Metoder och material för utvecklingsuppföljning

I barnhälsovårdens nationella program ingår att följa barnets utveckling över tid som en del av hälsouppföljningen. Detta för att främja barnets utveckling och för att identifiera barn som i något avseende är i behov av tidiga insatser.

I utvecklingsuppföljningen ingår att väga samman vad barnet förmedlar under besöket, förälderns beskrivning av barnet, vad som sedan tidigare är känt, samt riktade frågor (anamnes), observationer och strukturerade undersökningar. Mer omfattande utredningar sker inte inom barnhälsovården.

Ta alltid föräldrarnas frågor och oro på allvar

Att följa och bedöma barnets utveckling sker i huvudsak på föräldrarnas uppdrag och knyter an både till barnets och föräldrarnas behov. Undersökning av barnets utveckling ger en ökad kunskap och förståelse för barnet. Föräldrar har kunskap om sitt barn och deras eventuella oro har alltid en bakgrund. Det är därför viktigt att deras frågor och oro tas på allvar och inte avfärdas. Det är angeläget att försöka förstå vad föräldrarnas frågor och oro handlar om. Vad som kan ligga bakom och vilket stöd som föräldrarna och barnet behöver. Det är centralt för föräldern att bli tagen på allvar, att bli bemött med omtanke och respekt. Föräldrars oro har visat sig ha hög grad av relevans vid möjligheten att tidigt identifiera utvecklingsavvikelser.

Nyckelåldrar och milstolpar

Barns färdigheter visar sig inte alltid vid en särskild ålder, utan uppträder med relativt stor spridning. Vid vissa åldrar görs en mer strukturerad bedömning då barnet förväntas nå en specifik färdighet, en så kallad nyckelålder eller milstolpe. Utvecklingsuppföljningen bygger på de nyckelåldrar då 80 procent av barnen har nått den specifika färdigheten.

Det är viktigt att barnet utför de uppgifter som ska prövas och att man inte enbart accepterar meddelade färdigheter.

Utfallet av enskilda moment i undersökningen behöver sättas i ett sammanhang och bedömas utifrån ett helhetsperspektiv. En mindre avvikelse behöver inte betyda något för ett barn, medan den hos ett annat barn måste beaktas på annat sätt med hänsyn till helhetsbilden. Barnets utveckling är barnet inbäddad i relationer, i en nära omgivande miljö, och vi får en tidsbegränsad bild.

Läs mer:  Utvecklingsuppföljning i olika åldrar

Undersökning av spädbarn

När samspel, kommunikation och lek bedöms ska barnet vara vaken, mätt och nöjd. Låt föräldern sitta bekvämt med barnet i knät. Observera hur föräldrarna håller och samspelar med sitt barn och barnet med föräldern. För att underlätta kontakten med barnet prata först en stund med föräldrarna, sedan med barnet.

Att komma nära barnet, cirka en halv meter, med sitt ansikte och tala mjukt under de första månaderna ökar möjligheterna att få ett svarsleende och joller. Gå sedan över till de moment där barnet på olika sätt berörs.

Efter spädbarnsåldern

Träffa barn och föräldrar i ett barnvänligt undersökningsrum där barnet får utrymme. Där det finns saker som ger lust att leka, och möjlighet att se barnet både gå och springa i rummet, eller i dess närhet. Barnet medverkar bättre om hen är utvilad inför besöket.

Material

Röd boll, cirka 65 millimeter i diameter. Träpärlor 5 till 10 millimeter och snöre att trä dem på. Färgglada träklossar cirka 3x3 centimeter. Ritpapper, tjocka vaxkritor, blyertspenna, sax. Pek- och bilderböcker. Material för språkbedömning i enlighet med regional rutin.

Läs mer: Språkundersökning och språkscreening

Att ta anamnes gällande barnets utveckling innebär att utifrån kunskap om barns utveckling och beteende i den aktuella åldern ställa frågor till föräldern om barnet. Det kan finnas behov av att använda strukturerade arbetssätt för att på ett metodiskt sätt söka information och genomföra observationer gällande barnets beteende och utveckling.

För att värdera betydelsen av eventuella tecken på sen eller avvikande utveckling och funktionsnivå bör andra aspekter av barnets hälsa, utveckling och sätt att fungera undersökas såsom:

• tillväxt - instruktioner för mätning och vägning
• reglering - barns sömn, mat, allmän tillfredställelse eller skrikighet och barn som skriker mycket efter 3-4 månaders ålder, barns toalettvanor 
• mående - aktivitetsnivå, intresse för omgivningen, målinriktad lek, situation på förskolan
• kommunikation - förmåga att visa intresse för andra, dela fokus, kommunicera med mimik, rörelser, röst och rytm  
• stämningsläge - tillfredställelse och nöjdhet, glädje, irritation, ledsenhet, rädsla
• förälderns relation med barnet - ömsesidighet i uppmärksamhet på barnets signaler, turtagning med bekräftelse av barnets initiativ och reaktioner, rimliga förväntningar på barnet av föräldern
• barnets och familjens livssituation.

För att kunna värdera betydelsen av det man har uppmärksammat och för att kunna planera inriktning och omfattning av fortsatta insatser måste skydds- och riskfaktorer kartläggas. Tecken på avvikelser får en annan betydelse för det barn som lever i en miljö med förståelse och trygghet jämfört med det barn som inte har sådana förutsättningar.

Läs mer:  Identifiera skydds- och riskfaktorer

Då tecken på avvikelser från förväntad utveckling framkommer ger följande faktorer vägledning för den fortsatta handläggningen:

• typ och allvarlighetsgrad av avvikelser, det vill säga på vilket sätt samt hur mycket barnet påverkas i sin vardag
• barnets sätt att fungera i övrigt
• risk- och skyddsfaktorer i barnets livssituation. 

För ställningstagande till vidare undersökning och remiss komplettera med information från förskolan i samråd med föräldrarna.

Bortfall av en eller två av efterfrågade funktioner behöver inte betyda något. Att vissa barn inte kan räkna, inte klarar färger eller inte kan rita en enkel människa, kan bero på att hen inte har prövat detta tidigare. Barn med intellektuell funktionsnedsättning har som regel funktionsavvikelser inom flera delar i sin utveckling.

Sammanfattning och uppföljning

Oavsett resultatet av utvecklingsuppföljningen finns skäl att planera kommande besök på BVC. Det kan till vara önskvärt med en snar uppföljning för de barn vars utveckling väcker frågor, men där det inte i nuläget finns anledning till någon specifik åtgärd. Ju yngre barnet är desto snarare uppföljning.

Uppföljningen av barnets utveckling avslutas med att tillsammans med föräldrarna sammanfatta vad som har framkommit. Särskilt styrkor och positiv information om barnets utveckling och beteende. Förmedla kunskap och ge vägledning utifrån barnets ålder och funktionsnivå samt barnets och föräldrarnas behov.

Kompletterande uppföljning och insatser

Då det framkommer avvikelser från förväntad utveckling och misstanke om utvecklingsförsening, utvecklingsrelaterad funktionsavvikelse eller funktionsnedsättning, behöver en fördjupad utvecklingsuppföljning göras. Syftet är att få ökad kunskap om barnet, bedöma behovet av ytterligare insatser inom barnhälsovården eller angående remiss till annan verksamhet för vidare bedömning och åtgärd.

Bedömning blir möjlig genom BHV- teamets samlade erfarenhet och kompetens, som vid behov kompletteras med konsultation med barnläkare, psykolog BHV, logoped, fysioterapeut eller annan profession utifrån behov och information från förskolan.

Referenser - Metoder och material för utvecklingsuppföljning