Upptäcka och stödja barn utsatta för våld i nära relationer

"Våld i nära relationer" är ett brett begrepp som innefattar våld mellan personer med en nära känslomässig anknytning. Till exempel våld mellan vuxna i en parrelation, men också våld som vuxna utövar mot barn, våld mellan syskon och våld som utövas av andra vuxna i en bredare familjekontext, till exempel hedersrelaterat våld. Denna text berör framförallt våld mellan vuxna i en parrelation.

Våld kan ta olika former och yttra sig på flera sätt (1). Ofta förekommer våld i nära relationer i kontexten av en ojämlik maktbalans, där våldsutövaren har ett övertag fysiskt eller genom sin status i samhällets sociala strukturer. Fysiskt våld förekommer tillsammans med psykiskt, ekonomiskt och sexuellt våld.

För en fördjupad beskrivning av våldets olika former och förekomst hänvisas till Våld i nära relationer - Kunskapsguiden.

Internationella studier visar att våld i nära relationer är vanligt och utgör ett av världens största folkhälsoproblem. I svenska studier är förekomsten av fysiskt och psykiskt våld ungefär dubbelt så hög mot kvinnor jämfört med män, medan skillnaden mellan könen är större för sexuellt våld (2,3).

En stor svensk studie visar att ungefär vart tionde barn i Sverige har utsatts för att bevittna våld mellan föräldrarna (4). Det var betydligt vanligare att pappan utsatte mamman för fysiskt systematiskt våld än det motsatta. I familjer där det förekommer våld mellan de vuxna är det också betydligt vanligare att barnen utsätts för direkt fysiskt våld, utöver det psykiska våld som bevittnandet av våld mot en förälder innebär.

En rad studier har visat att våld mot mammor inte bara drabbar kvinnans hälsa utan även barnens, dels direkt när barnen är med om att mamma utsätts, dels indirekt genom att mammans förmåga att ge barnet skydd och trygghet påverkas negativt. (5). Sedan 2021 är det därför straffbart att utsätta barn för att bevittna våld mot en förälder, ett så kallat barnfridsbrott (6).

Risken för våld i nära relationer ökar när föräldrar har egna allvarliga svårigheter.  Till exempel skadligt bruk och beroende av alkohol, droger eller spel om pengar, psykisk ohälsa  eller kognitiva funktionsnedsättningar (7).

Läs mer: Identifiera skyddsfaktorer och riskfaktorer

Genom att främja god fysisk, psykisk och social hälsa inom familjen och stödja föräldrar i deras föräldraskap, kan barnhälsovården bidra till att minska riskerna för våld i nära relationer.

Genom att identifiera familjer där våld, eller någon av riskfaktorerna för våld förekommer, kan en förälders utsatthet för våld brytas eller förebyggas. Det kräver ett strukturerat och systematiskt arbetssätt som erbjuds universellt till alla familjer och som innefattar följande:

1. Informera om våld i nära relationer tidigt i kontakt med familjen

Genom att tidigt i kontakten ta upp temat våld i nära relationer och informera om riskerna för barnet, gör barnhälsovården våld till något som är möjligt att ta upp och prata om. Det kan till exempel ske:

• med stöd av en informationsbroschyr
• genom information om stödorganisationer
• genom att informera om att våld i nära relationer är ett ämne man kommer att återkomma till.

Region Stockholm har till exempel en föräldrabroschyr Bråk och våld i familjen som kan delas ut vid det första hembesöket.

2. Kartlägga skydds- och riskfaktorer hos familjen

Det finns inga kända, specifika riskfaktorer eller skyddsfaktorer för våld i nära relation – såväl risk-som skyddsfaktorer är generella. Det innebär att samma riskfaktorer ökar risken för flera olika, allvarliga svårigheter i familjen och att flera olika riskfaktorer kan ligga bakom förekomsten av våld i nära relationer.  

För att kunna upptäcka behov och ge rätt stöd, behöver man få en bild av familjens samlade livssituation. Det är viktigt att beakta omständigheterna för varje enskild vuxen som barnet bor tillsammans med. Allvarliga svårigheter hos en vuxen kan inte kompenseras av att en annan förälder fungerar väl.

