Stelkramp (Tetanus)

INFEKTIONER

Definition

Stelkramp är en mycket allvarlig sårinfektion som orsakas av en sporbildande bakterie Clostridium tetani. Bakterien finns i tarmen hos många djur, men även i jord som gödslats. Sporerna kan leva ute i det fria i decennier.

Symtom

Bakterien producerar ett toxin som leder till smärtsamma, krampliknande muskelsammandragningar som först brukar uppträda i ansiktet och nacken, och som sedan sprider sig till bål och extremiteter.

Opistotonus är en form av kroppsställning som orsakas av muskelkramp där huvud, nacke och rygg sträcks bakåt. Kramperna utlöses ofta via yttre stimuli som ljud och beröring och orsakar kvävning.

Förekomst 


Vaccin har funnits sedan 1940-talet och tack vare att nästan alla har ett vaccinationsskydd ser man mycket sällan fall av tetanus i Sverige.

De få personer som drabbats av tetanus i Sverige på senare år har saknat vaccinationsskydd.

I många varma, låginkomstländer är tetanus fortfarande en orsak till små barns död, och neonatal tetanus är inte ovanlig här. Vid skada är såret ofta så obetydligt att man inte söker hjälp hos sjukvården (1). Obehandlad leder infektionen ofta till döden.

Man kan inte skaffa sig immunitet efter genomgången infektion, utan vaccination är det enda sättet att få ett gott skydd.

Smittvägar och inkubationstid


De som insjuknat i Sverige har vanligen fått infektionen genom sår som varit i kontakt med jord. Infektionen är inte smittsam mellan människor.

Inkubationstiden är 8-10 dagar,  men kan variera mellan 3-21 dagar.

Diagnos och behandling


En ovaccinerad som fått sårskada med risk för tetanusinfektion ska snarast ges specifikt immunglobulin mot tetanus, tetanusvaccination och antibiotika.

Med modern intensivvårdsbehandling är dödligheten låg.

Stelkramp är en anmälningspliktig sjukdom och fall ska anmälas till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten.

Till toppen av sidan