Språkutveckling hos flerspråkiga barn

Majoriteten av världens befolkning är flerspråkig. Enligt Statistiska centralbyrån, SCB:s statistik från 2024, har 40 procent av barn i åldern 0 till 6 år utländsk bakgrund. Det vill säga är födda utanför Sverige, eller har minst en utlandsfödd förälder, vilket ofta innebär att de har ett annat modersmål än svenska [2].

Minoritetsspråken i Sverige

I Sverige finns dessutom fem nationella erkända minoritetsspråk: finska, samiska, meänkieli, romska (romani chib) och jiddisch, som har talats i landet under lång tid. Dessa språk, liksom svenskt teckenspråk och andra språk, omfattas av särskilt lagstadgat skydd. Kommuner och regioner ska informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter och främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sitt språk  i Sverige [3].

Svenska som andraspråk

Flerspråkighet innebär att barn hör och/eller använder fler än ett språk i vardagen – oavsett om det gäller två eller flera språk [4]. Svenska kallas i detta sammanhang för barnets andraspråk, vilket barnet oftast exponeras för utanför hemmiljön, till exempel i förskolan eller skolan. Flerspråkiga barn som har ett annat modersmål än svenska, kan möta andraspråket svenska samtidigt som de utvecklar sitt modersmål, eller efter att de redan har varit i gång med utvecklingen av modersmålet.

Flerspråkiga barn, med typisk språkutveckling, uppnår de tidiga milstolparna och följer samma tidiga steg i språkutvecklingen som jämnåriga, enspråkiga barn. Det gäller för minst ett av språken eller sammantaget. Det kan till exempel vara joller, första ordet och tidiga ordkombinationer [5].

Barn utvecklas i olika takt, men vid 2,5 års ålder ska barnet förstå enkla instruktioner och tala i minst två- till treordsmeningar på det språk som barnet har exponerats för mest. Det är oftast är modersmålet för barn i tidig förskoleålder. Även den grammatiska utvecklingen följer i princip samma regler i den flerspråkiga som i den enspråkiga utvecklingen. Det vill säga att barnet börjar med vanliga, enkla strukturer som plural, och tillägnar sig efterhand mer komplicerade strukturer på respektive språk.

Flerspråkiga barn förväntas uppvisa dessa tidiga steg i språkutvecklingen, förutsatt att de har fått tillräcklig exponering, antingen i ett av sina språk eller sammantaget, när deras samtliga språk beaktas [6, 7].

Fördelat ordförråd mellan språken

En aspekt som skiljer den flerspråkiga utvecklingen från den enspråkiga är att barnets ordförråd distribueras över flera språk. Detta innebär att flerspråkiga barn vanligtvis utvecklar något olika ordförråd på sina olika språk [7, 8].

Förklaringen är att språken används i olika sammanhang. Vissa begrepp lärs och används i bara ett av språken, vilket innebär att ordförrådet skiljer sig mellan barnens olika språk [9].

Om man endast utgår från ett av det flerspråkiga barnets språk, finns en risk att barnet felaktigt bedöms ha ett torftigt ordförråd. Forskning har visat att det sammanlagda ordförrådet är jämförbart med ordförrådet hos jämnåriga enspråkiga barn [7, 10], förutsatt motsvarande gynnsam och rik språkligmiljö [11].

Kodväxling

Det är vanligt att flerspråkiga personer, såväl barn som vuxna, använder ord, uttryck och fraser på ett av sina språk medan de talar ett annat språk. Ett exempel är ”Jag vill ha Ice cream” eller ”Titta, en blå car!”. Detta kallas för kodväxling, det vill säga en naturlig och medveten strategi att använda ord och fraser från ett annat språk när man av olika skäl behöver det.

Man vet från forskning att kodväxling hos flerspråkiga barn inte i sig är ett tecken på språkstörning. Studier har visat att barn med och utan språkstörning kodväxlar i liknande omfattning, och att förmågan att växla språk snarare speglar barnets kommunikativa kompetens än brister [12]. Kodväxling kan ibland missuppfattas som att barnen blandar språken, men i själva verket är det ett uttryck för god flerspråkig kontroll och flexibilitet.

