Mat och näring till barn som adopterats

Barn runt halvåret äter oftast modersmjölksersättning. Det går bra att fortsätta med barnets modersmjölksersättning för att sedan sakta byta över till någon av de svenska. För smakens skull kan man blanda hälften-hälften så att barnet långsamt vänjer sig. Om barnet mår bra och inte har problem med förstoppning eller lösa avföringar, kan man vid sex månaders ålder i barnets takt byta över till svensk tillskottsnäring eller välling.

I en del länder får barnen modersmjölksersättningar eller vällingar gjorda på majs eller ris som allmänt sett inte är lika näringsrika som de vi har i Sverige. Det är därför bra att successivt gå över till de svenska produkterna. Börja även med puréer och småbarnsgröt i den takt barnet vill (1).

Nappflaskan kan för en del barn vara den enda trygghet de har med sig i sitt nya hem och därför kan flaskan vara viktig att ha kvar ett tag. En del barn har fått en flaska så fort de skrikit och på så sätt förknippar de flaskan med tröst. Andra barn har fått flaska så fort de vaknar på natten och då kan det vara klokt att hålla kvar den rutinen ett tag tills barnet vänjer sig vid allt det nya.

Många barn har fått dricka ur sin flaska själva och är inte vana vid att sitta i famnen, det kan ta lite tid för barnet att vänja sig vid att få den i en förälders famn. Däremot behöver det inte vara fullt med tillskottsnäring eller välling i flaskan, det kanske går att späda ut pulver med mer vatten så barnet inte äter sig mätt på tillskottsnäring eller välling dygnet runt.

Barn över ett år kan vartefter lära sig att äta familjens mat. Många barn har aldrig fått äta själva och är inte heller vana vid att det alltid finns mat att få. En del barn vill stoppa munnen full och vill äta allt snabbt, det kan verka som om det inte finns någon mättnadskänsla i barnet. Då kan föräldrarna hjälpa till genom att göra portionsstorlekar av maten, man kan lägga fram lite mat i taget, till exempel dela smörgåsen i små bitar. På det viset lär sig barnet att äta långsamt och upplever att maten faktiskt inte tar slut. De barn som kan äta själva har kanske ätit med fingrarna och då kan det vara svårt att balansera med bestick.

Låt barnet äta med fingrarna men lägg fram bestick så kommer barnet att börja härma sina föräldrar så småningom. Barn kan vara väldigt bestämda vad de vill eller inte vill äta och maten i Sverige kan se annorlunda ut och smaka konstigt. Erbjud olika maträtter och låt barnet själv bestämma vad hen vill smaka på. Det kan behövas många erbjudanden, runt 15-20 gånger, innan barnet accepterar en ny smak. Många barn är vana vid sött och har kanske ofta fått en söt kaka eller kex och saft som tröst eller avledning. Det är bra att försöka komma ifrån ett sådant mönster.

Små växande barn behöver äta ofta. Fullkornsprodukter innehåller bland annat kostfiber, långsamma kolhydrater, som ger längre mättnadskänsla. En del barn som äter fullkornsvälling blir mätta och står sig länge. När lunchen serveras orkar de kanske inte äta så mycket. Om barnet äter välling är det därför bättre att välja den milda fullkornsvällingen eller sex-månaders välling till frukost för att ge plats för en mer näringsrik lunch i magen. För mycket fiberrika livsmedel kan göra att barnet får problem med lös mage eller omvänt göra att barnet blir förstoppat om barnet inte dricker tillräckligt mycket vätska (2).

Barn behöver järn och för små barn är kött, blodpudding, ägg, bröd, spannmål och industritillverkad barnvälling och barngröt bra järnkällor. Linser, ärter och bönor, spenat, grönkål och torkade aprikoser är bra vegetabiliska järnkällor. C-vitaminrika livsmedel, till exempel grönsaker och frukt, hjälper kroppen att ta upp järn, tipsa gärna om att servera bär eller frukt som efterrätt (1,2,3).

Då barnet byter land och kost kan det vara en omställning för mag- tarmsystemet som orsakar diarré eller förstoppning, oftast det senare. Vid behov får man i första hand ändra på maten och eventuellt behandla med laxerande medicin. Det är relativt sällsynt med födoämnesallergier när barnen är små, men naturligtvis ska föräldrar vara observanta om barnet inte verkar tåla något födoämne. Laktosintolerans är vanligt hos personer med ursprung främst i asiatiska och afrikanska länder och brukar ge symtom i skolåldern. Vanliga mjölkprodukter bör ges till dess barnet visar klassiska symtom på laktosintolerans (4).

Alla barn i åldrar från en vecka till två år rekommenderas fem droppar D-vitamin dagligen. För barn över två år är det viktigt att individanpassa mängden enligt råd från Läkemedelsverket. Läs mer i Rikshandboken om D-vitamin.

För många adopterade barn där man kan misstänka att kosten inte tidigare varit optimal och att barnet inte fått vara utomhus finns sannolikt ett behov av att fortsätta med fem eller till och med tio droppar D-vitamintillskott dagligen till femårs ålder. Detta får bedömas vid adoptivbarnsundersökningen eller vid teambesök på BVC (5).

Referenser - Mat och näring till adopterade barn