Barns sexuella utveckling

Området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) är ett område med betydelse för varje människas självkänsla och är en av hälsans bestämningsfaktorer. Angående sexualitet, reproduktion och anatomi, behöver man ge information som är förståelig för både barn, föräldrar och vårdnadshavare.

Barn har rätt till kunskap och begriplig information, något som förtydligas bland annat i Barnkonventionen.  Informationen till föräldrar och vårdnadshavare kan handla om att beskriva barns sexuella utveckling och vad som är typiska och förväntade beteenden. Föräldrar eller vårdnadshavare kan också ha nytta av att få guidning i hur de själva kan prata med sina barn. Dessa samtal visar att sexualitet är något som är viktigt att prata om (3,6,7).

Den sexuella utvecklingen börjar redan i fosterstadiet. Barn föds med förmågan till lubrikation, erektion och orgasm. Barns sexualitet kan beskrivas som en lustfylld bekantskap med den egna kroppen, ibland med andras kroppar. Precis som i livet i övrigt är barn ofta nyfikna på att utforska, lära nytt och upptäcka nya saker. Barn skapar sig en förståelse för sin kropp och dess funktioner genom att känna, titta, smaka, fråga och testa (3,4,5,6).

I samvaro med andra utvecklar barn en förståelse för sina egna och andras gränser. Barns sexuella utveckling påverkas och hämmas ibland av att vuxna blir generade, ställda eller oroliga. Barn lär sig tidigt, genom omgivningens reaktioner, att vissa delar av kroppen och dess funktioner, vissa lekar och vissa frågor, är mer laddade än andra.

Det kan göra att barn blir generade eller skäms om en vuxen exempelvis upptäcker deras lek. Tystnad, avståndstagande, tillrättavisningar och markeringar som rör barns sexuella uttryck kan få barn att förknippa sexualiteten med skamkänslor. Sådana känslor kan påverka sexualiteten även senare i livet.

Om barn blir bekräftade i sin sexualitet kan den utvecklas positivt. Barn som har en inre trygghet, en positiv självkänsla och en god kännedom om sina egna och andras gränser, har också bra förutsättningar för att, längre fram i livet, få en hälsosam sexualitet och att kunna njuta av den. Det kan stärka självkänslan och identiteten och lägga grunden för en positiv sexualitet (4,5,6).

Normer och förväntningar på kön och sexualitet finns i de flesta sammanhang och påverkar även personal inom hälso- och sjukvården (3, 9). Normerna kan begränsa och påverka hur frågor ställs, hur barn bemöts, och hur man föreställer sig barns framtid. Genom att reflektera över egna och samhällets normer, kan man anpassa språket och den vård man erbjuder. På så sätt kan fler få möjlighet att bli synliga och få bekräftelse i sin identitet och sitt sätt att vara. Ett normmedvetet och inkluderande arbetssätt ökar tillgängligheten för barn att kunna ställa fler frågor och skapar förtroende hos både barn och deras vuxna.

Heteronormativitet

Heteronormativitet påverkar människors sexualitet och kön och är ett sätt att beskriva flera sammanlänkade normer, normer som hänger ihop och inverkar på varandra. Dessa styr hur människor förväntas och kan uttrycka sexualitet och kön. Läs gärna mer om heteronormativitet i Vårdhandboken .

Könsnormer och identitet

Många barn har tidigt, ofta runt 4 års ålder, en förståelse för sin egen könsidentitet (10, 3). Det gäller både barn som följer normen och identifierar sig med det kön som registrerades vid födseln, cispersoner, och de barn som inte följer normen, transpersoner (10, 3). Läs gärna mer om könsidentitet på 1177 .

I tvåkönsnormerna finns även många olika förväntningar på hur både barn och vuxna ska vara och uttrycka kön. Det kan handla om allt från vilka kläder och färger som associeras med respektive kön, till vilka leksaker, yrken eller egenskaper som är förväntade. Små barn har ofta en uppfattning om att det finns saker, kläder och egenskaper som anses ”tjejiga” och andra beteenden och saker som anses ”killiga”. Möjligheten att få välja och uttrycka sig fritt kan stärka identitetsutvecklingen (10, 3).

Undvik förutfattade meningar

I heteronormativitet ingår också förväntningar på sexualitet. Förväntan är stark att människor ska vara heterosexuella och vilja bilda par. Det gör att barn väldigt ofta antas vara heterosexuella. Vuxna är ofta med och bidrar till de här föreställningarna, ofta omedvetet. Ett exempel kan vara när en flicka och en pojke som leker fint tillsammans får frågor om de är kära och ska gifta sig när de blir stora. Det är inte alls lika vanligt att två pojkar får samma frågor. Att vissa barns kärlek och identitet synliggörs och bekräftas, och andras inte, i till exempel språk, böcker och filmer, får konsekvenser som påverkar hälsan.

