Näsa och hals - översikt

Stora tonsiller

Om orsak, symtom, behandling och åtgärd vid stora tonsiller och när barnet ska remitteras till läkare.

Definition

Halsmandlarna (tonsillerna) består av lymfatisk vävnad och är en del av kroppens försvar mot infektioner. De är mycket små hos det nyfödda barnet för att växa kraftigt hos förskolebarn och sedan avstanna i tillväxt eller kanske till och med minska i storlek hos tonåringar. Lymfatisk vävnad växer till i samband med infektioner. Oftast krymper den igen efter infektionen men i en del fall kvarstår förstoringen. Upprepade eller svåra infektioner ger oftare en bestående förstoring av både tonsiller och annan lymfatisk vävnad. Detta är troligen den vanligaste orsaken till tonsillförstoring hos små barn.

Samma typ av vävnad finns bakom näsan (adenoid) och på basen av tungan (tungbastonsill).

Symtom

Stora halsmandlar är vanligt hos barn och är i sig ingen orsak till oro. De kan dock ge symptom i form av snarkningar med eller utan andningsuppehåll, grötigt tal, sväljningsproblem och klumpkänsla. Små barn kan få svårt att äta och går kanske inte upp i vikt som de ska.

Ibland är förstoringen av tonsillerna kombinerad med förstorad adenoid och då ser man ofta att barnet ständigt andas med öppen mun och ibland dreglar.

Tonsillit

Infektion i halsmandlarna, så kallad tonsillit eller halsfluss, är sällsynt hos de minsta barnen under två år. Tonsilliter blir vanligare hos större barn och kan komma väldigt ofta hos skolbarn. Vid täta infektioner kan också de, då ännu mer, förstorade tonsillerna ge upphov till ökade symptom.

Behandling

Vid infektioner med Grupp A streptokocker rekommenderas penicillinbehandling för att minska risken för farliga infektioner med risk för komplikationer och följdsjukdomar.

I sällsynta fall kan en infektion i halsmandlarna orsaka en så kallad halsböld (peritonsillit). Denna behöver oftast tömmas akut och i många fall opereras halsmandeln bort för att undvika nya infektioner.

I de fall halsmandlarna bara är förstorade och inte orsakar några problem finns ingen anledning till åtgärd.

Om barnet snarkar och har störd nattsömn och framför allt om hen också har andningsuppehåll bör operation övervägas. Indikationer för operation beror i första hand på symtomen och inte på storleken av tonsillerna.

Det har också visats att om man opererar bort halsmandlarna minskar antalet halsinfektioner så i vissa fall väljer man att operera bort små halsmandlar på grund av återkommande infektioner.

Vid nytillkommen förstoring av enbart den ena halsmandeln kan man överväga att operera bort den för att skicka den till undersökning.

Vid operationen kan man välja att operera bort hela halsmandeln (tonsillektomi) eller bara delar av halsmandeln (tonsillotomi). Att bara ta bort delar av halsmandlarna är en lindrigare operation med mycket mindre risk för problem vid operationen och mindre ont efteråt. Risken för återväxt och förnyade problem är stor hos de minsta barnen och risken för infektioner finns kvar. Alltså väljer man i dessa fall ofta att operera bort hela halsmandlarna.

Remiss

Hos barn med ätsvårigheter med eller utan tillväxtpåverkan bör halsmandlarna och sväljningen bedömas. Stora halsmandlar som ger sväljningsproblem kan föranleda remiss.

Vid störd nattsömn där barnet antingen vaknar upprepade gånger eller inte är utvilat på morgonen bör också näsa och svalg undersökas. Om barnet har andningsuppehåll och/eller är trött på dagarna bör barnet remitteras för sömnregistrering eller till ÖNH-läkare.

Barnet bör till ÖNH-läkare om barnet haft eller har:

  • tre eller flera bakteriella tonsilliter i tät följd
  • halsböld
  • tecken till OSAS (obstructive sleep apnea syndrome) eller OSDB (Obstructive Sleep Disordered Breathing). Det vill säga problem med snarkningar, andningsuppehåll och dagtrötthet. Läs mer Obstruktiv sömnrelaterad andningsstörning hos barn (OSDB) - Nationellt kliniskt kunskapsstöd
  • otydligt tal som påverkar förståelsen av barnet
  • sväljningssvårigheter särskilt om de är kombinerade med dålig viktuppgång.

Barnet bör till barnläkare om barnet haft eller har:

  • komplikationer efter tonsillit från njurar, leder eller hjärta
  • övervikt kombinerat med snarkningar och sömnproblem
  • upprepade infektioner generellt. Till exempel tonsilliter och pneumonier eller urinvägsinfektion.

Läs mer: Obstruktiv sömnapné hos barn - Nationellt kliniskt kunskapsstöd

Till toppen av sidan