Mun och svalg - undersökning

SOMATISKA UNDERSÖKNINGAR

Barnets munhåla och svalg ska undersökas under den första läkarundersökningen vid fyra veckors ålder samt vid de följande läkarundersökningarna.

Syfte med undersökningen

Syftet med undersökning av mun och svalg är att upptäcka avvikelser som behöver åtgärdas.

Moment som ingår i undersökningen

Följande moment ingår i undersökningen:

  • Titta i munhålan på slemhinnor och tunga.
  • Bedöma tänder och tandkött.
  • Titta om möjligt i svalget för att bedöma anatomin.

Undersökningsteknik

Undersökning utan spatel

Under barnets första månader kan det räcka med att man petar lite på hakan eller på läpparna för att barnet ska gapa stort. För att upptäcka en mindre gomspalt behöver man ofta både inspektera och känna längs gomtaket och bak mot svalget.

Om man ber äldre barn att ”gapa stort och flämta som en hund” eller säga ”blä” kan man slippa använda spatel.

Undersökning med spatel

Barn som inte reflexmässigt eller frivilligt gapar kan man behöva använda spatel för att få tillräcklig insyn. Det är då bra att barnet sitter i förälderns knä. Föräldern håller barnet stadigt med ena armen över barnets armar och bröstkorg. Den andra handen lägger föräldern på pannan för att barnet inte ska röra sig vid undersökningen.

Barn som är under sex månader kan ligga på skötbordet eller britsen. Be någon hålla huvudet stadigt. Tryck mjukt, men bestämt, ned spateln bak på tungan så öppnar barnet så småningom reflexmässigt munnen.

När barnet sitter tryggt och fast i famnen, lirkar man spateln försiktigt in i munnen mellan tänderna, tills barnet reflexmässigt gapar, och ofta, med fördel, kväljer. Man får då en snabb, men god inblick, utan att vara hårdhänt och riskera att skada barnet. Det är viktigt att handen som håller spateln har kontakt med barnets ansikte, om barnet plöstligt skulle gapa, så att man tar emot sig med handen, och inte med spateln inne i barnets mun. Ibland kan man även se epiglottis (struplocket) vid denna undersökning.

Lyft på läppen för att se alla framtänderna samt tandköttet. Ett friskt tandkött är blekt rosa, något knottrigt och omger tanden som en krage. Mellan tandköttet och tanden finns en tandköttsficka som i en frisk mun är en till tre millimeter djup. Ett friskt tandkött blöder inte när du borstar på rätt sätt.

Avvikelser

  • Svamp, som ibland kallas torsk, se Torsk
  • Kort tungband, se Tungband
  • Läpp-käk-gomspalt, se Läpp-käk-gomspalt
  • Tonsillhypertrofi, se Stora tonsiller
  • En förstorad körtel bakom näsan, adenoiden, kan göra att barnet håller tungan utanför munnen och munandas, se Stora tonsiller
  • Beläggningar på tänder respektive inflammerat tandkött (gingivit) kan ses på tändernas utsida respektive tandköttet runt tänderna. Tandköttet blir rött, svullet och lättblödande. Informera om god tand- och munhygien samt skicka familjen till tandvården. Remiss kan behövas om familjen inte förmår ta kontakt själva.
Till toppen av sidan