Orosanmälan till socialtjänsten

Som personal inom barnhälsovården är man skyldig, enligt 14 kapitlet 1 § socialtjänstlagen (SoL 14:1), att anmäla till socialtjänsten om man misstänker, eller får kännedom om att ett barn far illa. Skyldigheten att anmäla är personlig och kan inte överlåtas. Tröskeln för anmälan ska vara låg. Man behöver inte ha bevis eller själv utreda barnets situation.

Det är alltid barnets behov som avgör om en anmälan ska göras. En anmälan får inte fördröjas eller utebli av hänsyn till föräldrarnas reaktioner. Om situationen är akut ska man kontakta socialtjänsten per telefon och samtidigt göra en skriftlig anmälan. Även om man själv, eller någon annan har gjort en anmälan tidigare angående samma barn, är det viktigt att göra en ny anmälan om situationen kräver det. Det kan handla om att barnets förhållanden inte har förbättrats, eller till och med försämrats, eller att man har fått ny information om situationen.

Läs mer på Socialstyrelsen: Anmälan till socialnämnden vid kännedom eller misstanke om att ett barn far illa

När man skriver en anmälan, beskriver man omständigheterna som gör att man är orolig för barnet samt hur informationen har kommit till ens kännedom.

Viktig information att ta med i anmälan är orsak till oron utifrån:

• tecken hos barnet
• tecken hos förälder eller föräldrar
• tecken i samspel mellan barn och förälder
• tecken i kontakt med BVC
• specifika händelser i samband med besök hos BVC eller vid hembesök
• var barnet befinner sig nu och om det finns oro för att barnet befinner sig i akut fara
• barnets nuvarande situation i övrigt.

Läs mer Tecken på att barn far illa

Att göra en orosanmälan till socialtjänsten är enklare om det finns rutiner på arbetsplatsen och en vana att hantera orosanmälningar. Varje verksamhet ska ha en skriftlig rutin för orosanmälan, som även innefattar kontaktuppgifter till socialtjänsten. Det kan vara bra att träna i grupp med realistiska övningsfall.

Ska man informera föräldrarna?

Det är viktigt att så snart som möjligt informera föräldrarna om att det finns en oro för barnet och vad man är orolig för. På så sätt kan man undvika starka reaktioner på en orosanmälan till socialtjänsten och öka möjligheterna till samarbete med familjen.

Undantag är situationer där det finns misstanke om brott mot barnet, vilket innebär misstanke om våld och sexuella övergrepp. I dessa fall ska man först konsultera socialtjänsten, och eventuellt göra polisanmälan, innan man informerar föräldrarna.

Om man är osäker är det bra att rådgöra med erfarna kollegor och med socialtjänsten. Man kan diskutera ett barns situation utan att uppge barnets namn. Som professionell kan man inte vara anonym när man gör en orosanmälan till socialtjänsten. 

Läs mer Könsstympning av flickor

Läs mer på Socialstyrelsen Anmälan till socialnämnden vid kännedom eller misstanke om att ett barn far illa

När en anmälan inkommer till socialtjänsten görs en förhandsbedömning för att avgöra om en utredning ska inledas eller inte.

En förhandsbedömning kan omfatta följande tre delar:

• skyddsbedömning
• genomgång av tidigare kännedom
• kontakt med den eller de som anmälan gäller till exempel vårdnadshavare.

Anmälningsmöte

Socialtjänsten kan kalla till ett anmälningsmöte, där även anmälaren medverkar.

Syftet med anmälningsmötet är att tillsammans kunna samtala om varför orosanmälan har gjorts. Genom att berätta för föräldrarna, att en anmälan görs för att kunna hjälpa familjen, kan man främja föräldrarnas förståelse, och skapa förutsättningar för en fortsatt förtroendefull relation till barnhälsovården.

Ett anmälningsmöte som sker under förhandsbedömningen kan ge viktig information och utgöra en del av det underlag som bedöms. I fall då brott misstänks kan socialtjänsten vänta med att informera vårdnadshavare till dess att en eventuell polisutredning har inletts.

Socialtjänsten har vidare möjlighet att informera anmälaren om att utredning har inletts, inte har inletts eller redan pågår. Om vårdnadshavaren lämnar sitt medgivande och socialtjänsten anser att det är lämpligt, finns det även möjlighet att anmälaren och socialtjänsten kommunicerar med varandra, och med familjen, om vad som händer i ärendet.

Socialtjänstens utredning består av flera steg:

• planering av utredning
• inhämtning av uppgifter
• bedömning av behov och förutsättningar för olika beslut
• sammanställning av beslutsunderlag.

Nästan alla kommuner i Sverige använder sig av handläggnings- och dokumentationssystemet BBIC (Barnets Behov I Centrum) vilket ger handläggarna en struktur för både utredningens genomförande och innehåll.

Utredningen planeras utifrån den så kallade BBIC-triangeln som beskriver risk- och skyddsfaktorer utifrån barnets utveckling, föräldrarnas förmåga och familjens situation och nätverk (familj och miljö). Socialtjänsten har rätt att hämta in uppgifter om barnet från exempelvis BVC, förskola och skola. Verksamheterna har samtidigt en skyldighet att lämna uppgifter som socialtjänsten efterfrågar och behöver för att kunna bedöma barnets behov.

Som stöd för detta finns BBIC konsultationsdokument, varav ett handlar om barnhälsovård och elevhälsa. Vid konsultationen ställs frågor om barnets hälsa och utveckling, föräldrarnas förmåga att tillgodose barnets behov av hälso- och sjukvård, samt barnhälsovårdens eventuella behov av fortsatt kontakt med socialtjänsten. 

Läs mer Barnhälsovård för barn som bor i familjehem

Barnahus är en samverkansform för utredningar när barn misstänks ha utsatts för våld av en närstående person eller sexuella övergrepp. Barnahus finns i nästan alla län i Sverige. Här träffas poliser, åklagare, socialsekreterare, barnläkare, barnpsykologer och barnpsykiater för att diskutera aktuella fall och planera och genomföra utredningar och undersökningar. Genom att samla alla kompetenser kring barnet görs bedömningarna snabbare och med ett tydligt fokus på barnets bästa.

Referenser - Orosanmälan till socialtjänsten