Vaccination vid särskilda tillstånd och sjukdomar

VACCINATION

Kontraindikationer vid vaccinationer för barn med allergier, immunbrist, funktionsnedsättningar, cancer, blodsjukdomar, neurologiska sjukdomar, för tidigt födda och andra sjukdomar och tillstånd.

Kontraindikationer vid vaccination

 

Ingen kontraindikation vid vaccination

  • Övre luftvägsinfektion utan feber om barnet är piggt och mår som vanligt.
  • Pågående eller nyligen genomgången antibiotikakur.
  • Att den sjukdom man ska vaccinera mot finns i omgivningen.

Kontraindikationer vid vaccination

Vaccination bör uppskjutas vid:

  • Akut pågående infektionssjukdom med allmänpåverkan och kroniska infektioner i aktivt skede.
  • Dåligt allmäntillstånd eller allvarlig undernäring.
  • Efter infektion med vattkoppor ska barnet, liksom efter andra kraftiga infektionssjukdomar, vara helt återställt innan vaccination med levande vaccin genomförs. Som riktlinje kan man säga att sex veckor ska ha förflutit efter insjuknande alternativt fyra veckor efter tillfrisknande.

Troliga kontraindikationer

Konsultera barnläkarkonsult eller behandlande läkare:

  • Kroniska sjukdomar med nedsatt infektionsförsvar. Exempel: leukemi, maligna tumörer, hypogammaglobulinemi och andra immundefekter.
  • Behandling med kortikosteroider per os eller parenteralt, strålning och/eller immunnedsättande farmaka. Se nedan.
  • Barn vars mödrar medicinerat med immunnedsättande läkemedel under graviditeten. En del läkemedel kan påverka barnets immunsystem negativt. Exempel på sjukdom då sådana läkemedel kan vara aktuella, är reumatologisk sjukdom, tarmsjukdom, onkologisk sjukdom, vissa hudsjukdomar med flera.

Barn med allergi

Allergi hos barn utgör i sig aldrig ett hinder för vaccination. Barn med allergi kan och bör vaccineras och de allra flesta kan vaccineras på BVC. Eksem, urtikaria, astma eller rhinokonjuntivit utgör vanligtvis inget hinder. Innan vaccination ges bör ett eksem vara läkt och huden intakt (1).

Barn med konstaterad specifik allergi eller överkänslighet mot någon vaccinkomponent ska hänvisas till mottagning med barnallergologiskt kunnig läkare för bedömning och vaccination där.

Barn med oklar allergi och överkänslighet

Om barnet tidigare reagerat på vaccinationer med anafylaxi, eller annan svår reaktion som krävt adrenalin, rekommenderas att en läkare finns tillgänglig när vaccinationen ska ges. 

Barn med oklar allergi eller överkänslighet bör remitteras för utredning av detta i god tid före vaccination, så att vaccinationen kan ske på BVC, om så är möjligt, och kan hänvisas till barnmedicinska öppenvårdsmottagningar eller barnallergimottagning när så krävs.

Allergi mot ägg
 

Vaccin mot mässling-påssjuka-röda hund (MPR) kan innehålla minimala rester av ovalbumin. Övriga vacciner i barnhälsovårdens program framställs utan någon kontakt med ämnen från ägg eller höns. Omfattande studier och biverkningsrapportering har visat att anafylaktiska reaktioner efter MPR-vaccination hos barn med äggallergi i praktiken inte förekommer. De flesta barn med äggallergi kan alltså vaccineras på BVC (1).

De barn som har en liten ökad risk för allvarlig reaktion vid exposition för ovalbumin i form av MPR-vaccin är den lilla grupp som tidigare fått anafylaxi efter intag av, eller efter kontakt med, spårmängder av ägg. Dessa barn ska vaccineras på allergimottagning eller motsvarande, efter bedömning av erfaren specialistläkare, i likhet med de barn som har en konstaterad allergi/överkänslighet mot en vaccinkomponent, se ovan. Övriga äggallergiska barn kan vaccineras på BVC i vanlig ordning.

