Att trösta ett barn som skriker

FÖRÄLDRASKAP

Det är barnhälsovårdens uppgift att förmedla kunskap om barns behov, kommunikation och sätt att uttrycka sig utifrån de enskilda föräldrarnas berättelser och tankar. Många föräldrar behöver stöd med detta under barnets första månader.

För alla

Samtala och förmedla kunskap om barns behov, tidiga kommunikation och sätt att uttrycka bristande tillfredsställse som vid skrik.


Uppmärksamma föräldrars frågor, eventuella oro och problem vad gäller barnets skrik och att trösta/lugna barnet.

För alla vid behov

Ta del av föräldrarnas erfarenheter, visa förståelse och förmedla hopp om att skrik går över. Ta en noggrann anamnes och ge vägledning utifrån olika förhållningssätt hur föräldrar kan lugna barnet.


Under perioder av mycket skrik är det värdefullt för föräldrar att träffa sin BHV-ssk ofta, på BVC eller i hemmet. Ett ytterligare läkarbesök kan behövas för att utesluta somatiska orsaker till skrikigheten.


Mental checklista.

För alla vid behov

Då spädbarn och föräldrar har kvarstående och/eller ökade problem erbjuds uppföljande kontakt med BHV-ssk och ytterligare insatser utifrån anamnes och problemställning som:

  • Remiss till barnläkare för vidare undersökning
  • Kontakt med psykolog
  • Kontakt med spädbarnsverksamhet

Barns skrik

Det nyfödda barnets skrik hälsar vi ofta med glädje och ser som ett tecken på god hälsa. Under de första tre månaderna skriker barn i snitt ett par timmar per dygn. De skriker till när de är hungriga, har svårt att komma till ro, vaknar till eller har tråkigt. Oavsett varför de skriker behöver de närhet. Känslan att någon finns, hör och vill väl når fram även om barnet inte tystnar. Barn skriker inte för att manipulera eller ställa krav. De skriker för att bli omhändertagna och få hjälp. Och för att de inte har något annat sätt att uttrycka sin ledsenhet eller ilska på.

Vid 3-4 månaders ålder har barn och föräldrar börjat lära känna varandra. Föräldrar vet ofta när barnet visar hunger, trötthet och ilska. Barnet har börjat le och har andra sätt att uttrycka sig än genom skrik. Det är då inte längre självklart att man omedelbart blir upptagen, barnet kan ofta lugna sig bara genom förälderns prat och ögonkontakt.

Samspelet med föräldrar och syskon är det lilla barnets viktigaste psykologiska miljö. Att föräldrarna tröstar och lugnar barnet lägger grunden till de första anknytningsrelationerna (1). Anknytningen sker just då barnets oro stillas och behov tillgodoses. Att föräldrar hjälper barn att återställa jämvikt då de varit upprörda är betydligt viktigare för anknytningsrelationerna än samvaro då barnet är glatt och nöjt.

När föräldern låter sig smittas av barnets känslor vid skriket och sedan hanterar både sin egen och barnets känsla, uppstår det känslomässiga bandet. Att föräldern lever sig in i sitt barn genom att dela upplevelser, spegla känslor och sätta ord på sådant som är svårt hjälper barnet att lära känna sig själv och omvärlden. Det är bra och nödvändigt för barnet att kunna uttrycka sin egen vilja och känna sig respekterad.

Barn som fortfarande skriker mycket efter 3 månaders ålder bör alltid läkarundersökas för att utesluta en komjölksproteinallergi eller annan medicinsk orsak. Likväl bör föräldrar erbjudas kontakt med psykolog för ytterligare stöd i sin föräldraroll och vid behov bli erbjuden samspelsbehandling.

Läs mer i Rikshandboken om Samspel föräldrar och barn 0-2 år

Vägledning till BHV-personal

Bjud in båda föräldrarna till ett eller flera samtal där information om varför och hur barn skriker, omvårdnad, avlastning och strategier för att hantera skrik ingår. Många föräldrar kan behöva samtala om sina känslor och få bekräftelse på att skriket inte beror på deras oförmåga.

Skriket är ett av spädbarnets tydligaste uttryck och därför en möjlighet att lära känna det. Det är positivt att uppmuntra föräldrar till en utforskande syn på barnets skrik. Visar barnet på annat sätt, innan det börjar skrika, att något inte känns eller är bra? Finns det vissa situationer då barnet börja skrika? Vad tänker föräldern om det? Då bekräftar man att deras viktigaste uppgift är att lära känna sitt barn (2).

