Språkbedömning och screening

Om den språkliga bedömningen vid de olika åldrarna och när du ska konsultera och remittera vidare.

För alla

För alla barn genomförs en språklig bedömning vid 0-3 mån, 3-5 mån, 6-8 mån, 10 mån, 12 mån, 1,5 år, 4 år, och 5 år och en screening vid 2-3 år.


Föräldrars erfarenheter, frågor och eventuella oro uppmärksammas och utforskas vidare.


Bedömning görs av behov för vidare insatser.

För alla vid behov

Vid utfall på screening och bedömning och/eller att det i föräldrasamtalet framkommer oro kring barnets språkutveckling görs en fördjupad kartläggning av barnets och föräldrarnas behov av extra stöd/insatser som,

  • utökat individuellt stöd till de föräldrar som behöver stöd i kommunikationen med sitt barn.
  • utökat stöd för de familjer där barnet visar på svårigheter vad gäller språk och tal men som inte har så stora svårigheter att barnet uppnår remisskriterierna.
  • utökat stöd för de familjer som inte accepterar vidare remittering.

Stödet kan bestå av,

  • samtal med föräldrar om barns språkutveckling och sätt att främja den.
  • uppföljande kontakt och språkbedömning och screening.
  • kontakt med aktuell förskola för att diskutera barnets kommunikation och språk, samt uppmuntra till utökad stimulans.

Diskutera gärna med barnhälsovårdsteam eller ta kontakt med barnläkare eller psykolog BHV.

För alla vid behov

Vidare remittering när barnet inte utvecklas som förväntat gällande kommunikation, joller, språk och tal samt vid ätsvårigheter och/eller frekvent dregling efter tre års ålder.

Till vilken profession man remitterar beror på barnets ålder och svårighet, läs vidare under språkbedömning och screening/logopediska insatser.


Barn som stammar

Språkbedömning 0 - 12 månader

0 - 3 månader

Redan vid de första besöken på BVC berörs och bedöms barnets kommunikation med bedömning av svarsleende och svarsljud vid 6-8 veckor. När du pratar med barnet och söker blickkontakt ska barnet svara dig med svarsleende och trivselljud. Om barnet inte svarar dig bör du utesluta synsvårigheter eller hörselnedsättning, samspelssvårigheter mellan förälder och barn eller depression hos föräldern. Diskutera i ditt BHV-team, konsultera läkare eller psykolog.

3 - 5 månader

Undersök vidare om barnet låter med varierade vokaler samt följer upp bedömningen av svarsleende och svarsljud. Om barnet fortfarande inte låter varierat och ger svarleende eller svarsljud följs riktlinjerna från 6-8 veckor.

Läs mer i Rikshandboken om barnhälsovårdsprogrammet 6-8-veckor

6 - 8 månader

Nu ska barnets joller ha utvecklats till ett varierat joller med olika konsonanter och vokaler tillsammans. Är barnet intresserad av att ha en pratstund med dig? Barnet ska ge ögonkontakt och visa intresse. Lek tillsammans med barnet med en boll, "tappa" den sedan och se om barnet letar efter bollen och även tar ögonkontakt med dig.

Läs mer hälsobesök 6 månader och 8 månader. (länkar)

Gör uppföljning och diskutera gärna i ditt BHV-team, konsultera läkare eller psykolog om barnet:

  • inte jollrar
  • är ointresserad av samtalet.

Skicka remiss för hörselbedömning om barnet:

  • inte jollrar
  • är ointresserat av röster
  • inte reagerar på ljud.

Läs mer om Hörsel och lekaudiometri

10 månader

Barnet ska kunna ha gemensamt fokus på en sak och förstå att man kan be om saker genom pekning eller genom att sträcka sig mot saken och sedan titta på samtalspartnern. Barnet ska förstå flera ord och tycka att tittut-lek är roligt.

Med två klossar testas om barnet kan imitera det som sker. Slå klossarna mot varandra i samspel med barnet. Gör barnet aktiviteten tillsammans med dig? Imiterar barnet dig? Imitation är en viktig faktor i språk- och kommunikationsutvecklingen. Det är så vi lär oss genom att se vad andra gör och göra lika.