Barn med oklar eller förmodad reaktion på ägg bör remitteras för utredning av detta i god tid före vaccination så att MPR-vaccinationen ej behöver senareläggas på grund av oklarheter. Pricktest har inget prediktivt värde med avseende på reaktion vid vaccination.

Vaccinationer utanför barnhälsovårdsprogrammet: Vaccin mot fästingburen virusencephalit (TBE), influensa och gula febern innehåller något högre mängder ovalbumin än MPR-vaccin och andra ställningstaganden kan behöva göras avseende vaccination av äggallergiska barn med dessa vaccin.

Åtgärder vid akut överkänslighetsreaktion se Anafylaxi på bvc

Prematura och lågviktiga barn

 

Barn födda efter vecka 32

Friska, underburna barn födda efter vecka 32, erbjuds vaccin på BVC enligt kronologisk ålder. Det vill säga räknat från det datum då barnet är fött. Barnen vaccineras med alla vaccinationer enligt det allmänna barnvaccinationsprogrammet.

Barn födda före vecka 32

Vaccin mot tetanus, difteri, kikhosta, polio, haemophilus influensa och hepatit B: Barn som är födda före vecka 32 erbjuds en extra primärdos av sexvalent vaccin (DTP-polio-Hib-hep B) från cirka sex veckors ålder. Ålder för den extra primärdosen varierar något beroende på i vilken gestationsvecka (GV) barnet är fött. Extradosen erbjuds för att barnet ska få ett så tidigt skydd som möjligt, främst med avseende på kikhosta.

Extradosen ges via barnklinik. Om komplikationer tillstöter vid vaccinationen ska ansvarig barnläkare göra en bedömning om även efterföljande dos/doser vaccin ska ges under övervakning eller på BVC. 

Observera att om den första vaccinationen med sexvalent kombinationsvaccin ges efter tio veckors ålder (2,5 månaders ålder) räknas den som dos ett enligt det allmänna vaccinationsprogrammet. Nästföljande dos sexvalent kombinationsvaccin ges då vid fem månaders ålder på BVC.

För ett barn som fått en extra primärdos sexvalent kombinationsvaccin mellan sex och före tio veckors ålder erbjuds nästföljande vaccination på BVC minst fyra veckor efter extradosen och de efterföljande doserna med intervall och ålder enligt ordinarie program (2).

Vaccin mot pneumokocker erbjuds till alla barn, oberoende av prematuritet, enligt det allmänna vaccinationsprogrammet vid en kronologisk ålder av 3,5 och 12 månaders ålder. För pneumokockvaccin rekommenderas inte en extra primärdos under neonataltiden.

Vaccin mot rotavirusinfektion ska erbjudas till för tidigt födda barn. Var vaccinet ges varierar mellan regioner. Den kan ges på neonatalmottagning eller i neonatal hemsjukvård. Vaccination erbjuds från en kronologisk ålder av sex veckor, varför det oftast inte är BVC som erbjuder den första dosen. Av de två vaccintyper som finns är tre-dosvaccinet godkänt för prematura barn födda i graviditetsvecka 25 och 26 och två-dos vaccinet godkänt för vaccination av barn födda från vecka 27+0.

Vaccin mot tuberkulos, BCG-vaccination, rekommenderas till barn i riskgrupp tidigast vid sex veckors ålder. Särskild försiktighet ska iakttas om BCG övervägs i späd ålder till ett för tidigt fött barn. Ett sådant ställningstagande bör göras av barnläkare. Viss dokumentation finns om att vaccinet har bättre effekt vid vaccination efter en ålder av 36 GV (3).

Vaccin mot mässling påssjuka och röda hund erbjuds vid 18 månaders kronologisk ålder enligt det allmänna vaccinationsprogrammet för alla barn oavsett prematuritet eller ej.