Anamnes

Ta alltid noggrann anamnes för att utesluta eventuella medicinska orsaker. För ungefär vart tionde barn behövs extra stöd i form av täta besök, återkommande bekräftelse och hjälp med strategier. En läkarbedömning bör erbjudas generöst. Ungefär tre procent av de minsta barnen skriker så mycket att extra insatser i form av till exempel psykologstöd också bör erbjudas.

Läs mer på Rikshandboken om Spädbarnskolik och Laktosintolerans

Råd till föräldrar

Psykopedagogisk rådgivning - kunskap om skrik

Vanligt är att nyfödda barn skriker en viss tid på dygnet, oftast på kvällen, och kan då vara mer svårtröstade än annars. Ibland beror skrikighet på problem med magen, men det kan också handla om ett intensivt temperament eller att föräldrar och barn ännu inte riktigt lärt känna varandra. Kanske hamnar föräldrarna i en negativ spiral, blir spända och oroliga, vilket i sin tur smittar barnet som skriker ännu mer.

Hur mycket barn skriker påverkas av deras medfödda temperament. Utåtriktade, vetgiriga barn kan vara överstimulerade medan lugnare barn kan skrika för att de behöver stimulans. Barn med känsligt och lite ängsligt temperament kan reagera även på små förändringar. Andra är känsliga för kroppsliga reaktioner. När föräldrarna lär känna barnets rytm och temperament kan de så småningom tolka eller till och med förebygga skriket.

Råd om förhållningssätt

 För att kunna lugna sitt barn krävs att föräldern pendlar mellan å ena sidan känslomässig närhet och identifikation med barnet och å andra sidan praktisk omvårdnad. Omsorg är nödvändigt men inte tillräckligt för ett lyhört föräldraskap.

För att trösta ett skrikande barn krävs också känslomässig inlevelse. Det innebär att föräldern identifierar sig med barnets känslor och upplever maktlöshet, rädsla och kanske ilska. Föräldrar bör räkna med att bli smittade av barnets känslor och känna igen det tillståndet. Skrikets viktigaste funktion är att förmedla barnets känslor och låta dem speglas inom föräldrarna. För att ge tröst behöver föräldern också distansera sig och lugna sig själv och barnet. Kunskap om vitsen med känslosmittan och pendlingen mellan identifikation och distans hjälper föräldern att tolerera de starka känslorna och använda psykologiska och praktiska strategier.

Praktiska strategier

 

  • Se till att barnet har det relativt lugnt omkring sig så att det inte blir överstimulerat.
  • Att vagga och vyssja barnet i famnen eller i bärsele/sjal kan underlätta.
  • Massera barnets med lugna, jämna tag. Pröva att lugna genom att massera barnets mage, bada tillsammans, lägga en värmd vetekudde eller liten yllefilt runt barnets mage.
  • Prata, sjung och nynna för barnet. För en del kan detta kännas onaturligt, diskutera kring detta och ge tips. Musik som föräldern själv blir lugn av är att föredra. Sången eller det lugnande pratet bidrar till att lugna både föräldern och barnet.
  • Amma eller ge ersättning, det går åt energi för barnet att skrika. Räkna med svett, kräk, skrik och knölande. Bröstet eller famnen är dock en trygg plats för barnet med förälderns doft, smak, röst och hjärtslag.
  • Promenera med barnet i sele eller vagn. Om föräldrarna har bil kan de pröva att köra en sväng.
  • Spädbarnsmassage mellan skrikperioder kan lugna både barn och förälder, läs mer om Spädbarnsmassage
  • Föräldern bör uppmuntras att äta regelbundet. Färdig mat i kylen underlättar.
  • Det kan underlätta att undvika att utsätta sig för situationer när barnets skrik blir extra jobbigt. Besök hos släktingar, restaurangbesök osv kan behöva skjutas upp tills man lärt känna sitt barn.
  • Om barnet har två föräldrar bör de uppmuntras att dela upp skrikperioderna mellan sig. Den "vilande" föräldern försöker koppla av med exempelvis; motion, bad, musik etc. Om möjlighet finns, be närstående att hjälpa till korta stunder. Det kan gå emot förälderns magkänsla att lämna barnet. Men avbrott hjälper dem att orka.
  • Vila när barnet är lugnt, oavsett vad som egentligen borde göras.
  • Övermannas föräldern av hjälplöshet, frustration eller ilska lägg ned barnet i sängen eller på golvet och gå ut ur rummet. Prata med föräldrarna om att titta till barnet då och då och ta upp barnet så fort frustrationen lagt sig något. Men inte innan, oavsett hur mycket barnet skriker.
  • Låt frustrationen komma ut genom att boxa i en kudde, göra arm- och axelrullningar och fokusera på andningen (se att andas i fyrkant under Kroppstekniker).
  • Har man ett skrikigt barn är det nödvändigt att kunna få stöd av någon annan vuxen för att orka med. Om föräldern är ensam hemma, ring någon närstående och be om hjälp.

