Ljumskbråck

Öppetstående kanal (processus vaginalis) mellan bukhåla och ljumske i vilken bukinnehåll kan tränga ut. Ofta är det intra-abdominellt fett som går ned i bråcksäcken, men det kan också vara tarm och då oftast tunntarm. Ibland kan tarm finnas i bråcksäcken hela vägen ned i pungen.

Incidensen av ljumskbråck hos barn varierar, men ligger mellan 2 och 5 % och är betydligt vanligare hos pojkar.

Av ljumskbråcken är cirka

60 % högersidiga
25 % vänstersidiga
15 % bilaterala.

Prematurfödda barn är överrepresenterade.

Ett icke-inklämt ljumskbråck ger sällan besvär.

Diagnos ställs vid klinisk undersökning, som bäst görs i stående hos större barn. Om bråcket inte syns eller kan palperas försöker man få barnet att spänna bukmuskulaturen/krysta. Enklast görs detta genom att låta barnet blåsa en ballong, eller "låtsas-ballong" till exempel tummen. Hos mindre barn som ej aktivt kan medverka vid undersökning får man, om man kliniskt ej finner något bråck, ta noggrann anamnes från föräldrar och om denna stämmer med ljumskbråck, är det i princip alltid det.

Inklämt ljumskbråck orsakar oftast smärta ibland i kombination med ileus (alltså tarmvreds)-symtom såsom kräkning och utebliven avföring. Vid undersökning finner man en hård, spänd, ömmande resistens i ljumsken (ibland ned i pungen).

Anamnestiska bråck eller bråck som syns vid undersökning ska alltid remitteras till kirurg. Ett bråck som inte går att reponera, alltså trycka tillbaka, ska på grund av inklämningsrisk remitteras akut till kirurgisk klinik.

Om poliklinisk remiss skrives ska föräldrarna informeras att söka akut om bråcket inte går att reponera. De ska också instrueras om hur man går tillväga vid en reponering.

Reponering av ljumskbråcket

Reposition av ett misstänkt inklämt ljumskbråck görs genom att man lägger övre delen av handen på bråcket och förlägger ett jämnt tryck uppåt lateralt. Till en början ska trycket vara nätt, men kan successivt ökas. Man kan räkna med att det kan ta flera minuter innan man lyckas få tillbaka bråcket. Man har betydligt större chans att lyckas om man inför reponering givit barnet paracetamol och eventuellt ibuprofen.

Om man på VC lyckas reponera ljumskbråcket ska barnet skyndsamt remitteras till kirurg klinik.

Vid reponering av ett icke-inklämt bråck räcker det oftast att lägga ett lätt tryck med handen över bråcket och trycka det uppåt/lateralt.

Anamnestiska bråck eller bråck som syns vid undersökning ska alltid remitteras till kirurg.

Akut remiss enbart vid inklämt bråck.

Diagnos ställs kliniskt, vg se under symtom. Om osäkerhet finns huruvida det rör sig om ett ljumskbråck eller ej, kan ultraljud genomföras.

Ljumskbråck hos barn ska opereras. I de flesta fall görs detta dagkirurgiskt och i narkos. Bråck hos flickor är ovanligare men har också något större prioritet eftersom risk för inklämning av äggstockar finns. Föräldrarna ska informeras och instrueras i hur man reponerar ljumskbråcket (se under bedömning på BVC) i väntan på besök till kirurg klinik.

Om bråcket ständigt åker fram men är lätt att föra tillbaka, föranleder det ingen mer akut handläggning.

Efter operation, sedvanlig uppföljning på BVC. Kontroll av ärr i samband med vanliga kontroller.