Faktorer hos föräldern som påverkar samspel

PSYKOSOCIAL UTVECKLING

Faktorer som påverkar föräldrarnas förutsättningar till samspel och omsorgsförmåga och när du ska remittera vidare.

Föräldraförmåga/Omsorgsförmåga

För alla

Lyssna till föräldrars frågor, osäkerhet och eventuella oro kring föräldraskap och föräldraförmåga.


Uppmärksamma, fråga och följ upp förälderns anpassning till föräldraskapet.

  • Svarar föräldern lyhört på barnets signaler?
  • Responderar föräldern förutsägbart?
  • Undersök risk- och skyddsfaktorer.

För alla vid behov

Vid behov av föräldrastöd eller vid misstanke om bristande föräldraförmåga erbjud:

  • hembesök, utökat individuellt stöd, stödsamtal, vägledande samtal.

Konsultera MBHV-psykolog.


Konsultera BHV-team.


Konsultera socialsekreterare vid frågor om omsorgssvikt.

För alla vid behov

Vid kvarstående eller ökad problematik erbjud:

  • fortsatt individuellt stöd, bedömning och/eller behandling genom kontakt med/remiss till MBHV-psykolog.

Remiss till riktad verksamhet till exempel spädbarnsteam, spädbarnsverksamhet.


Konsultera socialsekreterare vid frågor om omsorgssvikt.


Anmälan till socialförvaltningen vid misstanke om omsorgssvikt.

Föräldrarnas omsorgsförmåga

I BVC:s förebyggande arbete att främja ett inkännande föräldraskap, ett gott samspel och en trygg anknytning bör vi tidigt uppmärksamma föräldrar som har svårt att tolka och bemöta barnets signaler. Samma gäller att tidigt uppmärksamma barn som behöver extra mycket hjälp av föräldrarna för att finna en rytm i tillvaron under de första veckorna. Spädbarn kan upplevas svåra som svar på föräldrarnas brist på emotionell tillgänglighet.

  • En lyhörd förälder är en förälder vars barn vet att föräldern hjälper när barnet signalerar det.
  • En lyhörd förälder reagerar på barnets signaler och förstår snabbt och rätt vad barnet signalerar och har förmåga att ändra och ställa tillrätta (reparera) när det trots alla goda avsikter ändå blir fel ibland. 
  • En lyhörd förälder är förutsägbar för barnet och svarar i hög grad på samma sätt varje gång.

Forskning visar på betydande möjligheter att förebygga otrygg anknytning främst genom att stödja föräldrarnas förmåga att tolka spädbarnens signaler. Lyhörda föräldrar låter barnet bestämma tempot och överstimulerar inte barnet.

Föräldrar som inte svarar lyhört på barnets signaler beskrivs ofta som mindre känsliga föräldrar. Föräldern kan uppfattas antingen vara för passiv eller alltför påflugen och inträngande i samspelet med barnet.

Hur vi arbetar i praktiken vid misstänkt omsorgsbrist

Undersök vidare när föräldrar uttrycker besvikelse över sina känslor för barnet, eller när föräldern är likgiltig inför barnet eller känner sig främmande eller distanserad till sitt barn. Föräldern uttrycker att barnet inte känns som hennes/hans, att hon/han är barnvakt till någon annans barn. Ibland kan det vara svårt för föräldern att själv formulera det han/hon känner och då kan det vara bra att hjälpa till genom att säga "en del föräldrar kan beskriva att de inte älskar eller känner för sitt barn så som de hade hoppats".

Föräldern kan uttrycka starka och negativa känslor för barnet – att de ogillar, hatar barnet eller att de ångrar att hon/han skaffade barnet. Föräldern visar inget tillgivet beteende, till exempel genom att pussar, kramar, talar kärleksfullt till barnet, pysslar om, sjunger, leker. Föräldern beskriver att hen mår bättre då hen är iväg från sitt barn. Föräldern har uttryckt en önskan om att omsorgen av barnet överförs till någon annan.

Exempel på frågor när föräldern uppfattas vara avvisande:

  • Har du känt att du skulle vilja springa iväg, hemifrån?
  • Har du någonsin känt att det skulle vara bättre om någon annan tog hand om din baby?

Undersök om det har förekommit förlust av kontroll på en verbal och fysisk nivå – föräldern har skällt, skrikit eller svurit åt barnet, barnet har misshandlats på ett eller flera sätt.

Exempel på frågor när föräldern uppfattas vara irriterad eller aggressiv:

  • Får ditt barn dig att känna dig mycket arg? 
  • Har du någonsin tappat kontrollen när du känt dig arg på honom/henne?
  • Vad gjorde du? 
  • Vad var det värsta du gjorde?

Barn utsätts för omsorgssvikt om föräldrar eller vårdnadshavare inte kan tillgodose barnets grundläggande behov eller äventyrar barnets hälsa. Alla som är anställda inom hälso- och sjukvården, habiliteringen och tandvården som genom sitt arbete får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden kan behöva ingripa till ett barns skydd är skyldiga att genast anmäla detta till socialtjänsten.