Psykologiska strategier

När barnskriket smittar aktiveras reptilhjärnan (amygdala) också hos föräldern. Skriket kan väcka starka känslor och katastroftankar. Det är vanligt att känna rädsla för att inte kunna stå emot sina impulser och göra barnet illa, liksom tankar på att barnet inte tycker om en. För att hjälpa barnet behöver föräldern hitta sätt att lugna sig själv. Psykologiska och kognitiva strategier bidrar till att aktivera även den rationella hjärnan (cortex), vilket minskar känslan av maktlöshet.

Att föräldern tyst upprepar som ett mantra att barnets skrik är ofarligt (men jobbigt) kan bidra till att föräldern lugnar sig .

Acceptans-tanken "Mitt älskade lilla barn skriker och varken hon eller jag vet varför. Även om jag inte kan trösta bort det onda så känner hon sig åtminstone inte ensam," minskar förälderns frustration genom att flytta syftet med tröstandet från att stoppa barnets skrik till att ge närhet (3).

Föräldrars frustration behöver få utlopp. Att leva med ett skrikande barn är påfrestande. Har barnet två föräldrar är det vanligt att deras frustration vänds mot den andre föräldern. Sådana bråk upplevs som jobbiga men fyller en viktig funktion eftersom den frustration som skriket väckt riktas mot den vuxne istället för mot barnet. Föräldrar behöver dock påminnas om att bråkandet är ett barn-skydd och inte tecken på relationsproblem. På så sätt kan sekundärkonflikter undvikas.

Föräldrar kan uppmuntras att planera för skrik. Att vara förberedd inför skrikperioden minskar risken för frustration.
Hur maktlös föräldern än känner sig, skaka eller ta aldrig hårt i barnet. Risken att skada barnet är då stor. Att ha en handlingsplan (se mental checklista) kan vara till hjälp då föräldern övermannas av starka känslor.

Kroppstekniker

Andningsövningar kan bidra till avslappning och därmed också lugna känslomässigt. Föräldrar kan uppmuntras att koncentrera sig på sin andning och låta den bli lugn och regelbunden.

Tekniken "Andas i fyrkant" är beprövad och innebär att man andas i en lugn rytm med lika långa in- och utandningar med lika långa pauser mellan andetagen. För att underlätta kan man föreställa sig att man andas utmed sidorna på en fyrkant.

  1. Låt blicken följa den vänstra sidan nedifrån och upp medan du andas in långsamt genom näsan. Räkna under tiden långsamt till tre.
  2. Låt blicken följa linjen från det övre vänstra hörnet till det över högra hörnet medan du håller andan och långsamt räknar till tre.
  3. Låt sedan blicken gå från det övre högra hörnet till det nedre högra hörnet medan du långsamt andas ut genom munnen och räknar till tre.
  4. Medan blicken går tillbaka till det vänstra nedre hörnet håller du andan i tre sekunder.

För att föräldern ska använda tekniken kan man behöva träna den tillsammans vid ett besök (4).

Hur man andas i fyra steg genom att andas in och ut

Mental checklista

För föräldern kan en så kallad mental checklista vara till hjälp när ett spädbarn skriker. Upprätta tillsammans med föräldern en lista som passar just den familjen.

Rubriker och exempel på innehåll för den mentala checklistan kan vara:

  1. Vanligaste anledningen till att mitt barn skriker
    - Barnet vill vara nära och bli buret
    - Barnet är hungrigt eller behöver en ren blöja
    - Barnet är trött eller överstimulerat och behöver komma till ro
    - Barnet är för varmt eller fryser
  2. När inte det hjälper
    - Ge massage
    - Bada tillsammans med barnet
    - Sätt på hörlurar med musik medan du går runt med barnet
    - Drick och ät något
    - Gå ut och gå, men undvik platser och folksamlingar som kan öka stressen
  3. Jag orkar inte, vad ska jag göra?
    - Ring och be om hjälp
    - Lägg ned barnet i sin säng eller på golvet, stäng dörren och andas långa, djupa andetag (se kroppstekniker)
    - Skaka eller ta aldrig hårt i barnet

Referenser

Referenser - Att trösta ett barn som skriker

Här finns regionala tillägg

Till toppen av sidan