Utskrivet 2016-05-30

Till navigering

Nationell målbeskrivning för sjukskötersketjänstgöring inom Barnhälsovården

[Målen för yrkesföreningarna]

Introduktion

BHV -sjuksköterskan är en nyckelperson i barnhälsovårdsteamet på barnavårdscentralen (BVC) då den största delen av barnhälsovårdsarbetet utförs av BHV -sjuksköterskan. Barnhälsovårdsarbetet utgår från ett folkhälsoperspektiv och kan med fördel följa SSF:s strategi för sjuksköterskans hälsofrämjande arbete (Svensk sjuksköterskeförening, 2012) med medvetenhet om begreppen kunskapssyn, förhållningssätt, dialog, delaktighet och jämlikhet.

FN:s Konvention om Barnets rättigheter, barnkonventionen, är vägledande för arbetet inom barnhälsovården. All planering och alla åtgärder ska ha ett barnperspektiv där barnets bästa kommer i främsta rummet (Socialstyrelsen, 2014). Dessa rättigheter är grundläggande för sjuksköterskans arbete på BVC och kräver att BHV-sjuksköterskan i sitt arbete förhåller sig till dem och hjälper barnet att få sina rättigheter respekterade.

BHV-sjuksköterskan skall ha kunskaper och förmåga till helhetssyn för att kunna främja barnets och familjens hälsa och ha förståelse för hur levnadsförhållanden och livsmiljö påverkar hälsan, samt kompetens att använda sig av bästa tillgängliga kunskap och vetenskapligt underlag i komplexa situationer.

Barnhälsovården (BHV) ska även utvecklas och anpassa arbetssättet till förändringar i samhällsutvecklingen för att möta aktuella och framtida uppgifter inom folkhälsoområdet (Socialstyrelsen, 2014).

Arbetet inom BHV omfattar, förutom att främja och stödja, ett övergripande somatiskt perspektiv även ett folkhälsoinriktat och psykosocialt perspektiv. Det förutsätter att BHV-sjuksköterskan har nära samarbete med ett flertal professioner kring barnets hälsa, samverkar med andra aktörer i vårdkedjan och med andra verksamheter.

Det moderna barnhälsovårdsarbetet innebär att relationen mellan BHV-sjuksköterskan och barnet med familj skiftar från kontroll och övervakning till samarbetsrelation och partnerskap. Uppgiften har alltmer blivit att öka föräldrarnas delaktighet och tilltro till sin egen förmåga genom empowerment (Socialstyrelsen, 2014).

BHV-sjuksköterskans arbete baseras på aktuella lagar, myndigheters riktlinjer, rekommendationer och praktisk vägledning i den digitala Rikshandboken (www.rikshandboken-bhv.se), Socialstyrelsens vägledning för barnhälsovården (Socialstyrelsen, 2014), riktlinjer samt anvisningar som gäller för vårdvalsystemet i det landsting/den region där BHV-sjuksköterskan är verksam.

Definitioner

Med barnhälsovård (BHV) avses arbetet som utförs av medarbetare på BVC.

Med barnavårdcentral (BVC) avses lokalen där barnhälsovård bedrivs.

Med familjecentral (FC) avses en verksamhet där barnhälsovård, mödrahälsovård, öppen förskola och socialtjänst ingår i nära samverkan.

Mål med BHV-sjuksköterskans arbete

Enligt Socialstyrelsens vägledning för barnhälsovården (Socialstyrelsen, 2014, s. 17) är barnhälsovårdens, och därmed BHV–sjukskötersketjänstgöringens, mål att:

  • främja barns hälsa och utveckling
  • förebygga ohälsa hos barn
  • tidigt identifiera och initiera åtgärder vid problem i barns hälsa, utveckling och uppväxtmiljö

För att nå målen på ett framgångsrikt sätt föreslår Socialstyrelsen (Socialstyrelsen, 2014, s. 17) att barnhälsovården:

  • erbjuder insatser till alla barn och deras föräldrar – såsom att stödja och aktivera föräldrar i deras föräldraskap för att på så sätt skapa gynnsamma betingelser för en allsidig utveckling för barn
  • ger individuellt utformad hjälp till barn och deras föräldrar då ett barn löper högre risk att drabbas av ohälsa eller redan har nedsatt hälsa
  • erbjuder hälsoövervakning av alla barn
  • uppmärksammar förhållanden i barnets närmiljö

Organisation

Barnhälsovården organiseras i form av BVC med ansvar för de barn som är inskrivna där. BVC kan ingå i en FC där olika professioner arbetar i nära samverkan kring barnfamiljen.