Försök att ställa öppna frågor och att hitta öppna formuleringar, där saker inte förutsätts på förhand. Det bidrar till god hälsa.  

Det finns i forskningen inget entydigt svar på vad barns sexualitet är. Det som beskrivs är en rad olika beteenden, erfarenheter och känslor (3). Sexualitetsutvecklingen påverkas av biologiska, sociala och psykologiska faktorer (3). Det är viktigt att ha en förståelse för att sexualiteten är individuell, och att uttrycken skiljer sig åt mellan olika individer och i olika åldrar.

För att möta barn och deras vuxna på ett bra sätt kan kunskap om vad som är vanliga och typiska uttryck för sexualitet hos barn vara en bra grund. Dessa kunskaper ger möjlighet att ge information om förväntade beteenden, att kunna normalisera och sätta barns uttryck för sexualitet i ett sammanhang. Nedan följer beskrivningar av vanliga och typiska uttryck för sexualitet hos barn i åldrarna 0–6 år. 

Nyfikenhet

Nyfikenhet och upptäckarglädje inför både sin egen och andras kroppar är det allra vanligaste beteendet bland yngre barn (4,6). I takt med att barns motorik utvecklas tar de flesta barn på sig själva och får en förståelse för att olika delar av kroppen upplevs olika skönt att beröra.

Genom att titta på andras kroppar får barn kunskap om hur kroppar kan se ut och fungera. De kan också göra jämförelser med sin egen kropp och få bekräftelse i att kroppen liknar andras (4, 5, 6). Ett tips till vårdnadshavare som vill möta sina barns nyfikenhet och föra samtal om kroppen, kan vara att använda bilder eller anatomiböcker, för att visa och förklara hur kroppar ser ut och fungerar.  

Det är vanligt att barn i takt med att de upptäcker sin kropp vill visa upp den för andra. Beteenden i stil med ”får jag se din, får du se min” är vanliga (3,6). Det är inte ovanligt att barn som för första gången upptäcker till exempel sin klitoris eller sitt ollon, vill visa och berätta om det för andra. Samma sak kan hända då barn upptäcker vad de kan göra med sin kropp, exempelvis att snoppen kan bli hård eller att det går att dra i en blygdläpp så att den blir lång (5). I en sådan situation är det viktigt att bekräfta, och gärna beskriva med ord, vad barnet visar eller uttrycker.

Lekar med sexuellt innehåll

Lekar med sexuellt innehåll är ytterligare ett vanligt uttryck för sexualitet hos barn. Doktorslekar eller olika typer av relationslekar är vanliga. När de här lekarna leks på ett sätt där de barn som leker deltar på jämlika villkor och ingen styr någon annan, kan de ge tillfällen till att träna på samtycke och ömsesidighet. Barnen kan i leken träna på att uttrycka sin vilja och få en förståelse för sina egna och andras gränser.

I samspelet med varandra kan barn också få en förståelse för att sexualitet är något fler upplever, inte något de är ensamma om (6). Barn leker ofta den här typen av lekar lite mer avskilt (4, 6,). Det är viktigt att respektera barns rätt till privatliv och integritet, men som i all annan lek har vuxna ett ansvar för att ingen mår dåligt eller råkar illa ut.

Frågor om sexualitet

Det är vanligt att barn ställer frågor om sexualitet, reproduktion och kroppen (4). Barn har rätt till kunskap och korrekta svar på sina frågor (1). Folkhälsomyndigheten skriver att; ”Alla har rätt till korrekt information och rådgivning om sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive evidensbaserad, allsidig och omfattande sex- och samlevnadsundervisning” (1).

Det är dock ovanligt att barn före 6 års ålder har tålamod att lyssna på långa förklaringar. Ett tips är att ge korta, men korrekta, förklaringar som är möjliga att komplettera i takt med att barnet kan ta till sig mer information.

Frågor om hur barn blir till

Om ett barn exempelvis frågar om hur ett barn blir till, är ett sätt att fokusera på vad som behövs för att ”bygga en bebis”. Det behövs ägg, spermier, en livmoder etcetera. Att förklara på detta sätt, där fokus ligger på de nödvändiga byggstenarna, snarare än på en viss uppsättning föräldrar, ger utrymme för fler möjliga livsberättelser. När vi svarar på frågor är det viktigt att vara medveten om normer och hur vi själva ser på sexualitet och relationer eftersom det påverkar hur vi uttrycker oss. Böcker och bilder kan vara till hjälp i att berätta och svara på frågor.   

