Utskrivet 2017-11-17

Till navigering

BCG

[Infektioner och vaccination]

BCG-vaccinet skyddar främst små barn mot allvarliga former av generaliserad tuberkulos. Tidigare vaccinerades så gott som alla barn, och senare de flesta "riskbarn", redan första levnadsveckan. Detta medförde att enstaka barn med medfödd allvarlig immundefekt drabbades av en allmän BCG-infektion, som i några fall hade dödligt förlopp. Man har därför gjort en avvägning, vilket som är mest riskfyllt: att smittas av tuberkulos som spädbarn eller att drabbas av en allmän BCG-infektion på grund av BCG-vaccination i kombination med immundefekt.

I de flesta fall är risken för tuberkulossmitta inte akut eller överhängande. Genom att vaccinera först vid 6 månaders ålder eller senare kan man rädda barn med allvarliga immundefekter från en livshotande BCG-infektion. Innan BCG-vaccination görs ska en individuell bedömning göras för att utesluta att barnet har en medfödd immundefekt eller hereditet för detta. En svår immundefekt yttrar sig i allvarliga ofta dödliga infektioner i späd ålder. Vid misstanke på sådan sjukdom hos barnet eller nära släktingar ska man avstå från BCG-vaccination.

Vilka barn föreslås BCG-vaccination?

Barn som enligt följande kriterier löper ökad risk att utsättas för tuberkulossmitta erbjuds BCG-vaccination:

  • Aktuell tuberkulos hos en nära anhörig eller hushållskontakt (samråd med den behandlande läkaren när det gäller eventuell kemoterapi och tidpunkten för BCG).
  • Den ena eller båda föräldrarna/vårdnadshavarna eller annan hushållsmedlem kommer från ett land med ökad tuberkulosförekomst (≥ 25 fall per 100.000 invånare och år).
  • Planerad vistelse i ett land eller område med hög tuberkulosförekomst (≥ 100 fall per 100.000 invånare och år) om barnet kommer i nära kontakt med lokalbefolkningen.

Se tabell: Riskländer avseende tuberkulos och hepatit B Källa: Folkhälsomyndigheten

Adoptivbarn
Adoptivbarn från områden med ökad risk kan ha blivit smittade i sitt ursprungsland och rekommenderas därför särskild hälsokontroll enligt SoS Allmänna Råd 1989:20. Om barnet har kommit till en adoptivfamilj, som inte är utsatt för ökad risk enligt kriterierna ovan behöver barnet inte BCG-vaccineras.

Kom ihåg:

Barn till personal inom hälso- och sjukvård, polis, tull och invandrarmottagning och motsvarande yrken är inte utsatta för ökad risk och bör inte vaccineras om de inte tillhör någon av ovan angivna grupper.

När ges BCG-vaccination till barn?

BCG-vaccination ges i nyföddhetsperioden

BCG-vaccination ges till barn före 6 månaders ålder, på BB eller BVC, om barnet ska vistas i en miljö där det finns särskild risk för smittspridning:

  • Vid aktuellt fall i omgivningen (samråd med den behandlande läkaren när det gäller eventuell kemoterapi och tidpunkten för BCG).
  • Om barnet ska resa till område med hög tuberkulosförekomst (≥ 100 fall per 100.000 invånare och år) och med nära kontakt med lokalbefolkningen (vaccination rekommenderas oavsett ålder om sådan resa blir aktuell senare).
  • Om barnet inte kan nås för vaccination senare, till exempel vid sex månaders ålder.

Se tabell: Riskländer avseende Tuberkulos och Hepatit B. Källa: Folkälsomyndigheten.
    

Vaccination ges vid 6 månaders ålder

  • Övriga nyfödda med familjeursprung från ett land med ökad eller hög tbc-förekomst (≥ 25 fall per 100.000 invånare och år)

Kom ihåg:

Specialistutbildad distriktssjuksköterska eller barnsjuksköterska är behörig att ordinera BCG vaccination till riskgrupper. Till icke riskbarn ska läkare ta ställning och ordinera vaccination. Den ska utföras av en med vaccinationen förtrogen sjuksköterska eller läkare.