Läs mer Identifiera skyddsfaktorer och riskfaktorer

3. Regelmässigt fråga om föräldrars utsatthet för våld

Frågor om våld bör vid minst ett tillfälle ställas i enskilda samtal med vårdnadshavare. Det behöver finnas en lokal rutin som säkrar att frågor om våld kan ställas i enskilda samtal, samt att dokumentationen hanteras på ett sätt så att den utsatta föräldern inte utsätts för risker. Ett exempel på sådan rutin har utarbetats i Region Värmland:  Fråga om våld i nära relationer – Region Värmland

Att använda ett frågeformulär som stöd har visat sig underlätta både att ställa frågorna och att besvara dem (8). Det finns några instrument framtagna och utvärderade för detta ändamål, till exempel Frågor om våld (FOV) som finns tillgängligt att ladda ner från Västra Götalands Kompetenscentrum om våld i nära relationer.

4. Anmäla till socialtjänsten 

Att göra en orosanmälan till socialtjänsten kan kännas som att man riskerar relationen till föräldrarna (9). Barnets behov och rättigheter är dock viktigare än relationen till föräldrarna, även om det bästa är om man kan göra anmälan i samråd med en eller båda föräldrar. Det är även viktigt att vara tydlig i sin anmälan, och beskriva vad som väckt oron, så att socialtjänsten kan göra en bra utredning.

Vid pågående våld är det viktigaste att den utsatta och barnet eller barnen omedelbart får skydd, vilket även det är socialtjänstens ansvar.

Läs mer om hur en anmälan går till: Orosanmälan till socialtjänsten

5. Ge ett grundläggande psykosocialt stöd och riktade insatser

Barnhälsovården kan ge ett grundläggande psykosocialt stöd och förmedla koppling till relevanta stödinsatser för både pågående och tidigare våldsutsatthet (10). Man kan ge stöd till föräldrar och vägledning till riktade insatser. Det kräver god kunskap om hur våld påverkar barn och samspelet mellan barnet och en våldsutsatt eller våldsam förälder. Viktigast är förstås skydd och trygghet så att våldet upphör. Men det är inte tillräckligt för alla barn. Flera barn vars förälder utsatts för våld i sin nära relation har behov av riktade insatser.

Symtom och behandling

Vanliga symtom på utsatthet för våld i nära relation är ett aggressivt beteende eller olika former av ångestproblematik. Det finns flera behandlingsmetoder för små våldsutsatta barn som visat goda eller lovande resultat, till exempel Child Parent Psychotherapy och PCIT (11).

Behandlingsmetoderna för små barn ges alltid tillsammans med en icke-våldsam omsorgsperson, förälder eller familjehemsförälder. Det är viktigt att hänvisa även små barn som visar symtom av olika slag till tillgängliga riktade insatser i vården för att bryta en avvikande utveckling.

6. Förmedla hjälp och stöd

Barnhälsovården kan förmedla hjälp och stöd om det framkommer att familjen har till exempel ekonomiska problem, stress, relationsproblem, skadligt bruk och beroende av alkohol eller droger eller bristande socialt stöd.

Barn som upplever våld mot en omsorgsperson löper risk för olika former av psykisk och fysisk ohälsa, inte bara kortsiktigt, utan under resten av livet (12-14). Förutom emotionella svårigheter och beteendeproblem riskerar barnen till exempel att få sociala problem, försenad språkutveckling och inlärningssvårigheter (15).

När starkt skrämmande händelser sker utan att någon finns där för att lugna och trösta, vilket oftast är fallet vid våld i nära relationer, utsöndras höga nivåer av stressrelaterade hormoner hos barnet. När detta sker återkommande under de första levnadsåren riskerar barnets neurologiska utveckling att påverkas negativt. Man beskriver därför detta som toxisk stress (16). Såväl emotionella som kognitiva funktioner hos barnet riskerar därmed en avvikande utveckling (17,18). Mellan 40–60 procent av barn vars förälder har utsatts för våld av sin partner, har utvecklat psykiatriska symtom i en omfattning som innebär att de har behov av specialiserade behandlingsinsatser (19-21).

