Identifiera skyddsfaktorer och riskfaktorer

Barn föds med olika livsvillkor. Barnets unika förutsättningar kommer att påverka barnets liv, hälsa och utveckling på ett mer eller mindre genomgripande sätt. Förutsättningar som skiljer sig åt är bland annat:

• barnets personliga egenskaper
• föräldrarnas förmåga att vara tillräckligt goda föräldrar
• familjens sociala nätverk och ekonomiska resurser
• kompisrelationer
• erfarenheter av förskola och skola.

Regnbågsmodellen och Bronfenbrenner´s systemteori

Dessa olika livsvillkor benämns som hälsans bestämningsfaktorer, där ett samspel sker mellan individuella och samhälleliga faktorer. En modell som beskriver samspelet är regnbågsmodellen som visar betydelsen av faktorer som kön, ålder och arv för hälsan, liksom förhållanden som rör sociala relationer, livsvillkor, levnadsvanor, förskola, skola och hälso- och sjukvård, miljö, lagstiftning och samhällsekonomi (5,6).  Regnbågsmodellen ligger helt i linje med Bronfenbrenners ekologiska systemteori för vad som påverkar barnets utveckling och hälsa (7). Bronfenbrenners modell sätter barnet i fokus och beskriver hur barnet påverkas av relationer och förhållanden på olika nivåer, från den egna familjen, andra sociala relationer och utbildning, till kultur och övergripande faktorer i samhället.

Skydds- och riskfaktorer behöver kartläggas

Begreppen skyddsfaktorer och riskfaktorer är centrala för att beskriva vad som påverkar barnets hälsa och utveckling (8, 9,10). Studier har visat att barn har olika grad av resiliens, motståndskraft, mot belastningar (11,12,13). Det finns faktorer som bidrar till en ökad grad av motståndskraft, skyddsfaktorer, liksom faktorer som ökar sannolikheten för att barnet utvecklar problem, riskfaktorer (8,9). Ett viktigt uppdrag i det hälsofrämjande arbetet är att främja barnets motståndskraft för att bidra till god hälsa och utveckling (14).

Exakt bakgrund och orsaker till att ett barn utvecklar emotionella- och/eller beteendeproblem, är inte klarlagt. Rådande konsensus pekar på olika mönster av samverkan mellan genetiska faktorer och sårbarhet hos barnet, och faktorer i barnets miljö, som kan leda till ökad risk för problem och avvikelser från förväntad utveckling (9,15).  

Man behöver kartlägga skydds- och riskfaktorer för att man ska kunna värdera betydelsen av de förhållanden man upptäcker hos barnet och/eller i barnets miljö, samt för att kunna planera insatser och omfattning av fortsatt kontakt med barnhälsovården.

Tecken på svårigheter och avvikelser får exempelvis en annan betydelse för det barn som lever i en miljö med förståelse och trygghet jämfört med det barn som inte har sådana förutsättningar.

Insatser utifrån grad av risk och antal riskfaktorer

Studier visar att val av insatser bör grundas på bedömningen av antalet riskfaktorer och grad av risk i barnets liv. Om det exempelvis är problem både hos barnet och föräldern kommer förälderns möjligheter att möta barnets specifika behov att vara mindre. Att då i första hand minska närvaron av någon riskfaktor runt ett barn, parallellt med att mobilisera skyddsfaktorer, kan bli avgörande för att kunna förbättra barnets möjligheter till en positiv utveckling. Medan det för barn som lever med en låg grad av risk, kan handla mer om att mobilisera skyddsfaktorer genom förebyggande insatser (16).

Ett sätt att kartlägga och värdera skydds- och riskfaktorer är att relatera dem till barnet, dess förälder och barnets uppväxtmiljö (8).

Skyddsfaktorer kan definieras som de faktorer som ökar ett barns möjligheter till en god anpassning och utveckling, trots utmaningar och problem. Med skyddsfaktorer avses förhållanden som visat sig öka barnets motståndskraft mot belastningar eller dämpa effekten av riskfaktorer (8,9,10).

Exempel på skyddsfaktorer hos barnet:

• goda fysiska, kognitiva och sociala egenskaper
• trygg anknytning
• lättsamt temperament
• förmåga till impulskontroll
• positiva kompisrelationer.

