Föräldraskap

Att trösta ett barn som skriker

Det är barnhälsovårdens uppgift att förmedla kunskap om barns behov, kommunikation och sätt att uttrycka sig utifrån de enskilda föräldrarnas berättelser och tankar. Många föräldrar kan behöva stöd i att förstå barnets vilja och behov under den första tiden.

För alla

För alla vid behov

För alla

Samtala och förmedla kunskap om barns behov, tidiga kommunikation och sätt att uttrycka bristande tillfredsställse som vid skrik.


Uppmärksamma föräldrars frågor, eventuella oro och problem vad gäller barnets skrik och att trösta/lugna barnet.

För alla vid behov

Ta del av föräldrarnas erfarenheter, visa förståelse och förmedla hopp om att skrik går över. Ta en noggrann anamnes och ge vägledning utifrån olika förhållningssätt hur föräldrar kan lugna barnet.


Under perioder av mycket skrik är det värdefullt för föräldrar att träffa sin BHV-ssk ofta, på BVC eller i hemmet. Ett ytterligare läkarbesök kan behövas för att utesluta somatiska orsaker till skrikigheten.


Mental checklista.

För alla vid behov

Då spädbarn och föräldrar har kvarstående och/eller ökade problem erbjuds uppföljande kontakt med BHV-ssk och ytterligare insatser utifrån anamnes och problemställning som:

  • Remiss till barnläkare för vidare undersökning.
  • Kontakt med psykolog.
  • Kontakt med spädbarnsverksamhet.

Barns skrik

Det nyfödda barnets skrik hälsar vi ofta med glädje och ser som ett tecken på god hälsa. Under de första tre månaderna skriker barn i snitt ett par timmar per dygn. De skriker till när de är hungriga, har svårt att komma till ro, vaknar till eller av någon annan orsak. Oavsett varför de skriker behöver de närhet. Känslan av att någon finns, hör och vill väl når fram även om barnet inte tystnar. Barn skriker inte för att manipulera eller ställa krav. De skriker för att bli omhändertagna, få hjälp och för att de inte har något annat sätt att uttrycka sin ledsenhet eller ilska på. Alla barn har olika temperament och personligheter, somliga skriker så fort de vaknar medan andra barn kan ligga förnöjda och titta sig omkring.

Vid 3-4 månaders ålder har barn och föräldrar börjat lära känna varandra. Föräldrar hör ofta skillnad på skrik när barnet visar hunger, trötthet eller behov av närhet. Barnet har börjat le och har fler sätt att uttrycka sig än enbart skrik. Det är då inte längre självklart att man omedelbart blir upptagen, barnet kan ofta lugna sig bara genom förälderns prat och ögonkontakt.

När man tröstar stärks det känslomässiga bandet

Samspelet med föräldrar och syskon är det lilla barnets viktigaste psykologiska miljö. Att föräldrarna tröstar och lugnar barnet lägger grunden till de första anknytningsrelationerna. Anknytningen sker just då barnets oro stillas och behov tillgodoses. Att föräldrar hjälper barn att återställa jämvikt då de varit upprörda är betydligt viktigare för anknytningsrelationerna än samvaro då barnet är glatt och nöjt.

När föräldern låter sig smittas av barnets känslor vid skriket och sedan hanterar både sin egen och barnets känsla, uppstår det känslomässiga bandet. Att föräldern lever sig in i sitt barn genom att dela upplevelser, spegla känslor och sätta ord på sådant som är svårt hjälper barnet att lära känna sig själv och omvärlden. Det är grundläggande för barn att få uttrycka sig, bli förstådda och respekterade (1).

Läs mer på Rikshandboken om att främja trygg anknytning och gott samspel samt  medfödda sociala förmågor.

Vägledning till BHV-personal

Allt föräldrastöd behöver anpassas till varje unikt barn och dess familj, det finns inte en metod som passar alla. För ungefär vart tionde barn behövs extra stöd i form av täta besök, återkommande bekräftelse och hjälp med strategier.

Skriket är ett av spädbarnets tydligaste uttryck. Uppmuntra föräldrarna till en utforskande syn på barnets skrik. I samtal kan föräldrarna få bekräftelse på att deras viktigaste uppgift är att lära känna sitt barn.

Bjud in båda föräldrarna till samtal om varför och hur barn skriker, avlastning, omvårdnad och strategier för att hantera skrik. Många föräldrar kan behöva samtala om sina känslor och få bekräftelse på att skriket inte beror på deras oförmåga.

Frågor som kan ställas:

  • Visar barnet på annat sätt, innan det börjar skrika, att något inte känns eller är bra?
  • Finns det vissa situationer eller tidpunkter då barnet ofta skriker?
  • Har barnet olika typer av skrik?

Det är vanligt att barn skriker när de är hungriga och trötta

Oavsett om barnet ammas helt, delvis eller inte alls är det viktigt att samtala med föräldrarna om att uppmärksamma och att känna igen barnets tidiga, tydliga och sena signaler för hunger eller sugbehov på bröst eller napp. För barn som ammas underlättar det om barnet kommer till bröstet vid de tidiga eller tydliga signalerna. När barnet skriker är det svårare för barnet att ta ett stort tag om bröstet. Då kan barnet behövas lugnas för att sen komma till bröstet och börja amma.
Läs mer på Rikshandboken om att skapa goda förutsättningar för amningsstunden.

