Medfödda sociala förmågor

PSYKOSOCIAL UTVECKLING

Om barnets medfödda förmåga till samspel och anknytning.

Kontakt och samspel

Det nyfödda barnet har en medfödd förmåga att försöka etablera och upprätthålla kontakt med andra människor. Det är livsviktigt för nyfödda barn att kunna påkalla hjälp, genom att gny eller skrika, och att få ett pålitligt band till omhändertagande vuxna.

Från de allra första dagarna visar barnet en medvetenhet om omgivningen och tecken på inlärning och minne (1). Dessa förmågor ger barnet möjlighet att adaptera till just den omvärld det föds in i, vilket oftast är föräldrarna. Barnet använder alla sina sinnen och sin kropp för att aktivera omvårdnadsbeteende hos tillgängliga vuxna. Hos prematura barn kan signalerna vara otydliga och svaga, men de finns där. Det gör att föräldern snabbt får en stark känsla av ögonkontakt. Barnets utseende med trubbig näsa, bulliga kinder och ett relativt litet ansikte, i förhållande till pannan, uppfattas över hela världen som "gulligt" och väcker förtjusning, intresse och hjälpsamhet hos vuxna.

Spädbarn tycker om att titta på ansikten, speciellt ögon och mun, och tittar längre på ansikten än på annat (1). När de kan fästa blicken tittar de intensivt, vilket stärker bandet till den vuxna. Studier visar att de föredrar sin mammans röst framför okändas (2), men nyföddas förmåga att känna igen andra nära personers röster är understuderat. Det faktum att nyfödda kan känna igen rösten och därför tittar efter mamman kan underlätta skapandet av ett barn mellan föräldern och barnet.

Barn är olika i vakenhetsgrad, förmåga till känslomässig självreglering och temperament (2). Hur snabbt och inkännande föräldern svarar på barnets signaler samspelar med barnets eget temperament och vakenhetsgrad. Ett aktivt, irritabelt och lättstört spädbarn ställer betydligt högre krav på föräldraförmågan än ett lugnt och lättröstat.

För att främja en framtida trygg anknytning behöver man tidigt uppmärksamma föräldrar som har svårt att tolka och möta barnets signaler (3). Samma gäller barn som behöver extra mycket hjälp av föräldrarna för att finna en rytm i tillvaron under de första veckorna.

Sinnenas betydelse för samspelet

De flesta barn kan använda alla fem sinnen - lukt, smak, känsel, syn och hörsel - direkt efter födseln (3,4,5,6,7,8). Barn lär sig snabbt känna igen sina föräldrars lukt redan efter några timmar, och verkar föredra smaken av just sin mammas modersmjölk. Spädbarn som känner lukten av en känd doft, lugnas också snabbare vid obehag (9). De föredrar också lukten av mat som mamman har ätit under graviditeten framför lukt av mat som mamman ej har ätit (10). Deras känslighet för beröring utvecklas tidigt. När föräldrarnas sätt att röra sig och ta i barnet fort blir välbekant tröstar det lättare. När föräldrarna i sin tur märker att kroppskontakt lugnar barnet uppmuntrar det till att bära och vara nära ännu mer (11).


Nyfödda uppfattar ljud bra och reagerar annorlunda på mänskligt tal än på till exempel buller. De lär sig snabbt känna igen familjens röster, och kan känna igen mammans röst redan från moderlivet (12,13,14). Nyfödda verkar föredra ljusa röster framför mörka. De flesta vuxna talar också automatiskt på ett särskilt sätt med spädbarn där man använder ett ljust tonläge, stark intonation, korta meningar, övertydlig artikulering och nära ögonkontakt. Spädbarn fångas lätt av den typen av kommunikation och svarar ofta på den med gester eller ljud, även om det tar lite tid (16).

Förälderns närvaro och sociala förmåga spelar roll

Spädbarnets utseende, medfödda beteenden och reaktioner tillsammans med föräldrarna är alltså väl anpassade för att stärka omhändertagandeinstinkten och den vuxnas känsla av att få kontakt och vara speciell för barnet (15). Det gör det lättare att prioritera barnets behov före sina egna och ger en känsla av tillfredsställelse i föräldraskapet. Eftersom förälderns anpassning till det lilla barnet handlar mycket om träning, påverkas samspelet av hur mycket tid man tillbringar med barnet. Hur synkroniserad föräldern blir med sitt barn beror alltså både på barnets och förälderns respektive förmågor, och på förälderns närvaro (17).

Till toppen av sidan