Onani

Onani, att barn tar på sig själva och sina genitalier, är vanligt. Barn kan onanera på olika sätt, exempelvis genom att gnugga sig mot bygeln i en barnstol eller mot ett gosedjur.  Onanin handlar oftast om att upptäcka och njuta av kroppens funktioner, snarare än att syfta till orgasm (4,6). De flesta små barn har blöja på sig och kan därför inte komma åt att ta på sina genitalier. Det är vanligt att barn, när de får möjlighet, exempelvis vid blöjbyte, gärna tar på sig själva. Ett annat tillfälle då onani är vanligt är vid vila eller som ett sätt att slappna av. Som vårdpersonal är det bra att bekräfta att det är vanligt att barn tar på sig själva.   

Man kan också ge exempel på vad vårdnadshavare kan säga för att både bekräfta och avleda barnet från att ta på sina genitalier när det inte passar så bra, kanske vid en måltidssituation. Ett sätt att säga kan vara ”Jag förstår att det känns skönt att ta på snippan, det får du göra efter maten” eller ”Jag vet att det känns skönt att ta på snoppen men jag vill inte att du gör det nu, det får du göra på ditt rum sen”. I de här exemplen bekräftas barnet i att det är skönt att ta på sig själv, det är inte konstigt eller förbjudet, det passar bara inte just nu. Barnet får dessutom en annan tid eller plats presenterat där det passar bättre.

Oro vid onani

Ibland uppstår en oro inför att barn onanerar för ofta. Om ett barn onanerar tvångsmässigt, där det är svårt att avleda barnet in i annan aktivitet, bör man fråga sig hur barnet mår i övrigt. Om ett barn ofta tar på sig själv kan det handla om allt från springmask, att barnet inte har teknik nog att tillfredsställa sig själv, till att barnet använder onanin som ett sätt att lindra oro eller ångest.

Onani kan väcka oro inför att ett barn har varit utsatt för ett övergrepp. Det är viktigt att känna till att det inte finns något enskilt beteende hos ett barn som tyder på utsatthet för ett sexualbrott (3,5,6,11).

Läs mer: Tecken på att barn far illa

Alla har rätt att bestämma över sin egen kropp. I samtal med vårdnadshavare eller andra närstående vuxna, kan vi ge tips om hur de kan prata om och praktisera samtycke och ömsesidighet i relationen med sina barn. Genom att till exempel prata om hur något känns lär sig barn att förstå vad de tycker om och vad de inte tycker om.

Detta är en viktig utgångspunkt i att förstå både sina egna och andras gränser. Att respektera när ett barn tackar nej till kramar, att bli kittlad eller till beröring, är ett sätt att synliggöra barns integritet och rätt till sin egen kropp.

Ett annat sätt kan vara genom att visa sin egen integritet och sätta gränser, exempelvis inför oönskad beröring. Barnet kan då följa en vuxens exempel och själva tydligare förmedla vad hen vill eller inte vill. På så vis blir även andras gränser och rätt till integritet tydlig för barnet.

Kroppsundersökningar i vården

Ibland måste vi som vårdpersonal gå emot barnets vilja för att undersöka barnet och ge nödvändig vård. Att förklara varför och vad som ska göras, och bekräfta att det kan kännas obehagligt, kan vara hjälpsamt. Ofta finns lösningar, så som att låta ett barn som inte vill visa sig helt naket i en undersökningssituation visa en del av kroppen i taget.

Barn behöver ord för att kunna beskriva sig själv, sin identitet, sin kropp och sina känslor. Det är vanligt att vuxna är måna om att ge barn ord för allt möjligt, men när det handlar om sexualitet blir orden ofta färre. Det är inte alls ovanligt att ett litet barn kan beskriva exempelvis sina ögon med ord som ögonfrans, ögonvrå, ögonlock och så vidare. När det gäller genitalier kanske barnen kan benämna dem med ett ord, snippa exempelvis, medan det är färre som fått höra ord som blygdläppar, klitoris och slida.

Genom att använda korrekta och åldersadekvata ord för alla delar av kroppen, och prata om hur något känns, får barn möjlighet att själva uttrycka sig, sin vilja och sin sexualitet.

Att som vuxen initiera samtalen visar för barnet att det är okej att prata om sexualitet och reproduktion. När barn känner sig trygga i att prata om sin sexualitet, sin kropp och sina genitalier, kan det vara lättare för dem att också prata om negativa upplevelser kopplat till detta. Samtalet är redan i gång. Ett tips till vårdnadshavare och andra vuxna kan vara att läsa tillsammans med barnet och på så sätt starta ett samtal.  