Kontrollera barnets språkförståelse genom att fråga "var är lampan/boken/bollen?". Det är då av vikt att barnet inte har fokus på saken innan du frågar. Om barnet endast försöker upprepa ordet utan att se mot saken ska du testa med att fråga efter en annan sak. Barnet ska visa att det har förstått frågan. Om barnet inte följer din instruktion fråga föräldrarna om barnet förstår språkliga instruktioner hemma.

Testa vad som händer om du gömmer ditt ansikte för barnet och leker tittut. Reagera barnet?

Jollret ska vara utvecklat, om barnet ännu inte har ett varierat stavelsejoller så som "äjä", "nana", "ba" ska barnet följas ytterligare. Logoped ska kontaktas om barnet inte utvecklar joller trots god hörsel. Det hörselskadade barnet kommer inte att utveckla det mer avancerade jollret på samma sätt som hörande barn, då kommer jollerutvecklingen att avstanna och inte likna det egna språket. Sambandet mellan sen jollerdebut och sen språk- och/eller uttalsutveckling har påvisats i flera studier (22).

Gör extra uppföljning och diskutera i ditt BHV-team, överväg även vidare remittering till logoped, psykolog eller läkare, om barnet inte:

  • imiterar lek med klossar
  • söker efter bollen du gömt
  • följer din instruktion
  • tycker att tittutleken är rolig
  • har stavelsejoller.

Läs mer på Rikshandboken: hälsobesök 10 månader (länk) och Psykomotorisk utveckling 10 månader

12 månader

Nu ska den pråkliga och kommunikativa bedömningen som gjordes vid 10 månader följas upp. För barn som ännu inte jollrar varierat i kombinationerna med vokaler och konsonanter eller inte kommunicerar med gester och blickkontakt ska vidare remittering till logoped, psykolog och/eller läkare övervägas. Diskutera barnet i ditt BHV-team.

Läs mer på hälsobesök 12 månader (länk)

Språkbedömning 18 månader - från ett ord till flera

Vid 18-månader kommer den första egentliga bedömningen av barnets språk och kommunikation. Denna bedömning kan ske från 17 till 19 månader. Barnet ska då tala minst 8-10 ord. Även ljudhärmande ord, så som brum för bil och vov för hund, räknas som ord. För det flerspråkiga barnet ska orden på de olika språken räknas samman i denna ålder. Exempelvis: om barnet säger vovve på svenska och dog på engelska ska detta räknas som två ord. Orden ska komma ofta och användas kommunikativt. Om barnet bara repeterar vad någon annan sagt räknas det inte som ett ord. Barnet ska förstå ännu fler ord och kunna peka ut kroppsdelar. Testa om barnet kan följa en enkel instruktion genom att be barnet hämta en sak. Be också barnet peka ut kroppsdelar.

Barnet ska nu sedan länge kunna titta på en sak och sedan tillbaka på sin samtalspartner, det som benämns som gemensamt fokus. Att prova om barnet leker låtsatslek kan ge starka signaler om barnets framtida språkliga utveckling. Kanske kan den typen av lek uppmärksammas i väntrummet, om barnet exempelvis har bjudit föräldern på låtsatsfika. I en norsk studie har man sett att språkförståelsen och förmågan till låtsaslek förutspår kommande språklig utveckling mer än antalet ord barnet använder (23). Att se hur barnet kommunicerar under besöket hos er kan ge viktiga ledtrådar om barnet har intresse av kommunikation och uttrycker sig med gester, blickkontakt eller ord.

Om föräldrarna uppger en eller flera av nedanstående punkter ska barnet följas upp efter två till tre månader eller remitteras direkt till: logoped, för hörselbedömning eller till psykolog.

Att barnet inte:

  • talar 8-10 ord
  • förstår fler än 8-10 ord
  • inte förstår instruktioner
  • leker låtsatslek.

Ge tydliga råd kring hur man lockar barn att kommunicera och hur man kan stötta den kommunikativa och språkliga utvecklingen framåt. Diskutera i ditt BHV-team.

Språkscreening 2 - 3 år - Från ord till meningar

Variationerna inom den typiska utvecklingen är som bekant stora, men barnet bör – åtminstone vid cirka 2 års ålder – börja uttrycka sig i talat språk. Ofta är det uttalssvårigheter som föräldrar och omgivningen ser, det är lätt att höra och identifiera när talet brister. Att samma barn kan ha ett litet ordförråd och pratar i korta meningar kan vara betydligt svårare för omgivningen att höra och förstå. Trots att det är just de brister som är allvarligare. Ljuden kommer ofta av sig självt.

