När något allvarligt händer i en barnfamilj

Föräldrar vänder sig ofta till BVC när något allvarligt har hänt. Då är den bästa hjälpen ofta att få prata med en BHV-sjuksköterska som man redan känner och har förtroende för. Man kan prata om vad som har hänt samt om händelsen påverkat barnet. Är det till exempel skillnad på barnets reaktioner i välmående, beteende och känslor jämfört med tidigare? Här kan BHV-sjuksköterskan göra en viktig insats.

I denna text finns råd man kan ge i de flesta fall. Det finns också litteratur (1) och en folder (3) om föräldrarna vill ha skriftligt material.

Konsultera BHV-psykolog vid behov

Konsultera eventuellt BHV-psykolog angående behov av fler insatser eller vid speciella omständigheter. När någonting allvarligt händer i en familj som man känner, är det naturligt att bli berörd som BHV-sjuksköterska. Då är det bra att samtala och reflektera med BHV-psykologen, närmaste chef, kollega eller någon annan som man har förtroende för.

Barn märker alltid när något allvarligt händer som påverkar familjen, men alla förstår inte händelsen fullt ut eller reagerar synligt på den. När det gäller yngre barn kan man i allmänhet lita på att en kris- eller sorgereaktion syns utåt.

Det man kan se hos yngre barn är till exempel (3):

• stark separationsångest
• skuldkänslor
• plötslig rädsla eller ilska
• sömnstörningar och/eller mardrömmar
• tillbakagång i utvecklingen
• huvudvärk
• magont
• ett dämpat stämningsläge eller annat plötsligt ändrat beteende.

Att tyda det lilla barnets signaler och samspel med föräldrar är en viktig del i bedömningen. Det vanliga är att barn återhämtar sig spontant. I allmänhet är föräldrarnas förhållningssätt den viktigaste läkande eller lugnande faktorn. Det är viktigt att observera barnets reaktioner över tid. Händelser som vuxna upplever som traumatiska behöver inte vara det för barnet eller vice versa. Att identifiera barnets risk- respektive friskfaktorer hjälper att ge det unika individanpassade stöd som barnet/föräldrarna behöver (8, 9).

Starka eller ökande symtom

Om symtomen är fortsatt starka eller ökar efter en månad kan barnet behöva behandling för traumatisering, liksom om händelsen var dramatisk. Till exempel mord, självmord, bevittnande av närståendes död, andra allvarliga händelser eller vid misstanke om att barnet upplever skuld för det inträffade. Familjen kan då söka hjälp inom barn- och ungdomspsykiatrin för insatser på specialistnivå.

Viktigt att prata med barnet om det som har hänt

Det är viktigt att föräldrarna pratar med barnet om det som hänt. Om föräldern tycker det är svårt att få i gång ett samtal kan man låna en bok om liknande händelser och läsa tillsammans. Det ger barnet tillfälle till frågor och föräldern en möjlighet att få veta hur barnet tänker om händelsen (10).

Råd till föräldrar:

• Öppenhet - berätta snarast vad som hänt, enkelt och kort men korrekt i sak.
• Svara på barnets frågor, men inte mer än vad hen frågat om. Vill barnet veta mer kommer följdfrågor. Visa också att du vill lyssna på barnet (1).
• Betona att det finns vuxna som kan hjälpa, ta ansvar och vara en trygghet för barnet, och att det inte är barnets ansvar att få situationen att bli bra igen (6).
• Håll fast vid familjens vardagsrutiner, men acceptera att barnet under en tid kan behöva extra kontakt och närhet för att känna sig tryggt.
• Gå tillbaka till förskola och eventuell fritidsaktivitet så fort som möjligt, och informera personalen om barnets reaktioner.
• Tillåt barnet att ta upp händelsen i sina lekar, det har en bearbetande effekt.
• Om du talar med andra om händelsen när barnet hör på är det bra att vara lugn och kortfattad (1).

När något allvarligt händer påverkas ofta förälderns egen förmåga att vara känslomässigt tillgänglig för barnet. Barnet är beroende av förälderns förmåga till samspel, omsorg och trygghet. Därför är det viktigt att även uppmärksamma hur den vuxna mår (8). BHV‑sjuksköterskan kan hjälpa föräldern att sätta ord på sina reaktioner och vid behov hänvisa vidare till vårdcentral eller annan instans för eget stöd.

