Stamning hos barn

KOMMUNIKATIV UTVECKLING

Stamning kan beskrivas som återkommande ofrivilliga störningar i talets flyt. Mellan fem och tio procent av alla barn har haft en period av stamningsliknande tal.

För alla

För alla vid behov

För alla

Främja en positiv och lyssnande samtalsmiljö och förebygg kommunikativa svårigheter genom samtal, information och vägledning utifrån varje enskild familjs och barns behov.


Lyssna på föräldrarnas frågor och funderingar kring barnets sätt att prata med omtagningar och upphakningar.


Ställ frågor och be föräldrarna beskriva hur det kan låta och om de upptäckt något mönster i när omtagningarna och upphakningarna uppstår.


Information och samtal med föräldrar om:

  • Stamning och upphakningar: Stamning är en form av icke-flytande tal.
  • Tecken på stamning.
  • Prognosen: Hur utvecklas stamning? Många förbättras.

Be föräldrar uppmärksamma och notera om – och i så fall hur – stamningen varierar i olika situationer och med olika personer.


För alla vid behov

Utöka stödet till familjer där barnet har problem med talflytet (omtagningar/ upphakningar/ stamning) men ännu inte remitterats. Om barnet visar tecken på stamning bör remiss skickas till logoped.


Gör upp om ett återbesök med barnet och föräldern alternativt kom överens om en tid för föräldrasamtal.


  • Hur har talet utvecklats – kvarstår problemet? Lyssna noga på föräldrarna.
  • Har stamningen förändrats – i så fall hur?
  • Stammar barnet lika mycket oavsett situation och vem hen pratar med? (Det vill säga det ni pratade om vid förra besöket)
  • Kontakta förskolan och hör hur de uppfattar barnets icke-flytande tal.
  • Är barnet besvärat?
  • Undviker barnet vissa ord eller situationer?

Konsultera gärna en logoped om du är tveksam till att skriva remiss.


Uppmuntra föräldrarna att ringa till logoped för att diskutera stamningen och få konkreta tips.


Rekommendera föräldrarna att läsa mer om stamning. Det finns material att beställa eller ladda ner från Stamningsförbundet.

För alla vid behov

Oroliga föräldrarna bör alltid erbjudas kontakt med logoped. Det är resursbesparande för alla parter.


Även om föräldrarna inte hyser någon större oro bör remiss till logoped skrivas om:

  • Föräldrar eller förskolepersonal har uppmärksammat stamning.
  • Barnet verkar vara besvärat av stamningen.
  • Barnet kämpar med orden.

    Det räcker med att ett av kriterierna ovan är uppfyllda för att remiss ska skickas.

Rekommendera föräldrarna att läsa mer om stamning. Det finns material att beställa eller ladda ner från Stamningsförbundet.

Definition av stamning

Stamning kan beskrivas som återkommande ofrivilliga störningar i talets flyt. Stamning kan låta på olika sätt hos olika personer, men består av till exempel återkommande repetitioner av ljud, stavelser eller ord, förlängningar av ljud eller blockeringar, som uppfattas som pauser som avbryter talströmmen. Stamning uppstår oftast i början av ett ord eller en mening. Den som stammar vet precis vad hen vill säga, men kan ändå inte få fram det just då.

Symtom

Hos en del barn debuterar stamningen gradvis medan den hos andra kan komma plötsligt. Stamning kan yttra sig på många olika sätt. Stämmer barnet in på någon eller några av nedanstående beskrivningar kan man betrakta det som att hen stammar.

  • Barnet tar om stavelser och ord mer än två gånger (exempelvis gu-gu-gu-gunga, kan, kan, kan, kan du hjälpa mej).
  • Omtagningarna av stavelser och ord är frekventa.
  • Omtagningar av språkljud (exempelvis k-k-kaka).
  • Talflödet stoppas upp av förlängningar (exempelvis jjjjjjag, fffffår jag den) .
  • Talflödet stoppas upp av blockeringar (exempelvis K-an jag få mjölk).
  • Barnet verkar spänna sig och kämpa för att få fram orden.

En del barn blir besvärade av stamningen medan andra pratar på till synes obekymrat. Några barn reagerar genom att bli tystare, andra säger kanske att de inte kan prata eller säga ordet. En del barn börjar undvika vissa ord, eller börjar ta i och pressa fram ordet. Det händer att även små barn börjar hjälpa till med kroppen genom att spänna sig och till exempel trycka fram huvudet eller blinka hårt när de fastnar i stamning. 

I två- till fyraårsåldern är det vanligt att barn vid iver tar om hela ord eller kortare meningar när de vill berätta något (exempelvis och då, och då, och då ska vi....; kan jag, kan jag, kan jag få ...). Ibland kan det vara svårt att avgöra vad som är normal icke-flyt och stamning. Om man är osäker rekommenderas att man rådfrågar logoped. Om barnet visar tecken på stamning bör remiss skickas till logoped.

Orsak

Än i dag kan man inte med säkerhet säga vad stamning beror på, men forskning tyder på att stamning har en neurologisk grund. Mycket tyder på att stamning är ett talmotoriskt problem. Senare tiders neuropsykologiska forskning har visat att orsaken till talflödesavbrott kan vara att för svaga signaler når den muskel som ska aktiveras eller att signalerna går till fel muskel. Det finns med säkerhet en ärftlig faktor för stamning.

