Att tänka på vid kroppsundersökning av barn som adopterats

Ökad kroppsbehåring (hirsutism) är vanligtvis mest uttalad eller tydlig på rygg och axlar. Detta kan förekomma normalt på mörkhyade barn och föranleder ingen åtgärd.

Om besvärande behåring till exempel i ansikte eller mellan symfys och navel bör barnet komma till barnläkare för bedömning.

Det är inte ovanligt med små hudskador på kroppen, små brännmärken eller sår som läkt med ärrbildning.

Många barn har en torr hud och behöver daglig insmörjning med mjukgörande kräm. En del barn har eller har haft skabb som lämnat ärr och rivsår på huden.

Läs mer i Rikshandboken: Torr hud

Sårläkning hos barn med mörk hud ger ofta pigmentförändringar särskilt om såret varit infekterat. Det kan bli ljusare hud som försvinner efter ett tag, eller mörkare hud som sitter i en längre tid, ibland flera år.

De flesta mörkhyade barn har en eller flera mörkblåa fläckar, Kongenital dermal melanocytos  vid ryggslutet. De är mörkblå till färgen och kan vara stora eller så kan det vara endast en liten fläck över korsbenet. Fläckarna kan även synas vid handleder, vrister, bröstrygg, axlar och armar. Detta är normalt och ofarligt.

Fläckarna kan likna blåmärken och ha en placering som felaktigt ger misstankar om misshandel. Vanligtvis bleknar märkena redan under de första åren och har försvunnit helt eller delvis vid sex till sju års ålder. I puberteten är fläckarna nästan alltid borta, men det finns personer som har kvar sina fläckar upp i vuxen ålder, även om de är väldigt bleka då.

Det är viktigt att vid första kroppsundersökningen dokumentera fläckarna för att undvika frågeställningar om nytillkomna blåmärken vid senare undersökningar.

Läs mer i Rikshandboken: Kongenital dermal melanocytos

Barn kan ha svampinfektion i hårbotten eller på huden, ofta kallad ringorm. Detta behandlas med salva (hud, i första hand) eller tablettbehandling (gäller alltid för hårbottensvamp). Remittera till vårdcentral eller barnläkare för läkarbedömning och behandling.

Vid klåda överväg även löss.

Förändringar i hud- och mjukdelar över länd- och korsrygg och svansutskott ska undersökas av barnläkare.

Läs mer i Rikshandboken: Ryggundersökning

Den tillväxtkurva som används för övriga barn inom BHV ska användas. Vid ankomsten ligger adopterade barn vanligtvis 1-2 SD under medelvärde för längd och vikt i den svenska tillväxtkurvan.

Föräldrarna kan vara oroliga över att barnet är litet jämfört med jämnåriga. Oftast kommer en mycket god återhämtning. Halva återhämtningen i vikt tar vanligtvis cirka sex månader och i längd cirka ett och ett halvt år. En fullständig återhämtning av tillväxten brukar kunna ske inom tre år. Om utebliven återhämtning av tillväxten bör barnet bedömas av barnläkare.

Läs mer i Rikshandboken: Bedömning av barns tillväxt och Tillväxtdiagram och BMI.

Ett specifikt problem för en del adopterade barn är risken att komma i för tidig pubertet. Många barn som bott på institution får en återhämtning av tillväxten under de närmaste två till tre åren sedan de bytt miljö. Barn som har haft en mycket snabb tillväxt kan komma i för tidig pubertet, barn som varit undernärda under en längre tid är särskilt i riskzonen. En mycket tidig pubertet kan innebära kortare slutlängd.

• Flickor som inte fyllt åtta år med svullnad av bröstkörtlar och pubesbehåring eller både och ska remitteras till barnläkare för bedömning av pubertetsutveckling och eventuell utredning av barnendokrinolog (1).
• Flickor mellan åtta och nio år ska också remitteras om de utvecklar bröstsvullnad och är mindre än 130 cm, då de riskerar kort slutlängd.

För tidig pubertet är ovanligare hos adopterade pojkar än hos flickor. Pojkar ska remitteras till barnläkare för bedömning av pubertetsutveckling och utredning av barnendokrinolog, om de får pubesbehåring och testiklarna växt till 4 ml.

Behandling finns för alltför tidig pubertet och det är viktigt att den sätts in tidigt. Det är för sent att behandla en flicka som redan fått mens. Behandling för att skjuta upp puberteten ges i första hand av psykologiska skäl, men vissa blir också längre med behandling (1).

En del barn har mycket dålig tandstatus. Om man ser tecken på karies eller skador på tänderna ska barnet besöka tandläkare så fort som möjligt.

Om föräldrarna upplever att barnet sväljer maten hel eller har svårt att tugga är det bra att träna på lite tuggmotstånd genom att äta morot, knäckebröd, gurka, tuggummi (beroende på ålder) och försöka locka fram att tugga med kindtänderna. Barnet kan vara van vid mat med annan konsistens och mindre varierad kost än maten i Sverige. Fråga föräldrarna om de tycker barnet kan tugga bra och informera om att det är viktigt att börja borsta barnets tänder så fort som möjligt.

Kontakt med eller remiss till Tandhälsovården för tandhälsoinformation och tandhälsoundersökning.

Läs mer i Rikshandboken: Samarbete barnhälsovård och tandhälsovård

Örongångar och trumhinna ska inspekteras vid status av läkare. Barn med upprepade obehandlade otiter kan ha perforerade trumhinnor.

Referenser - Att tänka på vid kroppsundersökning av adopterade barn