Läs mer om vaccination av underburna barn

Vaccination av för tidigt födda barn - Folkhälsomyndigheten

Folkhälsomyndighetens rekommendationer - tabell

Barn med krampsjukdom, rörelsehinder, utvecklingsförsening eller andra långvariga sjukdomar eller tillstånd

Det är mycket viktigt att långvarigt sjuka och barn med funktionsnedsättningar får del av barnvaccinationsprogrammet. Om föräldrarna föredrar att vaccinationerna ges vid den klinik som följer barnet för en kronisk sjukdom, är det barnhälsovårdens ansvar att ta reda på att det blir gjort, och att vaccinationerna dokumenteras i BHV-journalen. Barnhälsovården bör samråda med den läkare som har huvudansvaret för barnets andra diagnoser angående planering av vaccinationer.

Observera: Vaccination av barn med långvariga sjukdomar, som kan tänkas påverka immunförsvar och allmäntillstånd, bör ske i samråd med den läkare som har fortlöpande ansvar för barnet eller någon annan med hög kompetens i ämnesområdet.

Neurologisk sjukdom

Krampsjukdom (epilepsi) eller benägenhet för feberkramper utgör inte kontraindikation för någon vaccination. Vid progressiv neurologisk sjukdom ska den läkare som känner barnet tillfrågas.

Downs syndrom

Barn med Downs syndrom har en generellt ökad risk för infektionssjukdomar, men ingen specifik immunbrist har kunnat påvisas. Barnen kan följa det allmänna svenska vaccinationsprogrammet inklusive levande vaccin; vaccin mot rotavirus, MPR och BCG-vaccin.

Alla barn med Downs syndrom ska utöver det allmänna barnvaccinationsprogrammet erbjudas vaccination mot hepatit B oavsett ålder. Personer med Downs syndrom löper stor risk att drabbas av kroniskt bärarskap av hepatit B. En stor del av dem blir förutom bärare av HBsAg även bärare av HBeAg och är mycket smittsamma.

Kroniskt bärarskap innebär ökad risk att drabbas av levercirrhos eller levercancer. Det är särskilt viktigt att se till att denna grupp skydd mot hepatit B i händelse av bristsituation, eller om barnet av någon orsak, har fått ett avvikande vaccinationsschema. Någon uppföljning med provtagning av antikroppar mot hepatit B behöver inte göras. (4)

Det är barnhälsovårdens ansvar att se till att barn med Downs syndrom erbjuds vacciner enligt det allmänna barnvaccinationsprogrammet samt vaccination enligt ovan med hepatit B. För övriga vaccinationer såsom vaccination mot influensa, vattkoppor med flera, samt barn över fem år som inte erhållit pneumokockvaccination i det allmänna programmet, hänvisas till behandlande läkare.

Barn med immunbrist och behandling som påverkar immunsystemet

Barn med nedsatt immunförsvar kan behöva extra vaccindoser jämfört med friska barn. Det gäller främst för avdödade vacciner som vaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, Hib, polio, hepatit B och pneumokocker. Ibland får barn med nedsatt immunförsvar avstå från vissa vacciner. Det gäller främst levande, försvagade vacciner. Det vill säga; BCG, MPR och vaccin mot rotavirus.

För följande barn bör vaccination ske i samråd med behandlande läkare eller annan läkare med hög kompetens i ämnesområdet:

  • Barn med nedsatt immunförsvar, till exempel primära immundefekter, AIDS, men inte hiv, se nedan.
  • Barn med nedsatt immunitet till följd av immunnedsättande läkemedel, till exempel biologiska läkemedel, cytostatika, kortikosteroider eller strålning.
  • Barn till mödrar som behandlats med immunnedsättandel läkemedel under graviditet (gäller levande vaccin, under första levnadsåret.

Vaccinationer vid barncancer

Uppföljningar av barn som genomgått behandling för cancer har visat att vaccinationsskyddet ofta är bristfälligt (5). Det är därför extra viktigt att erbjuda kompletterande vaccinationer till barn som har haft cancer under hela tiden som barnet är inom barnhälsovården. Barnens vaccinationsschema kan se olika ut beroende på vilken behandling de genomgått och om de hunnit grundvaccineras före behandlingen eller inte.