När små barn pratar är hela hjärnan aktiv. I två och ett halvt till treårsåldern börjar den högra hjärnhalvan specialisera sig på bland annat betoning och språkmelodi, medan den vänstra tar över mer och mer av arbetet med talmotoriken. Hos de allra flesta vuxna styrs talmotoriken från vänster hjärnhalva, medan talet hos personer som stammar tycks styras från båda hjärnhalvorna. Denna dubbelsidiga styrning av talmusklerna skulle kunna leda till sämre precision och en ökad risk för avbrott.

Prognos

Hur stamning låter vid debuten tycks inte hänga samman med om den blir bestående eller inte. Däremot anser man att åldern vid stamningsdebuten är en faktor som kan predicera utgången. Flickor kommer oftast tidigare än pojkar in i perioder av stamningsliknade tal, men utsikterna för dem och andra med tidig stamningsdebut förefaller vara något mer gynnsam (1).

Under de tidiga åldrarna kan stamningen komma och gå i perioder innan den så småningom försvinner helt eller, hos några, blir mer etablerad. Att förutsäga utvecklingen för det enskilda barnet är svårt. 

Mellan fem och tio procent av alla barn har haft en period av stamningsliknande tal. Många förbättras redan under det första halvåret efter stamningsdebuten och inom en period av cirka fem år efter debuten har närmare 80 procent av barnen ett normalt talflyt. Stamning hos vuxna uppgår till knappt en procent hos befolkningen med en klar dominans för män (2).

Bedömning på BVC

Eftersom det finns både fördomar och stor okunskap kring stamning är det bra om man redan på BVC gör klart för föräldrarna att (1):

  • Föräldrars beteende aldrig är orsak till att ett barn stammar, men när stamning väl uppstått kan ett gynnsamt förhållningssätt ha en mycket positiv inverkan på barnets förmåga att få mer flyt i talet.
  • Barnet börjar inte stamma för att hen härmat någon som stammar.
  • Den som stammar inte är mer labil eller känslig än andra barn. Dock kan vetskapen om att man stammar leda till att man blir rädd för att stamma eller att prata i vissa situationer.

Remiss till specialist

Oroliga föräldrar bör alltid erbjudas kontakt med logoped. På många håll i landet har logopedmottagningarna en öppen telefontid dit föräldrar kan vända sig.

Men även om föräldrarna inte är oroliga för barnets stamning, kanske utifrån egna erfarenheter av att stamningen kan klinga av bör man ändå remittera om någon eller några av nedanstående beskrivningar gäller:

  • Föräldrar eller förskolepersonal har uppmärksammat stamning.
  • Barnet verkar vara besvärat av stamningen.
  • Barnet kämpar med orden.
  • Stamningen har förändrats över tid, barnet stammar oftare, har fler upprepningar eller kraftigare avbrott eller förlängningar.

Det räcker med att ett av kriterierna ovan är uppfyllda för att remiss ska skickas. Det är bra om man i remissen anger hur länge barnet har stammat och om stamning finns i släkten.  Avvakta inte med att skicka remiss, då tidigt omhändertagande kan vara avgörande för att undvika en negativ stamningsutveckling.

Utredning av stamning

Vid utredning av stamning hos förskolebarn ingår dels bedömning av barnets tal, dels enskilda samtal med barnets vårdnadshavare. Föräldern är alltid en viktig samarbetspartner vid såväl utredning, bedömning som behandling. Föräldrarnas tankar kring stamningen och hur de kan hjälpa barnet är oftast tema under samtalen hos logopeden. Då brukar man, oavsett hur lätt eller svår stamningen ter sig också prata om att:

  • Vara en talmodell för sitt barn genom att själv göra pauser i sitt tal och använda ett lugnt tempo när man pratar.
  • Låta barnet prata färdigt, även när det stammar. Och om man inte har tid (Bussen går om några minuter!) tala om det för barnet och försöka återkomma till ämnet senare.
  • Försöka skapa lugna pratstunder till exempel i samband med sagoläsning, då man med tydliga pauser ger barnet utrymme för att komma in med frågor och kommentarer.

Efter inledande samtal med föräldrarna och bedömning av barnets stamning kan det bli aktuellt med behandlingsinsatser eller att följa stamningsutvecklingen över tid, för att eventuellt kunna sätta in behandling längre fram om behov skulle uppstå.

Behandling

Det finns flera effektiva behandlingar för förskolebarn som stammar, där målsättningen är att barnet ska sluta stamma:

  • En behandlingsmetod som många logopeder använder är PCI (Parent-Child Interaction), där man hjälper föräldrarna att skapa bästa möjliga kommunikationsförutsättningar för att öka talflytet hos barnet. Leksituationer mellan barn och föräldrar spelas in på video för att lyfta fram det föräldrarna redan gör för att underlätta barnets flyt och som de därmed kan göra mer av för att öka talflytet hos barnet (3).
  • En annan metod är DCM (Demands and Capacities Model) som har som mål att minska stamningen genom att hitta balans mellan förväntningar på barnet och dess faktiska förmåga att möta dessa förväntningar. Föräldrarna får vägledning i hur de ska utföra daglig behandling i hemmet med fokus på att minska talkraven i talsituationen och agera talmodell (4).
  • Ytterligare en behandlingsmetod är Lidcombeprogrammet som är en flytskapande behandling som bygger på förstärkning av barnets flytande tal och riktar sig till barn upp till sex års ålder. Föräldrarna får handledning av logoped i hur de ska utföra behandlingen varje dag i hemmet (5).

Då kronisk stamning kan leda till en negativ inverkan på individens självkänsla och begränsning av sociala kontakter är det viktigt med tidig intervention (6).

Här finns regionala tillägg

Till toppen av sidan