 

Vaccinets egenskaper

Vaccinet består av levande försvagade bovina tuberkulinbakterier-BCG (Bacillus Calmette Guérin). Vaccinerade personer blir vanligen tuberkulinpositiva efter c:a 6 veckor, men förhållandet mellan tuberkulinreaktionen och den verkliga skyddseffekten mot sjukdomen är oklar. Immunitetens varaktighet efter vaccination är inte känd. BCG-vaccin ger ett bra skydd för små barn mot de svåraste tuberkulosformerna såsom meningit och miliär (i kroppen spridd) tuberkulos.

Ålder och intervall
BCG vaccination ges normalt vid 6 månaders ålder men kan vid påtaglig risk för smitta ges redan från första levnadsveckan (Läs mer under rubriken "När ges BCG-vaccination till barn").

Om vaccinationen tagit behövs endast en dos. Om stor smittrisk föreligger och effekten av vaccination är tveksam kan en ny vaccination vara aktuell. (Läs mer under rubriken Kontroll av BCG-vaccination. Förnyad vaccination?)

Vaccinationen till och med 6-12 månaders ålder kan ske utan föregående PPD-prövning om barnet inte varit utsatt för smitta till exempel i familjen eller av andra nära kontakter.
Läs mer Tuberkulintest, TST

Teknik och lokal

Dos:

Under 1 år 0.05 ml - ges intrakutant.
Över 1 år 0.1 ml - ges intrakutant.

Kom ihåg!

Frystorkat vaccin som löses i medföljande vätska. Blandat BCG vaccin är hållbart i 4 timmar. Oöppnad förpackning förvaras vid 2-8 grader. Skyddad mot dagsljus.

Injektionsstället ska vara rent och torrt och får inte vara tvättat med antiseptiska medel. Om alkohol används för avtorkning av huden måste den få avdunsta innan vaccinet ges.

Vaccinationen ges på vänster överarms översta tredjedel och utsidans bakre del.

Använd 1 ml tuberkulinspruta (fingraderad) samt nål för intrakutan injektion: Grå; med 20 mm längd och 0,4 mm diameter.

Vaccinatören ska vara väl förtrogen med det tekniska förfarandet. Om injektionen ges för djupt (se fig. A) ökar risken för lymfadenit och abscessbildning. Misslyckas injektionen får vid detta tillfälle inte ges något ytterligare vaccin.

Intrakutan injektion
Figur A

Figur A och B - Intrakutan injektion

Se instruktionsfilm Intrakutan Injektion

Det är viktigt med bra ljus, och att armen hålls stadigt av förälder eller medhjälpare. Se till att vaccin finns ända ute i nålspetsen innan den sticks in. Nålen ska sitta ordentligt fast på sprutan. Sträck huden. Rikta nålens öga uppåt. Nålen ska hållas nästan parallellt med huden, riktas i armens längsriktning och föras in långsamt omkring 2 mm i hudens ytliga lager. Nålen ska synas genom huden under införandet.

Rikta nålen försiktigt uppåt, injicera långsamt och stadigt, stabilisera gärna med tummen mot barnets arm. Vid korrekt intrakutan injektion är det trögt att injicera och det bildas en upphöjd, vit blåsa (kvaddel) som kvarstår en liten stund. Om vätskan går in lätt kan nålen ligga för djupt, stoppa injektionen och försök försiktigt att ändra positionen på nålspetsen och ge resten av vätskan. Om injektionen har gått för djupt ges inget ytterligare vaccin.

BCG vaccination, intrakutan injektion
Figur B

Lokal reaktion

Om BCG-vaccinationen har tagit märks 2-3 veckor efter vaccinationstillfället en liten rodnad och en förhårdnad som långsamt kan övergå i varbildning. Det kan bildas en blåsa som ofta spricker efter cirka 6 veckor. Behandla med luftig torr kompress utan sårpuder eller salva.

Vida, luftiga kläder rekommenderas på armen. Bada inte överarmen så länge det rinner från såret. Varet är ofarligt för andra friska personer. Lymfkörtlar i armhålan kan vara förstorade.

Så småningom bildas ett ärr. Det tar minst 6 veckor innan BCG-vaccinationen ger skydd. Skyddet är aldrig hundraprocentigt.

Om reaktionen uppträder inom några dagar med rodnad och eventuell svullnad, kan det vara ett tecken på att barnet redan har tuberkulos eller har en okänd immunbristsjukdom. Föräldrarna bör upplysas om att ta kontakt med BVC eller läkare om sådan reaktion sker.

