Faktorer hos barnet som påverkar samspel

PSYKOSOCIAL UTVECKLING

Faktorer som har betydelse för barnets samspel med föräldern såsom temperament och regleringsförmåga och hur BHV kan stötta föräldrarna eller vårdnadshavarna i att förstå och svara på barnets signaler.

För alla

För alla vid behov

För alla

Lyssna till föräldrarnas frågor och undringar kring barnets utveckling, beteende, hur barnet fungerar.


Ge information och vägledning utifrån föräldrarnas och barnets behov och frågor.


Undersök barnets beteende, utvecklings- och funktionsnivå.


Utvecklingsuppföljning, fråga och följ upp. Anamnes.

För alla vid behov

  • Vid utfall erbjuds uppföljning/utökat individuellt stöd och vägledning.
  • Konsultera BVC-läkare
  • Konsultera MBHV-psykolog,
  • BHV-team.
  • Informera om barns utveckling, behov, kompetens.

För alla vid behov

Vid utfall, kvarstående eller ökad problematik erbjuds fortsatt individuellt stöd, bedömning eller behandling genom kontakt med och remiss till MBHV-psykolog, barnmottagning, pediatrik, neurologi, sjukgymnast, ögon-, öron- eller logopedmottagning.

Undersöka barnets beteende, utvecklings- och funktionsnivå

Beskrivningarna i texten förutsätter att barnet har förmåga att delta i samspelet.

Samtala om barnets beteende, utvecklings- och funktionsnivå. Det är viktigt att tidigt uppmärksamma barn med specifika svårigheter.

Läs mer i Rikshandboken Utvecklingsuppföljning och Utvecklingsavvikelser

Barnets temperament

För alla

För alla vid behov

För alla

Lyssna till föräldrarnas frågor och undringar kring barnets temperament och reaktioner i olika situationer.

Uppmärksamma, fråga och följ upp föräldrarnas beskrivning av tankar om sitt barn:

  • aktivitetsnivå
  • om barnets positiva alt. negativa emotionalitet
  • om barnet upplevs nyfiket alt undvikande/ängsligt
  • om barnets känslighet t.ex. reaktion på förändring
  • kan föräldern förutse hur barnet reagerar i olika situationer.

För alla vid behov

Om föräldern har problem att beskriva eller urskilja barnets temperament eller har problem med att anpassa sig efter barnet:

  • Erbjud hembesök, utökat individuellt stöd, vägledande samtal.
  • Informera om barns utveckling, behov, kompetens, temperament.
  • Konsultera MBHV-psykolog.
  • Vid utfall efter undersökning av barnet, erbjuds uppföljning/utökat individuellt stöd och vägledning.

För alla vid behov

Vid kvarstående eller ökad problematik erbjuds fortsatt individuellt stöd, bedömning och/eller behandling genom kontakt med/remiss till MBHV-psykolog.


Remiss till riktad verksamhet till exempel spädbarnsteam, spädbarnsverksamhet.

Barnets temperament

Temperamentet är biologiskt grundat och vissa spädbarn är mer reaktionsbenägna och känsliga för stimuli från födseln. Ett aktivt, irritabelt och lättstört spädbarn ställer betydligt högre krav på föräldraförmågan, förälderns förmåga att reglera barnet än ett lugnt och lättröstat barn.

Temperamentet avgör hur man gör något, till skillnad från vad och varför man gör det. Då barn beskrivs som lättskötta avser man ofta att barnet har en regelbunden rytm, är positiva, har lätt att anpassa sig och har låg intensitet i sina reaktioner.

En del barn visar tendens redan från nyföddhetsperioden på att överreagera eller underreagera. Några av dessa barn beskrivs som försiktiga och svåruppvärmda, de ter sig mer tillbakadragna och behöver längre tid för att anpassa sig till nya personer och miljöer. Barnen kan ibland betraktas som självförsjunkna och är svåra att engagera i relationer eller lekar.

Andra barn beskrivs vara motoriskt desorganiserade och impulsiva. Detta är ofta barn med hög aktivitetsnivå. Barnen tenderar att uppfattas som bråkiga, de reagerar kraftfullt, är lättdistraherade, har ofta en oregelbunden rytm och blir lätt missnöjda (1, 2, 3, 4, 5).

Individanpassad rådgivning och stöd

Att hjälpa föräldrarna att förstå och läsa av barnets temperament kan underlätta föräldrarnas anpassning och förståelse för barnets behov och insikt om vad de kan förvänta sig i olika situationer. Individanpassad rådgivning och stöd är avgörande när föräldern har problem som är kopplade till skrik, mat och sömn. Lyssna på förälderns bekymmer och ställ frågor som till exempel:

  • Be föräldern beskriva barnet och barnets temperament (förälderns inre bild av sitt barn): Hur skulle du beskriva ditt barn för någon som inte träffat hen?
  • Fråga föräldern om hur hen tror att barnet kommer att reagera i olika situationer och hur hen tror att barnet kommer att hantera situationen?
  • Undersök hur föräldern uppfattar barnets aktivitetsnivå – hur mycket barnet rör sig.
  • Resonera om hur irritabilitet eller hur positivt/nöjt föräldern upplever sitt barn – hur mycket barnet gråter och gnäller och hur mycket förnöjsamhet och gott humör barnet visar.
  • Undersök hur föräldern upplever att barnet reagerar i nya situationer – om föräldern upplever barnet nyfiket eller mer ängsligt undvikande.
  • Fråga om förälderns uppfattning om hur starkt barnet reagerar på olika händelser i sin omgivning och i hur hög grad barnet reagerar på förändringar.