Språkförståelsebrister är det som är absolut viktigast att identifiera. Det hindrar barnet mest och förutspår även den kommande språkliga utvecklingen. Det är ovanligt att föräldrar upplever att barnet inte förstår. I vana situationer har barnet stor hjälp av sin situationsförståelse och den ickespråkliga kommunikationen. Föräldrarna anpassar sitt språk och sin kommunikation till barnet. Detta gör att barnets bristande språkförståelse döljs. Det gör det än viktigare att omgivningen reagerar.

Logopeden kan med test och observationer bedöma barnets språkförståelse. Språkliga svårigheter är ofta ett första symtom på större svårigheter och ofta förekommer språkliga svårigheter tillsammans med exempelvis autismspektrumtillstånd, koncentrations- och utvecklingsavvikelser. I en svensk studie har man sett att ca 60 % av de barn som remitterades för språkliga svårigheter vid 2,5 år hade neuropsykiatriska och utvecklingsneurologiska diagnoser när de var sex till sju år (24, 25). Vid avvikelse ska föräldrarna därför också erbjudas remiss till barnhälsovårdspsykolog.

Screeningmetoder

Den första formella språkscreeningen sker vid 2,5 eller 3 år (26). Två olika vetenskapligt utvärderade metoder används i Sverige, "Språkscreening vid 2,5 års ålder" (16) och "Språkscreening vid 3 år" (27). I "Språkscreening vid 2,5 års ålder" används leksaker och i "Språkscreening vid 3 år" fotografier. Screeningarna kan göras två månader före eller efter rekommenderad ålder (2:3–2:8 respektive 2:10–3:2).

Båda metoderna är utformade för att identifiera barn med stora svårigheter gällande språk- och talutveckling. Det är av ytterst vikt att göra testet enligt manual, metodernas validitet kan inte garanteras annars. Barn som är blyga kan hindras av benämningsuppgifter, men klarar oftast att utföra språkförståelseuppgifterna där de kan svara genom att peka på en bild eller ge en sak. För att inhämta föräldrarnas bild av barnets språkliga förmåga används föräldrafrågor i de båda metoderna. Föräldraoro ska alltid tas på största allvar. Remittera barnet eller konsultera logoped även om du känner dig tveksam utifrån dina observationer. I vissa län har logopederna en rådgivningstelefon som du även kan rekommendera till föräldrarna. Remissen kan, utöver din bild av barnet, kompletteras med föräldrarnas beskrivning av sådant som de upplever att barnet inte kan. Det kan vara av stor vikt att kontakta förskolan för att inhämta deras bild av barnets språk och kommunikation.

I både "Språkscreening vid 2,5 års ålder" (16) och "Språkscreening vid 3 år" (27) inhämtas uppgifter om hur barnet talar. Remittering ska bara ske om barnet är svårförståeligt för familjen eller har grava talsvårigheter till exempel om talet bara består av vokaler, om många ord börjar på vokal eller h, om de flesta konsonanterna uttalas långt bak i munnen (så som titta blir kika, dum blir gum). Följ de riktlinjer som finns i ditt län.

De två språkscreeningarna (16) har olika remisskriterier men bedömer samma språkliga komponenter:

Språkscreening vid 2,5 års ålder

Vid 2,5 år ska barn remitteras till logoped om föräldrarna uppger en eller flera av nedanstående punkter:

Att barnet

  • har ett ordförråd på färre än 25 ord
  • saknar tvåordssatser
  • inte förstår enkla uppmaningar
  • om det finns föräldraoro kring barnets tal-, språk- och kommunikationsförmåga.

Barn som

  • har 25-50 ord eller
  • medverkar dåligt men verkar förstå bra ska följas upp vid tre år.

Vid 3 års ålder ska barn remitteras till logoped om en eller flera av nedanstående punkter uppfylls:

Att barnet

  • saknar treordssatser
  • inte förstår uppmaning i två led

eller

  • är så svårförståeligt för familjen att bara ena föräldern eller ett syskon förstår.

Språkscreening vid 3 år

Vid tre år ska barn remitteras vidare till logoped om:

  • Barnet inte visar att det förstår minst tre av fem standardiserade frågor.
  • Sjuksköterskan inte hör barnet prata i minst treordssatser.
  • Om barnet inte medverkar trots två observationsförsök.

eller

  • om barnet är mycket svårförståeligt - även för föräldrarna.