Organisatoriskt tillhör BVC-verksamheten primärvården och kan drivas i offentlig eller privat regi. Uppdraget är enligt Socialstyrelsen att erbjuda ett fastställt program för barnhälsovård innehållande hälsovägledning, föräldrastöd och hälsoövervakning åt alla barn anslutna till BVC (Socialstyrelsen, 2014).

Verksamhetschefen (vårdcentralschef eller motsvarande) ansvarar för verksamheten på BVC inklusive kvalitetssäkring av arbetet som utförs av medarbetare på BVC.

För att fullfölja uppgifterna inom barnhälsovården vid en BVC med ca 55 nyfödda per år, krävs att BHV -sjuksköterskan arbetar heltid med barnhälsovård. För att garantera att barnet får tillgång till en god barnhälsovård (barnperspektivet) bör BVC med högre vårdtyngd minska normtalen för antal barn/sjuksköterska i förhållande till heltidstjänst. Enligt Nationellt Kvalitetsregister för Barnhälsovård i Sverige kan vårdtyngd anges med andel utlandsfödda föräldrar, andel rökande mödrar vid 4 veckor och andel förstfödda dividerat med tre. Andelarna summeras och får ett vårdtyngdsmått (BHVQ, 2015).

Arbetet organiseras så att största möjliga tillgänglighet och kontinuitet erhålls i kontakten med barnfamiljerna. BHV -sjuksköterskan skall ha särskild tid avsatt för BVC-verksamheten. Barnhälsovården skall kunna nås per telefon varje vardag och utifrån barnfamiljernas behov erbjuda planerade eller oplanerade besök. Verksamheten skall bedrivas i särskild lokal, skild från sjukvårdande verksamhet, anpassad för barnhälsovårdsverksamhet inklusive lokal för anpassad för föräldragrupper.

Regional utvecklingsenhet för barnhälsovård

Verksamheten på BVC är mångskiftande och BHV-sjuksköterskor, liksom övriga medarbetare på BVC, har tillgång till en regional utvecklingsenhet för barnhälsovård. Vid den regionala utvecklingsenheten arbetar BHV-överläkare, vårdutvecklare/ BHV-samordnare, psykolog, administratör med flera, övergripande med barnhälsovård ur ett folkhälsoperspektiv. Den regionala utvecklingsenheten har i uppdrag att stödja och utveckla BHV-arbetet genom metod- och kvalitetsutveckling, utbildningsinsatser samt kontinuerliga kvalitetsuppföljningar av arbetet inom BHV samt att ha en rådgivande funktion, i syfte att främja en jämlik hälsa för barnen i regionen.

Utvecklingsenheten ansvarar också för att utarbeta riktlinjer och/eller kravspecifikationer för barnhälsovården i samarbete med aktuell verksamhet inom respektive län/region, samt för att bedriva verksamhetsuppföljning, kvalitetssäkring och kvalitetskontroll.

I utvecklingsenhetens uppdrag ingår även att ge konsultationsstöd till BHV-sjuksköterskor och läkare på BVC samt kontinuerlig fortbildning och stöd i frågor inom vaccinationsområdet. Nyanställda utan tidigare erfarenhet av barnhälsovård bör särskilt uppmärksammas.

Vägledande och styrande dokument

I barnhälsovårdsarbetet har BHV-sjuksköterskan att följa:

Lagar

  • Föräldrabalk (1949:381)
  • Hälso- och sjukvårdslag (HSL SFS 1982:763 med ändringar)
  • Patientdatalag (SFS 2008:355)
  • Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) OSL
  • Patientsäkerhetslag (2010:659)
  • Patientlag (2014:821)
  • Socialtjänstlag (14 kap. 1 c § SoL).

