Metoder för utvecklingsuppföljning

I barnhälsovårdens program ingår att följa barnets utveckling över tid som en del av hälsoövervakningen. Detta dels för att medverka till att främja barnets utveckling dels för att identifiera barn som i något avseende är i behov av tidiga insatser.

I uppföljningen av utvecklingen ingår att väga samman vad barnet förmedlar och förälderns beskrivning av barnet med de frågor de har och med hjälp av riktade frågor (anamnes), observationer och strukturerade undersökningar. Mer omfattande utredningar ska inte göras på BVC.

Ta alltid föräldrarnas oro på allvar

Att följa och bedöma barnets utveckling sker i huvudsak på föräldrarnas uppdrag och knyter an såväl till barnets och som till föräldrarnas behov. Undersökning av barnets utveckling ger en ökad kunskap och förståelse för barnet. Föräldrars frågor och eventuella oro kring barns utveckling ska tas på allvar. Oron har alltid en bakgrund.

Barns färdigheter visar sig inte vid en för alla given ålder utan uppträder med relativt stora spridningar. Det finns vissa nyckelåldrar där olika färdigheter utvecklats hos de flesta barn.

Instruktioner i journalen

Vid vissa åldrar görs en mer systematisk bedömning av barnets psykomotoriska utveckling. Det är av betydelse att barnets utför de uppgifter som ska prövas och att inte enbart acceptera meddelade färdigheter. För att få översiktlig information ger instruktioner i barnhälsovårdsjournalen vägledning. För de barn där tecken på avvikelser eller svårigheter framkommer finns behov av mer detaljerad kartläggning.

Utfallet av enskilda moment i undersökningen ska sättas in i ett sammanhang - en mindre avvikelse kanske inte betyder något för ett barn, medan den hos ett annat barn måste beaktas på annat sätt med hänsyn till helhetsbilden. Barnet stadd i utveckling - från konceptionen är barnet inbäddat i relationer i en nära omgivande miljö och vi får en tidsbegränsad bild.

Läs mer: Psykomotorisk utveckling i olika åldrar

Spädbarn

När samspel, kommunikation och lek bedöms ska barnet vara vaket, mätt och nöjt. Låt föräldern sitta i en skön stol med barnet i knät. Observera hur föräldrarna håller och samspelar med sitt barn och barnet med hen. Prata först en stund med föräldrarna, sedan med barnet.

Du bör komma nära barnet (cirka 0,5 meter) med ditt ansikte och tala mjukt under de första månaderna. Då kan du få fram svarsleende och joller. Gå sedan över till de moment där du använder händerna. Vid den somatiska undersökningen är barnet avklätt.

Efter spädbarnsåldern

Stort och barnvänligt undersökningsrum så att barnet får utrymme och lust att leka. Möjlighet att se barn gå och springa i undersökningsrummet eller dess närhet. Barnet medverkar bättre om de är utvilade. Koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet hos 5-6 åringar visar sig dock tydligare hos trötta barn.

Material

Röd boll (cirka 65 mm i diameter). Träpärlor 5-10 mm och snöre att trä dem på. Färglada träklossar cirka 3 x 3 cm. Ritpapper, tjocka vaxkritor, blyertspenna, sax. Pek- och bilderböcker. Material för språkbedömning i enlighet med lokal rutin.

Föräldrar har kunskap om sitt barn. Det är därför angeläget att deras frågor eller oro aldrig avfärdas. I stället är det angeläget att försöka förstå vad förälderns frågor och oro handlar om, vad som kan ligga bakom och vilken hjälp föräldern och barnet behöver. Det är centralt för föräldern att bli tagen på allvar, att bli bemött med omtanke och respekt och att inte lämnas ensam med sin oro.

Föräldrars oro har visat sig ha hög grad av relevans vid möjligheten att tidigt identifiera utvecklingsavvikelser.

Läs mer om Utvecklingsavvikelser

Att ta anamnes gällande barnets utveckling innebär att utifrån kunskap om barns utveckling och beteende i den aktuella åldern ställa frågor till föräldern om barnet. Det kan finnas behov av att använda strukturerade arbetssätt för att på ett metodiskt sätt söka information och genomföra observationer om ett barns beteende och utveckling.