Om föräldern uppger att:

  • Barnet inte förstår instruktioner utan att föräldern förtydligar genom gester.
  • Barnet inte talar i treordssatser.
  • Om föräldern är orolig för barnets språk och/eller kommunikationsutveckling.

Övriga bedömningsar som är relaterade till språk och kommunikation

I vissa regioner bedöms samspelsförmåga och beteende i samband med språkscreeningen.

Föräldraformuläret M-CHAT används i en del regioner för att identifiera barn med symtom på autismspektrumtillstånd likaså "Observation av förmåga till gemensamt uppmärksamhetsfokus". Det är en observation som görs på BVC av sjuksköterskor som är utbildade i metoden (28).

Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) är en bedömning av ett barns psykiska hälsa inklusive problemskapande beteende och samspel med andra barn används i vissa regioner (29). SDQ är ett frågeformulär med 25 frågor som rör barnets känslor, beteende, uppförande, kamratrelationer och sociala förmågor och är validerat i Sverige. Det finns ett samband mellan resultatet på SDQ och barnets språkliga förmåga (30, 31). SDQ används även vid 4 och 5 år.

Remiss till logoped

Förutom barn med utfall på språkscreeningen ska barn som dreglar, har svårigheter att tugga och/eller svälja mat eller som stammar enligt beskrivning remitteras till logoped.

 

Språkbedömning 4 år

På vissa håll i Sverige finns mer standardiserade utvecklingsbevakningar av språk och tal för 4-åringen (26). Barn utvecklas olika och barn kan klara språkscreeningen vid 2,5 år men ändå ha språkliga svårigheter nu när barnet förväntas uttrycka sig och förstå på en högre nivå.

Språkfyran

En ny metod för utvecklingsbevakning – "Språkfyran" – avsedd att användas vid BVC:s 4-årsbesök är nyligen framtagen i Skåne. Språkfyran tar ca tio minuter att genomföra. Den består av en bok, en manual samt testblanketter. BVC-sjuksköterskan instruerar barnet som ska peka, sortera, repetera och berätta i uppgifter som bland annat kartlägger språkförståelse och ordkunskap. Språkfyran identifierar barn med språkliga svårigheter med stor säkerhet och känslighet (32).

Testa om barnet förstår flerledade instruktioner så som "ge mig ett gem och pappa en penna". Barnet ska kunna grundfärgerna. Be barnet berätta vilka färger det är på klossarna, gemen eller pennorna. De färger som ska testas är: röd, blå, grön och gul. Om barnet inte kan benämna färgerna, testa om hon/han förstår orden genom att be barnet ge dig blå kloss, röd kloss och så vidare.

Fråga föräldrarna om barnet leker tillsammans med andra barn, här menas aktiv gemensam lek inte parallell- eller brevidlek. Jagalekar ses ofta av föräldrarna som görs gemensamt med andra barn. Jagalek är dock inte en gemensamlek.

Läs mer på 1177 Vårdguiden om leken som lär.

Barnet ska kunna hålla "den röda tråden" i berättande. Historien ska ha en början, en mitt och ett slut. Berättelsen ska knytas ihop så att lyssnaren kan förstå vad som händer när och varför. Om inte lyssnaren förstår ska barnet ge mer information. Berättarförmågan har ett starkt samband med barnets språkliga utveckling och kan förutspå barnet läs- och skrivutveckling och läsförståelse (33).

I denna ålder remitteras många barn med ljudsvårigheter till logoped. Att barnet har svårt att säga svårare ljud så som sje-, tje- och r-ljud och konsonantkombinationer (till exempel sk-, st-, tv- och fj-) är normalt för åldern. Berätta för föräldrarna vilka språkljud barnet bör kunna i denna ålder, och vilka barnet kan ha fortsatt svårt för i denna ålder trots en normal utveckling. Övriga ljudavvikelser än de angivna ovan ska remitteras till logoped.

Remiss till logoped skickas om barnet:

  • Inte verkar förstå talat språk.
  • Inte förstås av andra än familjen.
  • Har försenad/avvikande språkljudsutveckling.
  • Har försenad/avvikande grammatikutveckling.
  • Har försenad begreppsbildning och litet ordförråd.
  • Om barnet stammar enligt beskrivning.
  • Om barnets föräldrar är oroliga för barnets tal och språk.