Du behöver inte ha träffat barnet/barnen för att göra en anmälan. Om du känner dig tveksam eller osäker, kontakta socialförvaltningen för diskussion och stöd i hur en anmälan bör göras.

Förälderns mående

För alla

  • Lyssna till och fråga om förälderns mående och välbefinnande.
  • Iaktta, Screening med EPDS, fråga och följ upp hur föräldrarna mår.
  • Anamnes om psykisk hälsa.
  • Undersök upplevt stöd av partner eller annan närstående?

För alla vid behov

  • Utökat individuellt stöd och remiss vid behov, följ upp.
  • Vid utfall på EPDS-screeningen erbjuds uppföljning/utökat individuellt stöd, stödjande samtal/counselling, samtal tillsammans med partnern.
  • Konsultera MBHV-psykolog, BHV-läkare.

För alla vid behov

Vid utfall, kvarstående eller ökad problematik erbjuds fortsatt individuellt stöd, bedömning och/eller behandling genom kontakt med/remiss till MBHV-psykolog, VC-läkare, VC-psykolog, psykiatri.


Remiss till riktad verksamhet till exempel spädbarnsteam, spädbarnsverksamhet.

Forskning har visat att 8–15 procent av alla nyförlösta kvinnor drabbas av post partumdepression. Depression hos modern under spädbarnstiden kan störa samspelet och anknytningsprocessen mellan mor och barn. Undersökning av moderns mående med avseende PPD finns här Screening med EPDS

Observera att risken för samspelsproblem kvarstår, även efter att depressionen lättat. Undersök därför alltid både hur föräldern själv uppfattar samspelet med barnet samt gör en egen bedömning av samspelet. Involvera partnern om det finns indikation på att föräldern mår dåligt

Hur vi kan arbeta i praktiken

Att belysa hur föräldern/föräldrarna mår genom att fråga hur föräldern mår vid varje besök är viktigt. Hur vi mår och hur vi har det är färskvara. "Hur har du känt dig sedan vi sågs förra gången? Hur mår du/ni nu?"

Om föräldern beskriver att han/hon inte mår bra eller visar tecken på att inte må bra, samtala vidare och utforska hur han/hon mår och har det. Fråga föräldern om den känt sig nere, orolig, deprimerad, håglös under den senaste månaden? "Har du varit orolig för att du inte känner glädje eller intresse för babyn?" Om föräldern svara jakande följs frågorna upp genom att vi undersöker om det är något som föräldern skulle vilja ha hjälp med.

Undersök hur föräldrarna mår nu, mått tidigare? Om de haft svårigheter tidigare vad fick de för hjälp och uppfattar de att det hjälpte dem att må bättre?

Undersök eventuella riskfaktorer som psykisk sjukdom, missbruk, våld i familjen, socialbelastning, dåligt stöd av närstående (make/maka, egna föräldrar) samt fråga om olyckor eller trauma.

Det är stor risk att exempelvis depression hos en förälder ökar stressen hos den andra föräldern, då ökar risken för att föräldraförmågan försämras hos båda föräldrarna, därför kan det vara värdefullt att träffa båda föräldrarna för samtal kring hur de har det. Berätta att det finns hjälp att få, om man önskar. Följ upp vid nästa samtal. Involvera partnern.

Mentalisering

För alla

Undersök, fråga och följ upp förälderns egen bild av sig själv som förälder.


Undersök förälderns uppfattning om sitt barn. Kan föräldern föreställa sig barnets reaktion i olika situationer?

För alla vid behov

Om bilden föräldern förmedlar om sig själv, om sitt barn eller om familjen är negativ, erbjuds utökad individuell stödkontakt.


Konsultera MBHV-psykolog.

För alla vid behov

Vid kvarstående eller ökad problematik erbjuds fortsatt individuellt stöd, bedömning och/eller behandling genom kontakt med/remiss till MBHV-psykolog.


Remiss till riktad verksamhet t.ex. spädbarnsteam, spädbarnsverksamhet.

Mentalisering i praktiken

Processen att förstå sina egna tankar, känslor och beteenden – men också andras – kallas mentalisering. Mentaliseringsförmåga utifrån ett föräldra-barn samspel, omfattar förälderns förmåga att reflektera och tänka både kring sig själv som förälder och kring sitt barn – att tänka om barnets känslor, behov och önskningar. Föräldrar som har god mentaliseringsförmåga bekräftar barnets känslotillstånd, vilket är en viktig hjälp för barnet när hen tolkar sitt eget beteende och ger mening åt det som sker. "Oj nu ser jag att du är riktigt sömnig".

Hur vi kan arbeta i praktiken

Undersök graviditeten och förlossningen: Var barnet planerat, efterlängtat? Kom relationen med barnet i gång under graviditeten? Hur föreställde föräldern sig att barnet skulle bli: kön, temperament, utseendet?

Undersök hur föräldrarna tänker kring sitt barn. Be dem beskriva barnet. Hur de tror att barnet reagerar i olika situationer.

Undersök om föräldern förstår varför barnet reagerar på ett visst sätt i en specifik situation, kan hen sätta sig in i hur barnet tänker?

