Plattfothet

Plattfothet (pes planus) är en benämning av en fot med lågt fotvalv. Tillståndet är mycket vanligt hos barn, och kan bero på flera olika saker. I de allra flesta fall ska plattfothet betraktas som ett normaltillstånd. Någon objektiv definition av tillståndet finns inte.

Följande är orsaker till normal plattfothet hos barn:

• Barn har mjuk bindväv (hög ledlaxitet). När en normal fot belastas med barnets tyngd leder laxiteten till att den bindvävshinna i fotsulan som håller upp fotvalvet genom att hålla ihop hälen med framfoten sträcks ut, med följd att fotvalvet blir platt. När barnet står på tå framträder hålfoten på ett normalt sätt. Detta brukar beskrivas som mjuk plattfothet och ska betraktas som ett normaltillstånd.
• Barn har generellt mycket underhudsfett vilket även gäller fotvalvet, i synnerhet hos små barn. En fettkudde i fotvalvet ger upphov till att fotvalvet ofta uppfattas som lågt.
• Hos barn i 3-7 års ålder är kobenthet vanligt. Vid kobenthet belastas fotens insida mer än fotens utsida vilket leder till att fotens fotvalv uppfattas som lågt.

Mjuk plattfothet ska inte behandlas med kostsamma inlägg eller specialanpassade skor. Det finns inga belägg för att behandling med inlägg eller specialskor påverkar fotens utseende eller funktion på vare sig kort eller lång sikt. En vanlig farhåga är även att plattfothet skulle kunna leda till snedbelastning med ökad risk för framtida led eller ryggproblem. Det finns inga belägg för att det finns några sådana kopplingar. Vid komplicerad fotsmärta hos barn i tonåren kan plattfothet i sällsynta fall korrigeras med en operation.

Vid ensidig plattfothet, återkommande och besvärlig smärtproblematik, eller stel plattfothet bör barnet bedömas av läkare.

Tänkbara orsaker som då bör bedömas och eventuellt utredas vidare är förekomst av kort hälsena, vertikal talus, tarsal coalitio och os tibiale externum.