En vanlig problematik är att barn utvecklar ett eget utagerande beteende med irritabilitet, aggressivitet, benägenhet att slåss och lätt att komma i konflikter med andra. Det verkar som att särskilt pojkar som utsatts för en förälders partnervåld riskerar att bli våldsamma mot jämnåriga flickor, medan flickor i högre utsträckning riskerar att bli avskärmade eller nedstämda (22).

Risk för otrygg anknytning när en förälder utsätts för våld

Att snabbt söka skydd hos anknytningspersonen vid fara är ett överlevnadsbefrämjande beteende som finns hos såväl små barn som andra däggdjur. Det är därför det blir så skadligt när hotet kommer från den som skulle skydda barnet. Risken för att små barn i den situationen utvecklar otrygg anknytning till båda föräldrar är hög (23).

Den vuxne som använder våld har i stunden starkt aggressiva känslor mot sin partner. Det innebär att förmågan till omsorg och empati är avstängd då våldet pågår. De små barnens skrik väcker ingen önskan att trösta, bara irritation och ökar risken att även barnen utsätts för våld.

Föräldern som utsätts för våld, och är skräckslagen, är inte heller tillgänglig för barnet. Det finns varken skydd eller trygghet att få hos en mamma som utsätts för våld. Hesse och Main (24) beskrev hur både skrämmande och skräckslagna föräldrar saknar förmågan att lugna sina skrämda barn, vilket innebär en risk för att barnen utvecklar stora svårigheter i samspel med andra.

Många barn som växer upp med våld i nära relationer får svårigheter med kamratrelationer under uppväxten, eftersom de får svårt med ömsesidigt samspel. Samspel med andra styrs av rädsla istället för av tillit. Det innebär att de vill känna att de har kontroll över andra för att kunna skydda sig själva (25). När barn utvecklat kontrollerande anknytning kan den utsatta föräldern behöva hjälp att bryta det destruktiva samspelet.

Läs mer: Främja trygg anknytning och gott samspel

Om en våldsutsatt förälder bryter upp från sin partner är det vanligt att barn efter separationen har ett växelvis boende eller ett regelbundet umgänge med den förälder som har använt våld mot sin partner (26).

Om en förälder inte låter barnet umgås eller bo hos den andre föräldern kan det betraktas som negativt i en vårdnadstvist. Det förekommer därför att våldsutsatta föräldrar känner att de inte kan skydda sitt barn, trots att de separerat från sin partner (27, 28).

Separationer kan vara konfliktfyllda och det förekommer att båda föräldrar tillskriver den andre negativa beteenden. Om man är orolig för hur barn har det i samband med växelvis boende, eller regelbundet umgänge, är det angeläget att göra en anmälan till socialtjänsten så att de kan utreda omständigheterna. Det är också viktigt att vara inlyssnande och fråga vad den våldsutsatta föräldern har för behov av råd och stöd när deras barn har ett boende eller umgänge med en partner som har utsatt dem för våld.

Våld i nära relationer utspelas vanligen i den närmaste familjen. Men det finns även miljöer där våldet ingår i en större kontext.

Dels kan det finnas fler än en förövare i familjen, dels kan även personer utanför den närmaste familjen vara involverade. Det kan handla om kriminella miljöer eller religiösa sekter där våld används som ett sätt att kontrollera såväl familj som närstående.

Det kan även handla om det som brukar benämnas hedersrelaterat våld. Det vill säga familjer eller släkter som anser att våld är ett legitimt sätt att bestraffa familjemedlemmar, som inte beter sig enligt den hederskodex, som man omfattas av. I såväl kriminella nätverk, sekter som hedersrelaterade familjer, kan det vara särskilt svårt för den som är utsatt, att lämna situationen.

Referenser - Upptäcka och stödja barn utsatta för våld i nära relationer