Prata med föräldrarna om att vara extra uppmärksam på babyn, att titta på hen samtidigt som de exempelvis pratar, leker och sjunger.

Uppmuntra föräldern att försöka föreställa sig vad babyn tänker eller känner "ställ dig i din babys skor". Säg gärna det som kommer för dig högt "Oj vad du ser fundersam ut, vad kan du tänka på? Kanske du undrar var Nalle är..."?

  • "Håll din baby i famnen och vagga lugnt, kika lite på varandra ibland".
  • "Sitt på golvet med din baby och förundras över allt han/hon kan. Du behöver inte vara särskilt aktiv, oftast räcker det att du är där – närvarande för babyn".
  • "Berätta för din baby vad du gör och att han/hon kan lita på dig "Du behöver inte vara orolig för mamma/pappa är här – jag ska bara hämta en filt".

Stress och separationer

För alla

  • Lyssna till föräldrars frågor, eventuella osäkerhet och oro kring separationer och andra stressfyllda situationer för barnet och hela familjen.
  • Fråga och följ upp om familjen varit utsatta för någon kris, trauma, separationer eller förlust, sjukdom nu eller tidigare.
  • Fråga om förlossningsupplevelse, spädbarnstiden, övergången till föräldraskap och familjeliv, relationen med partnern.

För alla vid behov

Om föräldern, familjen är påverkad av stress till exempel ångestpåslag, svårt med struktur, känner sig misslyckad/dålig, maktlös. Erbjud hembesök, utökat individuellt stöd, vägledning.



Informera om barns utveckling, behov, kompetens, hur barn reagerar på separation och stress.


Akut trauma påverkar hela familjen. Konsultera MBHV-psykolog.

För alla vid behov

Vid kvarstående eller ökad problematik erbjuds fortsatt individuellt stöd, bedömning eller behandling genom kontakt med eller remiss till MBHV-psykolog, VC-psykolog, VC-läkare, psykiatri.


Remiss till riktad verksamhet till exempel spädbarnsteam, spädbarnsverksamhet.

Separation och stress

Separationer är svårt att hantera för oss människor och förlusten av en anknytningsrelation (mamma, pappa, barn, make, maka, syskon) är starkt stressande.

Händelser eller upplevelser som kan framkallar känslomässig oro kallas stressorer. För små barn räknas förlust av omsorgsperson eller långvarig dålig relation mellan föräldrarna, som allvarliga stressorer. Även händelser som försämrar familjens möjlighet att fungera, till exempel att någon av föräldrarna blir arbetslös, samt händelser som kräver en betydande social anpassning till exempel byte av daghemspersonal, bostadsbyte eller skilsmässa. Akuta traumatiska händelser, till exempel att barnet, något syskon eller förälder råkar ut för en svår olycka, påverkar hela familjen.

Skyddsfaktorer som kan reducera effekterna av stress kan vara specifika egenskaper hos spädbarnet såsom ett lätt eller jämt temperament, samt miljöfaktorer som att det finns minst en lyhörd vuxen i barnets närhet.

Hur vi kan arbeta i praktiken

Undersök, fråga och följ upp om familjen varit utsatta för någon kris, trauma, separationer/ förlust eller sjukdom nu eller tidigare. Förutsätt att familjer som är med om något svårt har det jobbigt och var generös med besök och hembesök.

Informera om barns utveckling, behov, kompetens, hur barn reagerar på separation och stress. Akut trauma påverkar hela familjen. Konsultera MBHV-psykolog. Undersök hur barnet reagerar på separationer och hur föräldrarna brukar hantera de situationerna. Fråga hur de brukar göra, om de har några rutiner vid separationer.

Informera och prata om anknytningsbeteendet; när barnet är oroligt och söker föräldern, hur svarar föräldern på barnets signaler.

Barnets utforskande beteende hör ihop med anknytningen. Om barnets utforskande hejdas (de blir rädda, slår sig eller upptäcker att föräldern är borta) startar barnets anknytningssystem för att åter få ökad kontakt med föräldern. Barnet söker trygghet, tröst och beskydd hos föräldern och behöver vara nära föräldern en stund. Hur lång stunden blir är olika utifrån olika barns behov. Fråga vidare hur deras barn reagerar på separationer, har de någon rutin när föräldern går? Man kan säga att föräldern fungerar både som en trygg bas som barnet kan utgå ifrån och en trygg hamn som barnet kan återvända till efter sitt utforskande eller då de blivit oroliga.

Om barnet inte blir mottaget av föräldern ökar barnets stress avsevärt, och barnet slutar efter ett tag att söka förälderns bistånd. Barnet känner ingen tilltro till vårdgivarens tillgänglighet, utan strategin blir att tidigt dämpa känslomässig upphetsning. Barn som är med om detta upprepade gånger visar tillslut inga tecken på oro när föräldern försvinner och kan även helt ignorera föräldern efter en separation. Ett omoget försök till hantering av separationer. Viktigt att poängtera att alla reagerar på separationer, även om det inte syns.

Till toppen av sidan