Undersöka motorisk förmåga hos barn

Ett barns motoriska utveckling är en dynamisk och komplex process som karakteriseras av variationsrikedom, spurter och platåer (29, 65). En bedömning vid ett tillfälle kan därför enbart ge en ögonblicksbild av barnets utveckling, men inte en tillförlitlig information om barnets utveckling över tid (29, 66). Upprepade bedömningar under de första levnadsåren är därför nödvändiga och rekommenderas (65-67).

Motorisk utveckling mäts idag främst genom uppnådda milstolpar. Milstolpar har varit en viktig del i att kartlägga små barns motoriska utveckling, men det är ett grovt mått som gör tidig identifikation av barn med motoriska problem svårt (25). Det är stor variation i när barn uppnår milstolparna under första levnadsåret (25) och de säger inget om vad som orsakar en eventuell försening (67).

När målet är att upptäcka barn i tid kan du inte enbart observera hur långt barnet har kommit i sin utveckling. Du måste även observera hur barnet utför sina rörelser (44,67,68). Genom att observera både hur långt barnet har kommit i sin utveckling och med vilken kvalitet barnet rör sig, ökar sannolikheten för tidig upptäckt som igen möjliggör tidigt insatta åtgärder (8,11,25-28).

Följande är generella rekommendationer för undersökning av motorisk förmåga:

• Var förtrogen med barns generella utveckling eftersom du måste kunna motivera barnet att visa sin motoriska förmåga och det är en fördel att ha vana att undersöka och umgås med barn.
• Gör likadant varje gång. Hitta din struktur eller kopiera en kollegas som du tycker fungerar bra.
• Observera barnets spontana rörelser.
• Observera hela barnet under rörelse.
• Observera inte enbart vad barnet gör, men också hur, det vill säga med vilken kvalitet.
• Rörelserna ska vara liksidiga (symmetriska). Titta alltid efter sidoskillnader. Om du observerar sidoskillnader när barnet sitter, står eller förflyttar sig, observera då barnet i rygg- och magläge. Kvarstår sidoskillnaden?
• Lyssna på föräldrarna.
• Om barnet är sent - varför?

Så här kan man göra:

• Börja gärna ditt besök med att undersöka den motoriska förmågan.
• Ha en plan för din undersökning och lek med barnet. När du gör detta får du också viktig information om andra funktioner som blickkontakt och samspelsförmåga, ögonmotoriken, hörsel, perception, uppmärksamhet och intresse.
• Fråga föräldrarna vilken position barnet tycker sämst om och spara den till sist.
• Tänk på att närma dig barnet försiktigt så att du hinner notera barnets känslomässiga läge.
• Om barnet är nöjt ger detta goda förutsättningar till fint samspel och en optimal undersökningssituation.

För att barnet ska ha möjlighet att visa sin optimala förmåga krävs det att:

• Barnet är mätt och nöjt under observationen.
• Minst en av föräldrarna eller annan närstående person är närvarande.
• Rummet har en behaglig värme eftersom barnet bör undersökas endast i blöja.
• Ljuset inte är bländande när barnet ligger på rygg på undersökningsbordet.
• Det finns utrymmet så att barnet kan röra sig. Ett bord som är ungefär 1 x 1,5 meter rekommenderas. Om du har ett höj- och sänkbart skrivbord är ett tips att lägga en gymnastikmatta på detta, då kan du höja skrivbordet till det som är en bra höjd för dig.

Om barnet är 6 månader eller yngre börja din undersökning genom att låta barnet ligga på rygg på ett plant underlag. Från 10 månader bör barnet först undersökas i förälderns knä, för att sedan visa sin motoriska förmåga på golvet. Kom ihåg att observera barnet när det sitter självt.

Barnet behöver vänja sig en stund vid dig som undersökare innan du startar den egentliga observationen. Om barnet är mycket avvaktande, eller inte alls accepterar dig som undersökare, kan föräldern instrueras så att observationen ändå går att genomföra.

Lägg alltid barnet i ett symmetriskt utgångsläge (näsa-navel-snopp/snippa i en rak linje).

Kom ihåg att det är synen som styr det lilla barnets rörelser. När du undersöker barnet i ryggläge bör du därför börja med att prata med barnet för etablera ögonkontakt. Använd sedan denna kontakt för att undersöka barnets huvudkontroll. Rör ditt ansikte eller leksaken från sida till sida.

Barn som trots alla försök är oroliga eller gråter kan ändå undersökas (annars utesluts möjligheterna att undersöka barn med stora motoriska problem). Det bästa är dock att först försöka hitta ett nytt tillfälle då barnet är nöjt och medverkar så bra som möjligt. Fråga gärna föräldrarna om barnet är sig likt om osäkerhet uppstår. Om barnet inte medverkar måste du som undersökare ta hänsyn till detta i din tolkning av resultaten.

Att etablera ögonkontakt 

Föreställ dig att du och barnet har en tråd mellan era ögon. Den kan vara olika lång. Testa på vilket avstånd kontakten blir bäst. När du sedan börjar flytta ditt ansikte eller en leksak får det inte gå för fort. Om ni tappar tråden, stanna upp där du eller leksaken är, och invänta att tråden spänns igen [3].

Från 18 månader kan barnet med fördel börja med att sitta på en liten stol vid ett litet bord för att genomföra momenten som testar handfunktionen, som att bygga torn av klossar, rita och plocka/trä pärlor. Hitta en ordning som du tycker fungerar väl.

När barnet leker med testmaterialet nedan är det viktigt att ta hänsyn till barnets ålder och hur barnet utför rörelserna på sin egen nivå.

Ett annat tips är att tillsammans titta i en bok och samtala om denna. Genom att se hur barnet hanterar boken, bläddrar och så vidare, får du information om handfunktionen. Det ger också ett bra tillfälle att undersöka barnets språkutveckling, kognitiva utveckling och koncentrationsförmåga.

Testmaterial:

• klossar
• kritor/pennor och papper
• bok
• trä pärlor på tråd (Motorisk utveckling 4 år).

När undersökningen vid bordet avslutas kan bordet och stolen ställas åt sidan så att barnet har utrymme att röra sig. Bäst information om grovmotoriken får du om barnet tar av sig kläderna så att dessa inte skymmer. Låt barnet klä av sig själv med förälders hjälp vid behov. Här kan du få mycket information om barnets motoriska förmåga och eventuella problem med aktiviteter i dagliga livet.

För att färdigheter ska automatiseras krävs det många repetitioner (69), det vill säga att det man tränar på blir man bra på. Om barnet inte lyckas i ett av delmomenten i undersökningen är det viktigt att fråga föräldrarna om detta är något barnet brukar göra hemma.

Om barnet till exempel inte är intresserad av att leka med en boll är sannolikheten stor att det inte har tränat detta hemma och därför inte har den färdighet som behövs. Om det är fler än en aktivitet som barnet inte gör är det viktigt att förstå varför inte barnet gör dessa.

Testmaterial:

• boll
• bräda eller sträck för balansgång.

Referenser - Motorisk utveckling