Språkbedömning 5 år

Nu kallas barnet till det sista BVC-besöket före skolstart. Vid fem år finns sällan en rutinbedömning vad gäller språket och talet (26). De flesta barn med svårigheter ska ha identifierats tidigare. För barnet väntar den stora utmaningen med läs- och skrivinlärningen.

En sammanfattande bedömning av barnets språkutveckling ska göras baserad på såväl föräldrarnas som förskolans uppfattning och som förstås kräver en uppföljning från föregående besök av sådana förmågor som ännu inte hade etablerats.

Femåringen ska nu kunna berätta begripligt och sammanhängande, så att han eller hon kan förstås utan att lyssnaren har förkunskap om det som berättas. Du kan testa barnets förmåga genom att be barnet berätta om en bild som illustrerar flera händelser. Berättar barnet det centrala i bilden? Används korrekt grammatik det vill säga ordföljd och böjningsmönster? Förstår du berättelsen, både baserat på barnets språkljud och på barnets språkliga användning?

Barnet ska kunna leka med jämnåriga, om barnet helst leker med äldre eller yngre kan det tyda på att barnet har svårt att läsa av de sociala koderna. Ni ska turas om att prata och barnet ska nu kunna vänta på sin tur.

Barnets bör nu också ha utvecklat en språklig medvetenhet som innebär att hon/han kan hitta på rimord, uppfatta vilket språkljud ord och namn börjar på.

Remiss till logoped skickas om:

  • Barnet inte kan berätta sammanhängande och begripligt.
  • Ordförrådet är litet.
  • Barnet måste söka efter orden.
  • Det finns avvikelser i barnets grammatik förutom svårare böjningar eller satskonstruktioner.
  • Barnet har uttalssvårigheter förutom sje-, tje- r- eller kombinationer mellan olika konsonanter.
  • Barnet stammar enligt beskrivning.
  • Barnet har svårt att tugga hård mat som morötter eller hårt bröd.

Riskfaktorer

Språkliga svårigheter är starkt ärftliga (34, 35). Hälften av barnen med språkstörning har en förälder som har språkliga svårigheter. Det tros vara påverkat av både genetisk ärftlighet och hur den språkliga miljön är kring barnet. Barnets kommunikation och språk växer fram i samspel med den vuxne. Det är stora skillnader för barnets språkliga utveckling om de växer upp i en familj med en stark språklig kultur, där man pratar och läser mycket tillsammans jämfört med familjer där man inte samtalar i samma utsträckning och inte läser. På gruppnivå har man sett att föräldrar med låg inkomst, låg utbildningsnivå, hög grad av arbetslöshet pratar mindre med sina barn (36, 37).

Hur föräldrarna talar till barnen påverkar barnets språkutveckling och hur det går för barnet i skolan. Det är därför viktigt att barnhälsovården når familjer i behov av utökat stöd med de insatser som familjen behöver. På så sätt kan kanske barnets språkutveckling stärkas vilket gynnar läs- och skrivutvecklingen och hur det går för barnet i skolan. Stanton-Chapmans (38) forskningsgrupp har sett att pojkar oftare har språkstörningsdiagnoser. De såg också att barn som mådde sämre direkt efter förlossning (låga apgarpoäng) eller hade låg födelsevikt oftare har språkstörning, för de barn som har flera riskfaktorer ökar risken. För flerspråkiga barn finns än fler riskfaktorer.

Läs om Språkbedömning av flerspråkiga barn

Logopediska insatser

För barn med brister i sin kommunikativa och språkliga utveckling arbetar logopeden med att både träna tal och språk och med att underlätta för barnet att uttrycka sig. Ofta ges rekommendationer kring att locka barnet till mer blickkontakt.

Att ha ögonkontakt med den man pratar med, är oerhört viktigt för kommunikationsutvecklingen. Det är av yttersta vikt att barnet med en språkstörning har en omgivning som stödjer barnet – en kommunikativ miljö – med personer som är lyhörda och hjälper barnet lagom.

Många barn och familjer rekommenderas att använda tecken som stöd för kommunikationen, andra får hjälpmedel som surfplattor med speciella appar som fungerar som ett komplement till det talade ordet. Upprepade studier visar att dessa komplement som kallas AKK (Alternativ och Kompletterande Kommunikation) ökar barnets tal och användning av språk (39).

Här finns regionala tillägg

Till toppen av sidan