När vårdpersonal själv är bekväm med orden skapas trygghet för barn och föräldrar i kommunikationen.

Ett tips är att öva på att använda ord som känns ovana i samtal med kollegor för att öka tryggheten.

Följande är bra att tänka på i samtal med föräldrar, vårdnadshavare och barns viktiga vuxna som främjar barns hälsa och sexuella utveckling:

• Benämn de kroppsdelar som undersöks och berätta varför undersökningen görs.
• Bekräfta i mötet med föräldrar och vårdnadshavare att barn har en sexualitet, exempelvis genom att beskriva barns sexuella utveckling och ge exempel på vanliga beteenden.
• Hjälp barn att utveckla sitt språk om kroppen. Genom att använda ord för alla delar av kroppen och prata om hur något känns, kan man ge barn möjligheten att själva uttrycka sig och sin vilja.
• Öppna upp för barns frågor om kropp, sexualitet och reproduktion.
• När barn ställer frågor, ge korta och korrekta förklaringar, som är möjliga att komplettera i takt med att barnet blir äldre och kan ta till sig mer information.
• Stötta föräldrar och vårdnadshavare i att föra samtal om kropp, reproduktion och sexualitet med sina barn.
• Genom att prata om hur något känns lär sig barn att förstå vad de tycker om och vad de inte tycker om. Detta är en viktig utgångspunkt i att förstå sina egna och andras gränser.
• När en undersökning eller behandling ska genomföras, var noga med att förklara hur den kommer att gå till och varför den måste göras. Respektera i möjligaste mån när barn tackar nej till beröring eller inte vill visa sig nakna. Det är ett sätt att synliggöra barnets integritet och rätt till sin egen kropp. När detta inte är möjligt, försök hitta andra sätt, kan barnet exempelvis lyfta upp sina kläder tillfälligt i stället för att ta av sig helt?
• Reflektera över normer. Att som barn få välja, uttrycka sin identitet och bli bekräftad, kan stärka identitetsutvecklingen och möjligheten till god hälsa.
• Att fundera över våra egna tankar och föreställningar om sexualitet och relationer är viktigt. Vad vi som individer uppfattar som bra, god sexuell hälsa eller vad som oroar oss påverkar våra möten med andra. Diskutera gärna barns sexualitet med kollegor och öva på att använda beskrivande och normmedvetna ord och formuleringar.   

Följande råd är bra att ge till  föräldrar, vårdnadshavare och barns viktiga vuxna som främjar barns hälsa och sexuella utveckling:

• Initiera samtal om kropp och sexualitet, använd gärna böcker till hjälp.
• Hjälp barn att utveckla sitt språk. Genom att använda ord för alla delar av kroppen och prata om hur något känns kan vi ge barn möjligheten att själva uttrycka sig och sin vilja.
• Använd gärna bilder eller anatomiböcker för att förklara hur kroppar ser ut och fungerar.
• När barn visar sin kropp och dess funktioner, bekräfta och ge gärna ord för det barnet visar eller uttrycker.
• När barn leker lekar med sexuellt innehåll är det viktigt att respektera barns rätt till privatliv och integritet men som i all annan lek har vuxna ett ansvar för att ingen mår dåligt eller råkar illa ut.
• När barn ställer frågor ge korta, men korrekta, förklaringar som är möjliga att komplettera i takt med att barnet blir äldre och kan ta till sig mer information.
• Var medveten om normer. Ge gärna olika exempel på hur familjer kan se ut. Som svar på frågor om hur barn blir till är ett sätt att fokusera på vad som behövs för att ”bygga en bebis”, då behövs ägg, spermier, en livmoder etcetera. Att förklara på detta sätt, där fokus ligger på nödvändiga ”byggstenar” snarare än en viss uppsättning föräldrar ger utrymme för fler möjliga livsberättelser.
• När barn tar på sina genitalier när det inte passar så bra, till exempel vid en matsituation, är ett sätt att uttrycka sig som både bekräftar och avleder barnet; ”Jag förstår att det känns skönt att ta på snippan, det får du göra efter maten” eller ”Jag vet att det känns skönt att ta på snoppen men jag vill inte att du gör det nu, det får du göra på ditt rum sen”.
• Genom att prata om hur något känns lär sig barn att förstå vad de tycker om och vad de inte tycker om. Detta är en viktig utgångspunkt i att förstå sina egna gränser.

Referenser - Barns sexualitet