Socialstyrelsens författningar, föreskrifter och allmänna råd

  • SOSFS 1999:26 Om att förebygga och ha beredskap för att behandla vissa överkänslighetsreaktioner samt gällande ändringar
  • SOSFS 2000:1 Om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården samt gällande ändringar
  • SOSFS 2001:16 Om kompetenskrav för sjuksköterskor vid förskrivning av läkemedel samt gällande ändringar
  • SOSFS 2007:19 Om basal hygien inom hälso- och sjukvården samt gällande ändringar
  • SOSFS 2008:1 Om användning av medicintekniska produkter samt gällande ändringar
  • SOSFS 2008:14 Om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården samt gällande ändringar
  • SOSFS 2008:33 Information som avser uppfödning genom amning eller med modersmjölksersättning för hälso- och sjukvårdspersonal m fl.
  • SOSFS 2011:9 Ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete
  • SOSFS 2014:4 Våld i nära relationer

Vägledningar från socialstyrelsen

  • Barn som far illa eller riskerar att fara illa – en vägledning för hälso- och sjukvården samt tandvården gällande anmälningsskyldighet och ansvar (Socialstyrelsen, 2013)
  • Minska risken för plötslig spädbarnsdöd - en vägledning för hälso- och sjukvårdspersonal (Socialstyrelsen, 2014)
  • Samverka för barns bästa – en vägledning om barns behov av insatser från flera aktörer (Socialstyrelsen, 2014)
  • Vägledning för barnhälsovården (Socialstyrelsen, 2014)

Övriga dokument

  • Barnhälsovårdens nationella program (Rikshandboken, 2014)
  • FN:s Konvention om Barnets rättigheter (UN, 1989)
  • Nationella folkhälsomålen (Folkhälsomyndigheten, 2003)
  • Rikshandboken Barnhälsovård www.rikshandboken-bhv.se
  • Smitta i förskolan (Socialstyrelsen, 2008)
  • Strategi för samverkan – kring barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa (Skolmyndigheten, Rikspolisstyrelsen & Socialstyrelsen, 2007)
  • Strategi för sjuksköterskans hälsofrämjande arbete (Svensk sjuksköterskeförening , 2008)
  • Strategi för kvalitetsutveckling inom omvårdnad (Svensk sjuksköterskeförening, 2014)
  • Teamarbete & förbättringskunskap (Svensk sjuksköterskeförening och Svenska läkaresällskapet, 2013)
  • Till dig som är skyldig att anmäla oro för barn (Socialstyrelsen, 2014)
  • Tio steg som främjar amning (Socialstyrelsen, 2014)

Behörighet och kompetens

BHV-sjuksköterskan skall ha goda kunskaper om barns utveckling, hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder, barnaålderns sjukdomar och de psykosociala faktorernas betydelse (Socialstyrelsen, 2014). Sjuksköterskan som arbetar med barnhälsovård skall därför ha specialistsjuksköterskeexamen inriktning distriktssköterska eller med inriktning hälso- och sjukvård för barn och ungdom. Specialistutbildad sjuksköterska inom BHV ska ha goda kunskaper om:

  • Amning, modersmjölksersättning, nutrition, måltidsvanor och måltidsordning.
  • Anknytning och samspel mellan barn och förälder/föräldrar
  • Aktuellt nationellt och regionalt barnhälsoprogram
  • Barns livsvillkor, hälsa och ohälsa
  • Barns utveckling och behov
  • Bedömning av tillväxt.
  • Evidensbaserad praktik
  • Familjecentrerad vård
  • FN:s Konvention om Barnets rättigheter.
  • Folkhälsa och hälsans bestämningsfaktorer
  • Gruppdynamik och gruppledarskap
  • Hälsofrämjande och förebyggande arbete bland barn och barnfamiljer
  • Hälsovård för barn med funktionsnedsättningar/kroniska sjukdomar
  • Kommunikation och samtalsmetodik för hälsosamtal både individuellt och i grupp.
  • Kvalitéts och förbättringsarbete
  • Metoder för att främja hälsosamma levnadsvanor för barn och barnfamiljen
  • Omvårdnad vid procedurer
  • Socialpediatrik - Barn som far illa eller riskerar att fara illa
  • Vaccinationer och vaccinationsprogram