När föräldern får hjälp att hantera sina känslor och sin situation skapas också bättre förutsättningar för att kunna möta barnets behov av närhet, information och förutsägbarhet.

Om det framkommer att förälder behöver stöd i föräldraskapet kan det vara lämpligt med hänvisning eller remiss till BHV-psykolog eller kontakt med socialtjänstens föräldraskapsstödjande insatser. Anmäl oro till socialtjänsten vid misstanke om att barnet far illa.

Läs mer på Rikshandboken: Föräldrastress

Barnhälsovården har en viktig roll i att uppmärksamma barns behov när en vuxen i barnets närhet inte mår bra. Det lilla barnet kan inte själv söka information eller stöd och är beroende av att vuxna runt omkring förstår hur situationen kan påverka barnet. Även mycket små barn gynnas av att de vuxna på ett åldersanpassat sätt sätter ord på vad som händer, och även låter barnen ge uttryck för sin oro och sina upplevelser.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) 5 kap. 7 § har barnet rätt till information, råd och stöd, när en förälder eller någon annan vuxen som barnet bor varaktigt tillsammans med:

• har en psykisk störning eller en psykisk funktionsnedsättning
• har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada
• har ett skadligt bruk av alkohol eller annat beroendeframkallande medel eller spel om pengar
• utsätter eller har utsatt barnet, eller en närstående till barnet, för våld eller andra övergrepp
• oväntat avlider.

Stöd föräldrarna att prata med barnet

Föräldrar kan behöva stöd i att berätta för barnet om det som har hänt. BHV‑sjuksköterskan kan då informera om att den mottagning eller vårdcentral där den berörda föräldern får vård har ansvar att ge föräldrarna vägledning i hur man pratar med sitt barn eller ge information direkt till barnet som anhörig, enligt hälso‑ och sjukvårdslagen.

Genom sitt sätt att kommunicera och samspela med barnet i mötet på ett flexibelt och individanpassat sätt kan BHV‑sjuksköterskan vara en förebild för föräldrarna och bidra till att stärka deras tilltro till sin egen förmåga att prata med sitt barn om det som har hänt (9).

BHV-sjuksköterskan kan även hjälpa föräldrar att förstå varför information är viktig. Barn som får förklaringar har lättare att känna trygghet, förstå förändringar i vardagen och tolka förälderns beteende. Det kan förebygga påverkan på barnets mående samt hälsa och utveckling i längden (4).  

Förebyggande stöd kan göra skillnad

När en vuxen i familjen har psykisk ohälsa eller ett skadligt bruk av droger, finns ärftlighet hos barnet att beakta. Den risk som en genetisk sårbarhet för beroendesjukdom och psykisk ohälsa innebär, kan motverkas genom goda relationer och en god uppväxtmiljö. Ett anpassat stöd kan göra att familjen får det bättre här och nu – och förhindra att problemen förs vidare till nästa generation. Att tidigt förmedla föräldrastödjande kontakt hos förebyggande socialtjänst kan göra skillnad (4).

Barn under 5 till 6 års ålder förstår inte att döden är definitiv. De väntar sig ofta att den som dött ska komma tillbaka och kan behöva höra många gånger att personen är borta för alltid. Hur föräldrarna beskriver ett dödsfall beror på kultur och tradition. De yngre barnen har svårt att förstå abstrakta förklaringar. Det är bättre att vara konkret, som till exempel: ”Nu är Pelle med gammelmorfar, de har det bra tillsammans”.

Några tips om hur man kan prata med barn om dödsfall:

• Undvik uttryck som "sover", "somnat in" eller "rest eller gått bort".
• Ge korrekt men kortfattad information från början. Om man inte kan svara på en fråga säg: ”Jag vet inte, men jag kan försöka ta reda på svaret”.
• Ibland kan svaret bli att ingen kan veta säkert.

Barn har rätt till information

Enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) 5 kap. 7 § (tidigare 1982:763, 2 g §) har barn rätt till information, råd och stöd när någon vuxen i familjen plötsligt dör. Familjen ska då vända sig till den läkare eller mottagning som är ansvarig för den vuxnes vård, alternativt be om mer information från barnombudet på avdelningen eller mottagningen.

