Därför mäter och väger BVC barn

TILLVÄXT

Ett barns individuella tillväxt är ett känsligt mått på fysiskt och psykiskt välbefinnande. WHO har slagit fast att varje barn har rätt till en egen tillväxtkurva.

Ett barns individuella tillväxt är genetiskt programmerad men samtidigt ett känsligt mått på såväl fysiskt och psykiskt välbefinnande. Tillväxten styrs således av samverkan mellan ärftliga faktorer och näringsmässiga, känslomässiga och sociala livsvillkor. Det är därför av betydelse att det görs regelbundna mätningar av tillväxten inom barnhälsovården och elevhälsan. WHO har vidare slagit fast att varje barn har rätt till en egen tillväxtkurva (1).

Sjuka och undernärda barn uppvisar ofta en otillfredsställande viktökning och senare även en påverkad längdtillväxt. Psykiska eller sociala missförhållanden kan också orsaka en påverkad tillväxt.

Det behövs en noggrann anamnes och undersökning av barnet för en samlad bedömning av barnets hälsotillstånd. I denna bedömning är det viktigt att bedöma barnets tillväxt i förhållande till tidigare tillväxt och till föräldrarnas längd samt att följa upp eventuella avvikelser i tillväxten. Enstaka mätningar ger en begränsad information om tillväxten och därmed ett sämre underlag för bedömning av barnets hälsa.

Föräldrarna är vanligen intresserade av barnets tillväxt. Tillväxtkurvan blir ofta en bra utgångspunkt för diskussion kring barnets generella utveckling och för samtal om barnets näringsbehov och vid eventuella svårigheter med uppfödning och mat.

På befolkningsnivå är tillväxten ett viktigt mått på hälsotillståndet i barnpopulationen och på samhällets utveckling.

Tre skäl till att mäta barns tillväxt

  • Övervaka barns hälsa – avvikande tillväxt kan vara tecken på sjukdom och/eller psykosocial stress.
  • Förebygga ohälsa och främja hälsa – till exempel ökande vikt och BMI kan ge förutsättningar för ändrade mat-och rörelsevanor och förebygga övervikt och fetma.
  • Övervaka förändringar på befolkningsnivå.

Trender kring barns tillväxt

På befolkningsnivå återspeglar tillväxten, näringsförhållande och samhällets utveckling men den genetiska potentialen för tillväxt förändras inte. För befolkningsgrupper som fått bättre levnadsförhållanden tar det vanligen flera generationer innan den fulla genetiska tillväxtpotentialen nås.

Med förbättrade levnadsvillkor har medellängden i Sverige under de senaste cirka 150 åren ökat med cirka 13 cm för män (2). Vid mönstring på 1850-talet var medellängden för män 167,4 cm jämfört med 2006 då den var 180,4 cm (3). Medellängden i norra Europa ökar inte längre mer som tidigare och den genetiska potentialen för längd kan i allt väsentligt vara nådd. Männen i Nederländerna är längst med 183,6 cm (4).

För utveckling av vikt har det skett stora och snabba förändringar på kort tid.

Sedan 1980-talet har andelen människor i västvärlden med övervikt och fetma ökat beroende på förändrad livsstil med ökat energiintag och minskad fysisk aktivitet. Denna utveckling har bland annat lett till att andelen mödrar med högt BMI är fler, vilket resulterat i att de intrauterina näringsförhållandena har förändrats. Under de sista decennierna har födelsestorlek i Sverige ökat med cirka 100 g och antalet nyfödda som har en födelsevikt över 4,5 kg är fler.

Bland 4-åriga barn i Sverige har cirka 8-14 procent övervikt och 2-3 procent har fetma. Barn som har övervikt eller fetma i förskoleåldern har en större benägenhet att även vara det i ungdomen och i vuxen ålder (6). Övervikt ökar risken att insjukna i vanliga folksjukdomar. Globalt är övervikt en kritisk fråga som kräver övergripande internationella strategier (5).

Litteraturtips

Gelander, L. och Albertsson-Wikland, K.: Tillväxtrubbningar, pubertet och dess avvikelser. Red. Hanséus K, Lagercrantz, H. och Lindberg, T. Barnmedicin. Studentlitteratur 2012.

Moel, C. Hagenäs, L. Barnets normala utveckling. Red. Moell C, Gustavsson J. Pediatrik, Liber AB 2011

Till toppen av sidan