Antal barn inskrivna på BVC för att upprätthålla kompetens
För att upprätthålla och vidareutveckla BHV-sjuksköterskans kompetens och färdighet i arbetet med att främja hälsa och förebygga ohälsa bland barn bör BHV-sjuksköterskan arbeta huvudsakligen med barnhälsovård. Om det inte är möjligt att arbeta heltid på BVC bör BHV-sjuksköterskan arbeta minst 50 % av heltid och ha ansvar för minst 25 nyfödda per år. BHV-sjuksköterskan som arbetar med färre än 25 nyfödda barn per år, till exempel vid BVC i glesbygdsområde, kan ha svårt att upprätthålla sin kompetens och skall ha möjlighet till kompletterande stöd och handledning.

Introduktion av nyanställd BHV-sjuksköterska

Introduktion av ny BHV-sjuksköterska skall ske enligt ett väl genomarbetat program i samråd med verksamhetsledning och den regionala utvecklingsenheten för barnhälsovård.

Verksamhetschef eller annan utsedd person introducerar den nyanställde på arbetsplatsen. Mentor bör utses till varje nyanställd BHV-sjuksköterska och regelbundna träffar bör ske under första året. Möjlighet att gå bredvid och få handledning av erfaren kollega ska erbjudas. Auskultation vid barnmorskemottagning, BB-avdelning, amningsmottagning, neonatalavdelning, barnmottagning och besök på förlossningsavdelning ska erbjudas utifrån individuella behov och önskemål.

Den regionala utvecklingsenheten för barnhälsovård erbjuder alla nyanställda inom barnhälsovården ett utbildningsprogram innehållande barnhälsovårdens mål, historiska utveckling, aktuellt barnhälsoprogram och vaccinationsprogram samt metoder och pedagogiskt arbetsmaterial.

Kompetensutveckling

För att garantera verksamhetens kvalitet ska regelbunden fortbildning erbjudas BHV -sjuksköterskan. BHV-sjuksköterskan skall även ha avsatt tid för handledning/konsultation av erfaren BHV-sjuksköterska och BHV-psykolog, individuellt och/eller i grupp.

Vid införande av nya metoder behöver BHV -sjuksköterskan regelbunden handledning.

Medicinsk handledning ges dels av barnhälsovårdsöverläkare dels av BVC-läkaren vid teambesök och teamkonferenser.

Metodhandledning ges av samordnande sjuksköterska/vårdutvecklare från den regionala utvecklingsenheten för barnhälsovård i det landsting/den region där BHV -sjuksköterskan arbetar.

För att leda föräldragrupper behöver BHV-sjuksköterskan kunskap och kompetens i gruppledarskap.

Samverkan

Särskild tid bör avsättas för BHV-sjuksköterskans samverkan med verksamheter där samarbete behövs inom olika barnhälsofrågor eller kring det enskilda barnet. Samarbete bör ske internt mellan olika professioner inom den egna BVC-verksamheten och med de övriga sjukvårdsenheterna i vårdkedjan med mödrahälsovård, förlossnings/BB-vård, neonatalvård samt andra enheter som barnläkarmottagning, barn- och ungdomshabilitering, barn- och ungdomspsykiatri, primärvård och folktandvård. Samverkan bör även ske med övriga organisationer utanför hälso- och sjukvården såsom, förskolan, skolan, socialtjänsten, bibliotek och vid behov med frivilliga organisationer. Samverkanskyldighet i samband med samordnade individuella vårdplaner (SIP) finns beskriven i 6 § Förvaltningslagen (1986:223), 2 f § HSL och 3 f §.

Samverkan med socialtjänst
Samverkan ska ske både kring det enskilda barnet, men också på övergripande nivå. Kring det enskilda barnet kan det bland annat röra sig om samordnad individuell plan (SIP) eller att hälso- och sjukvården utför läkarundersökningar i samband med utredning eller placering av barn utanför hemmet eller krisbearbetning.

Större möjlighet till tidigt förebyggande arbete kan ges om en organiserad samverkan finns med socialtjänsten i den kommun BVC ligger.

