Stora tonsiller

ÖRA NÄSA HALS

Om orsak, symtom, behandling och åtgärd vid stora tonsiller. Och om när barnet ska till läkare.

Halsmandlarna eller tonsillerna (tonsilla palatina) är del av kroppens försvar mot infektioner. De är mycket små hos det nyfödda barnet för att sedan växa kraftigt hos förskolebarn och sedan avstanna i tillväxt eller kanske till och med minska i storlek hos tonåringar. Lymfatisk vävnad växer till i samband med infektioner. Oftast krymper den igen efter infektionen men i en del fall kvarstår förstoringen. Upprepade eller svåra infektioner ger oftare en bestående förstoring. Detta är troligen förklaringen till tillväxten hos barn.

Samma typ av vävnad finns bakom näsan (adenoid eller tonsilla pharyngea) och på basen av tungan (tungbastonsill eller tonsilla lingualis).

Orsak och symtom

Stora halsmandlar är vanligt hos barn och är i sig ingen orsak till oro. De kan dock ge symptom i form av snarkningar med eller utan andningsuppehåll, grötigt tal, sväljningsproblem och klumpkänsla. Små barn kan få svårt att äta och går kanske inte upp i vikt som de ska.

Ibland är förstoringen av tonsillerna kombinerad med förstorad adenoid och då ser man ofta att barnet ständigt andas med öppen mun och ibland dreglar.

Infektion i halsmandlarna, så kallad tonsillit eller halsfluss, är sällsynt hos de minsta barnen under två år.Tonsilliter blir vanligare hos större barn och kan komma väldigt ofta hos skolbarn. Vid täta infektioner kan också de då ännu mer förstorade tonsillerna ge upphov till ökade symptom.

Vid infektioner med Grupp A streptokocker rekommenderas penicillinbehandling för att minska risken för farliga infektioner och följdsjukdomar.

I sällsynta fall kan en infektion i halsmandlarna orsaka en så kallad halsböld (peritonsillit). Denna behöver oftast tömmas akut och i många fall opereras halsmandeln bort för att undvika nya infektioner.

Behandling/åtgärd

I de fall halsmandlarna bara är förstorade finns ingen anledning till åtgärd.

Om barnet snarkar och har störd nattsömn och framförallt om hen också har andningsuppehåll bör operation övervägas. Indikationer för operation beror i första hand på symtomen och inte på storleken.

Det har också visats att om man opererar bort halsmandlarna minskar antalet halsinfektioner så i vissa fall väljer man att operera bort små halsmandlar på grund av återkommande infektioner.

Vid nytillkommen förstoring av den ena halsmandeln kan man överväga att operera bort den för att skicka den till undersökning.
Vid operationen kan man välja att operera bort hela halsmandeln (tonsillektomi) eller bara delar av halsmandeln (tonsillotomi). Att bara ta bort delar av halsmandlarna är en lindrigare operation men risken för återväxt är stor hos de minsta barnen och risken för infektioner finns kvar. Alltså väljer man i dessa fall ofta att operera bort hela halsmandlarna.

Till läkare

Barn med täta halsinfektioner bör undersökas av en läkare vare sig de har stora halsmandlar eller inte. Stora halsmandlar kan i sig ibland ge problem med sväljning också vilket kan medföra dålig viktuppgång.

Vid störd nattsömn där barnet antingen vaknar upprepade gånger eller inte är utvilat på morgonen bör också näsa och svalg undersökas. Ibland sover barnen så oroligt att det kan ge stor oro särskilt om barnet har andningsuppehåll. I dessa fall bör barnet remitteras för sömnregistrering eller till ÖNH läkare.

Remiss till specialist

Barnet bör till öronläkare om barnet haft eller har:

  • Tre eller flera bakteriella tonsilliter i tät följd.
  • Halsböld.
  • OSAS (obstructive sleep apnea syndrome) det vill säga problem med.snarkningar och andningsuppehåll.
  • Otydligt tal som påverkar förståelsen av barnet.
  • Sväljningssvårigheter särskilt om de är kombinerade med dålig viktuppgång.

Barnet bör till barnläkare om barnet haft eller har:

  • Komplikationer efter tonsillit från njurar, leder eller hjärta.
  • Övervikt kombinerat med snarkningar och sömnproblem.
  • Upprepade infektioner generellt. Till exempel tonsilliter och pneumonier eller urinvägsinfektion.

 

Till toppen av sidan