Tillväxt & utveckling

Trots och självständighetsutveckling

Trots är en del av barnets naturliga och nödvändiga självständighetsutveckling. Om ett trotsigt beteende eskalerar och det blir mycket bråk kan föräldrar behöva stöd för att bryta den utvecklingen.

För alla

För alla vid behov

För alla

Samtal om föräldraskap och barns självständighetsutveckling.


Erbjud information om vad som är gynnsamt bemötande av barnet.

För alla vid behov

Erbjud samtal där förälderns får möjlighet att reflektera över:

  • Hur barnet har det i vardagen just nu.
  • Barnets temperament.
  • Förälderns egna reaktioner.

Kartlägg situationen.


Informera om vad som är gynnsamt bemötande av barnet i perioder av ökat trots och ökad konfliktnivå i familjen.


Tipsa om artiklar, poddar, böcker.


Uppföljning med föräldrar.

För alla vid behov

Psykologisk behandling individuellt eller i grupp.

Det kan ges av:

  • BHV-psykolog/Första linjen för barn
  • Barn- och ungdomspsykiatrin
  • Socialtjänstens förebyggande enhet

Minska den negativa uppmärksamheten

Det har visat sig att överdriven gränssättning och många tillrättavisningar leder till fler konflikter mellan barn och föräldrar (3).

Det finns flera anledningar till att mycket negativ uppmärksamhet förvärrar en redan konfliktfylld situation:

  • Förälderns kan hamna i ett samspelsmönster där det blir huvudfokus på negativ uppmärksamhet, relationen mellan föräldrar-barn blir försämrad överlag och i en negativ relation är risken större att det blir många konflikter. Man kan se det som att relationskontot hamnar på minus.
  • Tillrättavisningar och korrigeringar sker istället för hjälp att hantera svåra känslor och situationer. Det vill säga föräldern uttrycker ”sluta med” istället för ”gör så här istället”. Små barn lär sig mer av bekräftelse när de gör rätt än tillsägelser när de gör fel.
  • Risken med mycket negativ uppmärksamhet är också att barnets självkänsla påverkas negativt, ”Jag är ett dåligt och dumt barn som gör dumma saker”.

Hjälp barnet genom svåra situationer

Små barn har liten förmåga att hitta lösningar i svåra situationer, särskilt när känslopåslaget är stort. Föräldrar kan stötta barnet, utifrån dess mognad och behov, genom att förbereda och hjälpa med svåra övergångar mellan situationer och genom att anpassa aktiviteter.

  • Exempel på förberedelse är att förvarna inför att leken snart ska avslutas. Kanske kan man gå in i leken sista minuterna och hjälpa till med avslut inom lekens ram, till exempel alla bilar får parkera under köksbordet medan familjen äter.
  • Exempel på anpassning att undvika att ta med barnet när man handlar, om det den senaste tiden blivit kaos i affären, eller att se till att barnet får vinna mot föräldern för att det ständigt förlorar mot storasyster.
  • Rutiner i vardagen är en hjälpsam struktur för barn, till exempel rutiner kring läggning och morgnar. Ett schema med bilder förstärker rutinen och uppskattas ofta av barn.

Men det går inte att undanröja alla konfliktsituationer och det skulle inte heller gagna barnet i längden. Barn behöver träna på att vara i vara i konflikt och att bli frustrerade. De behöver träna detta i sina trygga relationer så att de klarar det allt oftare i andra sociala relationer.

Hjälp barnet att hantera starka känslor

Att hantera starka känslor är svårt och kräver mycket hjälp från de viktiga vuxna som finns runt en som barn. Det hjälper man med genom att sätta ord på barnets känslor och ha ett lugnt bemötande utan att prata eller fråga för mycket.

Att sätta ord på känslorna vid starka känslopåslag lugnar hjärnan, känslosvallet lägger sig (5, 6). Det räcker med ett kort bekräftande av barnets känsla, ”du blev arg” eller ”du ville inte, då blev du ledsen”.

Att som förälder försöka resonera med ett upprört barn är oftast att ha för stora förväntningar på barnet. Sådana överkrav stressar barnet och kan därmed öka konfliktnivån. En 3-4-åring som är tidigt verbalt utvecklad, kanske kan resonera och hitta lösningar i lugna situationer, men den förmågan försvinner oftast när barnet är i affekt. Så lugna först och resonera sedan, om barnet är moget för resonemang.

Förälderns röstläge och kroppsspråk påverkar barnets möjlighet att lugna sig och ta emot hjälp eller tröst. Överlag är det är bra att hålla sig lugn, använda lugn röst, att inte prata för mycket, samt att undvika att ställa frågor. En del barn behöver lugna sig utan kroppskontakt innan man kan komma nära och trösta. Men unga barn ska inte lämnas ensamma för att lugna sig. Går det inte att ta upp dem i famnen kan man sitta nära, men tyst, en stund.

Den kortsiktiga vinsten med ett sådant bemötande är att barnet lugnar sig snabbare när dess känslor blir bekräftade. Den långsiktiga vinsten är att för varje gång som barnet blir hjälpt genom en utmanande situation, som innebär frustration och starka känslor, växer barnets förmåga att i framtiden klara det själv.

Frågor för kartläggning och föräldrareflektion

För att veta vilka som är i riskzonen för att utveckla känslomässiga problem och beteendeproblem, är det viktigt att kartlägga hur frekventa och hur intensiva bråken och utbrotten är, vilka konsekvenser de har för barnet och för familjens relationer samt om barnet får ett hjälpsamt eller ogynnsamt bemötande.

Att samtala utifrån frågorna nedan ger ett underlag för att bedöma om familjen behöver stöd från en annan instans och underlag till eventuell remiss. Frågorna kan också hjälpa föräldrar att förstå och leva sig in barnets situation.

Till toppen av sidan