Det kan förekomma reaktioner i form av förstorade regionala lymfkörtlar, oftast i axill eller supraklavikulärt, som är oömma eller lätt ömmande, liksom att det vätskande såret förorsakar problem. Det är vanligt med subkutan abscess med suppuration vid stickstället, men detta kräver varken dränage eller antibiotika. Dessa lokala BCG-infektioner uppträder 1–6 månader efter vaccinationen och läker spontant efter 3–18 månader. De beror inte på bristande vaccinationsteknik.

Kontroll av BCG-vaccination. Förnyad vaccination?

Normalt behöver BCG-reaktionen inte kontrolleras, men om misslyckad injektion befaras och ingen reaktion utvecklas kontrolleras vaccinationen med TST efter 3 månader. Därefter görs eventuellt ett nytt vaccinationsförsök. Om barnet är 6 månader eller yngre bör man om möjligt vänta med TST tills barnet är 6 mån gammalt. Oavsett resultatet görs ingen tredje vaccination.

Revaccination med BCG

Revaccination med BCG rekommenderas inte. WHO menar att revaccination inte har någon effekt. De flesta länder har därför upphört med revaccinationsprogram.

Biverkningar

Ibland kan BCG-vaccinationen orsaka ett onormalt stort sår med fördröjd läkning. En sådan komplikation kan också bero på en sekundär infektion. Hos en del barn uppkommer mycket förstorade regionära lymfkörtlar. Sådana barn ska bedömas av barnläkare eventuellt i samarbete med lungmedicinare. I ytterst sällsynta fall kan en osteit (skelettinfektion) uppträda ibland flera år efter vaccinationen. Den ska utredas och behandlas av barnläkare, som vid behov samarbetar med ortoped och lungmedicinare.

När ska vaccinationen uppskjutas eller ställas in?

  • Barn med feber eller allmänpåverkan ska inte vaccineras.
  • Immundefekter särskilt i den cellbundna immuniteten. Spädbarn med hereditet för allvarlig kombinerad immundefekt eller där syskon, kusiner eller barn nära i släkten avlidit till följd av sådana tillstånd i späd ålder.
  • HIV-positiva personer och spädbarn födda av HIV-positiva mödrar.
  • Strålbehandling eller invärtes behandling med kortikosteroider eller andra medel som sätter ned immunförsvaret.
  • Vissa sjukdomar till exempel leukemi, malignt lymfom och generaliserad malign sjukdom.
  • Generaliserat eksem eller hudinfektion i närheten av injektionsområdet.
  • Vaccination mot tuberkulos bör ske tidigast två veckor efter tillfriskandet från virussjukdomar som influensa, mässling, påssjuka, röda hund och vattkoppor.
  • BCG-vaccination bör föregås av en helt negativ TST (0 mm) för att utesluta att barnet inte redan är smittad med TB eller miljömykobakterier. Tidigare genomgången BCG-vaccination kan också ge en positiv reaktion. På barn under 18 månader behöver dock inte TST sättas före BCG, förutsatt att barnet inte varit utsatt för smitta (se Tuberkulintest, TST).
  • Barn som nyligen har utsatts för tuberkulossmitta ska inte vaccineras förrän tidigast 3 månader efter den sista exponeringen. Om TST efter 3 månader är helt negativt (0 mm) kan man vaccinera. För särskilt exponerade barn får man överväga profylaktisk behandling i avvaktan på eventuell vaccination.

Dokumentation, rapportering och samarbete

Resultat av tuberkulinprövning samt utförd BCG-vaccination bör rapporteras skriftligt till barnavårdscentral. Sjuksköterskan på BVC ska se till att dessa uppgifter införs i BHV-journalerna. Undersökning som utförts med anledning av tuberkulosfall i barnets miljö bör rapporteras till barnavårdscentral för dokumentation i BHV-journalen.

Ett bra samarbete mellan barnhälsovård, elevhälsa, lungmedicin och smittskydd är viktigt så att barn i riskmiljöer identifieras och lämpliga åtgärder vidtas.

mapp_green.gif
Revideringsdatum:
2017-10-17
Reviderad av:

Leif Ekholm, barnhälsovårdsöverläkare, Barnhälsovården, Örebro

Faktagranskare:

Sven Arne Silfverdal, barnhälsovårdsöverläkare, Barnhälsovården/Norrlands Universitetssjukhus, Umeå

Illustratör:

Niclas Elving, art director & graphic designer, Malmö

Media:

Filmen Intrakutan Injektion visas med tillstånd från Globak helath Media Projct och Region Örebro län

Till ämnesöversikt