En vanlig missuppfattning är att flerspråkiga barn talar senare eftersom hjärnan inte skulle klara mer än ett språk, men detta saknar stöd i forskningen. Forskning visar att flerspråkighet i sig inte orsakar försenad språkutveckling, utan att flerspråkiga barn med typisk utveckling uppnår de tidiga milstolparna vid ungefär samma ålder som enspråkiga barn [5]. Vid cirka 2,5 års ålder förväntas barn förstå enkla instruktioner och uttrycka sig i två- till treordsmeningar på det språk de har varit mest exponerade för, vilket ofta är modersmålet hos många flerspråkiga barn i tidig ålder. Forskningen har dock visat att en stor majoritet av barn som inte pratade i tvåordsmeningar vid 2 års ålder senare uppvisade språksvårigheter vid skolstart [13].

Oavsett om barn växer upp som en- eller flerspråkiga visar de tidigt en förmåga att interagera och kommunicera med omgivningen. Långt innan barn har börjat tala kan de förstå ord och följa enkla uppmaningar på minst ett av sina språk.

Trots detta  finns en myt om att flerspråkiga barn har en långsammare språkutveckling än enspråkiga barn, det vill säga att de börjar tala senare. Myten bygger på missuppfattningen att hjärnan inte klarar mer än ett språk. Denna föreställning kan leda till att språkstörning förbises hos flerspråkiga barn, samt att deras föräldrar får felaktiga råd eller inte får tidigt stöd i samma utsträckning som föräldrar till enspråkiga, jämnåriga barn [14].   

Förutsättningen för adekvat språkutveckling vid flerspråkighet är att barnet får tillräcklig exponering för alla sina språk. Om ett barn visar långsam språkutveckling på alla sina språk jämfört med andra flerspråkiga barn i samma ålder, bör språk- eller kommunikationsstörning misstänkas.

Läs om risk- och bakgrundsfaktorer i Rikshandboken: Språkundersökning av flerspråkiga barn

Språket utvecklas i samspel med andra och påverkas av kulturella attityder och omgivningens respons på barnets kommunikation. Synen på barns språkutveckling och vuxnas ansvar i denna process skiljer sig mellan kulturer, särskilt i fråga om vem som talar med vem, hur, när och i vilka sammanhang [15, 16].

Forskning har också visat att variationer av språkliga normer riskerar att se ut som ett avvikande beteende till exempel i samband med undersökning av språkutvecklingen hos flerspråkiga barn [17].

Läs även om kulturella skillnader i Rikshandboken: Främja språklig utveckling

Läs mer på: Språkundersökning av flerspråkiga barn

För flerspråkiga barn räknar man med att det tar ett till två år att lära sig ett nytt språk på en nivå som uppfattas som ett fullgott språk av till exempel förskolepersonal [7].

Små barn omkring 2,5 års ålder, som får minst 60 procent av sin språkliga exponering på sitt andraspråk, presterar likvärdigt med enspråkiga jämnåriga barn i standardiserade engelskatest [18].

Däremot krävs det omkring tre års regelbunden exponering för att flerspråkiga barn ska prestera på samma nivå som enspråkiga barn vid formella språkbedömningar. [8].

För barn i förskoleåldern kan detta handla om att de exempelvis vistas regelbundet på förskola utan hög frånvaro eller längre uppehåll, eller att de har äldre syskon och/eller föräldrar som främst talar svenska med barnet.

Språkutvecklingen påverkas av både biologiska faktorer, som ärftlighet, och miljöfaktorer, som barnets omgivning [19]. För att barnet ska kunna utveckla sitt språk på ett bra sätt behöver olika delar av hjärnan mogna i rätt takt. Om något stör denna utveckling kan det leda till svårigheter som blir tydliga och ofta långvariga [20, 21].

