För tidigt födda barn inom neonatalvården

Cirka sex procent av alla gravida kvinnor i Sverige föder definitionsmässigt för tidigt (1). Barnen som föds är således underburna eller prematurfödda, det vill säga födda före 37 fullgångna graviditetsveckor. Barnen kategoriseras vanligen som:

• Måttligt för tidigt född/underburen     32+0 – 36+6
• Mycket för tidigt född/underburen      28+0 – 31+6
• Extremt för tidigt född/underburen     Född före 28

Det finns olika anledningar till att barn föds för tidigt, det kan till exempel handla om tvilling/trilling-graviditet, infektion eller annan sjukdom hos mamman eller barn. Ofta saknas känd orsak (2).

Att bli förälder till ett för tidigt fött barn innebär att bli förälder långt innan man räknat med att bli det. Föräldrarna ska lära känna sitt barn och börja känna sig som förälder i närvaro av vårdpersonal.

Barn på neonatalavdelning vårdas i nära samarbete med barnets föräldrar. Barnets vårdplats är en sluten eller öppen kuvös, en värmesäng, en vanlig säng eller vård hud mot hud med en förälder enligt kängurumetoden. Genom att vårdas hud mot hud skapas optimala förutsättningar för förälder och barn att lära känna varandra och för föräldern att känna sig som förälder. Hud mot hud kan i de flesta fall helt eller delvis ersätta kuvös/vattenmadrass som värmekälla (11). För att föräldrarna ska få möjlighet att lära känna och sköta sitt barn behöver de mycket stöd och vägledning under hela vårdtiden och även tiden därefter.

Föräldrar som inte kunnat vara med sitt barn hela vårdtiden upplever ofta skuldkänslor. På flera neonatalavdelningar i Sverige är det numera lika självklart att föräldrarna bor med sitt för tidigt födda barn på sjukhuset som inom all övrig barnsjukvård (12, 13).

Många föräldrar som har äldre barn känner sig splittrade. De vill vara hos barnet på neonatalavdelningen och hos dess syskon, vilket ofta är en källa till stress. Andra orsaker till stress för föräldrarna är separation från ordinarie arbete, andra aktiviteter och sociala närverk. På många neonatalavdelningar i Sverige arbetar man i dag aktivt med att involvera hela barnets familj, både äldre syskon och andra anhöriga.

Att födas för tidigt är i sig ett övergående tillstånd, men graden av omognad ökar risken för olika sjukdomstillstånd som behöver behandlas. Därutöver ökar risken för vårdrelaterade komplikationer av mer avancerad vård. Allvarliga komplikationer som för tidigt födda barn kan få är vanligen hjärnblödning samt lung-, ögon- och tarmproblem (3, 4). Ju tidigare ett barn föds, desto större är risken för dessa komplikationer med ökad sjuklighet och dödlighet.

Vårdtiden på neonatalavdelning varierar från ett par dygn till många månader beroende på hur omoget barnet är när hen föds samt hur barnet mår under sjukhusvistelsen (1, 2). Många måttligt för tidigt födda barn kan numera vårdas på BB. Vården av för tidigt födda barn har utvecklats snabbt och för de flesta barn som föds för tidigt i dag är prognosen god (5).

Andning

Beroende på graden av omognad kan barnet behöva andningshjälp och extra syrgas efter födelsen. Många behöver CPAP (kontinuerligt övertryck i lungan för att förhindra att de faller ihop) eller respirator (6). Surfaktant är ett ytspänningsnedsättande ämne som underlättar att lungblåsorna vidgas och fylls med luft vid födseln och som ofta administreras i lungan hos barn med omogna lungor. Även hög- och lågflödesgrimma används ofta.

Cirkulation

Stora cirkulationsförändringar sker hos barnet efter förlossningen då blodet ska syresättas via lungorna i stället för via moderkakan. Ductus arteriosus är en kärlförbindelse mellan lungpulsådern och stora kroppspulsådern under fostertiden som normalt stängs inom några dygn efter födelsen.

Persisterande ductus arteriosus (PDA) är ett resttillstånd hos för tidigt födda barn då denna cirkulationsomställning uteblir eller fördröjs. Symtom hos barn med PDA kan vara trötthet, hög andningsfrekvens, ökat syrgasbehov samt andningsuppehåll (apnéer). Med stetoskopet hörs ett blåsljud. Vissa barn med PDA behöver behandlas med läkemedel eller kirurgi (7, 8).

Lever- och njurfunktion

Högt bilirubin (hyperbilirubinemi, ”nyföddhetsgulsot”) är vanligare hos för tidigt födda barn än hos fullgångna nyfödda barn, delvis på grund av omogen leverfunktion. Problemet finns vanligen under första levnadsveckorna. Behandlingen sker genom att barnet belyses med blått ljus. I sällsynta fall kan hyperbilirubinemin bli mycket uttalad och orsaka hjärnskador (9).

Ögon och syn

Förekomsten av brytningsfel och skelning är ökad hos underburna barn. Retinopathy of prematurity (ROP) är ett tillstånd som kan drabba omogna näthinnekärl hos barn födda före 32 veckor. Syrgasbehandling och dålig tillväxt är två kända riskfaktorer.

ROP indelas i fem olika stadier:

• Stadium 1 är det lindrigaste stadiet.
• Stadium 5 är det allvarligaste med total näthinneavlossning och blindhet.

Laserbehandling den vanligaste behandlingsmetoden. De svåraste stadierna av ROP efterlämnar ofta, trots behandling, varierande grad av bestående problem, till exempel synnedsättning (10).

Referenser - För tidigt födda barn inom neonatalvården

Neonatalföreningen - Riktlinjer & vårdprogram

Föräldrainformation 1177 - När barn föds för tidigt