Vissa barn skriker när de är trötta och behöver sova. Att förmedla information till föräldrar om hur barn sover, vad som hjälper dem att komma till ro och vad som främjar god sömn kan vara hjälpsamt.
Läs mer på Rikshandboken om att främja god sömn och avhjälpa sömnproblem.

Man behöver utesluta medicinska orsaker

Ta alltid en noggrann anamnes för att utesluta medicinska orsaker. En extra läkarbedömning bör erbjudas generöst. Vissa barn skriker så mycket att både extra läkarbesök och stöd av en psykolog bör erbjudas tidigt. Att utesluta medicinska orsaker är av största vikt för barnet men också för att lugna föräldrarna.

Barn som fortfarande skriker mycket efter 3 månaders ålder bör alltid läkarundersökas för att utesluta en komjölksproteinallergi eller annan medicinsk orsak. Likväl bör föräldrar erbjudas kontakt med psykolog för att främja ett gott och positivt samspel mellan föräldrar och barn genom att uppmuntra och stödja ett lyhört föräldraskap.
Läs mer på Rikshandboken om spädbarnskolik och laktosintolerans samt att  främja trygg anknytning och gott samspel.

Råd till föräldrar

Psykopedagogisk rådgivning - kunskap om skrik

Vanligt är att nyfödda barn skriker en viss tid på dygnet, oftast på kvällen, och barnet kan då vara mer svårtröstade än annars. Ibland beror skrikighet på problem med magen, men det kan också handla om ett intensivt temperament eller att föräldrar och barn ännu inte riktigt lärt känna varandra. Kanske hamnar föräldrarna i en negativ spiral, blir spända och oroliga, vilket i sin tur smittar barnet som skriker ännu mer.

Hur mycket barn skriker påverkas av deras medfödda temperament. Utåtriktade, vetgiriga barn kan vara överstimulerade medan lugnare barn kan skrika för att de behöver stimulans. Barn med känsligt och lite ängsligt temperament kan reagera även på små förändringar. Andra är känsliga för kroppsliga reaktioner. När föräldrarna lär känna barnets rytm och temperament kan de så småningom tolka eller till och med förebygga skriket.

Råd om förhållningssätt

För att kunna lugna sitt barn krävs att föräldern pendlar mellan å ena sidan känslomässig närhet och identifikation med barnet och å andra sidan praktisk omvårdnad. Omsorg är nödvändigt men inte tillräckligt för ett lyhört föräldraskap. För att trösta ett skrikande barn krävs också känslomässig inlevelse. Det innebär att föräldern identifierar sig med barnets känslor och känner barnets maktlöshet, rädsla och kanske ilska. Föräldrar bör räkna med att bli smittade av barnets känslor och känna igen det tillståndet. Skrikets viktigaste funktion är att förmedla barnets känslor och låta dem speglas inom föräldrarna. För att ge tröst behöver föräldern också distansera sig och lugna sig själv och barnet. Kunskap om vitsen med känslosmittan och pendlingen mellan identifikation och distans kan hjälpa föräldern att tolerera de starka känslorna och använda psykologiska och praktiska strategier.

Praktiska strategier

Man kan till exempel prata om detta med föräldern:

  • Se till att barnet har det relativt lugnt omkring sig så att det inte blir överstimulerat.
  • Att vagga och vyssja barnet i famnen eller i bärsele eller sjal kan underlätta.
  • Pröva att lugna barnet genom att massera dess mage. Bada tillsammans med det, lägg en värmd vetekudde eller en liten yllefilt runt barnets mage. 
  • Spädbarnsmassage mellan skrikperioder kan lugna både barn och förälder. Massera barnet med lugna, jämna tag. 
  • Prata, sjung och nynna för barnet. För en del kan detta kännas onaturligt, diskutera runt detta och ge tips. Lyssna på musik som föräldern själv blir lugn av. Sång, musik eller lugnande prat bidrar till att lugna både föräldern och barnet.
  • Amma eller ge ersättning, det går åt energi för barnet att skrika. Räkna med svett, kräk, skrik och knölande. Bröstet eller famnen är dock en trygg plats för barnet med närhet till förälderns doft, smak, röst och hjärtslag.
  • Promenera med barnet i sele eller vagn. Finns bil kan man prova att köra en sväng.
  • Det kan underlätta att undvika att utsätta sig för situationer när barnets skrik blir extra jobbigt. Besök hos släktingar, restaurangbesök och så vidare kan behöva skjutas upp tills man lärt känna sitt barn.
  • Om barnet har två närvarande föräldrar bör de uppmuntras att dela upp skrikperioderna mellan sig. Den vilande föräldern försöker koppla av med exempelvis; motion, bad, musik etcetera. Om möjlighet finns, be närstående att hjälpa till korta stunder. Det kan gå emot förälderns magkänsla att lämna barnet. Men såna avbrott hjälper oss att orka.
  • Vila när barnet är lugnt oavsett vad som egentligen borde göras.
  • Föräldern bör uppmuntras att äta regelbundet. Färdig mat i kylen underlättar.