Vaccinationerna av barn som genomgått behandling för cancer ska planeras i samråd mellan barnhälsovård eller elevhälsan och barnets barnonkologiska klinik. Lokala riktlinjer angående detta ska följas.

Läs om Vaccination av barn med nedsatt immunförsvar, Barnläkaren nr 1/2009.

Immunoglobulinbehandling

Efter administration av immunglobuliner som profylax mot mässlingssmitta, eller som tetanusprofylax, ska man vänta tre månader med levande vaccin för att kunna få optimal effekt av vaccinet (6). Det gäller ej rotavirusvaccination - denna kan ges oberoende av immunoglobulin profylax (7). För barn som behandlats med högdos-immunoglobuliner, eller som regelbundet behandlas med immunoglobuliner, bör individuella ställningstaganden göras och tidpunkt för vaccinationer beslutas av barnläkare (8). Barn som fått Synagis©  - det vill säga specifikt immunoglobulin mot RS-virus - behöver ej vänta tre månader med vaccination med levande vaccin (9).

Medicinering med per oral kortison

Ordinarie dos vid underhållsbehandling med kortison vid kortisonbrist anses ej påverka immunsystemet och vaccinationer med avdödade och levande vaccin, inklusive MPR och BCG, ska erbjudas enligt barnvaccinationsprogrammet inom barn- och elevhälsan. För barn som behandlas med stora doser kortison, konsultera respektive ansvarig läkare inför vaccination med levande vaccin. Dos och behandlingslängd påverkar om levande vaccin kan ges. Inom barnhälsovården är aktuella vaccin: rotavirusvaccin, MPR och BCG.

Barn till mödrar som under graviditeten medicinerat med immunnedsättande

En del läkemedel kan påverka barnets immunsystem negativt. Exempel på sjukdom då sådana läkemedel kan vara aktuella, är reumatologisk sjukdom, tarmsjukdom, onkologisk sjukdom, vissa hudsjukdomar med flera. Generellt bör man helt undvika rotavirusvaccin till dessa barn och BCG ska ej ges före 12 månaders ålder. Individuell bedömning kan göras av BHV-läkare, men särskild respekt för svåra komplikationer ska iakttas vid ordination av BCG-vaccination till denna grupp av barn.

Barnets immunsystem anses inte påverkas om modern står på substitutionsbehandling med kortison, vid bristsjukdom, eller vid låga doser kortison. Riktlinjer för gränsvärden för kortisonmedicinering kan tillexempel hittas i Svensk Reumatologisk Förenings rekommendationer Riktlinjer för medicinering under graviditet och amning. Ställningstagande till om ett barn kan vaccineras med levande vaccin trots kortisonmedicinering till mor under graviditet och amning bör göras av BHV-läkare (10).

BHV-läkare bör konsultera moderns behandlande läkare eller annan relevant specialist angående dos och behandlingslängd av behandling med immunnedsättande läkemedel, samt angående läkemedlets förväntade effekt på barnets immunförsvar, inför vaccination med levande vaccin. Inom barnhälsovårdsprogrammet gäller detta rotavirusvaccin, MPR och BCG under barnets första levnadsår.

Generellt gäller att rotavirusvaccin ej ska ges till barn vars mödrar medicinerat med någon form av immunnedsättande läkemedel under sista halvan av graviditeten (7) och att andra levande vaccin inte ska ges före 9-12-månaders ålder (Riktlinjer för medicinering under graviditet och amning - Svensk förening för reumatologi ).

Barn som lever med hiv

Barn som har lever med känd hiv-infektion ska inte vaccineras med BCG. Om barnet har mycket dåligt immunförsvar ska barnet inte heller vaccineras med MPR. Det är mycket ovanligt att barn som lever med hiv i Sverige i dag är obehandlade och har ett nedsatt immunförsvar (11). I de enstaka fall detta förekommer ska behandlande läkare vid barn- eller infektionsklinik informera BVC och ordinera justering av vaccinationsschemat med avseende på MPR.