Hälso- och sjukvårdspersonal som i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn (0-18 år) far illa är skyldiga att genast anmäla det till socialnämnden enligt 14 kap. 1 § SoL. Socialnämnden och hälso- och sjukvård ska samverka i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa enligt 5 kap. 1 a § SoL och 3 f § HSL.

Samverkan inom familjecentral
Ett konkret exempel på hur samverkan med olika verksamheter och professioner kan organiseras är i en familjecentral där huvudmännen (till exempel kommun och landsting) möjliggör tvärfacklig samverkan genom att samordna sina resurser. Familjecentralernas sätt att samverka har bland annat visat sig öka medarbetarnas förmåga att uppmärksamma och tillgodose barnfamiljers behov av stöd (Socialstyrelsen, 2014).

Samverkan med förskolan
BHV-sjuksköterskan och barnomsorgens personal bör ha god kunskap om varandras verksamheter. Hälsovård i förskolan bör regleras genom överenskommelse mellan landsting och kommun eller en enskild BVC och förskola. Att BHV och förskolan samverkar i syfte att främja barnens fysiska och psykiska hälsa är av vikt för barnet.

BVC ska vara ett ställe dit förskolans personal och föräldrar ska kunna vända sig till för stöd och råd i frågor som rör barns hälsa. Regelbundna kontakter och besök på förskolan bör eftersträvas (Rikshandboken, 2014).

För att stödja barn och familjer på bästa sätt, och förhindra att flera aktörer agerar utan kännedom om varandra, föreligger ett ömsesidigt ansvar att information mellan BHV och förskola alltid sker med förälderns samtycke.

Samverkan med skola
BHV-sjuksköterskan och skolsköterskan behöver efter föräldrarnas godkännande samverka kring barnet i samband med skolstart, då barnets hälsovård lämnas över till elevhälsan.

Arbetssätt och metoder inom barnhälsovården

Promotion – prevention – med fokus på hälsofrämjande arbetssätt
Barnhälsovårdens hälsofrämjande åtgärder (promotion) avser att främja barns välmående och positiva utveckling. De förebyggande åtgärderna (prevention) avser att förhindra uppkomsten av sjukdomar, skador och fysiska, psykiska eller sociala problem. Barnfamiljerna erbjuds ett nationellt fastställt barnhälsovårdsprogram med såväl universella insatser till alla barn, som riktade insatser till alla barn efter varje barns behov. Ett tredelat program har tagits fram som en pedagogisk modell för att tydliggöra barnhälsovårdens mångfacetterade och breda verksamhet. Via universella delen (I) av det tredelade programmet får BHV kunskap om barnet och barnets livsvillkor. Kunskapen kan leda till riktade insatser (II och III). Den digitala Rikshandboken i barnhälsovård www.rikshandboken-bhv.se är barnhälsovårdens nationella metodbok som ger konkreta råd för arbetets utförande.

Barnperspektiv
Barnhälsovårdens arbete ska präglas av ett barnperspektiv med barnets bästa i fokus.

Etiska aspekter
Etiska aspekter måste värderas vid val av metoder och inriktning på insatser. Alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället. Resurserna bör fördelas efter behov och vid val mellan olika åtgärder bör man sträva efter en rimlig relation mellan kostnader och effekt.

Evidensbaserad praktik
Barnhälsovårdens arbete ska bygga på en evidensbaserad praktik vilket innebär att BVC-medarbetare ska ha en medveten och systematisk strävan mot att bygga vård och omsorg med utgångspunkt från bästa tillgängliga vetenskapliga faktaunderlag (evidens) förenat med klinisk erfarenhet och patientens preferenser. BHV-sjuksköterskan ska ha förmåga att använda sig av kunskap och vetenskapligt underlag, arbeta självständigt, kritiskt reflektera och värdera komplexa situationer. Vid inslag där evidens saknas skall ambitionen vara att utvärdera dessa (Socialstyrelsen, 2014). BHV-sjuksköterskan ska ges möjlighet att delta i forsknings- och utvecklingsarbete.