Om det känns övermäktigt:

  • Övermannas föräldern av hjälplöshet, frustration eller ilska lägg ned barnet i sängen eller på golvet och gå ut ur rummet. Prata med föräldrarna om att titta till barnet då och då och ta upp barnet så fort frustrationen lagt sig något. Men inte innan, oavsett hur mycket barnet skriker.
  • Låt frustrationen komma ut genom att boxa i en kudde, göra arm- och axelrullningar och fokusera på andningen. Se avsnittet "att andas i fyrkant" under Kroppstekniker.
  • Har man ett skrikigt barn är det nödvändigt att kunna få stöd av någon annan vuxen för att orka med. Om föräldern är ensam hemma, ring någon närstående och be om hjälp.

Psykologiska strategier

När barnskriket smittar aktiveras reptilhjärnan (amygdala) också hos föräldern. Skriket kan väcka starka känslor och katastroftankar. Det är vanligt att känna rädsla för att inte kunna stå emot sina impulser och göra barnet illa, liksom tankar på att barnet inte tycker om en. För att hjälpa barnet behöver föräldern hitta sätt att lugna sig själv. Psykologiska och kognitiva strategier bidrar till att aktivera även den rationella hjärnan (cortex), vilket minskar känslan av maktlöshet.

Att föräldern tyst upprepar som ett mantra att barnets skrik är ofarligt (men jobbigt) kan bidra till att föräldern lugnar sig.

Acceptans-tanken "Mitt älskade lilla barn skriker och varken hon eller jag vet varför. Även om jag inte kan trösta bort det onda så känner hon sig åtminstone inte ensam" minskar förälderns frustration genom att flytta syftet med tröstandet från att stoppa barnets skrik till att ge närhet (2).

Föräldrars frustration behöver få utlopp. Att leva med ett skrikande barn är påfrestande. Har barnet två föräldrar är det vanligt att deras frustration vänds mot den andre föräldern. Sådana bråk upplevs som jobbiga men fyller en viktig funktion eftersom den frustration som skriket väckt riktas mot den vuxne istället för mot barnet. Föräldrar behöver dock påminnas om att bråkandet är ett barn-skydd och inte tecken på relationsproblem. På så sätt kan sekundärkonflikter undvikas.

Föräldrar kan uppmuntras att planera för skrik. Att vara förberedd inför skrikperioden minskar risken för frustration. Hur maktlös föräldern än känner sig, skaka eller ta aldrig hårt i barnet. Risken att skada barnet är då stor. Att ha en handlingsplan (se mental checklista) kan vara till hjälp då föräldern övermannas av starka känslor.

Avslappning

Andningsövningar kan bidra till avslappning och därmed också lugna känslomässigt. Föräldrar kan uppmuntras att koncentrera sig på sin andning och låta den bli lugn och regelbunden.

Tekniken "Andas i fyrkant" är beprövad och innebär att man andas i en lugn rytm med lika långa in- och utandningar med lika långa pauser mellan andetagen. För att underlätta kan man föreställa sig att man andas utmed sidorna på en fyrkant.

  1. Låt blicken följa den vänstra sidan nedifrån och upp medan du andas in långsamt genom näsan. Räkna under tiden långsamt till tre.
  2. Låt blicken följa linjen från det övre vänstra hörnet till det över högra hörnet medan du håller andan och långsamt räknar till tre.
  3. Låt sedan blicken gå från det övre högra hörnet till det nedre högra hörnet medan du långsamt andas ut genom munnen och räknar till tre.
  4. Medan blicken går tillbaka till det vänstra nedre hörnet håller du andan i tre sekunder.

För att föräldern ska använda tekniken kan man behöva träna den tillsammans vid ett besök (3).

Hur man andas i fyra steg genom att andas in och ut

Mental checklista

För föräldern kan en så kallad mental checklista vara till hjälp när ett spädbarn skriker. Upprätta tillsammans med föräldern en lista som passar just den familjen.

Rubriker och exempel på innehåll för den mentala checklistan kan vara:

  1. Vanligaste anledningen till att mitt barn skriker:
    - Barnet vill vara nära och bli buret.
    - Barnet är hungrigt eller behöver en ren blöja.
    - Barnet är trött eller överstimulerat och behöver komma till ro.
    - Barnet är för varmt eller fryser.
  2. När inte det hjälper:
    - Ge massage.
    - Bada tillsammans med barnet.
    - Sätt på hörlurar med musik medan du går runt med barnet.
    - Drick och ät något.
    - Gå ut och gå, men undvik platser och folksamlingar som kan öka stressen.
  3. Jag orkar inte, vad ska jag göra?
    - Ring och be om hjälp.
    - Lägg ned barnet i sin säng eller på golvet, stäng dörren och andas långa, djupa        andetag, se avsnittet om Kroppstekniker ovan.
    - Skaka eller ta aldrig hårt i barnet.

Här finns regionala tillägg

Till toppen av sidan