Barn upp till 2 års ålder kan behöva skyddas från föräldrarnas sorgereaktioner, medan äldre barn i regel mår bättre av att se och prata om föräldrarnas egna känslor så länge de inte blir överväldigande eller skrämmande. Barn visar inte ledsenhet lika länge som vuxna men sorgereaktioner kan komma tillbaka periodvis. Då får man gå igenom allt som hände igen.

Det yngre barnet har glädje av att man sätter ihop ett fotoalbum, en film eller kanske en låda med minnessaker som relaterar till den avlidna. Det blir en hjälp för barnet att bära med sig minnen av den som dött under hens fortsatta liv (1).

Specifika råd till föräldrar vid dödsfall:

• Föräldrarna kan själva avgöra om barnet ska vara med på begravningen utifrån deras egna känslor. Det finns ingen rekommenderad nedre åldersgräns. Är barnet med, förbered hen på hur det kommer att gå till. Vill barnet gå i från, låt hen göra det i sällskap med en vidtalad vuxen.
• Låt barn från 3 till 4 års ålder välja om de vill följa med till graven eller minnesplatsen.
• Prata gärna om den avlidna, men tvinga inte barnet att göra det (1).
• Betona att det finns vuxna som kan hjälpa, ta ansvar och vara en trygghet för barnet, och att det inte är barnets ansvar att få situationen att bli bra igen (6).
• Var beredd på att barnet kan skylla dödsfallet på er som föräldrar eller på någon annan. Ta inte åt er. Förklara att det är lätt att bli arg när någon har dött.
• Undvik onödiga separationer från föräldrarna den första tiden. Det väcker lätt oro hos barnet (1).

Om man får kännedom från föräldrarna att ett barn som är listat på BVC har dött: beklaga sorgen och ställ en öppen fråga om vad som hänt. Fråga om de önskar hjälp från barnhälsovården, vårdcentralen eller annan nära samverkanspartner som socialrådgivare på familjecentral (1). Stödet gäller både föräldrar och eventuella syskon i familjen.

Kommer informationen om att ett barn har dött från annan källa än föräldrarna, och man har en nära kontakt med familjen, kan man antingen ringa dem för ett samtal enligt ovan, eller skicka ett kort enligt nedan.

Om man inte har haft kontakt med familjen nyligen, eller inte alls, är det lämpligt att skicka ett ”beklagar-sorgen-kort” undertecknat med sitt namn och BVC eller vårdcentral. Skriv att de gärna får höra av sig.  Då kan familjen själva välja om de vill ta kontakt (1).

Skriv avslutande notat i BHV-journalen och om möjligt orsaken till dödsfallet.

I den mån det går bör föräldrar skydda barn i BVC-åldrarna från våldsamma nyhetsinslag eller andra skrämmande tv-program. Ändå kommer barn i 4- till 6-årsåldern att uppfatta när något obehagligt händer i världen till exempel via allmänna samtal, löpsedlar och familjemedlemmars kommentarer.

I dag möter barn inte enbart nyheter via tv utan också genom videoklipp, bilder och korta filmer i sociala medier som vuxna använder. Även om barnet inte själv har tillgång till egen telefon eller surfplatta kan de oavsiktligt se material via föräldrars skärmar, självspelande videor i flöden eller bilder som delas i familjens närhet. Barn har svårt att förstå sammanhang, urskilja vad som är verkligt och tolka starka visuella intryck, vilket kan skapa oro och missuppfattningar.

Senaste tidens rapporter (6,7) visar att yngre barn behöver aktiv hjälp av vuxna för att sortera och förstå det de ser i digitala medier. Föräldrar kan därför behöva vara särskilt uppmärksamma på vilka videoklipp och bilder barnet kan stöta på och i möjligaste mån undvika att barnet exponeras för skrämmande digitalt innehåll.

Grundläggande råd till föräldrar om skrämmande information:

• Närvara när barnet ser på film eller tv samt använder digitala enheter.
• Svara så kort och okomplicerat som möjligt på barnets frågor.
• Om man inte vet svaret ska man säga det.
• Svara inte på mer än vad barnet frågar om.
• Försäkra att det som hänt är ovanligt.
• Berätta att det finns vuxna på plats som har till uppgift att skydda och hjälpa (7).

Läs mer på Rikshandboken: Skärmvanor för barn 0-6 år

Referenser - När något allvarligt händer i en barnfamilj