Jämställd barnhälsovård
En medvetenhet måste finnas för att de familjer som kommer till BVC har olika sammansättning och kulturell bakgrund och hänsyn måste tas till det vid utformandet av verksamheten, bemötandet och hur samtal och informationsmaterial utformas. Utifrån ett jämställdhets- och genusperspektiv är det angeläget att personal inom BHV är medvetna om hur fäders och mäns roller på BVC uppmärksammas. Det är allt från bemötande och innehåll i samtalsteman i föräldragrupper eller mottagningsbesök till utformning av den fysiska miljön (Socialstyrelsen, 2014).

Samtal och Föräldrastöd
"Barnhälsovårdens möten med barn och föräldrar präglas av ett hälsofrämjande förhållningssätt som innebär att stödja och stärka individens förmåga till kontroll över sin egen hälsa och förmågan att förbättra den. Barnhälsovården möter familjer med olika bakgrund, levnadsförhållanden och olika förmåga att söka information. En viktig uppgift för barnhälsovården är att i dessa möten, med respekt för föräldrarnas erfarenheter, förutsättningar och värderingar, vägleda om vad som gynnar barnets hälsa och utveckling. Förhållningssättet ska genomsyras av dialog, delaktighet och jämlikhet i mötet med individen" (Socialstyrelsen, 2014, s. 66).

Barnhälsovården har i uppdrag att erbjuda föräldrastöd både individuellt och i grupp. Föräldrastödverksamheten kräver kunskap och skicklighet därför är det viktigt att BHV-sjuksköterskan får stöd och adekvat utbildning för att kunna axla den viktiga arbetsuppgiften. För att kunna vara en bra gruppledare krävs det både utbildning och handledning.

Tolk ska användas i de fall där någon (föräldrar eller barn) vid hälsobesöket inte talar svenska eller av annan anledning behöver tolk.

Teambesök
Vid de hälsobesök på BVC där BHV-läkare medverkar bör BHV-sjuksköterskan och BHV-läkaren arbeta tillsammans (teamarbete) i undersökningsrummet för att få möjlighet till en gemensam bedömning av barnet och ge en samlad rådgivning och vägledning till föräldrar och barn.

"Läkarens, sjuksköterskans och psykologens kompetenser och erfarenheter kompletterar och stärker varandra i arbetet inom barnhälsovården" (Socialstyrelsen, 2014, s. 72).

Föräldrastöd i grupp
"Föräldrar av idag efterfrågar möjligheter att prata om sin föräldraroll, om sitt förhållande till varandra, och om könsroller i familjelivet och samhället. Föräldrarna kan tillsammans med andra familjer hitta vägar att möta sina barns behov och söka fungerande livsmodeller som kan tillfredställa både barn och vuxna" (Rikshandboken Barnhälsovård, 2014). I en föräldragrupp ges möjlighet att träffa andra föräldrar och dela med sig av både glädjeämnen och svårigheter i föräldraskapet.

"Föräldrastöd i grupp är ett bra sätt att förmedla kunskap och skapa kontaktytor för föräldrar. Vid utveckling av föräldrastöd i dag behövs medvetenhet om och respekt för kulturella aspekter när det gäller föräldraskap och syn på barn och barnuppfostran" (Socialstyrelsen, 2014, s. 70)

Hembesök
Alla nyfödda barn och deras föräldrar ska dels erbjudas hembesök av BHV-sjuksköterskan så snart som möjligt efter hemkomst från förlossnings-, BB- eller neonatalenhet dels ett hembesök vid 8 månaders ålder. Hembesök ska även erbjudas alla nyblivna adoptivföräldrar och det adopterade barnet, barn placerade i familjehem samt barn där det av någon anledning finns behov av hembesök. Familjen erbjuds en tid för hembesöket när båda föräldrarna är hemma (Rikshandboken i barnhälsovård, 2014).

"Att komma som gäst i familjens hem ger ofta en mer jämlik relation som grund för den fortsatta kontakten med familjen. Att hembesöket erbjuds till alla innebär att det är och uppfattas som en naturlig del i verksamheten. Med god förståelse för familjens situation kan råd och stöd utformas utifrån familjens och det enskilda barnets behov. Hembesök ger även möjligheter att upptäcka barn som riskerar att fara illa" (Rikshandboken i barnhälsovård, 2014).

Utöver universella hembesök under första levnadsåret ska hembesök erbjudas till barn och familjer där det finns behov av extra stöd. Det kan vara i form av förstärkt hembesöksprogram med upprepade hembesök till familjer för vilka barnhälsovårdens övriga erbjudanden är otillräckliga (Socialstyrelsen, 2014).