När föräldern beskrivit sitt barn kan det vara bra att undersöka hur detta blir för föräldern: "Du beskriver hen som … Hur blir det för dig när hen gör/är sådär?"

Undersök även hur känsligt/överkänsligt föräldern upplever att barnet är för sensorisk stimulans såsom beröring, ljud eller ljus. Barnets reaktion på stimuli kan vara olika starkt och barnet kan reagera med antingen nyfikenhet, rädsla, hämning eller med negativt och avvärjande beteende.

Samtala om hur föräldrarna uppfattar barnets tröstbarhet, det vill säga barnets uthållighet och hur lätt barnet låter sig distraheras, är beroende av barnets temperament. Vid behov förklara för föräldrar att en del barn behöver mer och längre tröst än andra för att bli lugna.

Prata med föräldrarna om att det ibland kan ta lite längre tid att förstå vad bebisen vill när hen skriker. Somliga barn behöver lite mer uppmärksamhet och tålamod av sina föräldrar. Bebisen kan ha svårt att komma till ro på egen hand, och behöver förälderns hjälp för att komma ur sitt besvärliga tillstånd och bli avslappnad.

Läs mer på Rikshandboken: Utvecklingsuppföljning

Reglering

För alla

För alla vid behov

För alla

Lyssna till föräldrars frågor och eventuella oro och bekymmer kring mat, sömn och skrikighet.


Uppmärksamma, fråga och följ upp hur föräldern till exempel tröstar sitt barn när barnet är ledset, rädd, upprört eller har ont.


Hur tolererar föräldern barnets olika emotioner/affekter? Försöker föräldern finna en dygnsrytm?

För alla vid behov

Vid regleringsproblem; kvarstående bekymmer kring mat, sömn, skrik, kinkighet, klängigt barn, återkommande utbrott:

  • Erbjud hembesök, utökat individuellt stöd, vägledande samtal.
  • Informera om barns utveckling, behov, kompetens.
  • Vid utfall efter undersökning av barnet, erbjuds uppföljning/utökat individuellt stöd och vägledning.

Konsultera MBHV-psykolog, BHV-läkare, BHV-team.

För alla vid behov

Vid kvarstående eller ökad problematik erbjuds fortsatt individuellt stöd, bedömning eller behandling genom kontakt med/remiss till MBHV-psykolog, barnmottagning.


Remiss till riktad verksamhet till exempel spädbarnsteam, spädbarnsverksamhet.

Reglering

Reglering innefattar allt från att reglera kroppstemperaturen till att finna en dygnsrytm och lära sig att lugna sig själv. Ett litet barn kan inte självt reglera sina känslor och kan till exempel inte lugna sig självt. Barnet lär sig självreglering tillsammans med sina omsorgstagare – inte skilt från dem.

En av föräldrarnas viktigaste uppgifter är att hjälpa barn att reglera sina känslor. Ett spädbarn klarar inte längre stunder av starka negativa affekter, små barn tål inte att hamna i panik utan behöver bli hållna och få hjälp med sin emotionella reglering – att lugna sig.

Ett barn i panik, som inte får hjälp att komma tillbaka till sin jämvikt inom rimlig tid, är utsatt för fara. När en bebis lämnas själv och börjar skrika, kan det vara svårt att lugna hen om hen fått skrika för länge. De flesta föräldrar har en uppfattning om när ett gnäll övergår till ett skrik av ilska, förtvivlan och panik och undviker i möjligaste mån att barnet blir dysreglerat (7).

Individanpassad rådgivning och stöd

Nedan följer några exempel på hur vi kan prata med föräldrar om barns behov av att tröstas när de gråter:

