är bra att påminna om.

Hjälp barnet/ungdomen att förstå informationen om vad som händer. Det kan vara bra att som vuxen ta initiativet till en ”ordinventering”, att gå igenom vad svåra ord som nu ofta nämns, till exempel invasion betyder.

Det är också viktigt att vara extra lyhörd för de barn som har egna erfarenheter av krig och flykt, de kan behöva extra trygghet när minnen från tidigare erfarenheter nu väcks.

Förslag på vad samtalet kan innehålla

• Fråga om vad barnet vet och hört.
• Svara ärligt, bekräfta att du förstått.
• Var tydlig med att du inte vet allt.
• Berätta att många nu är oroliga, ledsna och arga.
• Prata om trygghet. För ett barn kan det vara bra att höra att kriget är där långt borta men här är det lugnt, här är du trygg. Betona att vi har ett tryggt samhälle i Sverige, med skydd i form av demokrati.
• Prata om att oro och frågor utan svar kan kännas jobbiga att bära, men att det både för barn och vuxna är det värdefullt att dela dessa med en kompis eller en annan trygg person. Fråga barnet vem eller vilka hen skulle kunna vända sig till?
• Prata om att vi kan stötta och trösta varandra, att det hjälper. Att vara ensam och isolerad är bland det sämsta när oron är stor.
• Stöd barnen i informationsinhämtning, prata om källkritik och hur hen kan behöva begränsa sin mediekonsumtion. Prata om hur hen kan behöva vara beredd på att det kan dyka upp skrämmande bilder och hur man kan skydda sig mot dessa.
• Det kan också vara bra att prata om vilka olika strategier man själv kan ta till för att lugna sig när man är oroad: till exempel att dela sina tankar och känslor med andra, begränsa media, förströ sig med musik, vara utomhus, röra på sig, vara tillsammans med vänner, familj och djur med mera.

Att tänka särskilt på med små barn

Små barn behöver tryggas och skyddas från skrämmande händelser, men de behöver också få svåra saker, som till exempel krig, förklarade för sig. Lyssna noga på barnens frågor och funderingar, försök svara enkelt och kort bara på just det. Försök balansera små barns behov av information och skydd mot varandra.

Tänk på att små barn är mycket bra på att läsa av känslo- och stämningsläge hos oss vuxna. De iakttar hur vi ser ut i ansiktet, tonen i våra röster och om våra kroppar verkar spända. Därför kan det vara bra att inte prata om det om oroar oss själva när små barn är nära. Vi ska inte heller tro att det är enkelt att dölja svårigheter vi vuxna bär på för små barn. Av det skälet är det också bra att förklara något kort om det som sker och vad som oroar oss för små barn.

Tänk på att vara tydlig med att kriget trots allt är långt borta, att vi är tillsammans i vårt land som är säkert och tryggt. Vi är skyddade och har varandra. Vi kan trösta varandra och vara tillsammans, då känns det bättre.

Erbjud barnet att uttrycka sig om sina känslor och tankar på andra sätt än med prat. Att rita om kriget, sina drömmar och frågor kan vara en väg som hjälper oss att få syn på barns upplevelser.