Skärmtid och språklig utveckling

En sådan miljöfaktor är passiv skärmtid, särskilt under barnets första två år. Forskning har visat att mycket skärmtid i tidig ålder är kopplad till ökad risk för språkliga förseningar [22]. Skärmar som till exempel TV, surfplattor eller mobiler, kan minska den viktiga språkliga interaktionen mellan barn och vuxna – en interaktion som är helt avgörande för att barnet ska kunna utveckla sitt språk.

Läs mer: Skärmvanor för barn 0-6 år

Flerspråkighet är inte en riskfaktor 

Även om många riskfaktorer för språkstörning  gäller alla barn, finns det faktorer som är särskilt vanliga bland barn med flerspråkig bakgrund eller i en annan språklig och kulturell uppväxtmiljö. Flerspråkighet i sig är inte en riskfaktor och ökar inte förekomsten av språkstörning [8, 23]. Men en komplex språkmiljö i kombination med andra belastningar kan påverka språkutvecklingen negativt [24]. Ojämn eller otillräcklig exponering för majoritetsspråket samt brist på goda språkliga förebilder kan leda till försening i både förståelse och tal [19, 23, 25].

Socioekonomiska faktorer

Studier visar att barn som föds inom ett år före eller efter moderns ankomst till Sverige, och där föräldrar fortfarande efter flera år har behov av tolk, oftare uppvisar språkliga svårigheter [26, 27]. Även låg socioekonomisk status – såsom låg utbildning, arbetslöshet eller låg inkomst – är en tydlig riskfaktor för språkförsening [28]. Dessa familjer bor ofta i segregerade områden där barnen får mindre språklig stimulans.

Föräldraskap mellan nära släktingar, till exempel kusingifte, har också visats öka risken för medfödda neurologiska tillstånd och genetiska syndrom som kan påverka barnets språkutveckling [29, 30].

En viktig iakttagelse är att föräldrars oro för barnets språk ofta är en pålitlig signal om att något inte står rätt till – och bör alltid tas på allvar [31].

Vad kan man göra som BHV-sjuksköterska?

• Lyssna på föräldrars oro. Föräldrar är ofta de första som märker avvikelser. Ta deras oro på allvar.
• Ställ riktade frågor om riskfaktorer under era samtal.
• Titta på helheten. En enskild riskfaktor är viktig, men flera tillsammans ökar risken betydligt.
• Remittera eller konsultera en logoped om du inte är säker på om barnet uppfyller kriterierna för misstänkt språkstörning. Logopedinsatser i tid ger barnet bättre förutsättningar att få rätt stöd.

Läs mer om när man ska remittera till logoped i Rikshandboken: Språkundersökning och screening

Barn som får tillgång till flera språk får större möjligheter att kommunicera och utveckla sina relationer inte bara med sina föräldrar och syskon, utan även med släktingar, samt med kamrater i förskola och skola.

Stimulerar den kognitiva förmågan

Att växa upp med flera språk håller hjärnan aktiv på ett särskilt sätt. Denna språkliga träning stärker hjärnans förmåga att hantera språk, vilket i sin tur kan bidra till ökad språklig medvetenhet hos flerspråkiga barn [32].

Tidigare forskning har också visat att flerspråkighet kan generera flera positiva effekter, exempelvis på barns exekutiva förmågor såsom bättre förmåga till uppmärksamhet [33, 34] samt ökad språklig medvetenhet om språkljud i barnets olika språk, som en del av hjärnans anpassning vid flerspråkig exponering [35].

Samtidigt visar studier att barn som kommer från familjer med lägre socioekonomisk status, oavsett enspråkigt eller flerspråkigt, ofta har en sämre utgångspunkt både i språkförståelse och exekutiva funktioner [36]. Därför lyfts tidiga språkliga insatser fram som en viktig väg för att också stärka dessa barns kognitiva utveckling.

Läs mer på Språkens hus: Flerspråkig språkutveckling hos små barn

Inom BHV är det inte ovanligt att föräldrar har frågor som rör språkutveckling och även frågor om flerspråkighet kommer upp i  samtal. Ibland är familjer i behov av extra stöd och konkret rådgivning om hur de ska stötta sitt barn i den språkliga utvecklingen.

