Amningens betydelse för folkhälsan

Ur ett folkhälsoperspektiv är amning en av de mest effektiva åtgärderna för att förbättra hälsan hos både barn och ammande föräldrar. Amning minskar risken för infektioner och bidrar till en lägre förekomst av såväl akuta som långsiktiga sjukdomar hos barnet. Samtidigt har amning skyddande effekter för den ammande förälderns hälsa (1).

Bröstmjölk tillgodoser spädbarnets behov av energi, näringsämnen och vätska under de första sex levnadsmånaderna, och bidrar till en gynnsam tillväxt, utveckling och hälsa. Amning är dessutom förknippad med flera positiva hälsoeffekter för barnet (1).

Amningsfrekvens kan ses som en indikator på hälsa hos barn och kvinnor på befolkningsnivå (5).

Forskning om bröstmjölkens sammansättning och amningens hälsoeffekter utvecklas kontinuerligt. En samlad evidens visar att amning har betydande hälsofördelar för både barnet och kvinnan, såväl på kort som på lång sikt. Bröstmjölk innehåller immunologiskt aktiva komponenter som bidrar till att stärka barnets immunförsvar och skyddar mot infektioner. Amning är även associerad med minskad risk för flera sjukdomar hos den ammande kvinnan (1–5). Utöver amningens hälsoeffekter innebär amning en nära kroppskontakt mellan barn och förälder, vilket främjar barnets behov av trygghet och anknytning.

Låga amningsfrekvenser och korta amningsperioder kan ha ogynnsamma konsekvenser för såväl barns som kvinnors hälsa, samt medföra negativa effekter för samhälle och miljö.

I ett globalt perspektiv är låg förekomst av amning associerad med ökad ojämlikhet i hälsa, förhöjd risk för sjuklighet hos både barn och kvinnor samt ökade kostnader för hälso- och sjukvård.

För barnet innebär amning en minskad risk för:

• akut öroninflammation (4)
• akut gastroenterit (4)
• allvarlig luftvägsinfektion (4)
• tarminflammation hos prematurfödda barn (5)
• plötslig spädbarnsdöd (6).

För kvinnor innebär amning minskad risk för:

• bröstcancer (3,5)
• äggstockscancer (3,5)
• typ 2-diabetes (3,5). 

Amning påverkas dock inte enbart av biologiska faktorer utan även av sociala, psykologiska och strukturella förutsättningar. Otillräckligt stöd samt psykologiska sårbarheter, såsom låg självtillit och osäkerhet kring den egna amningsförmågan, kan utgöra hinder för en fungerande amningsprocess. Även sociala och vårdrelaterade faktorer kan påverka amningen och samverka med dessa hinder (8).

Studier har visat att mödrar med lägre socioekonomisk status är överrepresenterade bland dem som inte ammar alls eller endast kortvarigt (2,8,9).

Beslut om ett nyfött barn ska ammas helt, delvis eller inte alls, är alltid i slutändan den ammandes beslut.

Exempelvis:

• Allt färre mammor helammar sina barn vid 1 vecka, 2 månader, 4 månader och 6 månader (10).
• Allt fler barn tillmatas med ersättning på BB (11).
• Ingen nationell myndighet har ansvar för amningsvänliga sjukhus eller vårdkedja, utan ansvaret ligger på varje region.
• Mer kunskap och utbildning i amning och bröstkomplikationer behövs i vårdkedjan (12).

För att främja amning har Sverige tagit ett strategiskt beslut om att följa WHO:s rekommendationer.

WHO:s amningsrekommendationer handlar om folkhälsa. Även små förbättringar kan göra stor skillnad för många, därför bör man inte bedöma amningens effekt enbart för ett enskilt barn.

WHO och UNICEF rekommenderar att barnet börjar amma inom den första timmen efter födseln och att barnet enbart får bröstmjölk under de första sex månaderna. Därefter rekommenderas fortsatt amning tillsammans med annan mat upp till två års ålder eller längre. (13,14).

WHO och Unicef antog 1981 International Code of Marketing of Breast‑milk Substitutes (Internationella barnmatskoden) i syfte att skydda, stödja och främja amning samt att säkerställa en ansvarsfull marknadsföring av bröstmjölksersättning (15).

I Sverige är koden delvis införd via lagstiftning och föreskrifter, bland annat Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:33) samt lagen om marknadsföring av modersmjölksersättning och tillskottsnäring (2013:1054). Produktmärkning regleras även genom EU‑förordning (EU) 2016/127.

År 1990 antogs Innocenti‑deklarationen (WHO/Unicef), som betonar behovet av ytterligare åtgärder för att främja amning och säkerställa barns rätt till bästa möjliga start i livet (16).

Ten steps to successful breastfeeding - WHO

Tio steg som främjar amning - Socialstyrelsen (pdf)

The International Code of Marketing of Breast-milk Substitutes

Rekommendationen om helamning i sex månader började gälla 2003 i Sverige. 2011 kom Livsmedelsverket ut med generella råd vad gäller helamning och bröstmjölksersättning under barnets första sex månader (19).

Livsmedelsverket har sedan 2004 haft regeringens uppdrag att samordna det nationella arbetet angående amning. Syftet med samordningsgruppen och Nationella Amningskommitténs arbete är samverkan mellan myndigheter och andra aktörer för att främja, skydda och stödja amning. Nationella Amningskommittén består utöver Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten och Konsumentverket av företrädare för enskilda intresseorganisationer. (19,20).

Läs mer här:

Nationell samordning av spädbarnsnutrition och amning - Livsmedelsverket

Nationell amningsstrategi 2022-2027-Livsmedelsverket

Amningsfrågor i Sverige hanteras av dessa olika myndigheter. 

Livsmedelsverket ansvarar för rekommendationer som rör mat och näring till spädbarn. 

Socialstyrelsen ansvarar för att ta fram kunskapsstöd om amning och uppfödning och att uppdatera ”Tio steg som främjar amning” och sammanställa den nationella amningsstatistiken. 

Konsumentverket ansvarar för att följa upp marknadsföring av bröstmjölksersättningar. 

Folkhälsomyndigheten har inget speciellt uppdrag kopplat till amningsfrågor utöver sin medverkan som myndighet (20).

För att främja amning är det viktigt att vara lyhörd för föräldrarnas önskemål om amning och läsa mer här:

• Främja amning översikt
• Bemötande vid amningsvägledning
• Första hembesöket
• Matintroduktion
• Skapa goda förutsättningar för amningsstunden
• Amningens påverkansfaktorer

Referenser - Amningsrekommendationer