För att kunna värdera betydelsen av eventuella tecken på sen eller avvikande utveckling bör andra aspekter av barnets hälsa, utveckling och sätt att fungera undersökas som

• Tillväxt: Bedömning av barns tillväxt
• Motorik: Undersöka motorisk förmåga hos barn
• Reglering:  Barns sömn, mat, allmän tillfredställelse eller skrikighet och barn som skriker mycket efter 3-4 månaders ålder, Barns toalettvanor 
• Mående: Aktivitetsnivå, intresse för omgivningen, målinriktad lek, situation på förskolan
• Kommunikation: Förmåga att visa intresse för andra, dela fokus, kommunicera med mimik, rörelser, röst och rytm  
• Stämningsläge: Tillfredställelse och nöjdhet, glädje, irritation, ledsenhet, rädsla
• Förälderns relation till barnet: Ömsesidighet i uppmärksamhet på barnets signaler, turtagning med bekräftelse av barnets initiativ och reaktioner, rimliga förväntningar på barnet av föräldern. 
• Barnets och familjens livssituation.

Barnets kommunikations- språk- och talutveckling

Främja trygg anknytning och gott samspel

För att kunna värdera betydelsen av det man har uppmärksammat och för att kunna planera inriktning och omfattning av fortsatta insatser måste skydds- och riskfaktorer kartläggas. Tecken på avvikelser får en annan betydelse för det barn som lever i en miljö med förståelse och trygghet jämfört med det barn som inte har sådana förutsättningar.

Läs mer:  Identifiera skydds- och riskfaktorer

Om tecken på avvikelser från förväntad utveckling framkommer ger följande faktorer vägledning för den fortsatta handläggningen:

• typ och allvarlighetsgrad av avvikelser, det vill säga på vad sätt och hur mycket barnet påverkas i sin vardag
• barnets sätt att fungera för övrigt
• risk- och skyddsfaktorer i barnets livssituation. 

För ställningstagande till vidare undersökning och remiss komplettera med information från förskolan i samråd med föräldrarna.

Barn med utvecklingsstörning har som regel utvecklingsavvikelser inom flera delar i sin utveckling. Bortfall av en eller två av efterfrågade funktioner behöver inte betyda något. Att vissa barn inte kan räkna, inte klarar färger eller inte kan rita en enkel människa, kan bero på att han/hon inte tidigare prövat på detta.

Vid behov av en kompletterande fördjupad bedömning diskuteras upplägg i BHV-teamet och eventuell kontakt med barnläkare och/eller BHV-psykolog. Remiss till barnläkare, logoped, hörselvård, sjukgymnast och arbetsterapeut enligt lokala rutiner..

Oavsett resultatet av utvecklingsuppföljningen finns skäl att planera kommande besök på BVC. Det kan till exempel vara önskvärt med en snar uppföljning för dem vars utveckling väcker oro men där det inte har framkommit anledning till någon specifik åtgärd. Ju yngre barnet är desto snarare uppföljning.

Information och vägledning anpassad efter ålder, utveckling och behov

Uppföljningen av barnets utveckling avslutas med att för föräldrarna sammanfatta vad som har framkommit, inte minst positiv information om barnets utveckling och beteende samt vägledning kring barnets utveckling utifrån barnets ålder och barnets och familjens behov.

Kompletterande uppföljning och insatser inom barnhälsovården

Då det framkommer avvikelser från förväntad utveckling och misstanke om utvecklingsförsening, utvecklingsstörning eller funktionsnedsättning behöver en ytterligare fördjupad utvecklingsuppföljning göras. Syftet är att få ökad kunskap om barnet, bedöma behovet av ytterligare insatser och erbjuda dessa när de faller inom ramen för barnhälsovårdens åtagande. Kunskapen behövs också som underlag för ett ställningstagande till att remittera för vidare åtgärder.

En sådan bedömning blir möjlig genom BHV-teamets samlade erfarenhet och kompetens. Ofta behöver den kompletteras med bedömning av barnläkare, psykolog för BHV, logoped och information från förskolan.

Referenser - Utvecklingsuppföljning