Förstoppning

BUK

Förstoppningsbesvär är vanliga hos barn och kan förutom hård och gles avföring leda till buk- och defekationssmärta, uppblåsthet, och ibland illamående och dålig matlust. Här ges råd om åtgärder och när barnet ska till läkare.

Normal avföringsfrekvens

Barn som ammas kan ha avföring efter varje måltid, men det kan också gå 10-14 dagar mellan avföringarna, ibland längre än så. Det beror på att bröstmjölken tas upp via tarmen till så stor del att det inte skapas så mycket avföring. Så länge barnet mår bra är frekvensen inte ett problem och behöver varken utredas eller behandlas. Spädbarn som får komjölksinnehållande bröstmjölksersättning får fastare avföring än ammade barn.

Då barnen börjar äta annan kost än bröstmjölk brukar avföringsfrekvensen stegvis närma sig det som då anses normalt under första året, det vill säga allt från 4-6 avföringar/dag till en avföring varannan dag.

Normal avföringsfrekvens hos äldre barn och vuxna brukar anges till färre än tre tarmtömningar per dag och fler än tre tarmtömningar/vecka, men barn som växer normalt och mår bra behöver inte utredas enbart för att de bajsar fler eller färre gånger.

Symtom

Förstoppningsbesvär är vanliga hos barn och kan förutom hård och gles avföring leda till buk- och defekationssmärta, uppblåsthet, och ibland illamående och dålig matlust. Vattenkastningsbesvär, inklusive enures är vanligt, liksom också enkopres eller avföringsläckage. Men eftersom avföringen då är lös så kan det ibland vara svårt att förstå att detta faktiskt är ett symtom på förstoppning.

Defekationssmärta med trängningsmotverkande manövrar kan leda till onda cirklar som underhåller eller förvärrar symtomen. Diarréer ses inte sällan (kallas ibland sterkorala), liksom enkopres.

Enkopres har sällan bakomliggande psykiatriska orsaker, utan är i stället i de flesta fall ett symtom på en underbehandlad funktionell förstoppning. Det är viktigt att besvären tas på allvar och att barnen erbjuds en effektiv förstoppningsbehandling, där vårdgivaren understryker tillståndets mycket goda prognos, och behovet av långvarig och enträgen behandling, och tillser att besvären följs upp.

I vissa åldrar är det vanligt att barn blir ”tröga i magen” på grund av att de går och ”håller sig”. Detta är vanligast under den period då barnet lär sig att gå på pottan själv, i ett och ett halvt- till treårsåldern. Det är också vanligt om barnet varit bortrest eller på annat sätt bytt vanor. Om det vid något tillfälle gjort ont när barnet bajsat kan det hända att barnet inte vill bajsa nästa gång det är dags. 

Även barn med normal avföringsfrekvens men med långvarigt magont har ofta god effekt av förstoppningsbehandling.

Diagnos och undersökningar

Det är viktigt med en noggrann anamnes, för att få klart för sig vad föräldrarna menar när de talar om förstoppning. Att använda Bristolskala kan underlätta.

Vid mer än tillfälliga besvär rekommenderas läkarundersökning inklusive anal och perianal inspektion för uteslutande av anatomiska avvikelser. Undantagsvis kan även försiktig analpalpation behöva utföras för bedömning av analsfinkterns funktion.

Allmänna råd vid förstoppning

  • Hjälp till att avdramatisera pott- eller toalettbesöket, skapa goda vanor.
  • Till de större barnen kan en fotpall till toalettstolen vara tillräckligt för att förstoppningen ska lösa sig.
  • Kostråd vid förstoppning.

Läkemedelsbehandling av förstoppning

Först då andra åtgärder har provats och i första hand oralt administrerat. All förstoppningsbehandling syftar till regelbundna och smärtfria tarmtömningar men inte diarré. Dosera utifrån detta! Ofta behöver behandlingen fortgå under lång tid för att besvären inte ska återkomma, ofta minst 6-12 månader, ibland längre.

  • Laktulos spjälkas av tjocktarmens bakterier, vilket leder till ökad osmos över tarmväggen, med vätskeutträde till tarmlumen och därmed lösare avföring. Kan ges från en månads ålder och dosökas till effekt uppnås, kan vid behov blandas med bröstmjölksersättning.
  • Polyetylenglykol/ makrogol är mer osmotiskt potent och kan ges till lite äldre barn, men det rekommenderas inte till spädbarn just pga dess kraftfulla osmotiska effekt, som kan leda till symtomgivande salt- och vätskeförluster till de allra minsta. Forlax junior är godkänt från 6 månader, övriga makrogolpreparat innehåller också olika former av salter och är godkända från 2 år.
  • Bulkmedel som binder vatten och ökar avföringsvolymen (Inolaxol, Lunelax), främst vid omväxlande besvär med förstoppning och diarré kan användas till äldre barn.
  • Vid akuta besvär kan undantagsvis rektalt smörjande lavemang, som Resulax eller Klyx användas som löser upp avföringen och underlättar tarmtömning. Rekommenderas inte till barn under ett år utan läkares ordination. För att hindra läckage kan barnets skinkor pressas mot varandra under någon minut, för att förhindra att läkemedlet rinner ut. Hos barn under tre år införs tuben endast halva sin längd.
  • Vid sprickor hud/ändtarmsöppning kan  smärtstillande Xyloproct salva användas under i 1-2 veckor.

Till läkare

  • Vid nytillkommen förstoppning med påverkat allmäntillstånd.
  • Vid misstanke om organisk genes till förstoppningen.
  • Långvarig (mer än 3 månader) eller återkommande förstoppning. Tarmens distala delar (ampulla rekti) kan då ofta vara utspänd, varvid barnet inte riktigt känner att avföring samlas. Tarmens volym måste efterhand minskas och tarmtömningsreflexen normaliseras.

Differentialdiagnoser

Hos lite större barn med plötsligt debuterande förstoppning bör alltid celiaki och möjligen också hypotyreos uteslutas. Förstoppning är vanligt vid hypotyreos, men diagnosen är osannolik om barnet har normal längdtillväxt och utveckling. Så gott som alla nyfödda i Sverige har lämnat blodprov med tanke på hypotyreos vid PKU-prov. Detta gäller inte för en stor del av de inflyttade barnen.

Förstoppning kan bero på komjölksallergi. Det lönar sig inte att ta några allergiprover. Låt barnet äta strikt mjölkfritt 4-6 veckor och sedan börja med mjölk igen. Om klart bättre under diet och problem igen på normal kost är diagnosen ställd.

Läs mer i Rikshandboken: Mjölkproteinallergi

Nedsatt tarminnervering, som neuronal intestinal dysplasi eller Hirschsprungs sjukdom. Dessa tillstånd finns i mer eller mindre uttalade former och förklaras med nedsatt nervcellsaktivitet eller total avsaknad av ganglieceller i rektum och ibland även i med proximala delar av kolon. Om barnet emellanåt presterar riktigt stor och formad avföring ("bajskorvar") talar detta mot Mb Hirschsprung i varje fall av större grad.

Förstoppning efter mekoniumileus eller sen mekoniumavgång bör föranleda misstanke om och uteslutande av cystisk fibros (CF).

Vid andra tecken till neurologisk påverkan bör diagnoser som myelomeningocele eller fjättrad ryggmärg misstänkas och utredas.

 

Till toppen av sidan