För majoriteten av barn som lever med hiv gäller att det allmänna barnvaccinationsprogrammet kan följas, med undantag för BCG, och att även rotavirusvaccination kan ges, vid ordinarie åldrar.

Barn som är födda av hiv-positiv mor

Barn som är födda av en hiv-positiv mor i Sverige har mycket låg risk för att själva infekteras med hiv. Dessa barn ska vaccineras enligt det ordinarie svenska vaccinationsprogrammet och de kan även vaccineras med vaccin mot rotavirusinfektion vid ordinarie åldrar. Föräldrarna ska ha fått negativa hiv-provsvar från två provtagningar på barnet. Prov tas vid fyra tillfällen på barnen. De två första; vid födelsen och vid sex veckors ålder, ska vara genomförda och besvarade negativa, innan BCG-vaccination eller MPR-vaccination kan erbjudas (12).

Vaccinationer vid blodsjukdomar

Sickle cell anemi (SCA)

Det allmänna barnvaccinationsprogrammet ska följas, inklusive vaccination mot hepatit B för alla barn med sickle cell anemi. Individer med SCA har en kraftigt ökad risk för allvarliga bakteriella infektioner. Detta beror huvudsakligen på reducerad mjältfunktion. Påverkad mjältfunktion uppstår redan vid två till tre månaders ålder. Sepsis/meningit orsakad av S. pneumoniae är den vanligaste dödsorsaken. Pneumoni och urinvägsinfektion är vanligt.

Alla barn under fem år med SCA ska stå på antibiotikaprofylax. Utöver barnvaccinationsprogrammets tre doser med 10- eller 13-valent pneumokockvaccin vaccineras alla barn med 23-valent pneumockvaccin vid två år och fem års ålder samt därefter vart femte år. Barn med sickle cell anemi ska influensavaccineras årligen. De extra vaccinationerna sköts av den barnklinik där barnet följs (13).

Thalassemi

Personer med thalassemi har inte någon påverkan på immunsystemet och kräver inte särskilda överväganden vid vaccination (14). Men för de barn som på grund av sin sjukdom är spelektomerade följer särskilt vaccinationsschema, se nedan. Mild thalassemi (Thalassemia minor) kräver ingen behandling eller särskilda beaktanden gällande vaccinationer. Allvarlig thalassemi (Thalassemia major), och i vissa fall medelsvår thalassemi (Thalassemia intermedia), kräver regelbundna besök på barnklinik med blodprovstagning. Ofta förekommer medicinering och regelbundna blodtransfusioner, vilket kan behöva beaktas vid vaccinationer med levande vaccin, se nedan.

Splenectomi

Före en planerad splenectomi ska barnet vaccineras med vaccin mot pneumokocker, Hemophilus influensae och meningokocker. De vaccinationer som inte ingår i barnvaccinationsprogrammet sköts av den barnklinik som barnet tillhör.

En person som genomgått splenectomi eller har en icke-fungerande mjälte ska följa det allmänna barnvaccinationsprogrammet inom BHV. Tillägg av extra vaccinationer mot pneumokocker, Pneumovac 23 vart femte år, årlig influensavaccination samt eventuellt varicellaevaccin administreras av barnklinik. Barn ska stå på antibiotikaprofylax två gånger dagligen upp till minst fem års ålder och till minst två år efter splenectomin (15).

Överväganden vid blodtransfusioner och immunoglobulin

Efter en blodtransfusion eller intramuskulär administrering av immunoglobuliner ska man vänta tre månader med levande vaccin för att få optimal effekt av vaccinet. För vaccination efter intravenös immunoglobulin tillförsel krävs oftast mer än tre månaders intervall och dessa fall bör bedömas individuellt av barnläkare. (3, 8)

Här finns regionala tillägg

Till toppen av sidan