Hälsoövervakning

"Hälsoövervakning är tillsammans med främjande och förebyggande åtgärder centralt för barnhälsovården. I hälsoövervakningen ingår att bedöma barnets hälsa och utveckling samt värdera skydds- och riskfaktorer, för att identifiera barn som i något avseende är i behov av stöd eller riktade insatser. I hälsoövervakningen ingår att väga samman vad barnet förmedlar och förälderns beskrivning av sitt barn med de frågor han eller hon har om sitt barn, med hjälp av riktade frågor (anamnes) och observationer och undersökningar" (Socialstyrelsen, 2014, s. 74).

Kompletterande bedömning och insatser inom barnhälsovården
"När det framkommer avvikelser vid en hälsoövervakning kan barnhälsovårdens personal göra en bedömning för att få ökad kunskap om barnet och dess behov av riktade insatser. Barnhälsovården kan erbjuda insatser när de faller inom ramen för barnhälsovårdens åtagande, alternativt ta ansvar för att skicka remiss till en annan verksamhet." (Socialstyrelsen, 2014, s. 77).

Åtgärder vid identifierade problem, riktade insatser inom barnhälsovården
Några exempel på insatser som är möjliga inom barnhälsovårdens uppdrag är; återkommande rådgivande eller stödjande samtal, återkommande hembesök, riktad gruppverksamhet, fördjupade samtal om till exempel levnadsvanor, hjälp till kontakter med andra verksamheter såsom socialtjänst eller hjälp till förskoleplats (Socialstyrelsen, 2014).

Vaccinationer inom barnhälsovården

Vaccinationsverksamheten är en del av läkemedelshanteringen och regleras av SOSFS 2006:24 (M). I samma författning regleras också sjuksköterskors behörighet vid vaccination.

Enligt SOSFS 2006:24 10 § (SOSFS 2012:9) får en sjuksköterska som har specialistsjuksköterskeexamen med inriktning distriktssköterska eller inom hälso- och sjukvård för barn och ungdom ordinera läkemedel för vaccination i enlighet med de vaccinprogram som finns upptagna i Socialstyrelsens föreskrifter, allmänna råd och rekommendationer. (Läs mer i Rikshandboken i barnhälsovård)

Dokumentation och insamling av hälsodata

  • Dokumentationen i BHV-journalen ska föras enligt Patientdatalagen (2008:355) och Socialstyrelsens föreskrift om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården (SOSFS 2008:14).
  • Gällande anvisningar för dokumentation och manual för journalanvändning ska finnas tillgängliga och nyanställd BHV-sjuksköterska ska genomgå introduktion och erbjudas handledning för dokumentation i BHV-journal
  • Nyanställd BHV-sjuksköterska ska informeras om vilka uppgifter/hälsodata som ska samlas in till den regionala utvecklingsenheten för barnhälsovård, för regional och nationell statistiksammanställning/årsrapport
  • Hög kvalitet ska eftersträvas i journalföringen och anteckningar i journalen signeras i enlighet med Patientdatalagen (2008:355).

Förskrivning av läkemedel

Specialistsjuksköterskeexamen inriktning distriktssköterska får förskriva läkemedel inom primärvård enligt Socialstyrelsens föreskrift om kompetenskrav för sjuksköterskor vid förskrivning av läkemedel (SOSFS 2001:16 § 3) samt gällande ändringar.

Revideringsdatum:
2015-11-12
Manusförfattare:

Nationella nätverket för barnhälsovårdssamordnare/vårdutvecklare 2015

Margareta Berglund, Kunskapscentrum för Barnhälsovård, Region Skåne

Nanaz Fassih, Barnhälsovård nord, Stockholms Läns Landsting

Gunnel Holmqvist, Föräldra- och barnhälsan, Region Jämtland Härjedalen ( tidigare Jämtlands Läns Landsting) 

Ulrika Nygren, Barnhälsovården Sörmland, Södermanlands Läns Landsting

Ylva Thor, Kunskapscentrum för Barnhälsovård, Region Skåne

Till ämnesöversikt