  • När något känns fel kallar ditt barn på dig med gråt. Du skämmer aldrig bort ditt barn när du tröstar vid gråt. Tvärtom lär sig ditt barn att lita på dig och tänker: När jag behöver mamma eller pappa kommer de.
  • På det sätt som du besvarar ditt barns signaler (gråt, joller, skrik, skratt, gnäll) lär sig barnet att lita på dig och hen känner att du förstår vad hen vill. Du kan vara säker på att ditt barn försöker säga dig något när hen gråter. Efter hand lär du dig vad ditt barns olika sorters gråt betyder. När barnet blir äldre kan hen tala om vad hen vill eller behöver på fler sätt, först genom joller och gester och sedan med ord. Men när barnet är litet kan hen bara tala om att hen vill dig något genom att ropa, gråta och skrika.
  • Det finns olika sätt att besvara barns gråt på. De flesta föräldrar svarar kärleksfullt på sitt barns skrik, eftersom mamma och pappa förstår att barnet är ledset. Föräldern hjälper bebisen att bli lugn genom att ta sin bebis i famnen, vagga och lugna hen. Föräldern kommer oftast på varför bebisen är upprörd utan att själv bli alltför stressad. När detta sker tänker bebisen: Jag kan lita på att mamma och pappa kommer när jag behöver honom och henne. Jag känner mig älskad och trygg.
  • När ditt barn skriker och du svarar snabbt och rätt på ett lugnt och tryggt sätt kommer förmodligen ditt barn att skrika mindre och vara mer avslappnat. Ditt barn kommer förmodligen också lära sig att lugna sig snabbare när hen blir ledsen eller rädd.
  • Andra sätt att besvara barnets gråt på kan vara att låtsas att man inte hör att barnet gråter, att bli arg på barnet, eller att försöka avleda eller retas med barnet, när hen är ledsen.

En förälder kan ignorera barnets gråt

En förälder kan göra sig lustig över barnet som är ledset, har ont eller är sjuk: Titta en sådan liten lipsill, visa nu att du är en stor pojke/duktig flicka och sluta gråta!
Föräldrar kan också försöka få barnet att skämmas för att barnet ska sluta gråta: Nu blir mamma besviken på dig. Jag som trodde att du tyckte om mig.

När föräldrar svarar sitt barn på det här sätten kan det bero på olika saker:

  • Föräldern gör på samma sätt som deras egna föräldrar gjorde mot dem när de var små.
  • De är väldigt upptagna av annat och har för mycket att sköta.
  • Föräldern mår inte riktigt bra och orkar inte riktigt med att svara sitt barn.

När föräldern svarar barnet genom att ignorera, bli arg eller retas kan barnet tänka/känna:

  • Jag kan inte lita på att mamma eller pappa kommer till mig när jag behöver dem.
  • Jag är inte värd uppmärksamhet eller kärlek.
  • Hur jag känner är oviktigt för mamma och pappa.
  • Det är bäst att jag inte visar hur jag känner för de förstår ändå inte utan blir arga eller skrattar åt mig.
  • Det är bäst att jag håller mig ur vägen och inte stör mamma eller pappa utan håller mig sysselsatt.

Om föräldern ignorerar, retar eller blir arg på sitt barn när hen gråter kanske barnet lär sig att låtsas att hen inte är upprörd, rädd eller ledsen. Barnet kanske lär sig att hen inte behöver tröst, när hen egentligen behöver det som mest. Om barnet är med om detta många gånger kan det bli svårt att senare i livet förstå vad hen själv känner eller vad andra människor känner eller behöver.

Föräldrarna besvarar barnets gråt inkonsekvent genom att ibland:

  • Svara kärleksfullt "Du är den finaste i världen".
  • Svara med ilska "Sluta skrika, jag har också ett liv".
  • Bli mer upprörda än barnet och försöker få tröst av bebisen "Oj vad du skrämmer mamma, nu behöver mamma en kram".
  • Ignorerar barnet. "Nu får du roa dig själv, jag har inte tid".

Det är inte barnets ansvar att hjälpa föräldrarna med deras känslor utan det är alltid förälderns som ansvarar för att förstå och svara på barnets behov.

Om föräldern svarar sitt barn på olika sätt hela tiden, kan hen tänka/känna:

  • Jag kan inte lita på min mamma/pappa för jag vet aldrig hur hen kommer att svara mig.
  • Jag är inte värd mammas/pappas kärlek och uppmärksamhet.
  • Jag måste se till att mamma/pappa mår bra. Deras behov är viktigare än mina.
  • Jag måste jobba hårt för att få mammas/pappas uppmärksamhet.

Om föräldern svarar barnet på olika sätt hela tiden kan barnet bli osäkert på sig själv. Barnet kan bli gnällig, krävande och klängig och snabbare hamna i känslor av oro. Barnet kan känna sig hjälplös och börja dra sig undan andra barn och människor.

Att vara nära ett litet barn som skriker är svårt och smärtsamt

En del spädbarn skriker mer än andra under de första månaderna. Bebisen kan vara svår att lugna och få avslappnad och föräldrar kan känna sig hjälplösa och hamna i ett hopplöst tillstånd där det känns som om inget hjälper. Det är helt normalt att känna så, för det är mycket svårt att inte kunna trösta sin bebis. Förmedla till föräldrarna att deras bebis känner närhet och tröst, även om hen inte slutar skrika.

Om föräldern hamnar i ett upprört tillstånd och känner att hen inte alls kan trösta sin bebis är det bäst att ta en paus och skaffa hjälp om föräldern kan. Alla föräldrar behöver någon som hjälper dem när allt känns övermäktigt.

Barnets skrik är inte en dålig vana som behöver brytas, utan man kan se det som kommunikation - ett meddelande till föräldern som behöver besvaras.

När barnet känner omtanke känner hen sig älskad och då mår hen väl. När barnet får tröst när hen gråter lär sig barnet känna tillit och då känner hen sig trygg (6).

Till toppen av sidan