Exempel på skyddsfaktorer hos förälder:

• känslighet eller lyhördhet för barnets behov
• en god omsorgsförmåga
• egen trygg anknytning, trygga relationer till egna föräldrar, med hänsyn till barndomsupplevelser
• flera goda relationer
• ekonomisk trygghet
• tro på egen förmåga att påverka sin situation.

Förhållanden i uppväxtmiljön:

• trygga relationer i barnets nära omgivning
• stabila och trygga boendeförhållanden och närmiljö
• en bra förskola.

Riskfaktorer kan definieras som de förhållanden som ökar sannolikheten för att barnet ska utveckla problem, eller som inverkar på allvarlighetsgraden, varaktigheten eller frekvensen av problem. En riskfaktor behöver inte vara orsak till, utan kan vara förhållanden som visat sig öka risken, att problem utvecklas (8,9,10).

Avsaknaden av det som ovan beskrivs som skyddsfaktorer kan också sägas vara riskfaktorer.

Exempel på riskfaktorer hos barnet

Barn med sjukdomar eller funktionsnedsättningar som innebär särskilda behov. Något som kan försvåra föräldrarnas omvårdnad, som barn med påtagliga regleringssvårigheter (mat, sömn, skrik) eller stora svårigheter med socialt samspel och kommunikation.

Exempel på riskfaktorer hos föräldern

Svårigheter hos föräldern som exempelvis: missbruk, psykisk sjukdom, kognitiv funktionsnedsättning och traumatiska upplevelser.

Förhållanden i uppväxtmiljön

Ekonomisk stress, social isolering, bristande socialt stöd samt segregation och diskriminering.

Inga enkla samband

Samma typ av risk har olika inverkan på olika barn. Det är inte risken i sig som är det viktigaste, utan de processer och mekanismer som den aktiverar. Depression hos en förälder leder till exempel inte per automatik till ohälsa eller beteendeproblem hos barnet. Det som kan vara skadligt för barnet är om förälderns depression samtidigt medför en bristande omsorg om och kontakt med barnet (17,18).

Läs mer: Depression hos nyblivna föräldrar

Förälderns utsatthet i kombination med barnets sårbarhet

Det är de sociala och personliga belastningarna hos föräldern och hur dessa påverkar omsorgsförmågan, i kombination med sårbarhet hos barnet, som utgör den största risken för barnet i sin familj. Förhållanden som bidrar till brister i samspelet mellan barn och förälder och påverkar barnets möjligheter till en trygg anknytning negativt. Förälderns brister i att se och svara på barnets behov kan leda till påtaglig negativ påverkan på barnets utveckling och omsorgsvikt, som vid till exempel egen psykisk sjukdom och/eller missbruk (17,18).

Läs mer: Främja trygg anknytning och gott samspel

Fler riskfaktorer som pågår samtidigt ger ökad risk

Det råder inte ett linjärt samband mellan antal riskfaktorer och utfallet hos ett enskilt barn. Sambandet kan sägas vara kumulativt, det vill säga samtidig förekomst av flera riskfaktorer ökar risken för utvecklingsproblem. Nya problem läggs ovanpå redan existerande problem. Det finns inte heller ett tydligt orsakssamband. En riskfaktors närvaro, varaktighet och antal riskfaktorer spelar roll. Då det finns flera riskfaktorer runt ett barn, och det sker liten grad av förändring över tid, är sannolikheten störst för att barnets utveckling och hälsa påverkas negativt (8,16)

Det är viktigt att uppmärksamma följande barn och familjer för att erbjuda insatser utifrån behov:

• Barn som exponerats för alkohol, narkotika och vissa läkemedel under graviditeten.
• Barn till förälder med psykisk sjukdom och/eller kognitiv funktionsnedsättning.
• Barn som utsätts för omsorgssvikt och våld.
• Barn i familj med våld i nära relationer.
• Barn som bor i familjehem.
• Barn med erfarenheter av och som har flytt från krig.
• Barn i familjer med negativa samspelsmönster.
• Barn i familjer med social och ekonomisk utsatthet.
• Barn med specifika svårigheter:
  - prematuritet
  - tal- och språksvårigheter
  - syn- och hörselnedsättning
  - kronisk sjukdom
  - funktionsnedsättningar.

Ovan sammanfattade exempel på skydds- och riskfaktorer och barn att uppmärksamma utgår från referenser 2–16.

Referenser - Identifiera skydds- och riskfaktorer