Gynnsamma förutsättningar för barnets språkutveckling är detsamma för flerspråkiga som för enspråkiga barn. Dessa har beskrivits bland annat som främjande faktorer i Främja barns språkliga utveckling.

Viktigt att få höra och tala sitt modersmål

Ett gott råd till föräldrar i flerspråkiga familjer är att det är viktigt att skapa många tillfällen för barnet att få höra och tala sitt modersmål. Lika viktigt är det att barnet får delta i aktiviteter och sammanhang där det exponeras för och ges möjlighet att utveckla en god svenska före skolstart.

Råd till föräldrar för att främja barnets språkutveckling

Föräldrarna till små barn kan gärna sträva efter att sätta ord på det barnet eller familjen gör, det vill säga prata om det som händer. Småprata, sjung, rimma och ramsa med det lilla barnet på modersmålet.

Läs eller berätta dagligen för barnet på modersmålet. Ju äldre barn blir, desto vanligare är det att de svarar på svenska, även om föräldrarna talar med dem på modersmålet. Föräldrarna kan fortsätta använda modersmålet i samtalet och spegla språket genom att återge det som sagts på svenska, men med ord på sitt eget språk.

Svara lyhört och språkligt engagerat på barnets kommunikationsförsök. Forskning visar att en sådan responsiv kommunikationsstil är det som har störst betydelse för barnets kommunikations- och språkförmåga. [37]. Forskning har visat att även i riskfyllda miljöer, såsom vid låg socioekonomisk status, kan en hög grad av responsiv föräldrakommunikation ha en positiv inverkan på barnets språkutveckling [38].

Barn behöver träffa både vuxna och jämnåriga svensktalande som modeller. Det är genom lek och samtal i interaktion med andra som språket utvecklas effektivt. Barnet bör därför exponeras för svenska vid många tillfällen, till exempel genom att gå regelbundet på förskola och delta i fritidsaktiviteter tillsammans med andra svensktalande barn och vuxna.

Om föräldrarna är läsvana kan de låna barnböcker på barnets olika språk. Man kan också låna en bok skriven på svenska, men berätta om innehållet på modersmålet. Tipsa föräldrarna om att ta hjälp av förskolan med att låna en av böckerna de läser på förskolan, så kan familjen berätta boken på modersmålet.

Om föräldrarna har berättarkultur, det vill säga inte är vana att läsa, går det också utmärkt att berätta utifrån böcker. Det går också bra att berätta utifrån bilder i ett fotoalbum eller ta foto på gemensamma vardagliga aktiviteter och samtala med barnet om dem.

Föräldrarna kan med fördel tala familjens språk även när man befinner sig i svenskspråkig miljö. Barnet upplever då att det är tillåtet och bra att tala detta språk i en enspråkig miljö, vilket stärker modersmålets status. Var medveten om olika samtalsmönster och förväntningar som skiljer sig åt i olika kulturer.

Barnet behöver förberedas på de krav och samtalsmönster som hen kommer möta på förskolan och sedan skolan. Detta gör föräldrar bäst genom att se till att barnet regelbundet är på förskolan och umgås med svensktalande barn och vuxna.  

Läs mer i Rikshandboken: Främja barns språkliga utveckling

• Fakta och myter om flerspråkig språkutveckling är ett faktablad översatt till flera språk. Det kan delas som informationsmaterial eller sättas upp i väntrummet.
• Hitta språket är tre små filmer som visar hur man kan prata och leka med barnet för att stimulera språkutvecklingen. Filmerna finns på engelska, kurdiska (sorani), arabiska, persiska och somaliska.
• Filmen "Hur hjälper jag mitt barn som har språkliga svårigheter" innehåller också information om när barn talar flera språk. Finns textad på svenska, engelska och arabiska.
• Broschyren Ett barn - flera språk - region Uppsala finns på arabiska, engelska, persiska, kurmanji, somaliska, sorani och thai.
• Informera även om Språkens hus webbplats som finns både på svenska och på arabiska. På sidan finns många bra frågor som föräldrar och andra personer har ställt och fått svar från en logoped som är expert på flerspråkighet.

Referenser - flerspråkiga barn